Så fel, så fel...

Man skulle ha kunnat ha hoppat högt i morse när de ringde och frågade om jag kunde receptions-vicka i Stockholm i två veckor. Man skulle kunnat ha gjort det, om det inte vora så att jag är en jeanstjej med skinnjacka och jobbet är på en hot shot byrå där det råder strikt dress code.
Ingen kostym, en kavaj, två skjortor är vad jag äger och då ser det inte ljust ut för sådana som mig.
Jobb, men tyvärr fel jobb...

Flopp-fling

Jag vet inte vad jag hade för förhoppningar på ett dejtingprogram på tv3.
Jag vet heller inte varför jag överhuvudtaget kollar på det!
Däremot är jag numera starkt övertygad om tv3 har ganska låga tankar om sin publik, eller bara jäkligt bra koll på hur hjärndöda vi egentligen vill vara på kvällarna. Okej, jag tycker att idén är ganska fånig, oavsett om programmet heter Tur i kärlek, Vem tar vem eller just Fling.
Eller förresten; ytliga människor som tycker att de är störst, bäst och vackrast som är med i programmet för att de vill "hitta den rätta"? Självklart är det skitbra tv- NOT!!!


Fuck you!

Jag har precis förärats ett avslag hos a-kassan. Fråga mig inte varför.
Något jag dock vet, är att Sverige är ett jävla skitland!

Ständigt denna Danielsson!

Om man har gjort något fel ska man stå för det.
Om man dessutom är folkvald och fått särskilt förtroende från svenska folket har man vissa skyldigheter.
Att ljuga i två års tid i varje utredning om var man var kring annandag jul, varför man var där och vad man egentligen gjorde där hör inte till en av dessa skyldigheter. Och man är denne persons överordnade är det dennes skyldighet att se till att vederbörande avpoliteras, landsförvisad och aldrig aldrig mer sätter sin fot i politiska sammanhang igen...!

Käre Lars Danielsson, det är ingen som tror på att du var på UD den 26:e december.
Det är ingen som köper att du pratade med UD, att du var där eller att du överhuvudtaget hade intentionen att åka dit. Ingen går på att du tog dig igenom hela säkerhetssystemet på UD utan att någonsin behöva dra ditt passerkort, använda din nyckel eller bli sedd av någon annan på hela departementet. Det är heller ingen som går på, alternativt kan acceptera att du som statssekreterare har så svårt med minnet att du inte ens kan komma ihåg vad som egentligen hände, vilken telefon du ringde vem ifrån och var du egentligen befann dig.

CUT THE CRAP!!!

Biomörkret nästa!

Hemma efter intervjun igen. Hoppas och tror att det gick ganska bra, även om jag alltid blir kall om händerna av nervositet när det handlar om jobb intervjuer. Dessutom tycker jag alltid att det är en ganska uppstyltad och konstig situation, inte konstigt att man har svårt att slappna av.

Just nu sitter jag och kollar bland kvällens föreställningar på bion. Kan verkligen inte bestämma mig, precis som alltid. Blir lite extra jobbigt när M säger att jag ska bestämma vilken vi ska se. Lättare sagt än gjort det, men jag ska göra ett försök i alla fall. Just nu har jag fått ner det till två kandidater: United 93 och Offside...

Spenderarhumör

Nästan tre timmar nere på stan och nu värker mina stackars fötter ordentligt.
Krikgsbytet blev ett par jeans, en svart skjorta till begravningen och på dvd-filmer, som jag för övrigt inte alls kan motivera varför jag behövde köpa, men det gjorde jag i alla fall. Dock; Nile City och Varan-TV för 99 kronor styck, vilket var nästan för bra för att vara sant, så jag slog till!

Nu ska jag fixa mig en smula innan jag charmar skiten ur arbetsgivarna på jobbintervjun.
Wish me luck!!

Till alla idioter

Igår när jag skrev inlägget om derbyt Hammarby-Djurgården så visste jag inte hur rätt jag skulle få.
Det var nämligen inte många som brydde sig heller. Inte om fotbollsmatchen i alla fall.
Kinesisk vattentortyr till alla de mentala kalhyggen som åker på fotboll för att förstöra, slåss och domdera...

Come on!!!

Näst högst upp på Aftonbladet.se finns webfrågan: Hur går det i derbyt Hammarby- Djurgården?
Alternativen är att a.) Hammarby vinner, b.) Djurgården vinner eller c.) oavgjort.
Vad hände med det fjärde alternativet: Who Gives A Shit???


Nej, dra på trissor

Jisses jisses jisses!
Jag vet knappt var jag ska börja. Hösten verkar, i muiskväg vara en av de mest givande på bra länge. För mig var sommaren aningen tunn beträffande just den delen. Särskilt i jämförelse med tidigare år, då sommaren kryddats med minst en festival och minst en stor arenaspelning utomhus. Det är inte ofta jag hoppar jämfota av glädje när spelningarna åter flyttar in under tak och fyra väggar, men nu kan jag inte låta bli:
Ron Sexsmith, Keane, bob hund, Juliette & The Licks, David & The Citizens, Suburban Kids With Biblical Names, Tiger Lou, Blindside, Camera Obscura, Red Hot Chili Peppers.

Just nu sitter jag och funderar på hur jag ska få tid till allt detta inom loppet av bara några månader. Kanske var Guds tanke att jag skulle vara utan jobb för att få det att gå ihop...

Alla goda ting är fyra...

Jag har ingenting vettigt att sysselsätta mig med just nu. Därför gör jag sånt här...

4 saker jag ser fram emot

- att få ett jobb
- att få en egen lägenhet
- hösten
- nästa dag i studion

4 saker som irriterar mig
- söndagsåkare
- högljudda grannar
- oärliga människor
- när lurarna till mp3:n trasslar sig

4 saker jag säger ofta
- jag blir lite sen
- jag har inga pengar
- gött mos
- lägg av 

4 saker jag gör varje dag

- funderar över mitt liv
- längtar efter herr M
- bloggar
- pratar i telefon

4 saker jag har på mig dagligen
- lypsyl

- röd morgonrock
- mysbyxor
- örhängen 

4 saker jag rör varje dag

- tandborsten
- mjölkpaketet
- dvd-fjärren
- tagnentbordet 

4 personer jag vill träffa oftare
- mitt gamla tjejgäng
- Andy
- gamla jobbkompisar från BMB
- mina kusiner 

4 band jag har sett live
- U2
- Rage Against the Machine
- Metallica
- Rammstein 

Träningsvärk

Varför får jag alltid platsen bakom ett fyrtorn?
Jag börjar undra varför, för det händer alldeles för ofta för att vara en slump. Sitter jag på bio, teater eller på konsert så lyckas jag av någon anledning alltid hamna bakom den där killen som folk går förbi i foajén och tänker: "gud, vad glad jag är att jag inte hamnade bakom den där snubben". En sån där snubbe som får be om extra benutrymme på flyget och som egentligen, av den anledningen inte borde vistas på Chinateatern eftersom normallånga människor sitter så trångt att de har knäna i hakan. Bakom honom satt jag, och om jag inte tiltade så mycket att jag hängde över armstödet in på M:s plats så såg jag bara baksidan av hans enorma nacke.

Hur som helst så var Pablo Francisco & Friends en schysst work out för magmuskulaturen. Dessutom får man väl säga att vi hade tur med "uppvärmningen": Marika Carlsson är i o f s inte särskilt rolig, men att slippa Özz Nüjen och få David Batra istället kändes som att byta upp sig rejält. Dessutom var en amerikan med på turnéen, Flip Schultz som visade sig vara förbannat rolig. Det sista han gjorde var att filma ett filmklipp som skulle upp på hans hemsida och den finns redan att beskåda här...


Kräftskiva

Snart drar jag iväg till Norrtälje på kräftskiva.
Det var länge sedan jag var på någon sådan nu. Något år sedan, i en kompis sommarstuga vid Frykens strand. Ingen strand så långt ögat når ikväll, men dock en lada där vi kommer hålla till tills vi inte ser ett dyft på grund av mörkret eller alkoholen. Hur som helst, så kommer det bli schysst...

Att undvika gamarna

Vaknade tidigt idag.
Dags för löptur med dunkdunk i hörlurarna innan jag duschar och åker ned till stan. Egentligen har jag som princip att inte ens vara i närheten av city när det är löningshelg. Det är få saker som jag finner så ofantligt tråkigt och omotiverat att sysselsätta mig med som att stå och köa utanför någon rutten provhytt på H&M med en halv miljon andra människor. Det framkallar samma känsla som när idioter står och river i rea-korgar, sånt finner jag lite förståelse för. Dock ska jag in till stan idag, men mest passera igenom den. Kanske får jag köa på något café på sin höjd, eftersom vi har tänkt att avsluta dagen med en kopp te någonstans. Vernissage får räcka, och förhoppningsvis hinner jag som hastigast in och köpa en mascara innan gamarna kommer och förstör det hela...

NU: löpskor på och adios!

Höstens måste # 1

Efter att ha upptäckt att kontot den här månaden inte
är lika tomt som jag innan trott, så kan jag tillåta mig
att drömma. I den drömmen är det denna kappa jag
har på mig...

75483-31

Höstlängtan

Det regnar ute. Öser är en underdrift, det snarare vräker ned. Och jag öppnar fönstret, såklart. Det gör jag ju alltid när det regnar ute.
Just nu så känner jag hur jag verkligen längtar till hösten. Jag har provat mina skinnjackor och längtar efter att få använda dem. Jag längtar efter mina halsdukar och efter att få köpa nya. Jag längtar inte efter att få köpa nya höstskor, men längtar efter att använda dem jag redan har. Plötsligt längtar jag efter någon ny tesort, gott bröd och citronmarmelad och bara ligga och kura.
Ibland tror jag att hösten är mina favoritårstid...

Stanna hemma

Jag har ringt av mig från jobbet. Det känns konstigt att jobba idag när huvudet snurrar och jag helst av allt bara vill stanna inne. Så fort jag öppnar munnen kommer tårarna och det känns som tecken nog på att det inte är läge att jobba.

Lena kommer hit imorgon och vi ska gå på vernissage. Det är planerat sedan ganska länge tillbaka, vi har inte träffats på ett bra tag nu. Så fort hon får veta att jag behöver henne finns hon där och det är jag så tacksam över...

Hon är borta

Två begravningar på ett år. Samma gravkapell, samma lokal, samma begravningsbyrå. Samma folk, samma gråt, samma jobbiga dagar när man ska ta farväl av någon som står en så nära.

Det känns tungt, riktigt tungt. Jag får dåligt samvete för att vi inte träffades oftare, för att jag inte ringde oftare, för att jag inte skickade vykort oftare. Dåligt samvete som jag får försöka göra mig av med och ersätta med minnet av de goda sakerna. De var trots allt oändligt många fler och oändligt mycket bättre, ljusare och finare.

Men just nu känns det tungt. Och tomt. Och bara väldigt väldigt konstigt. Och jag saknar dig massor...

Nyrik

Jag har legat vaken många nätter den senaste månaden och grubblat över min ekonomiska situation.
Och när jag säger ekonomiska situation så menar jag att jag inte har några pengar. Inga alls. Jag har gjort slut på mina besparingar i väntan på a-kassan och den här månaden har jag inga inkomster alls. Det trodde jag i alla fall inte i alla fall. Därför fick jag världens chock igår när det stod att 6000 kronor var på väg in på mitt konto. 6000 kronor? Sextusen!!!

Just nu funderar jag på om jag ska kontrollera att det verkligen inte har hamnat på fel konto, eller bara göra slut på dem så att ingen kan upptäcka felet..!

Surprise

Jag har testat mig!
Tydligen är jag miljöpartist. Det hade jag ingen aning om...

Svensk porr till hela världen

Den lycklige som råkade se Rapports sändning runt midnatt i lördags fick som bekant inte bara se nyheter, utan bjöds också exklusivt tjeckisk porrfilm. Åtminstone smickrande i bakgrunden av det stackars nyhetsankaret som fick äran att jobba med klåpare till redaktionsmedlemmar.
Ryktet om svt:s porrchock spred sig inte bara snabbt i Sverige, utan har också blivit en internationellt uppmärksammad nyhet...


En stor liten sak

Är man ledsen blir det inte bättre av att det regnar ute, ens vänner är upptagna och pojkvännen är flera mil bort. Man blir inte gladare av att ligga under täcket och kura medan det knappt blir ljust ute och sommaren är långt långt borta. Man blir inte särskilt uppåt av att inte gå ut på hela dagen- regnet till trots!
Något som dock känns bra är när ens vänner bryr sig om en. Tack fröken J för de yoghurtdoppade jordgubbarna- de kom som ett brev på posten. Dessutom gjorde gesten en skör själ som mig ganska rörd..!


Fånge på Wisteria Lane

Som vanligt är jag snabb som en vessla.
Bara två år efter att Desperate Housewives svept in över världen hakar jag på tåget. Visserligen finns det ganska enkla skäl till detta. Jag har nämligen inte Kanal 5, jag har inte haft det de senaste fem åren och jag tycker att det är ett vattentätt alibi om jag ska vara ärlig.

Nu när jag sett det kan jag bara konstatera att jag är fast, helt begeistrad och nu har jag äntligen luskat ut vad jag ska göra med all min nyvunna (läs:ofrivilliga) fritid. Jag ska ta igen de avsnitten som jag har missat och jag har redan börjat. Snart hittar jag lika bra på Wisteria Lane som i min egen ficka...

75483-30


Vill man ha något gjort...

...får man göra det själv.
Just nu kokar jag över för att någon har glömt hämta ut viktiga biljetter som någon beställde tillsammans med någon för ganska länge sedan. Eventet var något som någon sett fram emot mycket längre än så, och någon kommer förmodligen vara irriterad på någon för detta mycket länge framöver.

Vi tackar och bockar för detta!

Outgrundligt

Nu är det nästan exakt ett år sedan jag bestämde mig för att jag INTE skulle plugga den här hösten. Att det är slutpluggat och sluttentat- åtminstone i Sverige. I våras sökte jag trots detta till en kurs på universitetet med motiveringen att jag gör det ifall jag ångrar mig i höst, alternativt verkligen verkligen verkligen måste plugga av ekonomiska skäl (vilket borda vara gällande nu, men det är det inte av någon anledning som vi inte ska gå in på).

Varför ringer jag då till institutionen när jag inte fått något brev om tid och plats för upprop på en kurs som jag ändå varken vill eller ska gå?


Detta med a-kassan och byråkrati

Samtidigt som P3 Nyheter redovisar siffror om att rekordmånga är anställda just nu bråkar jag vidare med a-kassan. Detta är det längsta och mest frustrerande tjafs jag har haft med svensk byråkrati. Förra måndagen skickade jag samma papper för tredje gången till dem och i fredags fick jag för femte gången en förfrågan om ifall jag har: A, ett examensbevis att redovisa och B, varit fast anställd 6 månader innan mina studier påbörjades. Mental härdsmälta!!! Därför ringde jag för att räta ut några frågetecken och äntligen få ett beslut!

-Ja, då skickar du bara in handlingarna för detta till oss.
- Men vadå för handlingar, jag har ju inte haft någon anställning och det har jag ju verifierat tre gånger för er.
- Ja, men skicka in ett papper som intygar det till oss.
- Men måste jag skicka det per post, kan vi inte bara sköta det här över telefon eller via e-post? Jag har ju inga intyg eftersom det inte finns något att intyga!
- Nej, men skickar du inte via post så vet vi ju inte att du är du.
- Och det gör ni om jag skickar det per brev?
- Ja, det gör vi?
- Hur då?
- Ja... Vi gör det bara.
- Ja, men hur då? Vad säger att ni vet bättre vem jag är om jag skickar er ett brev än om jag ringer?
- Skicka in papprena bara!

Tack, ni besvarade just frågan om hur dum byråkratin faktiskt är...

Tv-freaks

Världens största penis.
Hjälp, mina bröst plågar mig.
Kvinnan som fick barn med sina barn.

Och så vidare, och så vidare. Dokumentärer på alla andra kanaler än svt kan knappt räknas som dokumentärer. Det är reality-tv i en annan form, som vilken freakshow som helst fast i ditt vardagsrum. Jag häpnar när jag ser vad de orkar sända för skräp. Just nu kan man välja mellan två lysande exempel: på tv3 Kvinnan som bantade bort två vuxna män och på tv4 Jag tänder på amputerade!

Det är vid sådana här tillfällen som det bara är att tacka för att tv-licensen går till svt och inget annat!

Singelpsykologi

En del helger innehåller många överraskningar.
Att Elin går ut på krogen två dagar i rad var en av dem. Att hon också gick på efterfest tills det ljusnade båda kvällarna, det är en ännu större dito. Även om jag under fredagen hamnade i just det tillstånd som alltid gjort att jag ganska sällan ses på en efterfest i arla morgonstunden med en falafel i ena handen och ett glas billigt rödtjut i den andra- japp, jag blev dödstrött. Strax efter att koman infallit avlägsnade jag mig från festligheterna, som för övrigt börjat ta konstiga turer då det lektes jag har aldrig och frågorna hade börjat styras in på gruppsex och klockan fyra på morgonen efter en ganska hård kväll på Bryggan kände jag att detta var slutet på Elins partykväll. Jag hann inte särskilt långt. Inte innan jag stötte på vad som kom att bli motsatsen till överraskning- det gav bara extra krut till mina fördomar.

Mina fördomar? Att många killar inte anser en utekväll vara komplett innan det ligger en naken tjej bredvid honom. Egentligen gäller väl det minst lika många tjejer, det ska jag inte säga något om egentligen, men nu riktar vi in oss på den här killen. Han gick om mig på cykelvägen strax innan mitt hus och hälsade när han passerade mig. Strax framför oss stod två fyllegubbar och grälade om en flaska Rosita och jag såg min chans att slippa gå ensam förbi dessa två så jag ökade på stegen och frågade grabben om jag kunde få gå bredvid honom några meter och det var okej. Några meter senare skulle jag vika av mot mitt hus, varpå han frågar: Men ska du gå nu? Du vill inte med på en sängfösare?

Den enda sängfösaren han hade i åtanke var fömodligen han själv. Förmodligen hade han raggat på krogen och inte fått napp. Förmodligen hade han deppat lite över det och förmodligen tog han min förfrågan om att 12 meter sällskap som en klockren invit. Ibalnd är man liksom lite extra tacksam över att man inte är singel...


Challenged

Efter att  Martin hade utmanat mig kunde jag inte vara sen att replikera...

1) Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Programledare
Filmrecensent
Frukt- och grönsakssorterare
Taxitelefonist

2) Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Full Metal Jacket
Pulp Fiction
Closer
Erin Brockovich

3) Fyra städer jag har bott i: (får bara ihop tre)
Karlstad
Uppsala
Alba, Italien

4) Fyra tv-serier jag gärna ser:
Cityakuten
Mitt liv som död
Friends
Sex and the city

5) Fyra ställen jag vill åka till:
New York
Sicilien
Kuba
Cook Islands

6) Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
www.blogg.se
www.youtube.com
www.sr.se
www.nybloggat.se

7) Fyra favoriträtter:
Fläsk med paltbröd
Lenas Karl-Johanrisotto
Grillad svärdfisk
Unicos pastasallad med kyckling, feta, soltorkade tomater och avocado

8) Fyra ställen där jag trivs:
I badkaret
I min säng
Hemma hos mamma
I Obygden

9) Fyra bloggare jag vill utmana att svara på de här frågorna:
Fröken J
Geas
Dorisen

Och alla andra som råkar känna sig manade


Tvådagars?

Bus med tillbehör på Bryggan igår. Det blev sent, riktigt sent faktiskt och det har jag fått betala för idag. Kanske var det inte att jag kom i säng så sent som gjorde att jag mådde dåligt, det kan ha varit rödvinet också. Det konstiga är att jag helt plötsligt blev sugen på att göra det samma ikväll igen och hokuspokus var det bestämt. Jag kan inte komma ihåg när jag kände för, och faktiskt kunde genomföra en tvådagars senaste. Vi får se om kroppen säger ifrån eller om det lyckas! Nedan har gårdagen förevigats under kvällens tidiga timmar. Jag och fröken J  bevisar att alkohol gör en rätt hungrig...

75483-29


Glädjeämne

75483-28


Mr Radio 2006

En liten parentes i häxjakten på Jonas Linné på PopNonStop i P3!
I toppuffen på P3:s hemsida ligger en liten bild bredvid informationen om vilket program som går att lyssna på i detta nu. Jag kanske borde ta tillbaka mina önskemål om att han ska bort från etern. Den gode Linné verkar nämligen passa utmärkt i radio- han har nämligen ett ypperligt radioutseende!


75483-27

Klippan

Sent igår eftermiddag ringde Chefen i nöd: en programledare kunde inte sända fredagens förmiddagsprogram. Jag tackade ja på stående fot, vad hade jag för hinder annars under fredagen? Visst, arbetspasset kom ju i vägen för min fullspäckade dag göra ingenting, rulla tummarna och pilla navel men jag lyckades skjuta på dessa viktiga uppdrag till nästa vecka! Sovmorgon, tidig promenad i Stabby och frukostdrönare framför reprisen av Oprah är ju något som redan tråkat ut mig och det är jag mer än gärna utan numera.

Programmet flöt på bra, även om månaden borta från studion och reglarna kändes en aning under första minuten efter klockan nio. Dunk i ryggen, "lät skitbra" samt att chefen kallade mig en riktig klippa är något att ta med sig för en utfattig arbetslös journalist den här helgen...

Nostalgico

75483-26

Till vänster, strax utanför bild ligger en underbar vinbar och efter att vi hade varit där åkte vi vespa som tokstollar med några killar som ägde stället hela gatan ned, längs med floden precis där bilden är tagen. Jag blir nostalgisk...


Waste

Jag slänger bort mitt liv.
Jag sitter här på min vita köksstol i plast, i detta nu, och bara slänger bort mitt liv. Dag för dag, bara så där.
Jag går upp på morgonen, duschar, äter frukost och efter det kastar jag bara bort mitt liv. Jag gör ingenting, förutom att leta efter jobb och de enda jobben jag verkar kunna få är de här eländiga jävla restaurangjobben. Det här är ingen värdig tillvaro, det är bara inte det.

En av mina vänner hemifrån gör något med sitt liv. Samma dag som jag ska avrapportera till Ångestförmedlingen nästa gång och berätta om alla jobben jag inte har fått/sökt/hittat åker hon till Italien. Hon gör det jag ska göra, men som jag bara inte gör av någon jävla anledning. Jag blir glad för hennes skull, men jag blir samtidigt så himla arg och besviken på mig själv. I detta nu känns det som att jag inte gör något åt min situation. Åtminstone inget nyttigt, utan jag sitter bara här ser på när dagarna rinner iväg. Och sedan klagar jag, gud vad jag klagar. Jag borde ta mig i kragen och sluta tycka synd om mig själv, men jag vet inte om jag orkar och kan...

Låtsasregn

Efter att ha sett att det spåddes regn och rusk idag också bokade jag in en dejt med min säng, min dvd och mig själv. Jag pep iväg till Folkes och hyrde två filmer dess utom, och nu när vädret inte blev riktigt så kasst som jag trodde igår så blir jag lite besviken.
Nu låtsas jag att det regnar ute så att jag med gott samvete kan kolla på mina filmer under täcket. Jag drar ned mina persienner och skiter i om himlen är blå ute.

Ibland kan man inte annat än älska skitväder...


Höstnytt i dumburken

Tre bra saker att se fram emot i höst:

1. FELICITYTV4 uppvisar den goda smaken att sända toppenserien Felicity från avsnitt ett från och med september. Platsen i soffan är bokad.

2. ENTOURAGE: SVT sänder i höst HBO-serien, som tidigare har visats på Canal Plus. Handlar om fyra vänner från New York som söker lyckan i Hollywood, och den ska vara helt lysande. Väntar med spänning.

3. 8 X KÄRLEK: Om man, som undertecknad älskar dokumentärer och i synnerhet de som sänds på SVT är hösten säkrad. 8 dokumentärfilmare på Dramatiska Institutet får i höst visa sina filmer om kärlek, med start den 24:e augusti.


Chuck Norris look alike!

Det finns en sida där man kan se vilka kändisar man är lik.
Jag vet inte hur tillförlitlig den här tjänsten är, men tydligen är jag jävligt lik Chuck Norris!
Skulle detta vara med eller utan helskägget undrar jag nu? Med eller utan karatesparkar? Och Cowboyhatt? Och tv-shopreklam? Jag skrattar fortfarande...

75483-25

Rysk klåda

Jag har fått Rysslands nationalsång på hjärnan. Den dyker upp hela tiden: när jag lagar mat, när jag duschar, går i tvättstugan- till och med när jag är ute och promenerar. Idag när jag låste upp cykeln utanför Ica pockade den på igen, och killen bredvid mig sneglade misstänksamt på mig.
- Oj då..! var det enda som jag fick fram.

Någon gång läste jag i Illustrerad Vetenskap (ja, jag läser faktiskt den ibland och inte bara film-, musik-, och hjärndöda brudblaskor) att låten man "fått på hjärnan" är som en klåda och varje gång man sjunger eller nynnar på låten är det som att man kliar på stället i hjärnan där man har klådan. Min klåda har varit där länge, så det har inget att göra med medaljskörden för bolsjevikerna i EM- den dök upp långt innan dess. En rysk klåda helt enkelt- det låter ju faktiskt som en okänd könssjukdom eller något annat trevligt:
- "Jaaa, det var ju en jävla schysst resa som jag och Bengan gjorde asså, men den där jävla ryska klådan som nån av de där öststatspumorna gav mig är ett jäkla helsicke att bli av med nu..."


Utsikt i Obygden

75483-24


Borta bäst

Regn och rusk utanför fönstret idag och jag måste säga att jag nästan blir glad över det. Jag har längtat efter hösten. Blev så till mig att jag rotade runt i min garderob efter höstkläder och provade sedan nöjt ett tag. Tror dock att jag får lägga på en rem om jag ska hinna använda de där onödiga, men snygga skorna som jag var intelligent nog att lägga pengar jag egentligen inte hade.

Av någon anledning känns det inte kul att komma hem. Ingen att umgås med, inget att göra och inget roligt att se fram emot här nere (njae, det var nästan sant i alla fall). Jag längtar tillbaka upp. Jag längtar till mamma, jag längtar till vovven, men framför allt längtar jag efter hur jag mådde där uppe. Alla problem kändes evigheter bort och inget grubbel, ingen sömnlöshet, inga otrevliga brev från a-kassan. Allt detta fanns här hemma och väntade på mig och det slog mig ganska snabbt efter att jag hade packat upp resväskan.

Borta bra, men hemma bäst är en lögn! 

Busschafför- en man med ett jävla humör...

Fem timmar på tåg och nu framme i Uppsala igen. Tycker alltid att det känns konstigt att komma hem, kan aldrig avgöra om stan känns främmande eller om det känns som jag stod där på väg bort för bara någon sekund sedan.

Så man vaknade i ett regnigt Obygden i morse och drog sedan med tåget och alltså hem igen. Eftersom det verkar vara rakt omöjligt att få en järnväg i inre Norrland att fungera har resorna dit/från alltid inlets/avslutats med buss. Denna buss kördes den här morgonen av en busschaufför som aspirerar på titeln Sveriges otrevligaste busschaufför. Konkurrensen om detta pris är alltid skarp och kandidaterna är många och tappra. Kanske är busschaufför ett jobb som många bara får och inte vill ha? Är det långtråkigt att ligga i bussfilen hela dagarna och stämpla remsor åt förvirrade resenärer? Är det varmt i uniformen? Får de aldrig ledigt? Får de inga vaniljlängder på fikarasten? Är mössan för liten? Eller är de bara bittra och sura av naturen? Frågorna är många, för ingen verkar veta varför just busschaffisarna så ofta är dryga, arga och sura.

Den busschaffis som snubben som rattade under morgonens tur till tåget framför allt slåss emot är en gubbe som jag fick äran att åka med när jag skulle flytta hem till Karlstad en sommar och skulle ta mig med lokaltrafiken till mitt tåg. Jag skulle vara hemma hela sommaren, klart att det var mycket saker som skulle med. Två väskor, en påse samt en handväska släpade jag ombord på bussen, varpå chaffisen surt och snabb som en blixt sliter upp tidtabellen. Han pekar på tredje punkten i regelavsnittet för lokaltrafiken:
- Kan du inte läsa eller?
- Va?
-(harklar sig och citerar) "Medhavd packning skall kunna bäras av resenären själv", säger han och tittar bistert på mig.
- Jaha, och med det menar du?
-Ja, det du ska ha med på bussen ska kunna bäras av en person (pekar på mina saker)!
Vid det här laget ilsknar jag till och vill bara komma till mitt tåg och hem till Karlstad.
- Ja, men om du ser någon annan bära mina saker så får du väl ta betalt av den personen också då!

Isträning stort i Obygden

Sista dagen i Obygden och under frukosten satt jag och bläddrade i den lokala morgonblaskan. Något krogslagsmål, en del om skogsbränderna som härjar i stort sett i varje kommun i länet, badtemperaturer, ett lokalt pojklag som vunnit en fotbollscup och holländska turrister. Ingen big deal med andra ord, det skulle kunna ha varit vilken lokalblaska som helst i vilken del av landet som helst. Eventkalendern bjuder däremot mer underhållande läsning: största evenemanget idag i hela länet är när det lokala hockeylaget går på sin första isträning. Inget inträde, men däremot korv- och lottförsäljning samt underhållning i pausen av en lokal coverartist... Nu vet jag precis vad jag ska ägna den här dagen åt!

Tv i Obygden

American Beauty. Jag hade glömt hur jäkla hissnande bra den filmen är tills jag såg den nu ikväll. Spacey är härligt cynisk, Benning också och allt är skönt skruvat! Och så Chris Cooper som trots en ganska liten roll alltid har varit mitt mest bestående minne av den här filmen. Jag verkar vara ensam om att uppskatta honom så ofantligt mycket, men tycker att han är briljant. Jag försökte räkna hur många gånger jag har sett filmen, det är ett antal gånger ändå. Av någon outgrundlig anledning sitter jag detta till trots och försöker klura ut vem som skjuter vem varje gång filmen närmar sig sitt slut. Första gången jag såg den var på en dejt som jag egentligen inte ville gå på med en kille jag egentligen inte ville gå någonstans med. Kanske var det just därför som det blev just bio där man sliper säga ett ljud till varandra. Jag sitter här nu och försöker komma på var sjutton jag träffade den grabben, men det verkar vara helt omöjligt. Tror dock att jag avböjde någon fortsättning på historien redan dagen efter och ursäktade mig hastigt och lusigt direkt efter att filmen var slut. Varför går man över huvud taget iväg på sådana dejter? varför inte bara tacka nej direkt, skulle inte det bara vara enklare och mer skonsamt för båda? Ibland är man bra feg...

Numera kan vi alltså se på tv här ute i Obygden utan problem som ni märker- helt otroligt. Tidigare fick vi inte in Fyran och sedan när vi väl fick in den hoppade bilden ås fort det var för mycket vitt i rutan på samma gång. Detta skapade viss frustration när man försökte kolla på vintersport på tv, det var helt omöjligt att få något sammanhang när bilden flimmrade, ljudet försvann och ingenting gick att urskilja förän man visade mindre snö/is och mer idrottutövare eller dylikt. Dessutom har jag minnen av att någon av oss står, som tagna från en scen i "Vi hade i alla fall tur med vädret" balnserandes med antennen i handen och försöker få bättre bild. Jag tycker att det känns ofantligt primitivt- snacka om i.landsproblem...


Obygden åker till Storstan

Kanske blir inte rapporterna lika sparsamma som förutspått härifrån Obygden. Inte när det är så mycket action som idag i alla fall.
För att ta sig ut till Obygden får man färdas på steniga grusvägar som knappt finns markerade i kartboken. Inte bara smågrus, utan rullgrus som förstör bilen och känns som punktering var och varannan meter. Efter att ha trotsat skräcken för blodsugarna i skogen och ändå vandrat runt därute med dödsförakt styrde vi oss ut på detta rullgrus i några timmar. Trots blodsugarnas iver och uthållighet var det dock värt trippen vill jag påpeka, eftersom sjön låg helt stilla under morgonen och vattnet var riktigt skönt. Ut på vägarna bar det så att dammet yrde och vi styrde kosan mot Storstan. Man märker att man är i Storstan för det finns till och med två mataffärer i Centrum- en med röd skylt och en med grön mitt emot. När man entrar Storstan gör man reklam för vad som finns i Centrum och dessa matbutiker är man mest stolt över. En skoterreparatör, en däckfirma, två glasfirmor och sedan den lokala puben. Allt prydligt redovisat på en skylt som är så liten att man nästan missar den. För litet för gatulyktor, för litet för övergångsställen och för litet för en mack. Vilsna turister står och vrider på en tröja med ett exotiskt djur på, infödingar strövar upp och ned längs Storstans enda gata. De flesta av infödingarna rullatorer som för dem mellan nödvändigheterna, många andra färdas i Volvo av 240-modell eller fyrhjuling. Gärna har de också mustasch/snus/keps/träskor eller allt ovan nämt i en schysst och iögonfallande blandning. 

Något som också gör att man märker var man hamnat, det är tjejerna utanför kiosken. Som taget ur mina fördomar satt det två tjejer utanför godis & spel-butiken när vår bil rullande in innanför stadsgränsen. Med på tok för mycket blondering, badtofflor, Fila-tröjor och kort-kort kjol med slits upp till troskanten satt de där och försökte stirra ut mig. I smyg till att börja med och sedan allt med ogenerat. Inne i den röda mataffären fick jag sedan en liten knuff. Tydligen stod jag ivägen för de två pumorna när de skulle föri för att komma till kassan och köpa sina röda Prince. Röda cigg i röd mataffär...

Nästan prejad av en timmerbil i 140 på grusväg till trots hittade vi sedan in på vägen tillbaka- till trygghet, till säkerhet, till lugn. Vi hade kört länet runt nästan och stannat i två andra hålor. Jag körde tillbaka och vi pratade om det ena och det andra tills jag nästan glömde var vi var på väg. Efter en sådan resa känns det skönt att vara hemma på tryggare marker igen må ni tro.

Avrapportering från Obygden

Från och med igår befinner jag mig i Obygden.
Här är mobilnätet obefintligt och ordet bredband existerar inte ens. Jag känner mig något old school när jag sitter här med lap topen inkopplad i telefonjacket, men det får gå. Resan upp var seg, trots att det handlar om X2000. Tåg går att åka så länge man åker längs med kusten. Efter det är det landsvägsbuss somm gäller i någon timme. Denna avnjöts i knapert sällskap, endast några få tapra själar so skulle in i hjärtat av Norrland. Hälften av dessa utgjordes av en ensamstende morsa med fem ungar, och dessa gjorde endast två saker under hela resan. Skrek, eller spydde. Jag är allergisk mor både ock. Därför steg jag med lättnad av bussen efter två timmar och sedan dess har jag myst med doggen och med mamma.

I Obygden är det tyst ikväll. Som alltid. Inte en käft ute, knappt ens djuren i skogen som omger stugan. Med undantag för myggen och knotten, eftersom de håller hov precis som brukligt. Jag tänker nu ge mig in på deras jaktmarker, det vill säga utanför dörren och avnjuta mitt rödvin ute på altanen.

Räkna med sparsamt med rapporter tills jag kommer hem på tisdag!
Over and out!

Smartare än lantisen?

Någonstans läste jag att människor boende i större städer i allmänhet är smartare än de som bor i mindre städer. Det kan fan inte stämma. I Stockholm och Uppsala tycker vi att det är helt okej att betala nästan 30 kronor för en cola och nästan 40 kronor för en sketen kopp te. Det är fasen inte särskilt smart det...

Över en kopp chai

Snart är det dags för mig att dra mig ned till stan för en fika med Anna innan hon beger sig hem till de värmländska skogarna igen och jag till en jobbintervju på en nyöppnad restaurang. Har precis käkat jordgubbsfrukost idag också och ska väl nu försöka fixa till mig så att jag ser någorlunda presentabel ut.

Tjingeling!

Mina girls

Jag har i veckor och månader tvingat stackars M lyssna på mitt gnäll över hur mycket jag saknar tjejerna hemifrån. Tjejgänget som har hängt ihop så himla länge och fortfarande gör det, med viss modifikation.
Jag har inte träffat någon av dem sedan i april och det känns jättetråkigt. Nu blir det ändring, eftersom en av dem alldeles nyss ringde och sa att hon var i stan imorgon. Tid för en fika som tur är, och jag blir så himla himla glad...

Tack Gud för mina girls!

Jag undrar...

...hur man kan bli så trött av att inte göra någonting. Måndag och helt sysslolös om man ska se på min situation rent krasst- och det ska man ju! Har suttit och känt lukten från pannkaksstekartävlingen som verkar pågå i ett kök en trappa upp i nästan en timme nu. Den har slingrat sig in genom mitt köksfönster och trots att jag varit mätt och inte ett uns hungrig vatnnas det ändå i munnen. Jag är ändå ingen stor pannkaksätare. Jag vet inte ens om jag har lagat pannkakor själv någon gång, kanske på hemkunskapen i högstadiet men tveksamt efter dess. Jag är mer lagd åt våffelhållet, även om jag inte är någon hejare på det heller direkt. Fick ett våffeljärn av min far för typ två år sedan, men det har använts ganska sparsamt. Av någon anledning tycker jag att det känns ganska så tragisk att laga våfflor bara till mig själv. Det kanske är något man äter i lag, i grupp liksom. Med sin familj eller sina vänner. Eller med sin älskling, som jag och M gjorde förra helgen. Soppan som vi nog egentligen bara en ursäkt för att få äta en schysst stapel med våfflor utan dåligt samvete.

Nu gräddar de en ny laddning, tror jag. Det är som i en tecknad film när doften slingrar sig ut genom fönstret, bildar formen av en lockande hand som sedan letar sig in genom mitt fönster och till min nästa. Nu stänger jag fönstret!

Vad tänkte jag med egentligen?

Vad tänkte jag med egentligen, när jag tyckte att det var en bra tid för löpning den här morgonen?
26 grader ute redan innan klockan har hunnit bli tio och det kändes som luften stod still ute i Stabby. Tröstlöst var det även gällande vattnet i min flaska som efter tio minuter höll samma temperatur som luften och gav nol törstsläckning. Med andra ord blev det inte vidare mycket löpning idag, 30 minuter ute i Stabby och sedan transportsträcka på tio minuter. Nu ska jag packa ihop mina saker för bad och sol, eftersom jag igår insåg att jag visst kanske kan bada i stan. Ska utforska det vidare idag- nu jordgubbsfrukost och sedan solen!

Bada fötterna

Somrigt och härligt idag. Åt en av Unicos fantastiska sallader på deras uteservering med M och strosade sedan lite planlöst runt. Impulsköpte en liter jordgubbar eftersom jag fick för mig att säsongen för det kanske snart är över. Vi slog oss på hemvägen ned på bryggan nere vid Fyrisån och där blev vi sedan sittande och matade gräsänder med gubbar tills de slogs så att fjädrarna yrde.

Gick ned till Svartbäcksgatan och köpte en varsinn glass, mest för att det kändes som att det var på sin plats i solgasset. Sedan letade vi oss in i Linnéträdgården där jag badade fötterna i näckrosdammen. Det samma gjorde jag även i Fyrisån lite senare, vilket var ljuvligt. Jag är helt torsk på att bada fötterna numera, eftersom det är det enda sättet att svalka av sig i den här stan. Hemma också, fast då spolar jag upp en massa kallt vatten i en stor hink bara och sticker ned fötterna i. M tjuter varenda gång och tycker att jag utsätter mig för svårt självplågeri. Det samma ylar han när jag duschar kallt eller när jag ber honom hälla vatten på mig när vi ligger i solen och steker. Jag vet inte jag, jag tycker bara att det är förbaskat skönt...


Fylleraggs-unge?

Kärleksbarn! Man kan ju fråga sig hur det uttrycket egentligen kom till, och vad det var för ljushuvud som klämde ur sig skiten. Kanske var det inte lika banalt då det väl uppkom, men jag kan inte låta bli att fundera över vilken funktionerande journalist med någon slags självaktning kan sätta sitt namn på en artikel innehållande ordet "kärleksbarn". Idag fann jag en, förhoppningsvis den sista i raden av sinnesförvridna murvlar...

Undrar varför man sätter dit epitetet "kärleks" innan. Jag har nämligen aldrig sett något annat sådant epitet nämnas när media förkunnar att det väntas kids någonstans. "Sprucken kondom-barn", "I fyllan och villan-barn", "För sent för abort-barn"- inget av dem förekommer, trots att det i de fallen ändå är lite mer tydligt vad sjutton det handlar om. Jag vet faktiskt inte riktigt vad kärleksbarn innebär. Visst, kärlek plus barn är lika med kärleksbarn, men ändå! I så fall är det väl inte särskilt ovanligt med kärleksbarn och i så fall inte så himla mycket att häpna över? Även om jag är ganska cynisk av mig vill jag ju trots allt tro att merparten av alla som skaffar barn tillsammans fortfarande hyser kärleksfulla känslor för varandra...

Underskattat & förträngt

Jag hade faktiskt glömt. Jag hade glömt att jag egentligen tycker att det här jobbet är ganska roligt när det kommer till kritan. Jag gillar tempot, stressen, den höga pulsen och jag gillar kontakten med gästerna. Det känns inte alls för jävligt att jobba på restaurang längre, inte efter i kväll. Har precis kommit hem från mitt första pass på Restaurangen och jag har egentligen bara goda reflektioner nu när jag sitter här halvvägs in i duschen och dricker mjölk direkt ur paketet. 400 varma i drix dessutom, vilket tragiskt nog utökar min ekonomi med nära ungefär 150 %...

Bakis-bittert

Köa utanför en klubb i 45 minuter.
Bli övergiven därinne efter 15.
Lägg därtill en mobiltelefon utan laddat batteri och en halv miljon människor på dansgolvet.
Kan kanske få pris för en av årets absolut sämsta utekvällar, utan större konkurrens just nu.
Men jobbfesten innan aspirerar på det motsatta- en riktig höjdare!

Anger Management

Tappade just tålamodet med en stackars tjej på kundtjänst.
Försökte få det besvarat om det var något fel på mitt brevinkast eftersom all post ser ut som dragspel när den landar på hallgolvet. Hon ställde dum fråga på dum fråga, och tillslut hörde till och med jag själv hur otrevlig jag lät som svar på de dumma frågorna. Jag försökte släta över det, men jag tror nog att det var försent. Så jäkla dumt och onödigt att låta frustration gå ut över någon stackars okänd tjej, och samtidigt verkar det hjälpa mot frustrationen. Hur går det ihop egentligen?

Depp till frukost


Medan jag i morse försökte bestämma mig för om jag mådde bra eller dåligt vilade jag ögonen på Dave Letterman Show. Gäst: Johnny Depp- med andra ord en ovanligt smarrig frukost...

75483-23


Fröken Baksmälla

Nu är det officiellt bevisat! Jag tål ingenting.
Jag är en vekling. En riktigt mes helt enkelt. Min kropp vill inte att jag ska förtära berusningsdrycker, det är klart och tydligt. I morse vaknade jag upp med molande huvudvärk, trots att det egentligen inte var så himla mycket vin som rann ned igår. Visserligen blev vi sittande med vårt vin ute i parken tills det var i stort sett mörkt som i en säck långt efter midnatt och visst rökte jag några cigaretter för mycket, men ändå. Men ändå, tänker jag, för jag tycker att jag borde vara mer tåligt än så. Icke då! Jag blir alltid hängig dagen efter, i stort sett utan betydelse hur mycket jag drack. Så här var det inte alls för två-tre år sedan, då kunde jag springa en mara dagen efter. Jag vet, man blir mer bakis ju äldre man blir, men så jäkla gammal är jag ju inte..!

Mama mia

Hem till mamma. Biljetterna är bokade och det extra skönt att ha det att se fram emot nästa vecka. Fast det gör det ju faktiskt alltid. varför det känns extra skönt just den här gången, det vet jag faktiskt inte. Kanske är det för att jag känner mig lite extra liten och ynklig på grund av min miserabla jobbsituation just nu, fast det är bara en av många tänkbara anledningar.

Om mindre än en vecka sitter jag på X2000 upp till Ödemarken. Där har jag inte varit sedan i påskas, vilket egentligen är alldeles för länge sen. Om inget drastiskt händer på jobbfronten kan det mycket väl tänkas att jag spenderar betydligt mer tid däruppe än på länge. Det gör mig absolut ingenting. Tror jag, alltså. När man bara ska upp dit för en vecka som avbräck i tillvaron tänker man bara på det som finns där: vovven, långa sovmorgnar utan dåligt samvete, få mammas nybakade till frukost, avnjuta denna på altanen, bada i sjön, busköra på grusvägar, plocka svamp, dricka vin om kvällarna och lyssna på tystnaden i Ödemarken.

Att spendera för mycket tid där uppe kan istället ge en släng av lappsjukan och göra att man börjar tänka på allt som inte finns eller går att göra där uppe: M såklart, vännerna såklart, min egen säng, vin på gräsmattan med fröken J, skrota runt hemma i lägenheten utan att göra något vettigt på hela dagen, jättelånga sessioner i duschen, ta en fika nere på stan med fem minuters varsel, ta en fika nere på stan överhuvudtaget, stuffa på ett schysst dansgolv...

Men en vecka är lagom- och jag längtar massor!


På samma intelligensnivå

Vet du inte vad du inte vilket parti som skall få din röst i september?
Detta kanske rätar ut några frågetecken...

Snuskgubben Nisse

Av någon anledning gör veckoaktuella Pride-festivalen att jag kommer att tänka på en konstig upplevelse som på mycket mycket avlägset sätt har gay-anknytning

Fröken J lyckades i höstas tala mig in i att sajten QX minsann inte var bara för gayfolk. Jag har inte gjort community-grejen på väldigt väldigt länge så jag tänkte: what the heck och gick med. Jag tänkte att det kanske, om inte annat kunde vara så att man faktiskt kunde småsnacka med folk man inte känner som för en gångs skull inte tilltalar en för att föreslå cybersex, vilket jag tyckte hände i tid och otid under den tiden jag testade communitys. Tyvärr hade jag fel, och inte särskilt lite fel heller. Jag kikade in på sidan några gånger och en dag låg det ett brev i min inbox som jag fortfarande ångrar att jag öppnade. Brevet var från Nisse, en ganska ensam 63-åring som bodde i en sommarstuga utanför Norrtälje. Nisse skrev att han på äldre dagar börjat experimentera sexuellt och bland annat upptäckt att han inte bara gillade tanter utan också gubbar. Tydligen gillade Nisse även betydligt yngre tjejer och det var därför han skickade ett brev till mig. Nisse nöjde sig inte med brev utan skickade också en bild, tagen under bältet. Nisse skrev att om jag ville se fler bilder, eller ännu bättre (läs:värre) hälsa på honom någon helg i hans stuga och se den i verkligheten så var det fritt fram för detta. Jag slängde mejlet och det nästa jag gjorde var att avsluta mitt medlemsskap.
"Är du säker på att du vill avsluta ditt medlemsskap? Detta val går inte att ångra!"
Ja, jag är jävligt säker, serru!!!

Jag berättade detta för pojkvännen M, som kommer från Norrtälje:
"Om vi är i Norrtälje någon gång och du ser en gubbe i 60-års åldern som glor på mig, då kan det vara Nisse med gubbsnoppen..."
Pojkvännen M såg lagom nöjd ut över den vetskapen.

Låtar för överlevnad, onsdag:

The Magic Seven:

The Smiths- There Is a Light That Never Goes Out
Christian Kjellvander- Words In The Wires
Damien Rice- The Blower's Daughter
Kristoffer Åström & the Hidden Truck- All Lovers Hell
The Raveonettes- Somewhere In Texas
Damien Jurado- Ohio
Kent- Cowboys

Falling Down

Just nu förstår jag Michael Douglas karaktär William Foster i filmen Falling Down.
Sitta i bilkö, möta otrevlig personal i affären, plocka fram basebollträet och bara gå bärsärk. Allt för mycket motgångar som driver en människa till vansinne, jag kan verkligen se varför nu. Mitt hjärnsläpp skulle dock inte utlösas av bilkön eller affärsbiträdet eller den inkompetenta brevbäraren eller något liknande. A-kassan ligger dock jävligt risigt till! jag ska fan kolla min garderob och se om jag har något slagträ där... Jävla skitställe!!!

Tillbaka till framtiden!

Direkt efter Ångestförmedlingen blir det raka spåret till Radion. Vi ska snacka om framtiden och hur utsikterna ser ut, vilket gör att jag har haft fjärilar i magen sedan jag kom hem igår och dessutom sovit ganska dåligt. Någonstans hoppas jag på ett mirakel, men vet att det inte är särskilt realistiskt. Dock hade det ju varit bra om jag i alla fall hade kunnat ha med mig lite skrivet material på min nya programidé, men av någon outgrundlig anledning hittar jag inte filen.

Wish me luck!

Ångestförmedlingen

Imorgon är det alltså dags för arbetslöshetscirkus på första parkett igen. Tydligen löste jag ofrivilligt biljett till denna i fredags, efter mitt första möte med detta öde. När jag säger öde menar jag inte arbetslösheten i sig, utan snarare dessa förjordade "insatser" som arbetsförmedlingen gör.

Samlade i ett grått tragiskt konferensrum, ett gäng unga slackers. En hop fån som knappt hunnit kränga av sig studentmössan- och så jag! Ungdomsmöte med ungdomsgruppen. Inte en jävel där inne hade en enda akademisk poäng. Inte en enda där inne hade gått med i a-kassan eller facket. Någon enstaka hade kanske flyttat hemifrån. Och där satt man. Tyvärr kunde jag inte låta bli att se mig omkring med nedlåtande. Kanske inte är vidare avspeglar mina mest smickrande drag, men så var det. Att sitta i ungdomsgruppen när man har hunnit avklara 160 högskolepoäng känns lite som ett hån. "Tack för att du pluggade och försökte skaffa dig en utbildning som kan leda till jobb. Nu sätter vi dig här och så ger vi dig 90 dagars karens också som extra tack för insatsen." 

Och imorgon är det alltså dags igen. jag min idiot läste aldrig igenom den lapp som jag fick i min hand efter förra mötet. Jag kastade en blick på den och såg en ny tidsangivelse. Trodde i mitt stilla sinne att detta skulle vara ett möte med ett slags personlig handläggare, men icke! Imorgon ska jag sitta med samma lallon, i samma deprimerande lokal och lyssna på samma meningslösa drabbel. Undrar om de kan svara på vad fan detta skall vara bra för, för det är det enda jag undrar just nu. Tydligen fixade de 8 akademikerjobb förra året. 8 i jämförelse med 6000 som var målsättningen- då behövs en god motivering till varför en arbetslös akademiker skall trängas med apatiska idioter.

Gud- giv mig styrka!

RSS 2.0