Lilla vovven
Jag kan inte riktigt släppa en grej som hände i går.
På väg hem från mataffären fick jag och M syn på en liten vovve som strövade runt utan någon synlig ägare. Jag ställde ned min matkasse och gick fram till den: den var tufsig, ganska illa skött och lyssnade inte alls på ord som sitt och stanna.
Efter att ha spanat efter en ägare en stund ringde jag till polisen i tron om att de skulle ta hand om den. Så var det inte. Inget halsband och ingen efterlysning betydde inget polisärende. Dock meddelande polisen jag pratade med att vi gärna fick ta hand om den själva och ta den till ett hundpensionat.
Sedan stod vi där. Ingen hjälp, ingen möjlighet att ta med hunden någonstans och inget halsband eller någon märkning som kunde hjälpa. Utan halsband var hunden även svår att hålla kvar och till slut stack den bara iväg. Vi rände efter men fick ge upp efter tio minuter, den var borta.
Jag har inte kunnat släppa det riktigt. I natt föll nästan en decimeter snö och i mitt huvud finns bara bilden på en ensam, kall och hungrig hund som jag lämnade ute i snön. Jag blir så arg när ingen verkar bry sig...
