Önska kan man ju

Ibland drar jag med M i mitt eviga dagdrömmeri.
han säger att han tycker att det är fantastiskt att jag har så mycket fantasi och kan sitta och drömma mig bort tillsaker som är mycket roligare i nuet. Ibland behöver jag sånt nästan desperat. Oftast blir jag lite gladare av det, men ibland går det självklart åt andra hållet.

Tidigare i veckan spådde vi framtiden. Eller rättare sagt, vi önskade, men samtidigt inom rimliga gränser. Igår gjorde M samma sak, men utom rimliga gränser. Inga gränser alls helt enkelt och jag tyckte att det var jättekul. Så nu väntar vi bara på att han blir justitieminister, jag får fast jobb på SR, att ett förstahandskontrakt på en stor och billig central trea i Stockholm dimper ned i skallen på oss tillsammans med en fin bil och en ännu finare jycke..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0