Illusionen om Kent

I tisdags efter karaoken och en massa rödvin släntrade vi bort till Angalis strax efter att Schulman sjungit "Sista morgonen" med sprucken stämma. Han och jag och kollegan stod utanför och okynnesrökte när Markus Mustonen plötsigt kom fram till mig. Han stirrad mig rakt i ansiktet och sedn log han lite:

"Sieg heil", sa han.

Och där sprack min övertygelse om att det var trevliga killar i det bandet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0