On The Rocks

I den här stan är ju bostadsrätt det the only way to go. Så jag tyckte att jag var vuxen och ansvarsfull när jag bokade in ett bolånsmöte med min bank. Jag har aldrig haft ett möte med en bank förut, så jag tog den säkra vägen och valde fliken "telefonmöte".
Det gick väl sådär, kan vi säga. Inte bara för att min mottagning sprack, precis när hon började gå igenom hur mycket jag kunde få låna och när. Men jag hörde hur mycket jag måste spara ihop själv, och det hade jag nog hellre sluppit höra. Handpenningen ska jag stå för själv, annars inget lån. Handpenningen är 10 procent, och med tanke på vad lägenheterna kostar i den här stan är det minst 180 000 kronor.

180 lock. "Sparar du någonting varje månad?", frågade hon och jag berättade om min futtiga tusenlapp som åker in på sparkontot genom autospar. "Vad bra, det kan du fortsätta med", sa bank-kvinnan. Tusen kronor per månad blir inte 180 000 över en natt direkt. I den här takten kommer jag ha min bostadsrätt när jag är 39 år. Jag behöver med andra ord inte börja flyttpacka riktigt än...