Jag, ett burr

Det slår mig att jag är så trött på mitt hår!
Det är tråkigt och tjock och bångstyrigt.
Jag är också ganska trött på folk som säger att de "tycker så mycket om mitt hår". De vet inte vad de pratar om. När folk jag inte känner så bra säger så brukar jag slita fram ett gammalt leg. De brukar bli chockade av att se den kortkorta frisyren som jag har på det kortet. De tittar först på legget, sedan på mig och sedan på legget igen- och så skrattar de massor! Det bjuder jag på.

Jag hade kort hår ganska länge faktiskt, säkert i fem-sex år. Och när jag säger kort menar jag verkligen KORT! Bara några centimeter, lite mohikan högst upp på skallen (ja, det var tufft då) och lite länge polisonger. Alla tyckte att jag passade som hand i handske i det, men jag tröttnade på att alltid se likadan ut. När jag väl hade börjat spara ut mitt hår så svor jag på att jag aldrig skulle klippa mig så kort igen. Av någon konstig anledning är jag nu sugen på lite kortare igen, kanske pagefrisyr eller något. Fast med tanke på hur tjockt mitt hår är så skulle väl det inte se ut som jag hoppats, och så skulle jag få genomlida en tid av växande burr igen.

Något ska jag nog göra i alla fall. Jag tar lite plockgodis som blev över igår medan jag kollar efter frisörer på nätet.

Godis för örat idag: Panic! At the disco- I write sins, not tragedies

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0