Äntligen
Om det är något sätt man skall färdas på med SJ, så är det med lågtrafik. Fem dagar innan jul och klockan sju på morgonen är det ungefär precis så många som man har förväntat sig att det skall vara på tåget mellan Uppsala och Sundsvall - inte många. Självklart inträffade dock två saker: A. Jag fick sitta baklänges och blev åksjuk innan vi hann passera polishuset. B. Mitt emot mig satt en tjock tant sov snarkade så att elledningarna knottrade sig. Typiskt. God bless att det var så lite folk att det inte var några problem att byta plats.
Somnade strax efter Gävle och vaknade upp efter 45 minuter. Snö utan för fönstret. Tänkte först att jag hade åkt för långt. Sedan insåg jag hur barnsligt förtjust jag blev av synen. Det kändes som jag nyss landat på Arlanda efter att ha bott i ett exotiskt land länge och äntligen får se Sverige och snön igen. Exotiskt land. Uppland är knappast exotiskt, men definitivt snöfritt. Nyss snöade det ytterligare lite och jag var tvungen att le och ge mig ut en liten stund. Det kändes nästan overkligt. Läskigt att man vänjer sig vid överhettade jordklot så snabbt...
Snart kvällspromenix med vovven, ett glas rött framför tv:n och sedan en lååååång natts sömn utan väckarklocka som stör när det är som skönast. Jag älskar julledigt!
