Blogg-debuten
En av de gyllene reglerna inom journalistiken är att alltid börja en text med något som får läsaren att vilja fortsätta läsa. Hade detta varit en ingress i en artikel hade det kanske inte varit så svårt, men när det helt plötsligt handlar om en blogg som skall vara ett slags titthål in i mitt liv så blir det hela plötsligt mer komplicerat. Jag krampar helt enkelt. Sicken början!
Om det nu finns någon som ännu inte tröttnat på att läsa kan jag berätta att detta förmodligen kommer att bli en blogg om en arbetslös radiojournalist, vilket åtminstone kommer innebära att jag lär ha tid att skriva. Positivt?
Jag tänker inte utlova att allt kommer vara intressant att läsa, för så jäkla mycket intressanta saker händer faktiskt inte i en vanlig människas liv. Och vem sjutton orkar läsa om en människa som gör en sju-helsickes massa saker stup i kvarten? Sånt blir jag stressad av, det känns som att man bara vill trä på dem ett par mysbyxor, slänga ned dem i en soffa och tvinga dem att ligga där ett tag så att resten av världen får ta en paus från dem. Jag är inte sån. Kroppen går ibland på sparlåga, men i skallen är det rätt så aktivt mest hela tiden så en del saker lär nog ändå bli sagt här. Ibland kan det faktiskt vara dagens största nyhet att jag glömt ICA-kortet hemma när jag ska handla käk. Så jäkla spännande kan det vara ibland... :)
Om det nu finns någon som ännu inte tröttnat på att läsa kan jag berätta att detta förmodligen kommer att bli en blogg om en arbetslös radiojournalist, vilket åtminstone kommer innebära att jag lär ha tid att skriva. Positivt?
Jag tänker inte utlova att allt kommer vara intressant att läsa, för så jäkla mycket intressanta saker händer faktiskt inte i en vanlig människas liv. Och vem sjutton orkar läsa om en människa som gör en sju-helsickes massa saker stup i kvarten? Sånt blir jag stressad av, det känns som att man bara vill trä på dem ett par mysbyxor, slänga ned dem i en soffa och tvinga dem att ligga där ett tag så att resten av världen får ta en paus från dem. Jag är inte sån. Kroppen går ibland på sparlåga, men i skallen är det rätt så aktivt mest hela tiden så en del saker lär nog ändå bli sagt här. Ibland kan det faktiskt vara dagens största nyhet att jag glömt ICA-kortet hemma när jag ska handla käk. Så jäkla spännande kan det vara ibland... :)
Kommentarer
Trackback
