Bönnernas fristad
Någon gång när jag gjorde min inrikesflyg-debut för en massa år sedan trodde jag någonstans att det var lite exklusivt. Lite flashigt, liksom, när man åkte SAS tillsammans med en massa dyra kostymer som fällde upp sina datorer med heta Office 98 i så fort vi kom upp i luften. Och flygvärdinnor i fina outfits som serverade nypressad apelsinjuice och Dagens Industri och sa tack till allt.
Sedan klev man i Stockholm, bytte till planet till Norrland och illusionen gick formligen i kras. Nu var det ett atg sedan jag flög hit, så jag hade glömt. Inte för att jag längre går runt och tror att inrikesflyg i Sverige skulle vara det minsta glammigt, men så här bonnigt? Nej, det hade jag glömt.
Gittan och Margit som nyss klev av flyget från Mallorca, Sune och Ulla som varit i Bulgarien och tallat ordentligt på spriten, hela jävla PRO Vösternorrland som skall hem från en utflyktsresa till Smygehuk. Foppatofflor och falska Adidasbrallor om vart annat och mitt i det: jag, som trodde på en lugn stund.
Fan, om man inte skulle ta tåget ned istället...
Kommentarer
Trackback
