On The Rocks

Jag har bott i lägenhet i hela mitt liv. Av den anledningen är jag ganska tolerant mot lyhördhet. När man precis flyttat in i en ny lägenhet tar det ett tag att vänja sig vid de nya ljuden som följer med det nya hemmet: en europaväg, en skola, en nattklubb, gympasal och så vidare.

Ljuden som slinker in genom väggar, fönster och ytterdörr i denna lägenhet är ganska intressanta. Som de alltid verkar vara när man bor i en studentlägenhet. Jag borde veta, detta är ju trots allt min tredje. Ändå är denna ganska lugn. Jag hör stånk och stön och skivstångskrammel från träningslokalen en halv trappa ned. Och alla Scooter-musik och Maiden som grabbarna som nyttjar den väljer att vrida upp på maxvolym. Jag hör allt tjejen till höger gör så fort hon är i badrummet. Jag hör allt som killen till vänster kollar på på tv. Jag blir tvungen att lyssna på alla män i husets skvalande på toaletten. Förra veckan lät det som killen ovanför mig bowlade, det var identiskt ljud men jag räknade snabbt ut att det i stort sett var omöjligt.

Ändå har jag alltid haft det ganska bra på den här fronten. Trots allt, mina värsta grannerfarenheter uppgår till en galning som använde en slipmaskin om nätterna och en tant med en ständigt skällande hund. Slipmaskinen blev vräkt efter tre dagar. Ändå tycker jag att jag har haft det bra i jämförelse med människor jag känner. En gång var jag hemma hos en tjej som flyttat in i gamla brandstationen här i Uppsala. På våningen ovanför dem låg en gympasal som tillhörde en basketklubb. En basketklubb med många träningspass per vecka. Hon sov aldrig särskilt bra där, om vi säger så...