On The Rocks

I säng elva, upp nio. Vilken himmelsk gåva det var med sömn. Och tio timmar dessutom, det kommer jag knappt ihåg när jag fick senast. M kunde knappast undgå att märka av hur trött jag var heller. Kommer ihåg att han petade på mig för att säga hejdå och jag kved något i stil med "jag... orkar... inte..." och den raringen gav mig en puss på axeln istället. Det var som om jag låg i koma, och precis så kändes det också när klockan ringde två timmar senare. Snooze, snooze och snooze igen. Sedan en ordentlig insats för att ta mig upp ur bingen och in i duschen.

Nu frukost med det nya brödet som är så ljuvligt gott att jag skulle kunna leva på det resten av mitt liv.