Ingen hjärna, ändå stjärna

Okej, nu kör vi en omgång Idol-snack här igen. Jag blir nämligen inte klok på det programmet, eller kanske är det människorna som syns i det som är problemet. Jag vet att det har ältats mången gång förut, men jag kan ändå inte låta bli att undra över två saker: har de ingen självinsikt (lägg av, det är inte ens en kvalificerad fråga) och har de ingen vän eller familj som kan berätta sanningen för dem INNAN de går och kvalificerar sig till "Årets rikspucko"? Det måste ju finnas någon i varje människas (nåja, nästan varje människas i alla fall) närhet som har noterat ifall personen har ens tillstymmelsen till talang eller ej.

Men det är kanske inte bara sången. På något sätt kan man lista ut ungefär hur dåligt det kommer att låta redan innan de öppnar munnen. Egentligen redan efter att ha sett personen några sekunder. Man vet att det kommer låta som en felstämd violinkonsert. De är lost, helt utan koll på läget och de envisas med att hoppas och tro. Kanske borde man därför ha någon typ av respekt för dessa människor? Eller förresten, nej...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0