Ryssar, Popeye och Barcelona

Har Anna uppe på webbkameran. Hela vägen från ett litet webbcafé i Barcelona och så in i min dator. Allt på bara ett litet ögonblick! Jag får med en gång en liten tår i ögat. Och ger ifrån mig ett litet glädjetjut. Som den känslomässigt labila människa jag är. Jag saknar henne. Massor faktiskt, jag saknar henne massor. 

Tänker på Barcelona. Tänker på vännerna som var med där. Tänker på svarta fåret, att fika utomhus på nyårsafton, den sunkiga kinakrogen, middagarna i Maragall, panikrusningen vid tolvslaget, kysstävlingen, den inrökta lägenheten, Ruski, det svarta basketlaget, klubbarna, branta backen med rulltrappa, de spanska kärleksbreven, äventyren i tunnelbanan, Popeye the Sailorman, kampen om den snygge bartendern på Groucho, på första, andra och tredje nyårsaftonen...


75483-48

Min älskade Anna på sunkig kinakrog i Barca

Kommentarer
Postat av: Linda

Åh vad härligt med såna här minnen, det är vid såna här tillfällen som jag frågar mig varför jag inte gjort så mycket. Rest& så.. Men det är på gång as we speak. Eller ja, ska på intervju för ett extrajobb imorgon då jag inte jobbar heltid på Secen.

2006-11-29 @ 16:41:43
URL: http://lindamariaengla.blogg.se
Postat av: Elin

Linda: Najs! :) Ett extrajobb som genererar pengar som du ska resa för, eller ett extrajobb som genererar chans att jobba utomlands?

2006-11-29 @ 16:55:55
URL: http://ontherocks.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0