Söndagsfilosofen
Jag har strandat på sista delen av sista frågan på hemtentan. Sista. Finalen liksom. Rent krasst handlar det om fyra meningar som ska till. Ett hopplöst sms susade iväg genom mobiltelefonrymden och landade i M:s inkorg: "Snart börjar jag gråta. Hjälp...".
Hur jag än vände och vred på det så fick jag ingen rätsida alls. Språket är komplicerat och resonemanget än mer komplicerat. Jag behövde hjälp med att se klart på något som bara lät som högtravande drabbel. Han kom hit efter tio minuter. "Nu gör vi det här tillsammans", sa han.
Jag kan inte låta bli att fullkomligen ösa in all möjlig symbolik i det.
Kanske för att jag är trött, kanske för att det är söndag eller kanske för att den helt enkelt finns där.
Hur jag än vände och vred på det så fick jag ingen rätsida alls. Språket är komplicerat och resonemanget än mer komplicerat. Jag behövde hjälp med att se klart på något som bara lät som högtravande drabbel. Han kom hit efter tio minuter. "Nu gör vi det här tillsammans", sa han.
Jag kan inte låta bli att fullkomligen ösa in all möjlig symbolik i det.
Kanske för att jag är trött, kanske för att det är söndag eller kanske för att den helt enkelt finns där.
Kommentarer
Postat av: Linda
det är en snäll karl du har, mycket bra =)
Postat av: Elin
Linda: Inget tvivel om den saken! :)
Trackback