On The Rocks

Varför känns det som att jag måste överträffa mig själv i köket varje fredag?
Det är som att jag måste svänga ihop prettomat som får kocklandslaget att blekna. Helst något som jag aldrig har lagat förut och som jag knappt kan uttala eller hitta ingredienser till. Först DÅ är det fullbordat.
Ingen korv stroganoff här inte. Men det kanske är för att det rimmar så taskigt med italienskt rödvin. Eller gör det inte det? Hur ska man kunna veta det, det kanske smälter samman till en ljuvlig symfoni i gommen. Eller så är man bara störd om man ens tänker på något annat än mellanmjölk eller lättdryck med lingonsmak till.

Åh, vad fan. Hade jag varit en barnfamilj (?) så hade jag bara kunnat älga fram till tacohyllan, länsa den och sedan knö mig fram till kassan med våld. Med en snorig unge i vardera handen och sedan kasta mig hem och vräka ned köttfärs i pannan. Nej, fy fan vad deprimerande. Taco blir det ta mig tusan icke.

Jag tror jag får ta mig ett glas rött och en ordentlig funderare. Jag kommer inte komma på något i dag heller...