Let's go för fan
I natt åker Christer Fuglesang till rymden. Om han har tur med vädret, det vill säga.
Och Sverige har fått rymdfeber, så också Bladet. Hur lång tid är det kvar, vad ska han äta, vem kommer han sakna, vad vill du hälsa, hur blir vädret, ska du titta - ett virrvarr av oändligt tjat. Jag hoppas fan att han kommer iväg imorgon, så man kan få lite lugn och ro här. "Äntligen" kommer jag säga imorgon när jag vaknar och hör att han är någonstans i stratossfären eller kanske ännu längre bort.
Det roligaste jag hört på ett tag var något jag lärde mig idag. Det kan nämligen inte räknas som något annat än humor att en av de forna medlemmarna i pojkbandet N-Sync åkte upp i rymden innan den förste svensken gjorde det. Hade Christer varit med i N-Sync hade han varit där för länge sen, med andra ord. Helt plötsligt är jag inte lika imponerad över hans färdigheter som NASA-snubbe.
Bye-bye-bye-bye-BYE!
Jag säger också äntligen, men nu snubblade vi ju på mållinjen. Låt oss få iväg fånen NU
Jag ser ju hellre att det skrivs 10 sidor om rymden varje dag än att det skrivs 10 ord om Linda Rosing. Tyvärr så är ju situationen i vanliga fall den omvända...
Linda: Äntligen! :)
Martin: Alla har väl olika intressen!
Haha! Det där tolkar jag som att du redan laddat hem "Biondas" singel :)
Martin: Dröm! :) Men däremot är jag redan utled på att folk är så kåta på att prata nyhetsvärdering och kvällstidningar med mig nu att jag bara spyr! Så det var mer ett resultat av sånt man får ta genom jobbet än av ditt inlägg.
