On The Rocks

Jag blir lätt rastlös i rulltrappor. Att sådan rastlöshet kan straffa sig uppdagades idag när jag slank in som hastigast på Åhléns för att byta en läckande thermos och köpa en maskara.
Rulltrappan upp till tredje våningen gick långsamt. Vansinnigt långsamt. Faktum är att den gick så ruskigt jäkla långsamt att det hade gått dubbelt så fort om jag hade gått i en vanlig trappa. Rastlösheten kom med en gång. Jag hade bara en person framför mig och tog sats och galopperade förbi henne i full kareta. Jag hann inte mer än fyra trappsteg förbi henne innan jag BRAKADE rakt ned i den rullande trappan. Jag föll handlöst med ordentligt dunder och brak. Och eftersom jag i sista sekund försökte rädda mig till stående tillstånd genom att ta ett lite extra långt kliv när jag kände vartåt det barkade, slog jag mig betydligt mer än jag annars kanske hade behövt göra. 

Med två ymnigt blödande knän (rulltrappor är väldigt hårda att snava i) gömde jag mig sedan bakom en hylla med gratulationskort (ironiskt, jag vet) tills kvinnan som fick äran att beskåda förödelsen hade betalat, vad det nu var hon betalade, och gått. Jag vet inte varför jag skämdes så just denna gång, klantat mig ordentligt har jag gjort mången gång förr. Men den här gången skämdes jag verkligen...