Obygden åker till Storstan
Kanske blir inte rapporterna lika sparsamma som förutspått härifrån Obygden. Inte när det är så mycket action som idag i alla fall.
För att ta sig ut till Obygden får man färdas på steniga grusvägar som knappt finns markerade i kartboken. Inte bara smågrus, utan rullgrus som förstör bilen och känns som punktering var och varannan meter. Efter att ha trotsat skräcken för blodsugarna i skogen och ändå vandrat runt därute med dödsförakt styrde vi oss ut på detta rullgrus i några timmar. Trots blodsugarnas iver och uthållighet var det dock värt trippen vill jag påpeka, eftersom sjön låg helt stilla under morgonen och vattnet var riktigt skönt. Ut på vägarna bar det så att dammet yrde och vi styrde kosan mot Storstan. Man märker att man är i Storstan för det finns till och med två mataffärer i Centrum- en med röd skylt och en med grön mitt emot. När man entrar Storstan gör man reklam för vad som finns i Centrum och dessa matbutiker är man mest stolt över. En skoterreparatör, en däckfirma, två glasfirmor och sedan den lokala puben. Allt prydligt redovisat på en skylt som är så liten att man nästan missar den. För litet för gatulyktor, för litet för övergångsställen och för litet för en mack. Vilsna turister står och vrider på en tröja med ett exotiskt djur på, infödingar strövar upp och ned längs Storstans enda gata. De flesta av infödingarna rullatorer som för dem mellan nödvändigheterna, många andra färdas i Volvo av 240-modell eller fyrhjuling. Gärna har de också mustasch/snus/keps/träskor eller allt ovan nämt i en schysst och iögonfallande blandning.
Något som också gör att man märker var man hamnat, det är tjejerna utanför kiosken. Som taget ur mina fördomar satt det två tjejer utanför godis & spel-butiken när vår bil rullande in innanför stadsgränsen. Med på tok för mycket blondering, badtofflor, Fila-tröjor och kort-kort kjol med slits upp till troskanten satt de där och försökte stirra ut mig. I smyg till att börja med och sedan allt med ogenerat. Inne i den röda mataffären fick jag sedan en liten knuff. Tydligen stod jag ivägen för de två pumorna när de skulle föri för att komma till kassan och köpa sina röda Prince. Röda cigg i röd mataffär...
Nästan prejad av en timmerbil i 140 på grusväg till trots hittade vi sedan in på vägen tillbaka- till trygghet, till säkerhet, till lugn. Vi hade kört länet runt nästan och stannat i två andra hålor. Jag körde tillbaka och vi pratade om det ena och det andra tills jag nästan glömde var vi var på väg. Efter en sådan resa känns det skönt att vara hemma på tryggare marker igen må ni tro.
För att ta sig ut till Obygden får man färdas på steniga grusvägar som knappt finns markerade i kartboken. Inte bara smågrus, utan rullgrus som förstör bilen och känns som punktering var och varannan meter. Efter att ha trotsat skräcken för blodsugarna i skogen och ändå vandrat runt därute med dödsförakt styrde vi oss ut på detta rullgrus i några timmar. Trots blodsugarnas iver och uthållighet var det dock värt trippen vill jag påpeka, eftersom sjön låg helt stilla under morgonen och vattnet var riktigt skönt. Ut på vägarna bar det så att dammet yrde och vi styrde kosan mot Storstan. Man märker att man är i Storstan för det finns till och med två mataffärer i Centrum- en med röd skylt och en med grön mitt emot. När man entrar Storstan gör man reklam för vad som finns i Centrum och dessa matbutiker är man mest stolt över. En skoterreparatör, en däckfirma, två glasfirmor och sedan den lokala puben. Allt prydligt redovisat på en skylt som är så liten att man nästan missar den. För litet för gatulyktor, för litet för övergångsställen och för litet för en mack. Vilsna turister står och vrider på en tröja med ett exotiskt djur på, infödingar strövar upp och ned längs Storstans enda gata. De flesta av infödingarna rullatorer som för dem mellan nödvändigheterna, många andra färdas i Volvo av 240-modell eller fyrhjuling. Gärna har de också mustasch/snus/keps/träskor eller allt ovan nämt i en schysst och iögonfallande blandning.
Något som också gör att man märker var man hamnat, det är tjejerna utanför kiosken. Som taget ur mina fördomar satt det två tjejer utanför godis & spel-butiken när vår bil rullande in innanför stadsgränsen. Med på tok för mycket blondering, badtofflor, Fila-tröjor och kort-kort kjol med slits upp till troskanten satt de där och försökte stirra ut mig. I smyg till att börja med och sedan allt med ogenerat. Inne i den röda mataffären fick jag sedan en liten knuff. Tydligen stod jag ivägen för de två pumorna när de skulle föri för att komma till kassan och köpa sina röda Prince. Röda cigg i röd mataffär...
Nästan prejad av en timmerbil i 140 på grusväg till trots hittade vi sedan in på vägen tillbaka- till trygghet, till säkerhet, till lugn. Vi hade kört länet runt nästan och stannat i två andra hålor. Jag körde tillbaka och vi pratade om det ena och det andra tills jag nästan glömde var vi var på väg. Efter en sådan resa känns det skönt att vara hemma på tryggare marker igen må ni tro.
Kommentarer
Trackback
