Morgongluttare
Jag knatar nästan alltid runt i samma outfit hemma. Man skulle nästan kunna kalla det för en uniform faktiskt, så obligatorisk är den hemma. I trosor och linne strosar jag runt hemma, jag tycker det är grymt skönt och så länge ingen annan än jag och M är hemma är det detta som gäller.
Så också denna morgon när jag smågnolande till the Raconteurs gnolade runt och gjorde frukost. Plötsligt stelnar jag till. Utanför detta två meter höga fönstret sitter tre sommarjobbande glin och fullkomligen stirrar. De flinar lite och glor ännu mer när de ser att jag glor tillbaka. Jag kände mig plötsligt naken. Jättenaken. Kan man inte ens få gå runt som man vill i lägenheten nu alltså? Jag tänker fan inte bjuda småfinniga, flabbande, snusande målbrottsgrabbar på gluttande...
Avrapportering
Dåligt med avrapportering på bloggen under helgen som gått. Kände mig dessutom än mer skyldig när Martin skickade iväg en känga till sina vänner som är kassa på att hålla bloggen uppdaterad för tillfället. Det handlar visserligen bara om två dagar för mig, men ändå..
Anledningen har hetat Norrtälje. Mycket gos, lite dator vilket är en helt normal situation så egentligen vet jag faktiskt inte vad jag ber om ursäkt för. Gjorde något väldigt olikt mig och föreslog helt sonika en tur in till Sveriges största köpcentrum på lördagen. Istället för att köpa det enda som jag behövde sket jag i det och lade pengar på precis allt som jag inte var i brinnande nöd av. Vardagsskorna jag hade tänkt köpa blev en vinröd högklackad historia från Bianco, höstliknande plagg blev till partytoppar och annat skräp som redan finns i en uppsjö i min garderob. Dessutom slog jag till med en stor kolabrun skinnväska som jag inte ens kommit på vad jag skulle ha den till när jag vandrade ut ur affären. Ibland slår min egen intelligens mig själv med häpnad må jag säga...
Söndagen gick som brukligt i slöhetens tecken. Låg kvar under täcket halva dagen och styrde sedan kosan mot havet och låg sedan och plaskade halvsalt i någon timme. Sedan film och pizza för att avrunda en redan ganska slö helg på det ultimata slöa sättet...
Morsning & goodbye
Kändes skumt att plocka bort alla mina saker från skrivbordet, städa upp i hyllorna och plocka ned alla tillhörigheter i den lilla hylla jag "leasar" av en annan programledare. Semesterlediga Chefen ringde innan jag stack och vi bestämde att vi skulle sätta oss ned i början av nästa vecka och prata om hösten. På hans tonfall lät det inte som det finns någon öppning för mig i höstplaneringen, men jag tänker inte gå händelserna i förväg- vare sig och det positiva eller negativa hållet.
Bestämde med S på nyheterna att vi skulle ta en öl snart igen. Vi blir båda sysslolösa från och med måndagen, så det kanske lär finnas tid för oss båda att fylla med maltdryck på någon uteservering.
Fick i alla fall avsluta sändningen med en bra sändning och en helt okej skivlista- med U2 som storartad finish..!
Logik och rättvisa
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! Verkligen, jag menar det!
Gårdagens möte med en av restaurangägarna var smått bisarr, då den egentligen var någon slags audition. En audition till ett jobb jag inte vill ha. Jag vill inte bära tallrikar, servera starköl och låtsas att jag tycker att tama/sexistiska/tråkiga/rasistiska/snuskiga skämt är roliga. En audition ska man bara bara bara göra till jobb som man verkligen vill ha, alternativt vill göra bort sig i Idol eller liknande.
Dessutom snappade jag upp en riktigt dålig vibb av ägaren. Beräknande och distansierad och inte det minsta sympatisk. Det samma gäller övriga personalen som jag såg springa runt på serveringen, som för övrigt var alldeles för stor för de få stackare som jobbade då.
Nej, jag vill verkligen inte. Särskilt inte när det verkar finnas två lediga program i höst och jag vill verkligen lägga vantarna på ett av dessa. Dessutom ska jag presentera en idé för ett fredagsprogram, eftersom det är något den här kanalen lider brist på. Vad ska jag i så fall härja runt på restaurang för? Vid den här tidpunkten i livet (färdigpluggad med fin lägenhet och underbar grabb) ska ju jag GÅ på restaurang- inte jobba på en. Jag ska inte servera vin, jag ska avnjuta det i fina glas med mina vänner. Jag ska inte passa upp på okända människor, jag ska vara den som blir uppassad på. Jag ska inte stå ute i personalrummet och be till Gud att gästerna ska dricksa bra, jag ska vara gästen som har råd att dricksa bra.
Kanske höga krav för någon som är arbetslös för tillfället, men jag tycker egentligen bara att det handlar om logik...
Tanklös bunkrare
Ibland går man sannerligen på intelligensreserven!
Terror-resultat
Om två timmar sätter jag av i galopp ned mot stan igen, så får vi väl se vad det resulterar i. Om inte annat kan jag dränka mina sorger, eller i alla fall blöta upp dem en smula i öl senare eftersom det är lill-lördag med jobbet som gäller klockan 18... Alltid något, alltså!
Om sannolikhet
Under telefonterrorn som jag bedriver på stans krogar i jakt på jobb just hamnade jag hos en kösvarare som förkunnade att det var "många som ringde just nu" och jag väntade ett slag i luren. Men vad sjutton var det där som lät i bakgrunden på telefonsvararen? Jag lade på luren och ringde upp igen för att lyssna en gång till. Jo, visst fan hörde jag rätt första gången. Var tvungen att garva högt åt det dessutom. När telefonsvararens meddelande spelades in stod Radio Uppland på i bakgrunden och precis när kvinnan på svararen pratat klart hör jag min egen stämma förkunna att det "snart är dags för Ekonyheter här i Sveriges Radio Uppland P4" följt av Ekoplinget som alltid kommer innan nyheter på helslag.
Jag kommer helt osökt att tänka på Tage Danielssons monolog om sannolikhet...
Snopp Non Stop
Du som har lyssnat på stolpskottet och hans sändningar frågar dig ju självklart nu: "Vad kan det finnas för outgrundlig anledning till detta vansinniga beslut? Vem gör så? Är det inte tillräckligt med att somliga måste lyssna på honom live- hur orkar du lyssna frivilligt i efterhand?" Jo, det ska jag förklara för dig. Morbid fascination kallas det, eller skräckblandad förtjusning. kanske är det samma bisarra drag i människan som gjorde tv-programmet Låt kameran gå med Janne Loffe Carlsson till ett av tv3:s mest populära: man tycker att det finns en schysst charm med att se folk göra bort sig.
Faktum är att något slår mig när jag sitter här och lyssnar på killens avor, påor och mellantugg. I våras hjälpte jag en högstadiekille, som fått en veckas prao på radion att komma igång med några bakgrunder så att han kunde få prova att läsa mot dessa som vi gör i programmen. Han sparade dessa, säker 20-30 stycken och dessa kunde jag inte låta bli att lyssna på heller- kanske av samma anledning som jag lyssnar på fåntratten Jonas. "Det var den låten, och nu kommer...den häääär!" med klämmigt tryck i sista ordet så att det ska låta spännande. Spännande? Det låter ju för fan helfånigt.
Vem låg han med egentligen för att få en tjej som Christel Valsingers mammavik? Vem är han son till eller vem har han en olycklig hake på? Något står inte helt rätt till här, jag anar sannerligen ugglor som får kläder...
Public service- my ass!
Elin + Pablo = SANT
Sedan gick jag igenom min filmmapp på datorn och hittade klippet från Comedy Central. Den där killen är för rolig för att man ska kunna ge bort sina biljetter till någon annan.
Glöm det! Jag ska på Pablo Francisco!
Heritage of der führer
Varje gång jag springer på en sjuk websida känner jag ett starkt behov av att lägga upp en länk här.
Detta är veckans fynd!
Förmodligen skapat av någon med för mycket fritid, för folk med för mycket fritid...
No shit
1. Elin har inget jobb
2. Elin behöver ett jobb- ögona böj
3. Elin har bra utbildning och bra arbetslivserfarenhet
4. Elin har ca 60 karensdagar kvar till a-kassa
5. Arbetsförmedlaren tycker att karenssystemet är lika urfånigt som Elin
6. Elin kommer sitta på ett möte på fredag med en massa kids som är födda 1987
Med andra ord: på arbetslöshetsfronten intet nytt. Tack för informationen.
Mattelektion för Göran P
Vad jag har:
* Studieskulder
* Andrahandslägenhet i 6 månader
* 160 högskolepoäng
* Arbetslivserfarenhet
* Femtioelva karensdagar hos a-kassan
* Räkningar
* Ambitioner
Vad jag inte har:
* Ett jobb
* En egen lägenhet
* Förhoppningar om ett jobb
* Någon inkomst
* Trygghet
* Ett samhälle som bryr sig om ovanstående
Hur går denna ekvation ihop egentligen, Göran? I'm just asking...
En förlorares bekännelser
Om fem dagar har jag inget jobb, ingen inkomst och inga prospekt i sikte. Jag är officiellt en loser.
Hittills har jag gått runt och trott att situationen skall lösa sig. Att jag ska få ett jobb som i alla fall gör att jag går runt, men de förhoppningarna är från och med nu skrotade. Just nu känns det oerhört smart att ha tackat nej till det där jäkla skitjobbet i Stockholm. Det hade ju trots allt varit bättre än ingenting, men neeeeej då. Jag skulle minsann envisas med att tro att det fanns något bättre för mig att göra. Att jag efter 200 000 i studieskulder och fyra års tentapluggande skulle ha något bättre jobb runt hörnet, något som hade åtminstone ett uns att göra med det jag faktiskt utbildat mig till.
Jag har 60 dagar karens kvar till a-kassa, ingenting att göra och inga slantar på banken.
Allmänt muntert med andra ord. Och det där med att "det ordnar sig för att det måste ordna sig", det känns som bullshit bortom all verklighet...
Blixtar och dunder
Att ligga under täcket med M då är rent himmelskt. Öppnade fönstret och låg sedan under täcket och lyssnade på knallarna och smattrandet mot rutan.
Nu smarrig dunderfrukost och Disney-film- sicken start på söndagen...
Då kommer han med mustachen
Det skulle lika gärna kunnat ha varit en efterlysning på två förrymda killar från Norrtäljeanstalten.
Ridger (!) och Michael, två bistra snubbar i slokmustasch och örhänge, framtvingade farmför kameran i utbyte mot jobb med lön. Michael har dessutom kryddat en stor guldkedja runt halsen och en runt ena handleden. Har svårt att bestämma mig för om det tyder på ett underliggande meddelande till hans gamla kumpaner eller om det bara tyder på allmänt dålig fashion sence.
Gå in med huvudnyckel, killar? Njae, jag vet inte riktigt jag...
One with death wish?
Många solglasögon funkar år efter år. Många inte.
När jag var på väg hem efter att ha städat skiten ur rummet i gettot såg jag ett par som borde ha döden dött för länge länge sen. Sen att de satt på en ensam tjej i en skruttig Mazda av åttiotalsmodell gjorde knappast saken bättre.
Melrose Place-modellen.
Ace Of Base-modellen.
Spin Doctor-modellen.
Stela, tunna metallbågar med små runda spegelglas. Vidrigt, hemskt, horribelt.
Tänkte precis gå över till att prata i form av superlativ, den negativa sorten, men känner att jag nog har klargjort min åsikt ändå.
Död åt Melrose-brillorna!
Örongodis
Nu lägger jag in lite toner som ska bli smaskens för öronen när jag nu går ut och lägger mig och njuter av solen. Helt oväntat kom aldrig Fröken J iväg till sina hemtrakter, så det kanske blir partaj ikväll! Bra för mig, som behöver en morot som lockbete då jag senare i eftermiddag ska åka till gettot och städa ur råtthålet. Det ska vara gjort innan den 31:e, men jag vill bli av med skiten bara...
Eventuellt blir Raconteurs mitt soundtrack till denna aktivitet också!
Roses
Idag ringde en kvinna till jobbet och rosade programmet och mig.
Kunde inte låta bli att sträcka lite extra på mig och slicka i mig av smickret.
Jag skulle låtsas oberörd av sådan positiv respons och bara rycka på axlarna, men det gör jag inte.
Jag blir jätteglad, särskilt för att min erfarenhet säger mig att god respons inte är särskilt vanligt att någon tar sig tid att höra av sig med. Bara tvärtom. Skulle man dock någon gång komma med faktafel eller en svordom då är de ju i luren direkt efter sändning. Dessutom glömmer jag lätt att det faktiskt är någon som lyssnar. Det kanske krävs lite feedback för att man ska haja det igen!
När vi är inne på ämnet kan jag avslöja att jag fortfarande kvar mitt första riktiga lyssnarbrev. Exakt varför vet jag inte, men jag tycker att det känns bra att komma ihåg att lyssnarna tycker om det man gör...
Vem? Jo, jag såklart...
Idag är jag nöjd med vädret! Sannerligen är det toppenväder ute idag när det är mulet och lite småregnigt, eftersom jag bara var på humör att gå hem och glo på film efter jobbet. Detta utan att behöva åka förbi folk i full färd med att veckla ut solstolen och sedan behöva sitta inne med dåligt samvete. Enkel lösning, säger ni: gå ut i solen istället så slipper du sitta inne med dåligt samvete. Men har man inte lust med det varenda dag så har man inte det, och då skiter man helt enkelt i det. kunde jag påverka mitt dåliga samvete och övertyga mig själv om att jag inte behövde känns någon skuld för att jag skyr solen nån dag så skulle jag det. Detta har dock visat sig vara omöjligt, och därför har jag lagt ned det projektet...
Apropå solstol har något jag sett på min gård konfunderat mig de senaste dagarna.
Sedan i fredags har en solstol med filt, tidningar och en liten väska stått kvarglömda på gräsmattan här utanför och jag har inte kunnat låta bli att fundera över vems sakerna är och varför de står där. Vem lämnar en hög med grejor ute i flera dagar? Varje morgon när jag åkt till jobbet har jag slängt en blick däråt för att se om de står kvar. Det har de gjort! Har även funderat på att åka fram dit för att se vad det är för prylar, men har lagt band på mig. Idag var dock sakerna borta när jag vaknade från min lur. Undrar om någon tröttnade på att de låg där eller om ägaren hämtade dem.
Fast egentligen, vem faen bryr sig egentligen? Gud, vad lite man har att göra om man bloggar om sånt här onödigt...
Luftburna missiler
SPLASCH!
En fågel valde att släppa väder precis där jag cyklade. Insåg att jag klarade mig undan med en hårsmån från att få en dumpning i skallen: med blotta förskräckelsen som man säger.
Undrar om det är någon däruppe som vill säga mig något..?
Cry baby
Jag har behov av att gråta minst en gång i veckan.
Jag blir röd av minsta lilla ibland, särskilt när det handlar om rara saker som människor i min närhet gör eller säger.
Just nu håller ögonen på att svämma över på grund av ett samtal från min lilla älskade mamma.
Under gårdagens telefonsamtal berättade jag om mitt välplanerade lunch- och middagsplaner för att det lilla jag har hemma skall räcka ända till lönen. Jag berättade även om saldot på mitt konto. Eller egentligen, på mina konton- plural. De är alla länsade: lönekontot, sparkontot och kriskontot.
Mamma ringde för att säga att hon tyckte synd om mig och har satt över en liten present på ett av mina tomma konton. Hon gjorde det i smyg eftersom hon vet att jag inte kommer krypande och ber om pengar.
Och det är därför jag har tårar i ögonen!
Och just nu saknar jag henne som besatt också, vilket ger samma effekt på mina ögon...
Vad gör jag med mina dagar egentligen?
Frågan vad jag egentligen sysslar med hela dagarna förblir förmodligen obesvarad, för det har jag nämligen ingen aning om. När jag bodde i gettot trodde jag att det var därför, för att gettot sög ur all inspirationslusta och livskraft ur mig. Så var det nog också, och förmodligen kommer det bli bättre med tiden här i paradiset, men just nu är min dygnsrytm så otroligt fuckad att jag inte tar mig för särskilt mycket alls på vardagarna. Jag ser på tv, slösurfar, äter, sover och promenerar. Jag socialiserar alldeles för lite. Jag solar alldeles för lite. Jag gör kanske egentligen för lite av allt som jag borde. Däremot pratar jag alldeles för mycket i telefon med M, men det skiter jag i för det gör mig så glad.
Den här dagen gick på något sätt helt mot alla mönster som dagarna innan har följt. Glodde på lite Tintin (den underbara dvd-boxen jag fick av far för ett år sedan) och somnade sedan gott. Tyvärr så gott att jag somnade om så fort klockan ringde och hade det inte varit för fröken J så hade jag nog sovit ännu. Hann ligga ute i solen i fyrtio minuter innan playa-mobilen dök upp och vi styrde kosan mot Fjällnora, som förmodligen är Upplands bästa playa. Badade, solade och snackade skit tills solens strålar blev så klena att vi frös och magarna kurrade så att det ekade. Fröken J borde satsa på en karriär som illusionist eftersom middagen som det sedan bjöds på inte alls gav sken av den ekonomiska situation som vi båda befinner oss i. Älgfilé, pasta och soltorkade tomater avnjutet på en veranda i kvällssol. Den där bruttan är sannerligen en riktig pärla!
Lista- eller dö
Jag saknar tidningen O.S.A.
Kommer du ihåg den? Kanske inte.
Själv läste jag den från pärm till pärm så fort den kom och brukade sitta i skolbibilioteket på rasterna och läsa gamla nummer.
Tidningen gavs ut av Posten och byggde enbart på att folk skickade in materialet som sedan utgjorde själva tidningen. Inte delvis, inte stora delar- h e l a tidningen! Inläggen kunde bestå av allt från några rader till en hel spalt, och var indelade efter olika ämnesområden: sex och kärlek (mest spännande av ganska obvious reasons för oss mellanstadie- och högstadiekids), film, politik, musik, skola och så vidare. Roligast av allt var dock när inläggen skrevs i listform. Egentligen är det ett underbart sätt att få fram en åsikt. Enkelt och koncist så in i helsicke. Därför tänkte jag försöka mig på att lista något, så jäkla svårt borde det ju inte kunna vara..?
Antingen upptäcker jag att det var det visst och lägger av från och med att detta inlägg är postat eller så blir detta någon slags förljetong- det lär vi bli varse.
Folk som återuppstår:
1. Pete Doherty
2. Kicki Danielsson
3. Jesus
4. Baren-Meral
5. Steve-O
En evighet bort
Martin skrev precis några rader om Skutberget.
För någon sekund hatade jag honom innerligt. Honom och alla andra som får bada i Vänern, sjön som erbjuder Sveriges bästa badmöjligheter.
Uppland är länet som erbjuder Sveriges sämsta badmöjligheter och är man uppvuxen med en positiv ytterlighet är det svårt att komma överens med en negativ dito.
Jag längtar efter att bada. Jag saknar kvällsbad på Hammarö, efterjobbet dopp i Klarälven vid Gubbholmen och Torsrudssand med kritvit sand och lagunlikande strand.
Martin vet inte hur bra han har det...
Guds krok
En liten liten en, men ändå.
Hon frågade mig om jag skulle plugga i höst och jag sa att jag är officiellt arbetslös från den 31 juli.
"Jaha?", sa hon. "Men vill du vara kvar här?"
"Jaaaaa", bedyrade jag och spetsade öronen ytterligare. För det vill jag ju. Mer än något annat, även om det bara skulle vara för någon månad.
"Men vet du att det öppnas upp här lite nu snart...?"
"VA?"
Det var min ärligaste förvåning hon fick höra. Det f i n n s ju inga jobb, och så är det ju bara.
Och sedan berättade hon, och helt plötsligt tändes ett litet litet futtigt ljus i mitt arbetslöshetsmörker.
Inte skulle det väl kunna vara så att gudarna är goda mot mig trots allt..?
Rekord!
Har sovit ganska dåligt, eller snarare oroligt i natt och flera gånger vaknat upp och trott att det varit dags att stiga upp. Kvart i tolv slängde jag benen över sängkanten och var på väg mot badrummet när jag insåg mitt misstag. Med andra ord har jag lite sömn att ta igen för att jag ska fungera.
Natti natti!
Bakdelen
Jag höll med M och nickade. Vi har båda vänt ut och in på plånboken den här helgen. Inte för att vi haft extra dyra vanor, snarare tvärt om. För att få det lilla nödvändiga att gå ihop snarare.
Så här pank ska jag aldrig mer vara...
DN konstaterade i veckan att det förmodligen finns ett samband mellan att allt fler studenter väljer att bara ta bidraget och inte lånet, och att fler och fler studenter mår dåligt eller mycket dåligt över sin ekonomiska situation. Mycket begåvad analys! Och så trodde man att det skulle vända när man var färdigpluggad och så konfronterades man med fenomenet arbetslöshet!
Världen kanske är ett rövhål trots allt...
Den som söker finner!
Klarvaken klockan halv nio, och fick oemotståndliga cravings efter en löprunda. 21 grader varmt, inte ett moln på himlen och relativt folktomt vilket enligt mig är precis vad man vill ha när man sticker ut. Däremot brukar mina rundor gå åt alla möjliga håll numera eftersom jag bekantar mig med området fortfarande. Idag dök jag på stället som kommer bli platsen för min uppfräschning av konditionen, och detta bara fem minuter bort.
Att bara befinna sig fem minuter hemifrån, men ändå röra sig mellan åkrar och hästhagar- sånt blir jag glad av. De 6 avverkade kilometerna blev min kropp eventuellt ännu gladare över!
Saliga blandningar
Eller åtminstone intag. Jag blandade nämligen friskt vilket är som att lösa en direktbiljett till bakisland. Jag brukar då också bli kvar där länge, och så är fallet idag med. Vilken överraskning.
Apropå överraskning så blev M just överraskad över present och mottagande när han kom hit. Jag fick nys om att Keane skulle komma till Sverige i november och både han och jag gillar det bandet starkt. han hade dock ingen aning om vare sig att bandet skulle hit eller att jag skulle ha pengar att köpa biljetter för så han tappade hakan. Jag pös, såklart!
Men fy sjutton vad roligt vi hade.
Under kvällen slank dock hela registret ned: bubbel, limoncello, rosé, öl och sprit i from av en drink på BJ.
Dagens sanning att begrunda: Man lär sig aldrig av sina misstag!
Rock and roll
Det har varit en rätt schysst vecka och en rätt bra sändning idag. Bortsett från att jag gjorde ett misstag som många programledare har gjort före mig, men som jag dittills varit förskonad från. Jag lämnade min mikrofonregel uppe under en låt. När jag hostade hörde jag mig själv i lurarna och insåg snabbt mitt misstag. är bara ofantligt glad över att jag inte gjorde det jag brukar när jag är själv i studion, vilket är skråla på i kassa låtar så att tapeterna knottrar sig. Shit happens, vet inte om särskilt många hörde det.
Spikade allt för måndagen innan jag stack också, vilket bland annat består av bloggsnacket och Arvikafestivalen-rapport.
Nu tycker jag att jag har gjort mig väl förtjänt av en rejäl partykväll, och det är just vad jag ska unna mig själv också. Fröken J jobbar till halv tio, men dyker upp omgående efter det och sedan är det raka spåret mot park med vin och gott sällskap och sedan ut på dansgolven tills solen går upp.
M spelar in på en golfbana i Enköping idag inför nästa veckas seriespel och kommer hit så snart han är klar. Eftersom han A: fyllde år i måndags och B: inte tror att han ska få någon present förän efter lönen kommit (på grund av svår fattigdom) så tror jag att han kommer att bli rejält överraskad när han stiger innanför dörren... I love surpises!
M:I blogg
Att få till ett blogg-rep i programmet på måndag var tydligen svårare än jag från början trodde.
Tydligen är bloggare jävligt hemliga, upptagna eller häftiga.
Bokade upp en Uppsalatjej redan i början av veckan och har sedan dess försökt få en riktig profil att prata om sin blogg, någon som många känner till. Det är också där utmaningen har legat.
Ett par stycken har bara inte gått att få tag i. En chefredaktör befinner sig utomlands på semester, en sportprofil är på träningsläger, en tv-kille hade invändningar mot tiden och det kan jag förstå, även om det också lät lite skumt.
Sveriges absolut hemligaste kille är dock tydligen Fredrik Virtanen. Hans nummer får du aldrig, det är en av rikets största hemligheter. Han är dessutom omöjlig att få tag i och trots otaliga meddelanden hör han aldrig av sig. Ungefär vad man hade kunnat vänta sig då kanske. Trots allt har jag ju stött på den här snubben vid ett otal tillfällen då man som journalist befunnit sig på samma evenemang.
Vi ska ju inte prata om vad halva journalist-Sverige motvilligt beskådade på en musikfestivals backstage-område för några år sedan...
...och därmed pasta!
Mina matvanor håller på att gå åt skogen. Åtminstone om man tycker att variation är en dygd.
Och det gör man ju, i alla fall jag. Nu när det börjar bli dags för middag kikade jag lite i skåpen och precis när jag stod och fingrade på ett paket tagliatelle slog det mig: jag har inte käkat något annat än pasta sedan jag flyttade in här. Och då har jag ändå bott här i två veckor.
Två veckor och inget annat än pasta- det är ju förkastligt! Visserligen slankt det ned en del färskpotatis förra helgen, men det var i Norrtälje och det handlade dessutom om grillat och då finns inga andra alternativ enligt mig. Äsch, skit samma. Jag måste hur som helst bättra mig.
Jag har ju potatis i kylen, varför använder jag inte bara den?
Men pastasås med soltorkade tomater, vitlök och basilika låter ju så gott...
Morrissey har fått pippi
När jag sedan läste en notis i Expressen kände jag dock att jag var vtungen att plita några rader om denna galenskap. Idag kan man nämligen läsa att Morrissey kommer tillbaka efter bejublade framträdanden i våras.
Så, tell us tell us tell us.
Kommer han till Stockholm? Nej!
Kommer han till Göteborg? Nix!
Malmö då? Fel igen!
The Smiths-farfar har bestämt sig för att Karlstad, Värmland, Sweden is the plejs to be. Nöjesfabriken närmare bestämt, en sketen jävla nattklubb. Av alla jäkla ställen blir det Karlstad. Snubben som bokar hans gig borde få leta efter nytt kneg. Detta är nämligen av samma kaliber som när han uppträdde på Bingolotto tidigare i år!
Matiné
Matiné är ibland riktigt bra.
När jag som hastigast slog på tv:n såg jag att Hitchcocks Strangers On A Train precis började. Främlingar på tåg heter den på svenska, vilket är en ganska så tafatt svensk titel men det förvånar ju föga kanske eftersom det även gäller en uppsjö andra filmer. Filmen såg jag i alla fall under mitt år som filmvetenskapsstuderande. Tror jag har sett alla Hitchcocks filmer, det ingick på nåt vis i kursplanen och var knappast något straff.
Dessutom innehåller den här filmen en av filmhistoriens snyggaste scener, då Guy Haines (Farley Granger) inser att han är iaktagen av Bruno Anthony (Robert Walker) under en tennismatch då man kan se hela publiken inlevelsefullt följa bollen medan Bruno stirrar rakt fram på Guy. Behöver ses för att förstå själva briljansen kanske, men jag kan lova att det känns lite kusilgt.
Cameo: Hitchcock bär basgitarrfodral och krockar nästan med Haines när denna stiger av tåget.
Var god dröj...
"Du har förnärvarande plats 104 i kön."
Så snart ni kan ja, Skatteverket. Så snart ni kan är ett jäkla löfte att ge också. Det låter som ni menar snart, men så snart ni kan är något helt jävla annat det.
Tänkte bara säga till alla därute att om ni vill mig något det närmaste decenniet, så vet ni var jag finns. Jag är nämligen så god att dröja...
Match made in heaven?
Tvätta är utan tvekan den bättre av alla hushållssysslorna.
Städa går snabbt bort. Ont i ryggen, flytta på saker, putsa och feja är sådant som tråkar ut mig på stubinen, och då är jag ändå något av en liten pedant. Det har jag varit länge. Kanske till och med alltid.
Men diska ska vi inte ens prata om. Tanken på det ger mig rysningar. Och torra händer, huvaligen.
Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte komma på något som skulle kunna göra denna sysselsättning mer uthärdlig. Jag hoppas att gudarna är goda mot snubben som uppfann diskmaskinen, för det finns folk här nere på jorden som tackar honom tyst varje dag. En dag ska jag ansluta till deras skara och bli en del av diskmaskinsfolket. Har vi inte trots allt bättre saker för hos här nere än att diska?
Någon gång när jag och M kom in på ämnet sa han uttryckligen att han alla dagar i veckan föredrog disk framför tvätt.
Är detta en av anledningarna till att vi passar som hand i handske ihop..?
Gaaaah!
I morse när jag steg upp kände jag mig utsövd.
Fram tills i morse trodde jag att det var omöjligt. Min taktik är ju annars att gå upp så fort som möjligt, eftersom man inte blir pigg så dags på morgonen.
I och med att jag kände mig utsövd så trodde jag ju någonstans att sändningen skulle gå lysande av den anledningen. Jag hade rätt fel.
Orden stakade sig, låtarna slutade tidigare än jag trodde och ett rep sket sig så att vi fick fylla på ett rätt tråkigt sätt.
I morgon satsar jag på koma-trött som vanligt, så att man vet hur sändningen blir...
Baby, Come On Home
När man lämnar stan där man växte upp, fick sin första fylla och fick vänner för livet tillkommer tydligen vissa obligatorier.
Det jag pratar om är det där med att "åka hem och hälsa på".
Det är alltid ett evig fråga om att man ska komma hem. När kommer du hem, varför så sällan, kom snart.
Det är såklart skönt att vara saknad och efterfrågad och jag tycker väldigt mycket om att åka hem till Karlstad och kunna njuta av alla de goda sakerna med den staden och slippa de tråkiga som en gång var några av skälen att man flyttade.
Det är väl egentligen inte bara det att det känns lite tråkigt att alltid vara den som tar sig tid att hälsa på. Det känns även som ens vänner har mindre koll på hur ens liv ser ut här borta och det är klart att det känns lite synd. Att åka hem är aldrig tråkigt och jag längtar ofta efter Karlstad av vissa anledningar. Samtidigt är det synd att pressen ligger av någon anledning på mig eftersom det var jag som flyttade.
Få har visat intresse för att komma hit. Ännu färre är de som faktiskt har varit här. Läna har varit här flera gånger, så klart. Sandra var här en gång 2004, Kristina likaså.
Sedan har det varit dåligt av den varan. Obefintligt är kanske ett bättre ord...
Sugar, Honey
Alla väder, alla sinnesstämningar, alla situationer och i alla sällskap.
När den dyker upp i mina lurar är den nämligen aldrig malplace. Annars kan shuffle mode vara en liten chansning när man har plats för 200 olika låtar. Socker funkar dock varje gång, vilket i sig är något av ett smärre mysterium. När jag köpte skivan när den kom var det den första låten som jag fastnade för på allvar, till en början på grund av texten, men senare så mycket mer.
Den är cynisk, melankolisk, uppkäftig, rapp och sorglig på samma gång...
Apropå ingenting är det numera riktigt roligt att kolla på nyhetssändningarna på tv. Detta på grund av att alla sommarvikarier ser så in i helsicke nervösa och osäkra ut att man kan skratta gott ett tag...
Skitdåligachefsombudsmannen
Eller, fejd och fejd. Det är väl ingen fejd egentligen, men det kan nog mycket väl utvecklas till en om inte hon lägger på en rem snart.
Att sitta med papper från a-kassan framför sig och inte kunna skicka in dem på grund av något så simpelt som att ens gamla arbetsgivare är allt för slöa för att vare sig svara på mejl i tid ELLER skicka mig de uppgifterna som jag behöver- det är inte vidare underhållande. Jag sitter här och väntar med alla osammanhängande papper väl ifyllda samtidigt som jag inte kan skicka in dem eftersom vissa inkomstuppgifter är svåra att få fram. Hur svårt ska det behöva vara egentligen..?
Jag har länge haft lite svårt för min före detta chef tyvärr, mest för att jag inte tycker att hon någonsin uppviasde något slags chefsmaterial. Ibland när vi rapporterade festivaler hände det att fest prioriterades högre än att hela gänget skulle kunna ta sig hem alternativt till hotellet och någon gång fick hon sällskap av någon grabb i rummet som vi alla delade.
Det kändes aldrig särskilt professionellt vilket var jäkligt synd, för jag gillade jobbet!
Var är Skitdåligachefsombudsmannen när man behöver en..?
Posten- där service bara är förnamnet
A: Som tillmötesgående, vänliga och hjälpsamma (läs: normala) människor.
B: Som ett gäng som egentligen inte har någon lust att jobba med just det här, suckar tyst varje gång de får en kund i örat och hjälper motvilligt till.
C: Som otrevliga, sura översittare som ifrågasätter och förlöjligar sina kunder och får dem att känna sig som idioter som företaget egentligen inte villbeblanda sig med, men är så illa tvugna.
Svår fråga. Fick precis stifta bekantskap med Postens underbara service och fanns det någon konkurrens på den marknaden så skulle jag byta nu.
Att spåra ett brev som fått fel adress var tydligen det dummaste hon hade hört nämligen och "jag förstod väl att de minsann hade viktigare saker för sig än att spåra små världsliga saker som födelsedagskort".
Tack Posten. De rabiata känslorna är numera besvarade.
Kärlek deluxe
När man närmar sig 1,5 år tillsammans och fortfarande beter sig och känner sig som nykära och hångelsugna i tid och otid.
Då känns det förbannat bra!
Timing!
Bestämde raskt att upprepa detta med fröken J redan i morgon. Låna bil, åka iväg till en av Upplands få badplatser och ligga i tills skinnet liknar bleka russin.
Vädergudarna verkar dock vilja annat och prognosen viskar om skurar just i morgon!
Alldeles nyss såg jag moln torna upp sig utanför mitt badrum och det luktar regn ute. Gillar lukten, men längtan till bad blev om möjligt ännu starkar nu.
Just my luck!
Fab!
Visserligen började den snarare med helt andra förtecken då mina farhågor om värmetillståndet på Norrtälje-bussen besannades. Varmt och kvavt utomhus och när jag steg på bussen trodde jag att jag halucinerade. Den kokade. Sätena brände, svetten lackade och vattnet i min flaska blev snabbt ljummet och därmed odrickbart. Chauffören såg trött ut när han talade om för alla svettiga passagerare att luftkonditioneringen skulle vara obefintlig. Jisses!
Annars blev det grillning, rödvin samt sol och bad som blev ledorden den här helgen. Jag har njutit i stora drag hela tiden och batterierna är därmed laddade för ännu en vecka. Äntligen känns det som sommar på riktigt...
Tassande dagen efter
Nere och uppe. Vi har hans föräldrars hus för oss själva den här helgen. Det är rätt skönt, särskilt eftersom jag själv aldrig har bott i hus.
Stadstjej, uppvuxen i lägenhet i stan men med grönbete hos mormor & morfar och farmor & farfar lååånga perioder varje sommar i deras hus och deras stora trädgårdar. Men då var man ju i praktiken aldrig ensam där.
På något sätt känns det uppfriskande att ha en massa yta att röra mig på medan han ligger kvar uppe i sängen och kramar kudden. Det är ju annars en krock som vi märkt av flera flera gånger.
Jag vaknar nämligen alltid så in i helsickes tidigt när jag har druckit alkohol. Självklart är han tvärtom. Dessutom anar jag att han blir mindre bakis om han får sova lite längre. Att jag då ligger och vrider mig bredvid honom i en timme underlättar med andra ord inte.
Nu har jag städat upp lite till efter igår och plockat i diskmaskinen (bara en sån grej, slippa diska). Vi hade ett par vänner här igår för grillfest med en massa rödvin. Farligast med sådana fester är ju att man börjar plocka i skåpen och ta fram allt möjligt man hittar. I natt blev det Mintuu, någon sprit med mintsmak som smakade munnskölj. Dessutom en av hans föräldrars rödvinsflaskor som stod farligt nära altandörren. Upptäckte precis att den inte går att ersätta eftersom den inte finns i Systembolagets sortiment. Jävlar!
Har hällt upp lite cola och tänkte nu ta med mig ett glas upp till honom och se om han återuppstår idag också!
Bara hell
Jag får den stora äran att åka med tidernas kanske tråkigaste buss som stannar i tidernas kanske tråkigaste håla- Rimbo.
Jag kan inte såga den orten tillräckligt tror jag, det verkar vara helvetet i jordlig form.
Jag tror inte ens att jag skulle önska min värsta fiende en bostadsrätt i detta hål.
Tur är väl att bussen gör ett stopp där och sedan är barmhärtig nog att ta mig därifrån!
Nu packa och sedan lägga mig ute i solen tills skitbussen går!
Så jävla trevlig
Radio-, tv- och tidningsredaktioner lockar till sig en hel del knasbollar.
Wackos som inte har så mycket för sig om dagarna. vad sysselsätter de sig med? Jo, de ringer media och snackar- lääääänge.
Själv är jag väluppfostrad och kan inte riktigt hantera de där freaksen på något annat sätt än att vänta ut dem och sedan låta stressad. Någonstans tror folk ofta att de är så jävla speciella. Att de och deras historia, gamla traktor eller fotbollsspelande unge är något unikum som skolbarn kommer att läsa om i historieböckerna om 50 år. Och att jag som journalist verkligen är intresserad av det de snackar om. Många gånger är det tvärt om.
Förra sommaren fick jag mejl efter att jag slutat på redaktionen i Värmland om att jag lät så kunnig och intresserad av mina gäster. HA! Tillåt mig skratta! Samtidigt är det ju toppen att höra att man är övertygande och att folk faktiskt tror att jag är intresserad när de berättar om världens längsta knäckebrödsmacka, hembygdsgården i Obygden eller nävgrötskokeriet i Långt Bort i Stan.
På samma ämne kan jag berätta om några sms som jag fick. Under förra sommaren hade jag vid ett tillfälle haft kontakt med en man på en ort vi skulle sända från. Eftersom vi låg borta på hotell hela veckorna använde vi oss av mobilerna enbart och det numret fick han. Sex månader senare, på julafton börjar det dimpa ned sms där han, 40 + lite skallig och rätt töntig föreslår fika, lunch, middag eller bara en promenad. Vid det första sms:et där han önskade god jul kände jag att jag företrädde SR och svarade plikttroget. Sedan blev det för bisarrt för mig och jag svarade inte.
Kanske satt han hemma ensam och hade på grudn av ledan och ensamheten smuttat för mycket på snapsen. Det hjälps dock inte.
Grannplågaren
Vad tänker folk som bor granne med folk som sjunger och skrålar?
Eller folk som går förbi utanför öppna fönster som släpper ut sånt ljud?
Jag skrålade själv som bäst vid köksbordet idag när jag tystande tvärt när jag hörde ljudet av fötter mot gruset. Öppet fönster... Senare i duschen (jag tvättar alltid håret på kvällarna, inte vidare sugen på det när jag går upp vid 03.30) skulle jag precis waila så att kaklet rämnade när jag fick syn på ventilen på väggen. Den löper onekligen (läs: obarmhärtligt) genom alla husets badrum. Med andra ord är den rena E18 in i mina grannars hörselgångar om de skulle ha oturen att vistas hemma samma tider som mig. Och någon gång på dygnet gör de med stor säkerhet det.
Det går inte många sekunder innan jag är där igen. Klämmer i, körar, lägger en stämma i refrängen, lägger till ett ooooh eller ahhhhh för att spajsa upp det en smula. Skitbra blir det också- så klart!
När jag bodde i gettot sa min granne SS att hon till och med hörde vilken låt jag sjöng på. Precis när jag kopplade på rodnaden och skulle haspla ur mig ett "ursäkta, förlåt, jag lovar att inte..." så sa hon att det var tur att jag sjöng så bra. HA! Jag sjunger bra, alla gillar mig och Carola kan döden dö. HA!
Jag hör outrot på låten tona ut. Jag lägger en stämma, så klart. Nynnar vidare på en smittsamma refrängen, men tystnar tvärt. Mmmbop-gruppen Hanson dök precis upp i min playlist- hur faen gick det till? Var kom den ifrån? Jag måste ha fått Hanson-virus i burken. Jag är smittad och måste desinfekteras och det är nu på stört.
Bländande?
Sadaf har tydligen köpt Whitestrips, som jag har hört ska vara jättebra och jag funderar nu på om jag skulle prova det.
Jättemånga brukar säga att jag har vita fina gaddar som det är, men jag tycker att de tappar färg och jag vill att de ska vara fina igen. Till och med käftis säger det när jag väl släpar mig dit. Nu var det ett tag sedan jag var där, det är ju inget ställe man vaknar upp en morgon och har en kraftig oemotståndlig längtan efter. Förra gången jag var där fick jag den stora äran att ligga i stolen i 20 minuter, titta på röntgenplåtar som jag ändå inte fattar någonting av och gå därifrån 940 riksdaler fattigare.
Bara en sån sak, 940 pistoler. Vilket skämt. "Du har finfina gaddar, det blir 940 glada. tack och hej." Om de är smarta ska de ju bjussa på sockervadd innan man går också, så att de får se en åter en månad senare när tandtrollen har tagit över makten i munnen.
Det enda som oroar mig är att det inte säljs i Sverige. När det handlar om sånt här brukar det kunna bero på att det innehåller ämnen eller ha bieffekter som inte godkänns i Sverige. Sånt gör en ju trots allt lite tveksam. Vita tänder eller inga tänder..?
Imponerande
Hon är 58 år och fick för ett tag sedan cancer. Istället för att sitta och mögla hemma i sin lägenhet bestämde hon sig för att flytta till London. "Jag vill inte dö här. Ska jag dö så ska jag dö i London", sa hon.
Nu bor hon i Londons utkanter i ett område med palmer och blommande treädgårdar. Hon får behandling på ett av Englands bästa cancerkliniker och mår bättre än någonsin. Hon promenerar, shoppar och skrattar åt engelsmän som inte vet så mycket om sin omvärld.
Jag tycker att hon är toppen och har ett imponerande lugn som jag aldrig sett förut...
Musik Non Stop
Igår kom ett formulär där jag skulle redovisa hur mycket jag lyssnar på radio (!) och hur mycket tid jag lyssnar på musik om dagarna. Jag tycker alltid att det är lite svårt att uppskatta sånt, men det där med radio förbryllade mig ytterligare. Räknas tiden då jag arbetar? Onekligen lyssnar jag ju då, det blir mycket svårarare om jag inte skulle göra det. Räknas tiden när jag senare sitter och klipper inslag som senare skall gå i radio? Angående musiklyssnandet är min nya mp3 en räddare när jag cyklar till och från jobbet. Den är fullmatad, mest med detta:
A-rotation i öronen just nu:
1. Libertines
2. Damien Rice
3. Korn
4. Babyshambles
5. Coldplay
6. Rammstein
7. Animal Five
8. Eskobar
9. Tom Petty & the Heartbreakers
10. U2
Rosé olé
Vi letade oss bort till Katalin och satt i kvällsolen och njöt ordentligt innan solen försvann bakom Siviahörnet (som min chef kallar för Katalinhörnet just för att det är stammishaket). Det är nästan konstigt hur varmt det är ute om kvällarna nu, och jag som har den dygnsrytm jag har fick nästan en chock.
Var inte alls beredd på att det skulle vara SÅ skönt ute... Drack rosévin och lyckades prata om väldigt mycket än förutom jobbet- sånt gillar jag. Jobb pratar man på jobbet. Är det efter jobbet så umgås man som vänner och bekanta!
När jag svängde in på gården såg jag något som fick fatt i avundssjukan i mig: ett gäng hade dragit ut världens längsta förlängningssladd till en tv samt fyra solstolar och satt under ett träd och kollade på semifinalen mellan Frankrike och Portugal. Fy sjutton vad uppfinningsrikt och soft, jag vill också...
"You have to put them together yourself, but they cost a little less..."
Egentligen beror ju det bara på att jag jobbar som jag gör och därför är helt upp och ned när jag kommer hem. Efter att jag slängde en blick på mina ben som för två veckor sedan hade en fin färg lovade jag mig själv (och mina ben) att jag ska lägga mig i solen efter jobbet i morgon. Idag har det nämligen inte funnits någon tid.
Istället för power nap bakom neddragna persienner och plockande bland flyttkartonger blev jag upphämtad av fröken J så fort jag kom innanför dörren. Eller rättare sagt, av fröken J och fröken J:s mamma och syster. Vi drog till IKEA snabbt som ögat och äntligen har jag alltså tillräckligt med saker nu för att ordna upp det överflöd som redan fanns här.
Nu har besticken ett hem, liksom handdukarna i badrummet och kläderna i garderoben. De enda som inte fick ett nytt hem var böckerna och dvd-filmerna, men de får vänta till slutet av månaden. Förresten var fröken J:s familj helt lovely och jag blev bjuden på både lunch och dessert. Dessutom fick jag en hastig inbjudan att titta förbi hemma hos dem om jag var i krokarna. Rida häst kanske? Jippi!!!
Ingen sömn idag då med andra ord. Ingen lär det bli heller, för jag har tackat ja till after work med radion. För mig blir det ju nästan pre work istället med tanke på min dygnsrytm. En av tjejerna som sitter på desken är dock så jäkla rolig att jag inte kunde säga nej... Nu ska jag fortsätta packa upp min IKEA-kasse!
On The Rocks On The Web
Bättre sent än aldrig antar jag. Jag gnällde för någon vecka sedan då jag tyckte att det kändes lite snopet att mitt program var det enda som inte fick en sommarlook på hemsidan.
Jag vet inte varför, men det kändes just då som en inbjudan med armbågen vilket var helt tokigt egentligen eftersom det så klart är väldigt svårt för dem att lägga upp bilder på två programledare som det inte finns några bilder på.
Nu gör det det dock och så här blev resultatet:
Trött klantskalle
Jag har gjort det som jag allltid alltid a l l t i d har sagt att jag är benhård med att att inte göra.
Och jag kommer att få betala för det om bara några timmar...
Istället för att kliva upp efter min power nap på en timme låg jag och slumrade en stund.
Det var tänkt att bara bli en liten stund, men det är just det där slumrandet som är så himla BIG NO NO.
Man slumrar nämligen inte. Istället för att ha sovit en knapp timme och kommit i säng tidigt har jag sovit två och en halv timme och kommer förmodligen inte i säng förän 23.30... Typiskt!
I lurarna idag: Damien Rice- The Blower's Daughter
Seinology
Då började jag kolla på Seinfeld.
Sedan... inte så mycket. Jag vet inte vad det var, men jag lessnade lite. Dessutom blev Vänner min nya favorit.
Just nu kan jag inte förstå varför jag slutade att kolla på Seinfeld dock. Spenderar mina kvällar med att kolla på avsnitt från framför allt säsong 6 och 7 och jag älskar det. Kanske blir jag hooked igen.
Att seg efter jobbet käka lunch och kolla på avsnittet när George går emot alla sina naturliga instinkter och helt plötsligt lyckas med allt är definitivt tisdag med guldkant.
Work it!
Och jag kommer säkert ångra mig bittert om ett tag.
Faktum kvarstår dock: jag saknar jobbet. Hade det inte varit för det hade jag knappast bestämt mig för att gå dit imorgon trots att jag låter som jag gör och är lite hängig.
Jag är inte bra på att vara sjuk. Jag tycker det är hemsk tråkigt att ligga hemma och dega.
Dessutom ääälskar jag mitt jobb.
Då är det inte lätt att hålla sig kvar hemma när denna envetna influensa äntligen börjar släppa.
Hätila ragulper på foskliabeln!
På något sätt har några webbgenier satt ihop en söktjänst för människor som har svårt att komma ihåg andra människors födelsedagar.
Själv brukar jag stoltsera med att om det är något jag är bra på så är det att komma ihåg telefonnummer och viktiga datum. Telefonnummer blev jag sämre på när både hemtelefon och mobil hade telefonbok och jag aldrig behövde slå ett enda nummer. Datum kan jag fortfarande, men även solen har sina fläckar...
Spana in, sök upp dina vänner och din familj och spara dem på "din sida".
Idag är det 237 dagar kvar till min dag!
Möbleringsångest!
Däremot vållar det mig en hel del huvudbry hur jag ska, A: få in alla mina kläder i garderoberna de de består av väldigt få hyllplan, och B: var jag ska göra av mina böcker och dvd-filmer eftersom jag ännu inte har någon bokhylla.
Jag vill till IKEA, men jag måste vänta och se om fröken J har tillgång till bil idag. Om inte blir det nog svårt, eftersom jag en gång tidigare i mitt liv har fraktat saker från det varuhuset med kollektivtrafiken (läs: stadsbussen) och det gör jag inte om. För två år sedan när jag bodde i ett annat halvtaskigt studentområde här i Uppsala köpte jag ett skivställ på IKEA som var ganska tungt och drygt två meter högt. Stående i barnvagnshålet i mitten av bussen med min svajande kartong lockade många skratt och värre blev det när jag skulle av bussen vid min hållplats.
Nej tack, det gör jag inte om.
Vi får helt enkelt hoppas att gudarna är goda idag och att jag får spendera dagen utan 30-gradig sommarvärme, men med IKEA!
Mannagryns-jävel
Blandade mjölk och gryn med lite salt och sedan swisch in i micron. 3 minuter senare, vad möts jag av?
Jo, mannagrynscement i botten av skålen och överkokad mjölk överallt i fanskapet till micro.
Vad gör jag för fel???
Tidig morgon
Eller tidigt och tidigt. Tidigt för att vara en "vanlig människa" med "vanliga arbetstider".
Hade jag varit i skick att arbeta hade jag ju varit uppe ännu tidigare.
Men alltså, uppe i ottan med min äckliga hosta idag.
Sablar...
En svordom över att min friska kollega på radion rapporterar om att det ska bli upp till 30 grader idag. Är det väl sommar på riktigt så kan man ju ge sig faen på att man inte är frisk nog att njuta av solstrålarna...
Doggy style
In the heat of the moment och väldigt impulsivt. Och tokigt.
Alldeles nyss skickade jag ett intressemejl angående en övergiven hund.
Bilden på hunden dök upp på skärmen och mitt hjärta smälte.
Ända sedan den dagen mitt hjärtas fröjd flyttade med min mamma upp till Norrland har jag saknat henne och idag kändes det som jag fick en klapp på axeln från någon där ovan.
Denna hund, som för övrigt avlivas om hon inte får ett hem om två veckor, är nämligen en liknande korsning som Pyret är: boarder collie och spets. En ljuvlig blandning.
Jag berättade det för M nyss, och han baxnade. Eller, egentligen blev han väl inte särskilt förvånad över att jag pratade hund. det har jag ju faktsikt gjort under hela tiden vi har känt varandra. Dessutom vet han nog med stor säkerhet att det är en bit av mig som fattas så länge jag inte har en vovve.
Nu är det alltså bara att vänta och se...
Pyret!Heaven, no hell
Jag skiter till och med (ja, nästan i alla fall) i att jag är sjuk fortfarande, så mycket trivs jag här.
M har precis stängt dörren bakom sig och knatat ned mot bussen. Han bor ju i Norrtälje i sommar när jobbar där. Stora delar av dagen har vi legat under täcket i sängen och pratat och myst. Detta trots att lägenheten ser ut som ett bombnedslag.
Lägenheten ja. Det är den jag trivs så förbaskat med idag.
Den är liten, men lagom liten. Dessutom är den underbar. Och dessutom är det grönska utanför mitt fönster och en lummig innegård runt omkring. Utanför trappan växer det rosor som luktar himmelskt. Jag tror att det blir ljusår lättare att motivera sig att gå upp till jobbet klockan 03.30 när man bor så här.
Aldrig mer getto, aldrig mer getto, aldrig mer getto!
Sa jag förresten att jag trivs..?
Mitt i mitt inferno
Jag tittar till vänster- två flyttlådor staplade på varandra.
Jag tittar till vänster- en tom tv-bänk och två lådor.
Att flytta är ingen höjdare, men tycker ändå att jag på något sätt lyckats göra själva packandet mindre jävligt.
Jag följer M:s exempel och har på gamla Vänner-avsnitt i bakgrunden. det hjälper en hel del mot ledan.
Känner mig dessutom något piggare i kroppen idag, även om det kanske är marginellt. Alltid något att vara tacksam över.
Har dock garderob, kök och badrum kvar nu... Hoppas kartongerna räcker!
