Grönsakskärringar
Läste nyss en liten artikel om hemska jobb. Insåg att jag förmodligen haft lite tur, eftersom jag egentligen bara har haft ett riktigt dåligt jobb. Eller, dåligt och dåligt- snarare så tråkigt att det ger ordet en helt ny dimension. När jag var 18 jobbade jag på KF i Karlstad. KF är Konsums lager där allt som ska ut i butikerna i hela länet packas och lastas. Tillsammans med ett gäng sura, understimulerade och bittra kärringar packade jag i åtta veckor grönsaker tills jag höll på att bli sinnessjuk- på riktigt. Ibland kunde jag rabbla PLU-numren på grönsakerna i sömnen- ett tydligt tecken på att hjärnan inte fungerar som den skall. Eller åtminstone inte får den stimulans den behöver.
Jag vet inte om tanterna eller grönsakerna var det värsta. Paprika, rödlök, purjolök- allt skulle vägas och sedan ner i påsar om tre eller fem kilo. Samma rörelse dag ut och dag in. samma lappar, samma påsar, samma hjärndöda tillstånd. tanterna bytte radiokanal ständigt, och istället för P3 som jag rattade in när jag kom på morgonen så var det P1 och P2 så fort de steg innan för dörren. En av dem var extra jävlig kommer jag ihåg, jag tror att avskyn mellan oss var totalt ömsesidig. Hon var den bittraste av dem alla och vi kom aldrig överens. En eftermiddag skulle jag få gå extra tidigt om jag hann klart med allt jag skulle i tid. Jag jobbade så att svetten lackade och gav mig i kast med att märka en hel lastpall med sådana där små lådor med körsbärstomater, de brukar ha små lappar på sig där det står ex. 15:- på. Jag såg att elaka tanten kikade på mig några gånger och log, men det var inte särskilt ovanligt. Hon snackade skit om alla sommarvikarier bakom deras ryggar. När jag hade lappat ca 90 procent av pallen (uppskattningsvis 250 lådor) så kom hon fram till mig.
- Skulle inte du gå hem tidigare idag?
- Jo..?
- Ja, men du vet väl att de där lådorna ska vara märkta med 12:- den här veckan- inte 15?!
Jag tycker det kvailficerar sig som ett dåligt jobb. Någon med andra exempel?
Jag vet inte om tanterna eller grönsakerna var det värsta. Paprika, rödlök, purjolök- allt skulle vägas och sedan ner i påsar om tre eller fem kilo. Samma rörelse dag ut och dag in. samma lappar, samma påsar, samma hjärndöda tillstånd. tanterna bytte radiokanal ständigt, och istället för P3 som jag rattade in när jag kom på morgonen så var det P1 och P2 så fort de steg innan för dörren. En av dem var extra jävlig kommer jag ihåg, jag tror att avskyn mellan oss var totalt ömsesidig. Hon var den bittraste av dem alla och vi kom aldrig överens. En eftermiddag skulle jag få gå extra tidigt om jag hann klart med allt jag skulle i tid. Jag jobbade så att svetten lackade och gav mig i kast med att märka en hel lastpall med sådana där små lådor med körsbärstomater, de brukar ha små lappar på sig där det står ex. 15:- på. Jag såg att elaka tanten kikade på mig några gånger och log, men det var inte särskilt ovanligt. Hon snackade skit om alla sommarvikarier bakom deras ryggar. När jag hade lappat ca 90 procent av pallen (uppskattningsvis 250 lådor) så kom hon fram till mig.
- Skulle inte du gå hem tidigare idag?
- Jo..?
- Ja, men du vet väl att de där lådorna ska vara märkta med 12:- den här veckan- inte 15?!
Jag tycker det kvailficerar sig som ett dåligt jobb. Någon med andra exempel?
Kommentarer
Postat av: Lina
Usch vilken tant! Vilken tur att du kan vara så cool över det ändå. Själv har jag inte haft någon otur direkt på den fronten, men jag har varit ett ställe där jag vid några tillfällen blev kallad Lilla Tanten (jag var enda tjejen där) och det var inte så roligt även om de tyckte det.
Postat av: Sara
Såna där kärringar är vidriga.
Postat av: Elin
Lina: Ha ha, jag var nog rätt sur, men ville inte bjuda henne på den tillfredsställelsen!
Sara: Gissa om jag log lite när jag fick veta att stället lades ned för några år sedan... :)
Trackback
