Buss 807

Bussen mellan Norrtälje och Uppsala. 
Ibland lika mycket heaven som hell känns det som, ofta med viss övervikt mot hell. Mycket på grund av folket som åker med den där bussen, men mest för att det i tre månader har betytt att jag åker hem själv och M stannar kvar där. Nu är det bara en vecka kvar av sådant, för på fredag flyttar han äntligen hem igen. Den vanliga ansamlingen småbarnsmorsor med skrikiga snorungar, tonåringar som ska hem till sina päron i skogen, enslingar som sitter längst fram och pratar med chauffören tills han överväger att antingen skära öronen av sig eller hoppa ut genom fönstret. Idag fanns även Aileen Wuornos med på bussen. Ruskigt lik var hon i alla fall och trots att faktumet att den riktiga Aileen avrättades för nästan fyra år sedan tyckte jag att det var obehagligt, och vågade inte kolla tillbaka när jag kände att hon fullkomligen stirrade på mig hela stunden hon satt på bussen. You never know...

Att färdas längs med vägarna i skymning tycker jag annars om. Egentligen gillar jag väl att färdas över huvudtaget, framför allt om färdsättet stavas bil eller tåg. Fast det hänger också på att man har rätt musik med sig, vilket jag råkade ha ikväll...

Topp tre på buss 807 i skymning:

1. Alanis Morissette- That I would be good
2. Coldplay- Fix you
3. Lars Winnerbäck- Hugger i sten


Kommentarer
Postat av: Linda

Lasse anger tonen, me like =D

2006-09-11 @ 11:11:39
URL: http://lindamariaengla.blogg.se
Postat av: Elin

Linda: Då har du ypperligt god smak! :)

2006-09-11 @ 11:27:15
URL: http://ontherocks.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0