On The Rocks

Jag är glad att jag kan tycka att åska är mysigt. Som just nu.
Jag är glad att jag kan njuta av en av världens härligaste dofter, som är regn. Som just nu. Vet inte om jag vågar kalla det sommarregn, men det är så det känns och luktar och jag blir lycklig av det.
Kommer på att jag är ganska lycklig över huvudtaget just nu- det är något att vara glad över. Lämnade Karlstad i höstas för att det kändes som att den staden åt upp mig inifrån och tog all min energi. Inte på grund av folk som bodde där, inte på grund av min familj och mina finfina vänner, utan staden i sig och det den stod för just då. Jag mådde inte bra där, så jag gjorde det enda jag egentligen såg möjligt och flyttade. Att jag till och med är lycklig fast än jag står på kanten till något som för mig är helt nytt, ett liv som inte har med skola, spartanskt leverne och tentor att göra. Jag tänker på sommaren som gick och på hur nära jag var att bränna ut mig på grund av alla beslut jag var tvungen att fatta och på hur den situationen är lik denna, men jag är lugnare nu. Gladare. Mer optimistisk. Mer... lycklig.

Egentligen vet jag ingenting om hösten. Men det gör inte så mycket, tror jag. I höstas när allt kändes hemskt och jobbigt och tufft och jag var ledsen och orolig över det mesta som hade med framtiden att göra sa M något klokt som jag försöker komma ihåg: "Det ordnar sig för att det måste ordna sig".

Det kanske låter banalt, men jag tycker att det är vist.
Om inte annat så finns det mycket tid för blogg i höst...

I lurarna idag: Damien Jurado- Ohio