Logik och rättvisa
Jag vill inte!
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! Verkligen, jag menar det!
Gårdagens möte med en av restaurangägarna var smått bisarr, då den egentligen var någon slags audition. En audition till ett jobb jag inte vill ha. Jag vill inte bära tallrikar, servera starköl och låtsas att jag tycker att tama/sexistiska/tråkiga/rasistiska/snuskiga skämt är roliga. En audition ska man bara bara bara göra till jobb som man verkligen vill ha, alternativt vill göra bort sig i Idol eller liknande.
Dessutom snappade jag upp en riktigt dålig vibb av ägaren. Beräknande och distansierad och inte det minsta sympatisk. Det samma gäller övriga personalen som jag såg springa runt på serveringen, som för övrigt var alldeles för stor för de få stackare som jobbade då.
Nej, jag vill verkligen inte. Särskilt inte när det verkar finnas två lediga program i höst och jag vill verkligen lägga vantarna på ett av dessa. Dessutom ska jag presentera en idé för ett fredagsprogram, eftersom det är något den här kanalen lider brist på. Vad ska jag i så fall härja runt på restaurang för? Vid den här tidpunkten i livet (färdigpluggad med fin lägenhet och underbar grabb) ska ju jag GÅ på restaurang- inte jobba på en. Jag ska inte servera vin, jag ska avnjuta det i fina glas med mina vänner. Jag ska inte passa upp på okända människor, jag ska vara den som blir uppassad på. Jag ska inte stå ute i personalrummet och be till Gud att gästerna ska dricksa bra, jag ska vara gästen som har råd att dricksa bra.
Kanske höga krav för någon som är arbetslös för tillfället, men jag tycker egentligen bara att det handlar om logik...
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! Verkligen, jag menar det!
Gårdagens möte med en av restaurangägarna var smått bisarr, då den egentligen var någon slags audition. En audition till ett jobb jag inte vill ha. Jag vill inte bära tallrikar, servera starköl och låtsas att jag tycker att tama/sexistiska/tråkiga/rasistiska/snuskiga skämt är roliga. En audition ska man bara bara bara göra till jobb som man verkligen vill ha, alternativt vill göra bort sig i Idol eller liknande.
Dessutom snappade jag upp en riktigt dålig vibb av ägaren. Beräknande och distansierad och inte det minsta sympatisk. Det samma gäller övriga personalen som jag såg springa runt på serveringen, som för övrigt var alldeles för stor för de få stackare som jobbade då.
Nej, jag vill verkligen inte. Särskilt inte när det verkar finnas två lediga program i höst och jag vill verkligen lägga vantarna på ett av dessa. Dessutom ska jag presentera en idé för ett fredagsprogram, eftersom det är något den här kanalen lider brist på. Vad ska jag i så fall härja runt på restaurang för? Vid den här tidpunkten i livet (färdigpluggad med fin lägenhet och underbar grabb) ska ju jag GÅ på restaurang- inte jobba på en. Jag ska inte servera vin, jag ska avnjuta det i fina glas med mina vänner. Jag ska inte passa upp på okända människor, jag ska vara den som blir uppassad på. Jag ska inte stå ute i personalrummet och be till Gud att gästerna ska dricksa bra, jag ska vara gästen som har råd att dricksa bra.
Kanske höga krav för någon som är arbetslös för tillfället, men jag tycker egentligen bara att det handlar om logik...
Kommentarer
Trackback
