Egentligen är jag bara en gnällig kärring
Jag är så jävla kärring ibland. Officiellt är jag 24, men inom mig bor det banne mig en frustrerad tant som bara väntar på tillfällen att titta ut. Som när tvättstugan är låst när det är min tvättid. Och som när folk (läs: läskiga tonåringar) knuffas på t-banan och inte ens har hut att ta notis om att de ger en en ordentlig hockeytackling.
Idag går tanten igång på kort-korta kjolar, bara ben och klänningar med smala axelband. det är ju för sjutton mars, vrålar tanten inom mig. Ta på er kläder för guds skull! Okej att det är varmt nog att sitta på en bänk med uppkavlade ärmar, men att gå hemifrån i minikjol och linne känns så jävla overkill (det ordet är inte tantens dock, hon kan inga sådana ord). Trots att det är samma sak V A R J E år, så vaknar tanten alltid som på beställning...
