Blind, döv och no abla svedese
Att gå upp klockan fyra på morgonen är inte kul.
Att dessutom sitta på en irriterande upplyst och trång buss i en timme strax där efter- ja, ni kanske kan tänka er hur kul det är.
Jag körde mitt bussknep. Det har funkat alla gånger utom en. Då misslyckades det när en packad Gävle-gubbe inte hade mänsklig hyfs och vågade närma sig.
Annars är det just det som knepet ska förhindra, att folk över huvud taget närmar sig. Det är inte svårt, och säkert inte särskilt banbrytande. Men många gånger har det varit min enda räddning när en trång studentplånbok bara tillåtit buss som långväga färdmedel. Tillvägagångssättet är enkelt: sätt dig längst ut på dubbelsätet, stuva packningen på det inre sätet, sätt i hörlurarna, slut ögonen och låt munnen vara halvöppen så det ser ut som du sover. Sedan är det bara att vara orörlig varje gång den förbenade bussen stannar vid en hållplats. Jag har övervägt att låtsas prata ett mycket främmande språk och inte förstå vad de menar när de undrar om "det är ledigt här". Dock har jag inte vågat än, men det kommer säkerligen med tiden.
Efter att fyllekajan i Gävle bröt förtrollningen har jag inte åkt buss någon längre sträcka. Det var tre år sedan. Och behöver jag göra det igen, då tar jag fram mitt knep igen. I morse funkade det i alla fall utmärkt - igen!
Att dessutom sitta på en irriterande upplyst och trång buss i en timme strax där efter- ja, ni kanske kan tänka er hur kul det är.
Jag körde mitt bussknep. Det har funkat alla gånger utom en. Då misslyckades det när en packad Gävle-gubbe inte hade mänsklig hyfs och vågade närma sig.
Annars är det just det som knepet ska förhindra, att folk över huvud taget närmar sig. Det är inte svårt, och säkert inte särskilt banbrytande. Men många gånger har det varit min enda räddning när en trång studentplånbok bara tillåtit buss som långväga färdmedel. Tillvägagångssättet är enkelt: sätt dig längst ut på dubbelsätet, stuva packningen på det inre sätet, sätt i hörlurarna, slut ögonen och låt munnen vara halvöppen så det ser ut som du sover. Sedan är det bara att vara orörlig varje gång den förbenade bussen stannar vid en hållplats. Jag har övervägt att låtsas prata ett mycket främmande språk och inte förstå vad de menar när de undrar om "det är ledigt här". Dock har jag inte vågat än, men det kommer säkerligen med tiden.
Efter att fyllekajan i Gävle bröt förtrollningen har jag inte åkt buss någon längre sträcka. Det var tre år sedan. Och behöver jag göra det igen, då tar jag fram mitt knep igen. I morse funkade det i alla fall utmärkt - igen!
Kommentarer
Trackback
