Min nya religion

Min nyligen övergivna tro gör att jag beger mig ut i rusket ikväll.
Jag måste finna något nytt att tro på.
Varför inte goda vänners sällskap, vin och schysst musik på Domino..?

Jag, ateist

52 procent av svenska folket tror på någon slags Gud.
Själv har jag precis gett upp min tro. På vädergudarna, that is. Jag tror inte längre på dem, jag kan inte ens skylla all skit på dem. Här i Sverige är vi så förbannat intresserade av att prata om vädret och nu finns det inte ens längre någon att skylla på. Jag är från och med nu väder-ateist. Jag tänker inte ens tro på bra väder. Jag tänker vara pessimist och ateist tills jag dör.

Det här vädret får det verkligen att knottra sig i nacken. Knyta sig i magen, liksom. Fick fler tider av chefen idag och han frågade när jag skulle in och klippa mina arbetsprover. Utan att ens kolla med SMHI tänkte jag att oddsen för att det är bättre väder imorgon än just nu är ganska höga, och sa att jag kommer in imorgon istället.

Imorgon ska det bli minusgrader och snö. Därför ger jag härmed upp min tro på vädergudar och fan och hans moster!

Dallas är Guld värt

Igår susade en reklam för TV4 Guld förbi mina ögon.
Med en gång sa jag att det där är en kanal som jag vill ha när jag är sjuk. Det är mitt sätt att bedömma tv-kanaler. Och ge dem ett omdöme. Allt sedan jag växte upp i ett hushåll som var ett av de allra första att nås av välsignelsen i form av kabel-tv har jag värderat tv-kanaler tyst i mitt huvud. Det är alltid samma mått. "Den där kanalen skulle jag vilja ha när jag är sjuk."

Jag vet inte riktigt varför jag mäter så. Trots allt, det enda som egentligen borde vara en variabel är mycket fritid. Eller bara när jag vill glo på burken utan att få helgmålsbön och reprisen av Plus att välja på. Eller varför inte jämt? Mycket fritid är ju trots allt mitt mellannamn numera...

Men Tv4 Guld är en tv-kanal jag skulle vilja ha när jag är sjuk. Allt där verkar vara just G U L D! Om ni så vill: tänka er en regnig dag som denna och tablån skriker ut kavalkader av Dallas, Miami Vice, Pang i bygget och V. Inte behöver man vara ett dugg sjuk för att gilla sånt...

Balsam för själen idag: Rolling Stones- Satisfaction

Välkommen på visning

När M släpade sig till jobbet i morse mumlade jag: hoppas vi har fått mejl idag.
Med det menar vi mejl om någon av lägenheterna som vi har sökt.
Nu öppnade jag precis min e-post och där ligger ett brev där det står välkommen på visning!

Var jag inte så trött skulle jag hoppa jämfota av glädje!

Falukorv- ett livsavgörande val

Aftonbladet.se testar matpatrullen tydligen Falukorv idag.

Tack gode Gud att de där människorna har gått på journalisthögskolan!

Förresten: jag funderade en kort stund över vilka människor som läser sån skit. Sedan kom jag på att jag hade klickat på länken och kollat. En stilla förhoppning om att samtliga andra som utför samma klick gör det med samma humor...

Hur mycket är tillräckligt?

Jag försöker plugga, men det går inget vidare.
Jag har förlorat all min koncentrationsförmåga och letar mest efter bloggar att läsa, lägenhetsannonser, jobb och juicy skvaller om folk som jag egentligen inte bryr mig om. Jag gör ingenting med andra ord.

Funderar lite över hur mycket jag behöver göra idag för att känna mig nöjd med min insats. En fråga? Två? Eller räcker det kanske med ett försök? Om jag har riktig tur kanske det räcker med det som jag just nu gör: har ambitionen att skriva på tentan..? Nej förresten, det räcker inte. Det kan det inte göra, jag skrev ju faktiskt inte någonting alls på tentan i förra veckan. Men ibland kan man bara mäta värdet av dagens göromål i hur det känns efteråt. Det som räknas är om jag är tillfreds med insatsen.

Det är jag inte nu. Lite mindre än en vecka utan plugg och ändå har jag svårigheter att motivera mig. Och detta trots att skiten ska vara inne om en vecka. Tillräckligt med ansträngning? Nej, inte en chans- jag ger det ett försök till!

Välkommen till verkligheten

I säng klockan tio- slocknade som ett litet ljus. Kände mig ändå som ett vrak när klcokan ringde åtta. Halsen är tjock, näsa snorig och huvudet känns som ett stenblock.
Och snart ska jag åka över halva stan för en intervju som jag inte ens vet varför jag ska gå på. Men när de ringde och väckte mig i fredags var jag för trött för att komma ihåg att protestera eller fråga!

Här har man levt i en liten fantasivärld i helgen och så slår man i marken direkt när man inser hur vardagen egentligen ser ut. Jag längtar efter M....

Vad mer kan man önska sig?

bubbelbad   hotellsäng   champagne   jordgubbar   underbar mat   levande ljus   rödvin   det bästa  sällskapet   ännu mer gott sällskap   choklad   skratt   fantastiska kyssar   hotellfrukost   poolbad   varm dusch   mys under täcket   solsken   utsikt över domkyrkan

Behöver jag tillägga att helgen har varit helt enastående..?  


Dyrt, men gott

Ikväll när det blir bubbel och badkar kände jag att jag ville att vi skulle ha något lyxigt att smaska på till.
Därför köpte jag lite handgjorda praliner i en riktigt fin chokladbutik.
Hektopriset? 75 spänn! Med andra ord mumsar vi i oss choklad för 100 pix, tio bitar totalt.
Klyschan säger smakar det så kostar det, och nu får vi verkligen hoppas att det smakar också!


"Bara ett glas vin"

Ett glas vin.
Som blev en flaska, som blev två flaskor, som blev tre flaskor. Tre flaskor på tre pratglada tjejer, och dessa tjejer fick sedan sällskap av fyra killar. Killarna bjöd på en shot. Sedan bar det av till Värmlands. Lite dåligt omdöme gjorde också att det även rann ned en öl och en ruskig drink. Och jag som bara skulle ta ett glas vin...

Och idag är det dagen D. Tur att jag inte (fysiskt) får sona för mina synder igår med en baksmälla idag, för nu ska jag börja snygga till mig. Och sedan blir det ett underbart dygn med M!

75483-40

Jag har en hemlig beundrarinna

För en stund sedan fick jag ett mess. Eller snarare ett mms.
Jag blir alltid lite misstänksam när det är ett nummer jag inte känner igen. En misstänksamhet som jag idag gott och väl hade fog för.
I messet stod följande:

Yum! Du är het Bejb.
Jag vill hem och ut och festa. Sitter och snokar på din stad på nätet, har mkt musikkontakter där.
Might drop by på en visit till våren om det verkar kul där. Du får smaka åt mig :)

Sa jag att bilden som kom med meddelandet föreställde en mörkhårig tjej med plutläppar och kåt blick.
Någon i telefondjungeln tryckte började talla på fredagsspriten alldeles för tidigt tror jag...

Saker som ger rysningar

1. 10-kronorsmarknader. Gud så white trash.
2. Brattiga killgäng. Hur är det möjligt att detta folkslag fortfarande förökar sig? Kotlettfrillan, lammullströjan och tweedkavajen- jag är för en utrotning!
3. Crabsticks. Vem kom på den här hemska idén? Syntetiskt framställda skaldjur- no thank you.

Sonne

Bomber och granater- det är sol ute. SOL!
Jag trodde att den hade slocknat och plockats ned.
Thats it, jag måste ut och det är på stubben!

Swenska tjej- It's the grej

Det här är humor.

Henrik Schyffert är kul.

Och här med.

Brak

Under morgonen drömde jag att jag var med i Idol.
Jag kommer inte alls ihåg vad jag sjöng, men tyvärr åkte jag ut. Jag drömmer väldigt mycket skruvat just nu, så det är egentligen inget att fundera över. Igår drömde jag till exempel att jag blev tvingad att jobba på en oljerigg och mitt jobb var att knuffa ur stora torskar (ja, fiskarna alltså- inget annat) som hoppade upp i min båt. Undrar om min hjärna börjar löpa amok nu i brist på vettig stimulans...

Nu sitter jag här och gäspar så att ögonen tåras. Ändå har jag sovit i tio timmar. Jag försöker bryta trenden, men så trycker jag på snooze-knappen och sedan är det samma sak igen. Jag har ingen diciplin kvar. Den lilla jag hade när det var tentaplugg, PM-skrivning och uppsats är helt borta. Puts väck. Nu klarar jag inte ens av att gå upp ur sängen i normal tid. Jag är ett vrak.

Dessutom vaknade jag av att en av hyllorna i badrummet gav upp och gick vidare till ett annat liv. Braket fick mig att sätta mig upp käpprakt. Hjärtat klappade. Jag hörde hur örhängen och hårborstar rullade runt på golvet där inne. Ingen skall behöva vakna med ett brak, inte ens om man har sovit skamligt länge...

At least I'm dishonnest

M har tänkt boka tid hos tandläkaren. Det har han sagt ett bra tag nu, men först idag blev det gjort. Jag förstår honom, det är knappast någon fröjd.
Han har inte varit där på fem år. Jag har inte varit där på ett och ett halvt. Med andra ord kommer jag undan med ett halvår till godo.
Ändå sa jag att jag också skulle boka en tid.
Jag ljög...

Dagens utbrott: Sär skrivning

What the fuck är det med människor och särskrivning? Är folk så pantade eller är det bara slarv?
Jag blir på dåligt humör. Direkt irriterad och sur, faktiskt. Ska det vara så jäkla svårt?

Är det någon som ser skillnaden mellan dessa:

* Toppenjobb - toppen jobb
* Vaniljglass - vanilj glass
* Marknadsrätt - marknads rätt


Alla som inte klarar av särskrivning och sammansättningar borde seriöst tvingas gå om skolan. Inte bara en klass, hela skolgången borde göras om. Det är ju tydligt att man inte klarade det vidare bra första gången...

Vekling

Äsch, what the fuck.
Regnet till trots, nu lämnar jag lägenheten för några timmar och tar min kanot ned som för mig till en shoppingrunda och en fika med rara HH. Ja, jag är lättövertalad. Men lika gärna som jag ville stanna inne i morse när det var powerwalk som stod på schemat, lika gärna vill jag ut här i från nu och göra något roligt.
Paraply fram och mössa på!

Max 2 knop

Det regnar ute. Såklart. Hann vara ute i 35 minuter innan de första iskalla dropparna föll. Fan också, nu blir man väl sittande här idag. Jag känner mig själv, liksom. Jag vet att om det regnar och är jävligt ute så går jag bara ut om jag verkligen måste. Jag har svårt att motivera mig själv till att sätta mig på cykeln och susa ned till stan när det är sånt här väder. Sånt här väder uppfanns just för att folk skulle inse vad mysigt det är att vara inne. Inte för att man ska dra på sig sydväst och stövlar och paddla ned till stan.

Och just därför kollar jag på Sex And The City och dricker te idag. Eller i alla fall tills man kan ta sig ned till stan utan att färdas med båt...

Allt för att slippa

Kunde inte somna om när M gick till jobbet. Kollade istället på slutet av 21 Grams som vi inte orkade se klart igår. Hade glömt hur mycket jag tycker om den filmen. Hjärtskärande, nästan magisk faktiskt och Sean Penn är fantastiskt bra. Planerar att se Babel på söndag, regissören Alejandro Iñárritus nya film. Kanske har jag för höga förväntningar på den, men det kan jag leva med i så fall. Han är fenomenalt bra!

Sitter och bloggar för att jag egentligen inte vill dra på mig träningskläderna och sticka iväg ut. Det är kallt och grått och allmänt jävligt. Knepet är väl dock att aldrig känna efter utan bara gå ut och göra det. Ja, nu gör jag det! När jag kommer väntar ju trots allt en lång dusch och frukost med färsk ciabatta och te!

Half way

Förresten: överraskningen som M hade i förrgår var en resa. Eller en halv i alla fall.
Han föreslog att vi skulle göra samma deal som vi gjorde i våras när vi stack till Egypten. Den går ut på att han betalar halva min biljett och jag betalar den andra halvan. En jättefin present egentligen. Det är ju knappast hans fel att jag blev lite ledsen när jag insåg att jag aldrig skulle ha råd med den andra hälften med tanke på hur min ekonomi ser ut just nu...


Tiga är guld- på Ica

Att säga hej kan tydligen få klockorna att stanna på Ica.
Tydligen. Sällan har jag sett en så förvånad blick som idag när jag hejade på tjejen i kassan.
Är det i Sverige förbjudet att säga hej först? Jag gör det ibland, när man får en sådan där underbart inspirerad kassörska som stirrar ut i november och inte säger ett knäpp. Då kostar jag på mig ett hej, som idag. Tjejen stelnade genast till. För någon sekund slutade hon blippa varorna som jag så prydligt lagt upp på bandet med streckkoden åt rätt håll. Hon stirrade på mig. Hon såg ut som om hon aldrig hade hört något liknande. "Ja, hej hej...", klämde hon till slut fram och såg ruskigt skakad ut tills jag hade betalat och gått.

Är det olagligt att säga hej innan kassörskan sagt hej?

Ikväll: Kyckling med ris, skräp-tv och mys med älskade M.


Don't call me babe

Dagen efter och jag försöker febrilt klura ut hur jag mår.
Jag tror jag mår ganska bra. Chocking, det gör jag ju aldrig. Medan mina vänner skuttar runt och strålar som små solar dagen efter, så hivar jag ned persiennerna och dra täcket över huvudet. Alltid. Eller, oftast.
Men icke idag. Sure, jag är knappast så pigg att jag hjular och slår frivolter idag men

Ändå var jag bra i gasen igår. Det var vi båda och hivade glatt drinkar i rask takt (förlåt HH för den rosa drinken, jag ska aldrig göra om det). Eller alla tre kanske jag ska säga, för vi träffade L där nere också. Dessutom träffade jag backslick också, och hans vän spretet.
Backslick gjorde som vanligt sport av att försöka charma mig och såg lika förvånad ut som alltid när jag påminde honom om att jag redan var paxad. Jag förstår mig inte på den där killen. Dessutom kallar han mig alltid babe, vilket jag heller inte riktigt blir kompis med. Babe... Japp, det låter faktiskt fruktansvärt banalt.

Nu hugger jag in på dagens andra mjölkliter.

Nu fattas bara wienerlängd och rullator

Jag har beställt dammsugarpåsar på nätet.

Det är ungefär lika tufft som att skina upp som en sol när man ser att Kyrknytt har kommit med posten.

Vilken jäkla tant (läs: tönt om du vill) man har blivit. Jag vet knappt om jag vågar gå och hämta ut dem och se postsnubben i ögonen...

Knife Town

Stress, stress, stress.
Hem från jobbet i ösregn, vilket alltid är lika roligt. M var dock jordens raraste, som alltid och fixade disken medan jag gjorde annat krafs. Sedan duschade vi och han stack hem till sig. Nu ska jag försöka ta på mig fejset samtidigt som jag fixar middag till mig och HH. Hon kommer hit om cirka tjugo minuter så jag får lägga på ett kol. Sedan ska vi dricka öl och härja på Snerkan. Äntligen!!!

Några saker man kan se i Knivsta:

* en nedlagd Konsumbutik
* folk som äger stora Chevor
* allt det som inspirerade Kent till att skriva Du & Jag Döden-skivan
* svartrockare
* tomma hyresrätter
* EU-mopeder
* folk som åker därifrån

Pengar eller plugg?

Varje dag är det något som kommer i vägen verkar det som.
Nu hade jag verkligen bestämt mig. Idag skulle det pluggas till tentan så det bara sjöng om det.
Jag gick till och med och la mig dundertidigt för att få så många timmar som möjligt på mig innan jag skulle möta upp HH nere på stan för att handla mat och dryck till kvällens sjöslag.

Så ringde de från dagisvik. Pengar eller plugg, pengar eller plugg, pengar eller plugg.
Jag valde pengar. Efter lite svårigheter och mycket ångest gjorde jag det och nu har jag duschat och ska snart packa mig iväg. Jag får svära på att plugga ordentligt både torsdag och fredag istället så att jag är ikapp igen!

Nu: frukostgröt!

I lurarna på väg till jobbet: The Magic Numbers- Forever Lost

Pannkakor

Tvätten är i full gång medan jag fortsätter mitt liv som god husmor.
Ikväll fixas det soppa och pannkakor här. Det borde göras på en torsdag, men när det väl var torsdag var vi inte särskilt sugna på det så vi sköt på det. Idag däremot, känns det som det är dags. Tror inte det blir någon soppa för M, han har något emot allt som har med den rätten att göra. Om det ansågs vara helt pk skulle han nog äta bara pannkakor, vi får väl se hur det blir...

Medan jag väntar på M läser jag lite mer i min bok och mumsar på en clementin till.

Nej, det är ingen present

I morse hängde det ett paket på min dörr.
När jag vaknade fann jag ett sms från M där det stod att det skulle hänga en ack så oromantisk present på mitt dörrhandtag. Det gjorde det också. Dock var användandet av ordet present mycket missledande. Det var M:s tvätt. Att han skulle ta hit lite av sin tvätt var dock min idé, inte hans. Han skulle aldrig föreslå något sånt.

Enda anledningen till att jag föreslog att han skulle ta hit sin tvätt var för att han är dålig på att passa sina tvättider. Inte bara dålig, kanske sämst i världen. Han är alltid ute sent vilket resulterar i att han får en skitdålig tid som ingen annan vill ha. Bättre än inget, tänker han men se där har han fel. Tiden är nämligen så dålig att han ändå inte kan tvätta då. Som till exempel okristligt tidigt en lördag. Så därför förbarmar jag mig över honom. Och över hans tvätt.

Dock fick jag ytterligare ett mess förut där det stod något om en riktigt överraskning som han har med sig hem snart. Gud, vilken sucker jag är för överraskningar. Nu känns det värt att springa i tvättstugan...


Nu jäklar, tydligen

Sov alldeles för länge idag också. Det är som att hela mitt sömnbehov har blivit rubbat. Försökte kompensera mitt dåliga samvete för detta med en timmes powerwalk ute i ösregnet. Det gjorde susen. Medan jag traskade runt längst gatorna där några Uppsalas finaste villor ligger funderade jag lite över varför söndagar alltid är dagen då man känner sig laddad att förändra saker och ting.

Söndagar är alltid dagen då man tänker att imorgon, då jäklar. Och sedan tar man en kaka till morgonfikat på jobbet och så är man tillbaka där man startade. Och sedan är det samma visa igen nästa söndag. Igår när jag städade och fixade här hemma kände jag precis så att nu jäklar. Inte för att jag varit särskilt onyttig vare sig under helgen eller veckan som gått. Tvärtom, jag var en duktig idiot: åt bra och powerwalkade ganska bra. Christ, jag gick ju till och med ut i ösregn då med. Ändå kröp "nu jäklar"-känslan fram igår. Varför? Är den liksom obligatorisk på söndagar?

Medan jag väntar på att min fullkornspasta kokar färdigt äter jag en clementin. Fullkornspasta med, well inget mer än tomatröra. Inte särskilt lyxigt, men så är det ju måndag också...

En varje dag

En av miljoner pärlor på Youtube


På gränsen

Jag hatar när det är 10 grader ute.
Hade det varit 9.9 grader ute så hade mina element pumpat in värme i min kalla lägenhet. Nu är det 10 grader och det betyder att elementen är kalla. Iskalla.

Jag tycker att jag borde få bestämma själv över när jag vill ha det varmt. Är det verkligen för mycket begärt? Om jag vill slösa mina pengar på värme året om så borde det vara mitt val. Det ska väl min hyrevärd skita blankt i? Jag förstår inte varför de utnämnt sig till miljöns allra bästa kompisar och bestämt sig för att spara energi. Det är ju ändå jag som betalar för energin som går åt i denna lilla sketna lägenhet som jag kallar hem.

Så nu går jag här. Med långärmat. Och dubbla strumpor. Och tofflor. Och jag har tänt värmeljus i hela lägenheten. Värmeljus- vilket underbart ord för en frusen själ. De håller i alla fall vad de lovar!


Doll-dagga Buzz-buzz Ziggety-zag

M gick härifrån för tre timmar sedan.
Jag skulle städa, diska, laga mat och läsa sa jag när han gick. Sedan gick jag till affären och gjorde av med lite pengar på onödiga matvaror och nu sitter jag framför datorn och surfar planlöst.
Det har jag gjort sedan han gick. Vilket slöseri med tid. Men det är förbannat kul att leta efter bra musik, resor man inte har gjort och aldrig kommer ha råd att göra och läsa bloggar om liv som man själv är så jäkla långt ifrån.

Fast jag har läst lite också, det har jag faktiskt. "Sa hon och stillade sitt dåliga samvete." Typ. Nu ska jag logga av och göra det som jag för några timmar sedan sa att jag skulle få gjort idag.

Söndagssoundtrack: Marilyn Manson- The Golden Age Of Grotesque

Kärlek

...är när man, trots att ens flickvän har otroligt kort stubin och är sur kan ta tag i henne och säga jag älskar dig. Om det är någon gång man vet att detta är sant, så är det då.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst är knappast någon urvattnad klyscha.

Husmor

Idag lagar jag panerad rödspätta med potatis.

Imorgon tänkte jag göra korv Stroganof.

Vilken husmor man är!

Hjärnan är överflödig

I torsdagkväll var jag och M på Ica och handlade lite.
När vi passerar mejerihyllan frågar jag om vi behöver köpa mer yoghurt. Jag visste att den som fanns hemma snart var slut.
- Nej, inte för min skull, svarar han.
Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att han inte vill ha någon yoghurt.
Morgonen efter tar han den sista yoghurten och slänger paketet. Jag fick ingen. Inte ens en droppe.
 What the..?

Lång och trogen tjänst

Vaknar sent den här lördagen. Det finns en bra anledning till det- jag somnade nämligen sent. Halv fyra i morse för att vara mer exakt. Men vem kan sova när Musikbyrån firar 10 år med att vräka ur sig höjdpunkter ur arkivet?
Ögonlocken började kännas lite tunga när klockan närmade sig ett, men då gjorde The Hives entré och jag var med ens klarvaken.

Konserter man varit på, konserter man önskar att man varit på, artister och band som man upptäckt, intervjuer som berört. Allt i en salig blandning. Själv är jag övertygad om att jag aldrig hade upptäckt  Flaming Lips, Anthony and the Johnsons och Mary Lou Lord om det inte varit för Musikbyrån. Åtminstone hade det skett mycket senare än det nu gjorde.

Kvällens eufori:

* Depeche Mode flyr från punkare
* Soundtracks fejkade splittring och filmen om deras nya liv
* The Hives US Tour
* Marilyn Manson snackar om texten till Use Your Fist Not Your Mouth
* Niel Young i Amish-hatt
* Sami Sirviö blöder näsblod när Kent intervjuas på kinakrog i Eskilstuna
* Håkan Hellström är bitter över SOOL:s hån
* Det tragiska repet om Radiohead
* bob hund liva anno 1997
* Cardigans spontanspelar på hotellrum

Dock saknade jag bilder från R.E.M:s spelning i vinterträdgården på Grand och hade även kunnat leva utan att behöva höra något från The Knives spelning på Mejeriet tidgare i år. Annars en komplett kväll...

Balsam för själen idag: The Hives- Main Offender

Johan, nästa man till giljotinen

Första reklampausen i Idol och jag loggar in för att ge er mitt förhandstips.
Johan var sur redan i gruppnumret.
Åker inte han idag så äter jag upp mig hatt...

Dessutom: trodde man någonsin att man skulle få höra låtar av Pearl Jam, Creed och Foo Fighters i ett program där vinnaren i vanliga fall brukar få uppträda inför 10-åringar i köpcentrum tillsammans med Tobbe Trollkarl..?

Ständigt denna Gynning!

Bloggfarfar Virtanen fortsätter att hylla Carolina Gynning. Superlativ haglar så tätt att man som vanlig dödlig människa utanför mediedrevets innersta måste ta skydd.
För mig är det inget annat än ett gigantiskt jäkla frågetecken. "Förkväll" är dessutom bland det sämsta jag har sett i tv-väg. Och vad gäller blonda tuttmonster som gjort kometkarriär som "glamourmodell" efter att de nuppat på prime time tv så kan jag inte se skillnad på dem. Jag kan bara inte det. Blonda hårslingor blandas med djupa urringningar och vips ser alla likadana ut.

När denna Gynning häromdagen intervjuade Victoria Silvstedt i ovan nämnda tv-katastrof visste jag inte var jag skulle titta. Det blev en överdos av flams, trams och plastik. Och när senaste numret av skräptidningen som jag prenumererar på damp ned hade jag ingen aning om vem som prydde omslaget. Men självklart det- jo men visst: ständigt denna Gynning...

Jag käkade falukorv ikväll. Det var nog...två år sedan,typ!

En enkel från Knivsta

Det märks att man är ovan att jobba. Eller att göra något över huvudtaget. Jag är nämligen helt färdig efter den här arbetsdagen.

Idag har jag varit fröken. Och jag som inte gillar barn. Fast det gör jag, snälla barn gillar jag. Det är bara den skrika och trotsiga sorten jag inte gillar. Vem gör det? Snälla barn är bland det bästa som finns och de här barnen var ljuvliga. Jag har spelat spel, gjort pärlplattor, byggt sandslott, gjort ett tåg av stolar, käkat mellis och läst bok. Tiden flög iväg och plötsligt satt jag på tåget hem igen. Där köpte jag fel biljett, men konduktören var fredagssnäll och lät det hela passera utan större bråk.


Innan jag stack hem tillsammans med M sprang jag in på Pocketshop och köpte Djävulen bär Prada. Jag är av någon anledning jättenyfiken på filmen, men alla mina vänner och bekanta verkar ha insett vilken fånig film det är och vill inte gå med. Jag läste en recension där det stod att boken var bättre och det avgjorde saken. Kanske börjar jag läsa den redan under helgen.

 Ikväll: duntofflor, mysbyxor, grönsaker med dipp samt Lost In Translation.


Fröken?

Nu ringde de precis från lärar- och dagisvik och ville att jag skulle pallra mig iväg fort som fan plötsligt.
Jaha ja, hellre det än ingenting antar jag.

Nu lägger jag på en rem, ciao!

Gräsklipparmannen väcker så gärna

Försökte somna om när M gick till jobbet i morse. Det gick inget vidare och efter en timme av ihäriga försök gav jag upp.
Vi somnade med ryggarna mot varandra igår. Det har aldrig hänt förut tror jag. Även om det vi blev ovänner om var en big deal borde vi ha rett upp det med en gång som vi alltid gör. Få saker är värda att somna arga över enligt min mening. Sånt mår man knappast bättre av i alla fall... Vaknade av att M gav mig en puss på pannan och skyndade mig att säga förlåt för igår. Vi låg och myste och småpratade lite tills han nästan kom försent till jobbet. Och det var efter det som sömnlösheten kickade in.

Det var verkligen inte nyss jag var vaken redan vid sju. Kanske hade jag inte varit vaken då heller om det inte hade varit för den envisa gräsklipparmannen som var morgonpigg. Gräsklipparmannen jobbar med att hålla gräsmattorna snygga utanför mitt hus. Han gillar att starta tidigt, alltid klockan sju. Är det inte lövblås så är det trimmer. Eller, som idag gräsklippare. Kom igen, mannen, det kommer inte växa så jäkla mycket mer nu i år.

Nu när jag använder ordet gräsklipparmannen blir jag påmind om att jag och en kompis faktiskt kallade en snygg grabb som jag dejtade för gräsklipparmannen ett tag. Vi har alltid haft knasiga smeknamn på killar vi mött. Eller vad sägs om Strumpan, Coronamannen och Röven..?


Not a word

En ny tradition har sett dagens ljus.
Jag pratar om företag med kundtjänst på nätet som inte svarar. Varför man har en kundtjänst på nätet när man inte klarar av att besvara förfrågningar där på flera veckor är för mig ett enda stort frågetecken. det konstigaste av allt är att två av dessa ärenden handlar om att jag BER om att få räkningar som inte har kommit. Ändå: inget svar. Inte ett ljud. Inget mejl och ingen räkning.

Kanske är de så förbluffade över att någon mejlar dem och faktiskt VILL betala att det inte vet vad de ska göra och nu sitter upptagna i krishanteringsmöte!


Brittpop-brist

Medan jag försöker göra mig fin lyssnar jag på P3.
De spelar Wonderwall med Oasis. Jag inser med ens att jag inte har någonting med Oasis bland mina skivor. Låten Wonderwall har jag, men inte i originalversion utan med Ryan Adams. Och jag som lyssnade så mycket på brittpop på 90-talet. En del ligger nedpackat och en del snurrar fortfarande med jämna mellanrum: Blur, Happy Mondays, Suede, Elastica, Ocean Colour Scene.

Bara för det plockar jag fram lite Pulp, lite Smiths och lite Brainpool nu... 


Otrogen

Jag är allt en otrogen liten jäkel jag.
Hålla fingrarna i styr är knappast min grej och jag gör det om och om igen hela tiden.
Och jag pratar nu om hudvårdsprodukter och ingenting annat. Lika trogen som jag är mot min man, lika otrogen är jag mot producenterna av duschcreme, hudlotion och shampo. Och allt annat som man kan tänkas ha i skallen, ansiktet och på kroppen.

Jag hörde någon hudvårdsterapeut på tv som svamlade om att det var viktigt för kroppen att man höll sig till samma produkter. Varför snappade jag inte upp dock, och jag kan fortfarande inte gå förbi hyllorna i affären utan att stanna och sondera terräng. Ena stunden luktar jag vanilj, andra choklad och tredje någon konstig blandning av papaya och gräs. Just nu luktar jag desinfektionsmedel på grund av ett dåligt köp och av samma anledning blir det alltså en ny omgång bland cremerna när jag sticker ned till stan om en stund. Jag förstår fortfarande inte hur en duschcreme kan lukta på ett sätt när den fortfarande befinner sig i flaskan och helt annorlunda så fort klicken landar i  min hand. Gör om, gör rätt...

Riktigt ruggig promenad under morgonen, förresten. Ska dra på mig såväl basker och vantar som halsduk innan jag går iväg till fröken J om en timme. Kala träd, grå himmel och blåsigt... Det är svårt att förneka vart vi är på väg nu.

Blödande öron

Skit ska skit ha.
Ett orspråk som kan låta mer bonnigt än vedertaget, men ändå alltid lika sant. Ett uttryck som påvisar varför smörsångaren Peter André och porrvraket Jordan passar så bra tillsammans. Deras röster passar dock inte lika bra tillsammans. Klicka här för att slänga bort fyra minuter och femton sekunder du aldrig får tillbaka.

Tack för tipset, Josse. Nu blöder mina öron...

Lunchbreak

Om någon i detta nu skulle fråga mig om vilken som är världshistoriens tråkigaste och mest onödiga bok så skulle jag utan att tveka svara David Silvermans 'Interpreting Qualitative Data'.
Den är så tråkig att jag inte ens finner ord för det. Död åt Silverman!

För att liva upp det hela en smula reste jag mig ur mitt hav av papper och böcker och fixade lite lunch.
Jag kan hämed meddela att världens godaste sallad är skapad: ruccola, avokado, färska champinjoner, rostade pinjenötter, parmesan, pestopasta och lite knaprigt bacon.
Medan jag smaskade fick jag ett mess från M som nöjt förkunnade att han fick åka moppe på jobbet idag. Jag har aldrig åkt moppe. Aldrig någonsin. I Italien åkte jag Vespa, men det är knappast samma sak. Men där jag växte upp hade ingen moppe. Absolut ingen, för vi bodde i ett centralt område med många fina villor. Ett tag var jag ganska nöjd med att jag aldrig förlorat min moppeoskuld, men nu när M har fått åka moppe på jobbet blir jag faktiskt lite avis.

Mer lunch (en mycket sen sådan) och mer plugg nu!

För en gångs skull

Finally!
En jobbannons som ligger ute externt! Jag är så himla less på att de endast visas på internwebben och att då behöva släpa sig ned till jobbet för att kolla vilka lediga jobb det finns. Sedan att den här tjänsten låter skitrolig, det är ju bara en parentes...

Nu ska jag knåpa på jobbansökan, klippa lite arbetsprover och skriva examenstenta- samtidigt!
I am on fire!

Dagens fråga: hur skriver man egentligen ett personligt brev som sticker ut? Några tips?

Ibland är lite gott nog

Ibland går man runt och tror att det är så mycket som måste falla på plats i ens liv för att det ska vara- well, ett bra liv helt enkelt. Med så mycket fritid som jag har, har man tid att fundera på vilka de bitarna är för just mig. Att drömma om mer eller mindre onödiga prylar som jag vill ha är ibland ganska roligt. Andra dagar är det sådana dagdrömmar som drar ner en i skiten och förstör. Igår var en sådan dag.

Men ibland inser man att en kopp chai-te och en rostad macka är gott nog.
Vissa eftermiddagar räcker det liksom med det lilla helt enkelt. Det är så förbannat skönt!

Elin Hjärta Anna

75483-39

Anna bor i Stockholm.
I fredags var Anna i Uppsala och hälsade på Elin.
Det tyckte Elin var roligt!

Vax on och vax off

Jag funderade lite på det här med att vaxa bort kroppsbehåring.
Jag gjorde det nyss och kom att tänka på en sak. Det är nog inte själva vaxningen som gör ondast, det är nog ljudet. Ljudet av att dra bort en remsa med varmt vax från en kroppsdel är smärtsamt. Det ger mig rysningar längs ryggraden: RITCH!
Ungefär samma ljud som när man drar ut en bit silvertejp från rullen.

Ja, det som gör ondast med vaxning är ta mig fan ljudet. Konstigt att man aldrig vänjer sig. Eller går ut i strejk...

Politiskt korrekt godis

Igår gjorde jag och M chokladbollar.
Jag måste vakta min tunga varje gång jag säger chokladboll, för när jag var liten hette det inte så. Ni vet alla vad det hette, så det tänker jag inte säga.
Nu är det chokladboll. Ett godis som har blivit politiskt korrekt alltså. Gud, så pretentiöst egentligen, även om the n word knappast är något jag tycker är okej att använda annars heller.

Vi funderade på hur länge sedan det var man tryckte i sig en chokladboll senast. M drog till med tjugo år. Jag nöjde mig med att hävda att det var drygt 14 år sedan, men jag är ju å andra sidan yngre än honom. Något mer vi funderade över var hur mycket en portion chokladboll är. Ett av recepten jag kikade på var nämligen beräknade på fyra portioner, men ingen av oss kunde uppskatta hur många bollar som var en portion. Vi valde istället ett som där det stod att det skulle ge ca 20 bollar, men hur många protioner är det då?

Skit samma, gôtt var det i alla fall!

Inte Blixtens bror

Alldeles nyss var jag nära att få en brödrost och en vattenkokare i skallen. Varför?
Jag bor i ett hål! Det är allt det här egentligen är, ett hål i en vägg med en dörr. Jag vill inte bo i ett hål längre, jag är trött på mitt hål (okej, det där lät bisarrt). Lägenheten är så liten att det bara ryms en kokvrå. Kokvrån är, i sin tur så liten att allt måste stå exakt på rätt plats för att det skall fungera. Nu stod inte brödrost och vattenkokare exakt där de skall, och därför brakade de självklart ner när jag öppnade skåpdörren (notera singular, ett enda skåp).

Jag vet, jag vet. Det var inte mer än tre månader sedan jag kallade gettot för ett hål, men tyvärr är det inte mer komplicerat än att så fort man fått korn på något bättre duger inte det man redan har. Lägenheten som vi kollade på igår är detta bättre. Hur jag än försöker så kommer jag inte över att vi inte får bo där. Och jag betraktar det som mitt fel. Hell, mina sömnproblem i natt berodde enbart på detta grubbel. Och jag som aldrig har sömnproblem. När jag ringde på annonsen jublade jag över att vi var först. Jag tyckte det var lika bra att se den så fort som möjligt och frågade hur det såg ut för dem under helgen. Helgen gick bra sa de, men vad jag inte visste var att det gällde att se den först av alla också. Ett par ringde efter oss, föreslog fredag och PANG!- så fick de den.

Varför sa jag inte "redan ikväll" när hon frågade när? Varför, varför, varför? I januari är jag bostadslös, och det på grund av att jag inte var snabb nog att se skiten!

Ljuva toner i örat idag: Albert Hammond Jr- Yours to keep

En kulturminister i sandlådan

Stegö Chilò avgick för en dryg timme sedan.
Det sista hon hann med innan hennes karriär som stadsråd var över var att skylla ifrån sig.
Hon avgick inte för att hon hade brutit mot lagen eller för at ingen hade något förtroende för henne längre. Hon avgick för att Radiotjänst i Kiruna och Transportarbetarförbundet har polisanmält henne. Det är deras fel, och ingen annans, att hon inte kan fortsätta sina åtaganden.

Ja, vad ska man säga? Fan vad moget!

Insomnia

Snart är klockan ett och jag borde sova vid det här laget.
Inte borde i den meningen att jag har någon tid att passa imorgon. Snarare borde som i att jag aldrig är klarvaken klockan ett på natten utan särskild anledning. Jag har ingen sådan idag, ingen som jag kommer på i detta nu i alla fall.

M är fortfarande lite sjuk och vill inte gå till jobbet i morgon, men han gör det ändå. Han glömde sin matlåda här innan han gick hem till sig så jag ska hänga ut den på mitt dörrhandtag så han kan ta den utan att väcka mig. Hans idé såklart, den raringen. Stoppade ned ett äpple och en kärleksfull lapp med gulliga ord också i påsen. Jag hoppas han blir lite gladare när han hittar den...

Nu ska jag borsta tänderna, krypa ned under täcket och kolla på Sex And The City tills jag somnar- när det nu kan tänkas bli!

Bäst före vadå?

Jag tror jag ska göra tortillas med köttfärs ikväll. Jag är egentligen inte ett dugg sugen på det, men det råkar vara så att jag sitter och ruvar på ett paket köttfärs. Det är en kamp mot bästföredatumet på detta paket som jag vet att jag inte kan vinna. Jag måste använda det idag. Använda det eller slänga det.

Använda det imorgon? Aldrig i livet. Det vågar jag inte. Bästföredatum leker man inte med, det verkar kunna vara livsfarligt. Jag har fruktansvärd respekt för bästföredatum. Jag slänger det på en gång. Om bästföredatumet var dagen innan, det är det läskigaste av allt. Man tar ett glas mjölk som är en dag gammal och plötsligt lekar man med döden. Smakar den inte lite konstigt? Rann den inte lite trögt? Vad ska den lukta egentligen? Jag cyklar utan cykelhjälm, men gud förbjude att jag dricker en dag gammal mjölk...

Och; innan jag kommer över att den underbara lägenheten inte blir vår (med såpass stor säkerhet att jag utgår från det från och med nu) så tänker jag inte nämna något mer än detta om det. Jag är jättebesviken just nu...

"Jag är omänsklig"-kläder

Ska man se extra proper när man går på lägenhetsvisning?
Jag har bläddrat runt i min garderob nu och inga kläder viskar "välj oss".
Det är det jag vill. Det ska vara kläder som säger "vi betalar hyran i tid varje månad, röker inte, vi har inga vilda fester, inga vilda sexorgier på deras möbler och vi tar trapphusstädningen på fullt allvar."

Who am I kidding? Jag har inga sådana kläder. Vem har det..?

1,5 liter mjölk senare

Stormar och orkaner, vad mätt man blir av mjölk.
Särskilt av enochenhalv liter.

Folk brukar skratta åt hur mycket mjölk jag dricker. Jag vet inte riktigt var det började. Jag konsumerade inga sjukliga mängder när jag bodde hemma. Däremot var det det vi drack. Nästan bara det. På söndagarna delade jag och min bror på en 33 centiliters fruktsoda. Och sen var det mjölk igen. Gott, och nyttigt. En klasskompis försökte någon gång slå i mig att mjölk gjorde skelettet svagare, men det bet inte på mig. jag fortsatte bälga i mig. Jag har aldrig brutit ett enda ben i kroppen, det kanske är därför.

Här i Uppsala går inte vattnet att dricka. Det är som att dricka vattnet i barnbassängen på badhuset. Det tar emot, med andra ord. Klor, reningsmedel och annat läskigt. Knappast vatten. Tack gode Gud i himmelen för blåa paket med röda kossor på och det vita guldet...

Jäss, aj äm fråm Värmland

Under förmiddagen har jag kollat på Idol som jag bandade igår. Bandade. Vilken jävla tönt man är. Men ända sedan hyresvärden tog på sig snålishandskarna och tog bort alla kanaler förutom 1,2 & 4 så har jag börjat banda tv-program som jag vill se. Innan jag hade trean gjorde jag så när jag visste att jag skulle behöva kolla på skrot-tv. Idol är skrot-tv. Ett med naturen, Helgmålsbön från Högåskyrkan och V-65 är inte skrot-tv. Sånt går inte att titta på ens när man är bakis. Därför bandar jag sånt som jag kan titta på dagen efter. Tönt!

Hur som helst, jag kom att tänka på en sak när jag kollade på Idol. Svengelska- what the fuck? Varför har vi i Sverige så jäkla bra ordförråd på engelska, men så fort vi öppnar käften så kommer ändå vår dialekt med på köpet. Det är liksom engelska ord, men det låter som dalmål/västgötska/norrländska.

Undrar vilken dialekt som gör engelskan värst. Min gissning är värmländska. Det kan vara för att det är Sveriges bonnigaste dialekt. Just det- bonnig, men ändå rar. Dock inte när man snackar engelska...

Okej då!

Ja ja! Jag åker väl på fest då!
Men något jäkla BJ, det blir det ta mig sjutton inte!!!

Flickvännen är en art med dålig karaktär

Fredag.
Det betyder party på singelspråket. Det betyder systemet, runda på stan efter nya örhängen, nytvättat hår och en massa ögonskugga. Om inte annat betyder ordet fredag att man vill gå ut. Typ.
Jag är kluven. Och full av dåligt samvete som bara ligger och gror. Jag sitter här vid min dator och försöker komma på vad jag egentligen vill. Och varför jag får dåligt samvete.

Ibland krockar det. Kompisarna krockar för eller senare med pojkvännen. Och jag får dåligt samvete. De gånger de festar och jag vill stå över får jag dåligt samvete och känner att jag "alltid säger nej". Det är inte sant. Om man hänger med ut och festar en gång i veckan säger man inte alltid nej. Men ändå kryper det fram från under någon sten. Fan också.

Jippi, det är helg. Eller något annat jävligt klämmigt...

Jag, ett burr

Det slår mig att jag är så trött på mitt hår!
Det är tråkigt och tjock och bångstyrigt.
Jag är också ganska trött på folk som säger att de "tycker så mycket om mitt hår". De vet inte vad de pratar om. När folk jag inte känner så bra säger så brukar jag slita fram ett gammalt leg. De brukar bli chockade av att se den kortkorta frisyren som jag har på det kortet. De tittar först på legget, sedan på mig och sedan på legget igen- och så skrattar de massor! Det bjuder jag på.

Jag hade kort hår ganska länge faktiskt, säkert i fem-sex år. Och när jag säger kort menar jag verkligen KORT! Bara några centimeter, lite mohikan högst upp på skallen (ja, det var tufft då) och lite länge polisonger. Alla tyckte att jag passade som hand i handske i det, men jag tröttnade på att alltid se likadan ut. När jag väl hade börjat spara ut mitt hår så svor jag på att jag aldrig skulle klippa mig så kort igen. Av någon konstig anledning är jag nu sugen på lite kortare igen, kanske pagefrisyr eller något. Fast med tanke på hur tjockt mitt hår är så skulle väl det inte se ut som jag hoppats, och så skulle jag få genomlida en tid av växande burr igen.

Något ska jag nog göra i alla fall. Jag tar lite plockgodis som blev över igår medan jag kollar efter frisörer på nätet.

Godis för örat idag: Panic! At the disco- I write sins, not tragedies

Visning!

Om jag överdoserade på dagdrömmeri igår så är det ingenting emot vad jag gör idag.
På söndag kollar vi på lägenheten som jag ringde på igår.
Försöker nu lägga band på min entusiasm. Det går sådär...


En av livets stora frågor

Varför gillar jag Loka Päron när jag inte gillar Päron läsk och Päron Mer?
Det är klurigt på samma sätt som att jag gillar banan i fast naturlig fruktform, men inte bananglass, skummbananer, banantuggummi och annat snusk med banansmak.

Päron är väl päron, och banan banan? Eller?

Ikea-freak

Jag sitter här och funderar bo sambo-grejen.
Jag har aldrig provat den. Hell, jag har inte ens övervägt det, snuddat vid tanken förut. Jag har alltid malt på om hur jag behöver space och en dörr att stänga om mig. Var i fred, liksom. Nu sitter jag här och finkammar nätet efter lägenheter. Och inte till mig- till oss!

Jag har redan börjat fundera ut hur jag ska möblera.

Möbler som jag inte har i en lägenhet jag inte har.

Jag är störd!

My dirty laundry

Torsdag är lika med tvättdag. Rätt trist tänker ni, men inte så tokigt enligt mig.
Jag känner mig nämligen rätt ordentlig så fort jag springer i tvättstugan. Lite mer än när jag städar, extremt mycket mer än när jag diskar. Så fort jag öser ned tvättkorgens innehåll i den blå Ikea-väskan och plockar åt mig påsen med tvättmedel så känner jag mig skitduktig. Tvätta, tumla, stryka, vika. Det är så mycket som blir gjort på ganska kort tid. Och genom ganska lite energiförbrukning också, skall väl tilläggas. kanske är det det som är den stora behållningen egentligen.

M och jag har sedan länge bestämt att den dagen vi blir sambo är det bytet givet. Tvättning mot diskning och vi är båda ganska belåtna över det bytet. Jag vet att jag inte borde ifrågasätta, eftersom jag enligt min mening är den som vinner på den dealen. Dock kan jag inte förstå hur någon kan vilja byta bort en livstid av tvätt mot en dito av disk. Dags nu att tumla!

Två rökta, tack!

En kulturminister som inte behöver betala tv-licens.
En handelsminister som inte behöver betala vita löner.
Den ena skyller på att hon inte hade råd att betala barnflickan.
Den andra vägrar att svara, men ska ha sagt att det är mot hennes ideologier.

Eller, förresten, jag orkar inte kommentera skiten. Ska vi nöja oss med att sammanfatta det hela med att de är rökta?

Ett evigt köande

Ibland kan man läsa hur mycket tid av sitt liv man lägger på olika saker. "Köp en bra säng, för du kommer ligga i den så och så många år av ditt liv". "Man ska ha ett jobb man gillar, för man kommer spendera så och så många år av sin livstid där". Då tänker man efter lite, man skärper sig liksom. Hur många år av sitt liv spenderar man egentligen i kö? Kassakö, bankomatkö, bilkö, toakö, telefonkö. Bostadskö, sjukhuskö, dagiskö, krogkö. Det känns som jag kan fortsätta hur länge som helst.

Jag funderar på vilken som är värst. Jag tror det är kön i mataffären. Man byter fot att luta sig mot, suckar lite och sparkar korgen framför sig när kön väl rör på sig. Sneglar mot de andra köerna: "går inte den till vänster liiiiite snabbare?" Och byter man, ja då visar det sig att personen framför dig i den nya kön är en krånglig jäkel som ska hämta nya saker, hyra film och ha ciggaretter som inte finns utan måste hämtas på lagret samt betla med ett kort som det inte finns några pengar på.

Burgar-mums

M gör hamburgare i pitabröd åt mig nu.
Det är så in i bängen gott. Och han är så in i bängen hygglo...

Drömkåken, Reinfeldt..?

Jag läste just att vår nye statsministers favoritfilm är Drömkåken. Ja, just den med Björn Skifs. Jag funderar snabbt över två saker: hur jag ska kunna ha någon respekt för en människa som tycker att en rulle där en sämre variant på Papphammar goes husrenoverings? Än mindre identifiera mig med en sådan person. Det kanske inte har gjorts en hel uppsjö bra svenska filmer genom historien, men det måste finnas något bättre än Drömkåken. Det bara måste det, annars finns det inte mycket att hopp kvar längre.

Här är mina förslag:

1. Fanny & Alexander (tveklöst nummer ett)
2. Lust och fägring stor
3. Tic-tac
4. Mannen på taket
5. Lilja 4-ever
6. Det sjunde inseglet
7. Mitt liv som hund
8. Sånger från andra våningen
9. Om jag vänder mig om
10. Adam & Eva

Och förresten kan jag slå mig i backen på att Freddans drömkåk ligger i Täby...

Sas Radison- A Love Story

Nedan hade jag tänkt berätta att jag och M har bokat hotellrum till 1,5 års dagen som snart kommer, och om varför en övernattning på Hotell Sas Radison nästan har blivit vårt signum. Men hur jag än vänder och vrider på det så låter det helsnurrigt. Kanske säger det bara en hel del om hur snurrig historien egentligen är. Trots det ger jag det ändå nu ett försök.

Jag och M träffades på en förfest hos min brors kompis våren 2004. Vi gillade varandra på stubben, så vi började träffas. Dock utan någons vetskap, eftersom vi ville vänta med att säga något tills vi själva visste vad vi kände. Vips hade fem månader gått och vi var fortfarande ett hemligt par. Jag skulle flytta hem och göra praktik. M skulle flytta till England för en termin. Det hela rann ut i sanden och tiden gick. Fram emot hösten samma år började vi sakna varandra på varsitt håll och vi tog upp kontakten igen. När våra vägar korsades när han var hemma över jul och jag skulle passera Uppsala för att ta flyget till Barcelona var det givet att vi skulle ses. Vi tog in på hotell, och det råkade bli Sas Radison och det var där jag blev kär på riktigt. Resten är, så att säga historia...

Den 29:e oktober checkar vi in för tredje gången. Då blir det bad, bubbel och hångel hela helgen. Jag längtar!

Sayonara, Schulman!

Jag kan inte låta bli att tycka att uppståndelsen kring svensk tv:s just nu mest korkade reportrar är underhållande. Jag hoppas att de får kicken, men det kanske är att hoppas på för mycket...

Älskling, bota min ebola...

Jag är sjuk. Jag tror jag har ebola. Eller pest. Eller något annat obehagligt. Min hals gör ont och det värker i hela kroppen. Något djävulskap är det och jag tycker inte om det. Håll i er, vad synd det är om mig med andra ord och av den anledningen lyckades jag få till en liten fnurra på tråden idag mellan mig och M. Så här i efterhand när det har lagt sig skäms jag för att jag beter mig som en kinkig fem-åring ibland.

Problemet? Jag var liten och ynklig och ville bli ompysslad och struken över pannan hela kvällen. Han var trött efter jobbet och ville hem till sig och få rå om sig själv ikväll. Krock! Självklart var de två önskemålen svåra att förena, och ynkliga jag blev ledsen när jag insåg att jag inte skulle bli struken över håret, blir serverad te och omstoppad av honom ikväll. Och, som sagt, såhär i efterhand kanske jag betedde mig lite fånigt, men samtidigt får man vara lite ynklig när man är sjuk. Dessutom (utropstecken): poängen var inte nödvändigtvis att jag ville att han skulle stanna hos mig lika gärna som att jag ville att han skulle vilja stanna hos mig.

Är jag knäpp?

Från Gudfadern till She's all that

När jag är sjuk händer det något med min filmsmak. Något konstigt. Jag som i vanliga fall slår frivolter över oscarsnomineringar och förgyllda lejon och palmer. Jag som i vanliga fall blir varm i hela kroppen av ord som "klassiker", "mästerverk" och "demonregissör". Jag som gärna disskuterar kameravinklar och åkningar i filmer av franska nya vågen-regissörernas bästa filmer blir en helt annan människa när jag är sjuk. Idag är jag det, och trots att film-hyllan här hemma rymmer flera av filmhistoriens allra bästa alster, så är jag precis som jag alltid är när jag är sjuk.

Jag vill inte ha filmer längre än 100 minuter. Jag vill inte ha filmer som är baserade på en stackars människas liv eller på en storsäljande roman. Jag vill inte veta vem regissören är, jag vill inte att ordet Academy Award ens har använts i samma mening som filmtiteln. Jag vill bara se romantiska komedier. På sin höjd också typiska matinéfilmer, som till exempel De Tre Musketörerna. När jag bodde i Karlstad hyrde jag den minst fem gånger hos den lokala filmbutiken, det tror jag att jag var ensam om.

Skulle jag ens andas om detta inför mina gamla klasskompisar från filmvetenskapsstudierna, så skulle jag vara svartlistad- men det skiter jag! Fram för Legally Blonde och Sleepless in Seattle!

Som socker för själen

75483-38

Damien Rice- The Blower's Daughter

Vem ska man skälla på för detta?

Jag slängde ett öga på reprisen av Idol under förmiddagen.
Det slår mig vilken dålig tv det egentligen är. Eller, rättare sagt är idén inte helt tokig. Det är snarare programledarna det är fel på, eller den stackars människan som skriver deras manus. På P4 brukar man skämtsamt kalla krystade övergångar mellan ämnen eller låtar för just P4-övergångar. Jag är rätt säker på att alla har hört dem, och de förekommer av någon underlig anledning mycket frekvent på just P4:s lokala kanaler. Till exempel: om jag spelar Orups Regn hos mig och säger något i stil med "och därmed ska vi se om det blir något regn för Norrbottens del den här dagen då vi tar en titt på väderkartan." det är en klockren P4-övergång, men exemplen är oändliga egentligen.

Och P4-övergångarna haglade sannerligen tätt i idol den korta stunden som jag tittade. Någon sjunger låten Hos dig är jag underbar och Sanna Bråding, denna kvinna vars karriär är ett enda evigt frågetecken påar omröstningsmomentet med att säga: "Och tycker du att den här tjejen är underbar, så rösta på henne...". Strax efteråt dyker någon annan upp med låten Långsamt farväl vilket resulterar i att Sanna Bråding säger "Och vill inte du att detta blir ett långsamt farväl för Nathalie, så rösta på henne...".

Apropå dålig tv, så slår det mig att jag ännu inte har nämnt tv4:s värsta produktion någonsin: Förkväll. Det är faktiskt det taffligaste jag har sett i svensk riks-tv någonsin. Mikrofoner som inte är på, programledare som tror att de är gäster och experter på en och samma gång, kameramän som tror de har rast, producenter som inte kan kommunicera och planera, manusförfattare som inte håller reda på fakta, researchers som inte kan ta reda på fakta och så vidare och så vidare. Ungefär samma taffliga klass på det som Studio Virtanen i kanal åtta. Den killen är fruktansvärt kompetent kåsör. man kan ju tycka att han borde använda sitt huvud och inse att han inte har något i tv att göra.

Och därmed var det slutgnällt för idag.

Detta gör jag ikväll!

75483-37


En utmaning är alltid en utmaning

Var hittade du denna utmaning? Här

Vad lyssnar du på för sorts musik? Så olika att jag istället listar lite av det jag inte lyssnar på: schlager, klassiskt, folkmusik, joik,  Mest rock för att prata klarspråk.

Vad heter favoritartisten/artisterna? Pearl Jam, U2, Rammstein, Rage Against the Machine, Kent, Moneybrother, Christina Kjellvander, Keane, Rolling Stones... Kan omöjligen räkna upp samtliga.

Låt som gör dig glad: Mando Diao- The Band & Hellacopters- I'm In The Band (konstigt sammanträffande)

Bästa låten: Pearl Jam- Jeremy & U2- Where The Streets Have No Name & Babyshambles- Killamangiro

Sämsta låten: Valfritt alster av A; Tomas Ledin, B; Per Gessle och C; Carola

Bästa partyhiten: De Lyckliga Kompisarna- Rysk Bompa alt. Rammstein- Ich Will

I min mp3: Nästan allt, men bland annat Rammstein, Animal Five, Babyshambles, Hellacopters, Iggy Pop, Kings Of Convenience, Korn, Marit Bergman, The Smiths, Scissor Sisters, The Donnas, White Stripes, Christian Kjellvander, Coldplay, Norah Jones, Cardigans.

Jag skickar utmaningen vidare till: fröken J & Linda

Vindruvor = gröna mycket?

75483-36

En skrynklig liten papperslapp.
Den låg i min ena jackficka och jag har ingen aning om var den kommer ifrån. Innan jag gick från radion igår förmiddag tömde jag fickorna och då låg den bara där. Den ger mig nu huvudbry. Vems är den? Hur hamnade den i min ficka? Vem är Lotta? Och var är herrmiddagen? Är det någon som kan ge mig svar, så gör gärna det. Jag vill verkligen veta...

För att förtydliga för dem som ser dåligt står det följande på lappen: "Inför herrmiddagen. Klädsel, band till håret, lakan, glitter och smink = Lotta. Vindruvor = gröna mycket. Säkerhetsnålar. Madonna- Diamonds are girls best friend. Vinflaskor.

Aha moment

Jag älskar vad DN gjorde i DN På Stan igår. I sin lilla kampanj för att folk ska lära sig se det fina med hösten listade de en rad saker med sommaren som vi vill tro var bra, men som egentligen inte var det. Fullkomligt lysande idé. Jag är utmärkt på att romantisera om minnen, jag gör det i stort sett jämt. Jag kan med enkelhet se tillbaka på alla härliga grillkvällar, ligga i gräset i timmar utan att problem i världen, ligga på stranden och titta på folk och särskilt alla de där dagarna man var ledig och gjorde en massa härliga saker. Deras lista innehöll bland annat grillat kött som smakar tändvätska, ondsinta småkryp, tribaltatueringar på blek, naken hud och all jobbångest, eftersom man faktiskt inte var ett dugg ledig.

Själv tror jag att jag älskar hösten. Tror skriver jag, för efter att ha läst deras lista så tror jag att jag gjort exakt samma sak med hösten som de menar att man gör med sommaren: romantiserar. Jag älskar hösten när det är ca 5 grader varmt ute, blå himmel, strålande sol och löven ligger i torra små högar där man kan gå och lufsa och hålla hand med sin älskade. Hur många sådana dagar går det på en normal höst? Knappast fler än fem i alla fall...

Nu ska jag mysa med M innan jag åker till mitt andra jobb- IGEN!


En rejäl boost!

Idag är det vikariedag på radion. Hela styrkan anställda är på konferens och hela styrkan vikarier rockar i radion istället. Jag körde morgon, såklart och det var en riktigt bra sändning där allt satt där det skulle. Men det bästa av allt skedde strax efter att jag klivit ut ur studion och nästan sprang ihop med programkoordinatorn som var på väg till konferensen. "Fan, vad bra du är!", sa hon innan hon rusade förbi. Och med ens var min helg gjord!

Dagens socker för öronen: Timo Räisinen- Let's Kill Ourselves A Son


Dubbeljobbandet tar på krafterna

Efter att ha genomfört två arbetspass och varit uppe sedan klockan fyra i morse kan jag med gott samvete stänga butiken för dagen. Duntäcket och massor med kuddar, det är syndigt skönt. Om sju timmar ska jag vara på benen igen... Urk!

Vad ringer du med?

Hur lågt har men egentligen sjunkit om man jobbar med att ställa den frågan till stressade stackare på stan var eviga dag? Jag bara undrar. Ja, jag vet att jag låter som en sur kärring nu och ska jag vara ärlig är jag nog det när det kommer till just påflugna försäljare. Jag, som skaffade spärrtjänsten NIX som en barmhärtighetsåtgärd för att skydda stackars ovetande telefonförsäljare från elaka kärring-Elin som åetruppstår innan de ens hunnit presentera sig. Sånt där stackars folk som bara ringer för att göra sitt jobb och sälja på mig jävla Ica-kuriren eller sockor eller kosttillskott som man upptäckt i regnskogen . Men försäljare driver mig till vansinne. Så är det bara och så kommer det förmodligen alltid att vara. Jag luktar mig till provitionsanställningar likt en varg luktar sig till rädsla. Och sedan fäller jag ut taggarna.

Idag när jag hastade runt som hastigast innan jag skulle hem från jobbet och sova lite fick de korn på mig. Två stycken dessutom, jag såg hur de tog gemensamt sikte på fort jag steg innanför de automatiska dörrarna i en av galleriorna. Jag var chanslös. Trängd. Jag försökte se hemskt upptagen ut, men jag misslyckades fatalt och en bråkdel av en sekund senare stod en av dem så nära att jag nästan kunde se de röda blodkärlen i hennes ögon. Hon hade jagad blick och log stramt.

-"Heeeej", gastade hon. "Snabb fråga till dig- vad ringer du med?"

Jag vill bara svara "det ska du skita i". Jag vill, jag vill, jag vill! Får man det..?


Vilken dag är det egentligen?

Är det onsdag? Eller är det torsdag?
Denna förvirring drabbades jag av under morgonens sändning och under första timmen hade jag faktiskt ingen aning. Jag förstår helt och fullt om folk tyckte att jag lät helt bakom flötet. Därför tar jag nu tillfället i akt att försöka förklara mig. A: Går man upp kvart i fyra på morgonen, så blir man lätt lite vimsig ibland. B: Om man dessutom använder ett gammalt manus som underlag när man ska påa och ava till exempel sig själv eller vädret och det i detta manus står onsdag och man glömmer ändra detta till rätt dag, ja då blir det bara tokigt. Och rörigt. Fast, å andra sidan: hellre att jag inte vet vilken dag det är än att jag byter namn i sändning. Det har nämligen också hänt, då jag presenterade mig själv med min kollegas namn. Behöver jag nämna att detta också var i en morgonsändning..?

"...denna onsdag, eller vad säger jag? Torsdag? Ja, torsdag menar jag ju. Idag är det torsdag och ingenting annat..."

Citat. Slut på citat.

Tillplattad

Aldrig har ett däck varit så platt som mitt var idag. Sällan har punktering heller varit lika ovälkommet som idag. Funderade ett ögonblick på om någon buse som vill mig illa hade varit framme och slashat mitt däck under natten, men kom sedan på att jag blev varnad för en månad sedan. Av cykelreparatören alltså. Däcket var så gammalt att en ny punktering redan knackade på dörren när den senaste precis var lagad, sa han. Thanks for nothing, tänkte jag då surt och betalade.

Så nu stod jag alltså där, en knapp månad senare med ett däck plattare än en pannkaka. Inte mycket att susa till affären på, så det var inte mycket att be för egentligen utan bara att bege sig tillbaka till cykelaffären. En halv evighet kändes det som. Och jag som bara skulle åka och köpa mjölk...

27 år med Per Gessle?

För inte så länge sedan snackade jag och M om vilka band och artister som kan anses vara Sveriges största exporter någonsin. Vi kom fram till att Roxette måste vara en av de absolut stora, kanske den största av alla (ja, nästan). Listen to your heart har spelats 3 miljoner gånger på amerikansk radio. 3 000 000! Slår man ihop det blir det 27 år i rad. Det är ruskigt mycket Gessle, det. Förmodligen mer än vad någon levande människa skulle tåla...

Prôppfullt

Aldrig har jag sett Snerikes så fullt som igår. Festen här hemma blev finfin såklart och fröken J krossade som vanligt ett av mina vinglas. Jag tror att det var det tredje i ordningen som fick sätta livet till. Ska man snacka om traditioner så måste väl detta var en sådan. Ingen fara dock, jag är rätt bra på att ha sönder glas jag också och dessutom går det ju alltid att köpa nya.

Väl på plats på Snerikes och laddade för dansgolv fick vi nästan en chock av kön. Halv elva var klockan (ja, utgång på nation betyder att man går ut mycket tidigare än på andra ställen). Kö ända ut på Övre Slotts och efter knappt tio minuter i denna evighetslånga kö förkunnade en vakt med mistlursstämma att ingen hade en suck i världen på att komma in. Stopp var det, riktigt tvärstopp och det har jag aldrig varit med om tidigare. Vi surade ett tag och gick sedan in på grannen Smålands och tog några drinkar innan vi gick hem.

Idag är jag skamligt pigg. Och skamligt nyttig också. Sällan har en så hälsosam bakislunch intagits tror jag då pasta med ruccola och soltorkade tomater fick vara dagens starter tillsammans med två iskalla burkar cola light. Jag mår toppen, och mest förvånad över det är nog jag själv...

Cava efter jobbet

Bara barnradion kvar här nu innan jag får släcka ned i studion och gå hem. Eller, gå och gå förresten- snarare kasta mig hem. Eftersom jag inte jobbar i morgon så ska jag slå till med att gå på lokal ikväll med stans bästa brudar. Det är nästan så man skulle kunna säga att detta har blivit en tradition numera. Något som knappast kan kallas en tradition är att jag har fest hemma hos mig. Det har jag dock ikväll. Till ära dricker jag därför Cava den här kvällen. Cava är en underbar uppfinning och ett slags spansk variant på champagne. Dessutom får man kostar den knappt en bråkdel av vad man får betala för dess franska storasyster. Cava är därför, och av många andra anledningar en av mina absoluta svagheter...


Gårdagens fynd

Detta var ett av gårdagens fynd. Som alltid när jag har varit ute och shoppat måste jag använda kläderna på en gång. Därför är denna en del av dagens outfit och jag hoppas den värmer gott i studion i eftermiddag...


75483-35


Vykort

Jag älskar att få vykort!
Igår när jag kom hem från jobbet vid halv sju-snåret och då låg det ett på hallgolvet. Lite småsur, trött och blöt i håret efter cykelturen i duggregnet sken jag upp som en sol. Jag tror att varenda en av mina vänner och min familj har blivit tvingade att skicka vykort till mig. Det är nästan så att man kan säga att jag samlar på dem, jag sparar dem i alla fall. Jag tycker att det är en helt fantastisk uppfinning! Självklart är dock de allra bästa de som kommer utan att jag bett om det, som det igår. Johanna bor sedan någon månad på min favoritplats på denna jord, Florens, och det var alltså henne som kortet kom från igår.

Ponte Vecchio i soldis, och jag längtar dit så jag nästan får ont i magen. Många tycker att Florens är en stad som man aldrig skulle vilja spendera särskilt mycket tid i, eftersom det fullkomligen kryllar av turister i den relativt lilla citykärnan. Jag älskar det dock. Det finns en uppsjö av underbara små gränder där man kan avstickare för att komma bort från turiststråken och i dessa gränder finns det såklart alltid massor av små butiker och caféer där man kan spendera en evighet. Längst ned på vykortet påminns jag om hur varmt välkommen jag är att komma och hälsa på henne om jag vill. Så fort jag får råd så sticker jag på en gång, kära du...

Nu ska jag åka till jobbet för att planera ytterligare en show!

Mix till max

Unnade mig en lite längre lunch idag eftersom jag snickrade klart programmet i rekordfart när jag kom in på förmiddagen. Fortsatte sedan att unna mig saker i form av en fin kofta, en basker samt en halsduk. Även om jag gärna hade haft sällskap av en fröken J som idag uteblev tycker jag att det är ganska skönt att shoppa ensam. Särskilt om det ska vara på lunchen, för då är det bra om det går undan. Det gjorde det idag.

Nu sitter jag och sörplar på en ganska äcklig, men ändock behövlig kopp te och inväntar att klockan skall bli fyra då jag ska köra igång. Har tänkt att använda mig av ett nytt sätt att mixa musiken idag, så det blir lite spännande. Förhoppnings blir det snyggare också, det är ju det som är meningen...

Riktig WORK out

Här står man med träningskläder på sig och musik i lurarna och snör på sig löpskorna. Då ringer telefonen. Bara att klä av sig igen och hoppa in i duschen. Ingen löptur i solskenet. Ingen hälsosam start på dagen som planerat. Man skulle ju kunna tro att jag blir ledsen över detta, men så är inte fallet. Jag får istället infinna mig i radiostudion och sända eftermiddagsprogrammet, förhoppningsvis två dagar. Jag sörjer verkligen inte!

Konsten att göra ingenting

Idag gör jag ingenting, förutom detta:

* Hänger upp tavlor
* Lyssnar på Beta Band
* Kollar på Garden State- igen
* Letar efter nya roliga bloggar att läsa
* Försöker komma på idéer till en bok (skriva, inte läsa)
* Drömmer om vad jag skulle köpa om jag bara hade lite deg

75483-34


Önska kan man ju

Ibland drar jag med M i mitt eviga dagdrömmeri.
han säger att han tycker att det är fantastiskt att jag har så mycket fantasi och kan sitta och drömma mig bort tillsaker som är mycket roligare i nuet. Ibland behöver jag sånt nästan desperat. Oftast blir jag lite gladare av det, men ibland går det självklart åt andra hållet.

Tidigare i veckan spådde vi framtiden. Eller rättare sagt, vi önskade, men samtidigt inom rimliga gränser. Igår gjorde M samma sak, men utom rimliga gränser. Inga gränser alls helt enkelt och jag tyckte att det var jättekul. Så nu väntar vi bara på att han blir justitieminister, jag får fast jobb på SR, att ett förstahandskontrakt på en stor och billig central trea i Stockholm dimper ned i skallen på oss tillsammans med en fin bil och en ännu finare jycke..!

Istid revival

Den frostfria frysen. Nu har jag verkligen förstått poängen med en sådan.
I min minimala lägenhet finns inte ens plats för kökslådor, så frys är inte att tänka på. Ett frysfack är allt jag har och det har varkligen tagit tid att vänja sig vid. Folk som aldrig haft något vet inte exakt hur lite som går in i ett sådant. Om man verkligen har talang för detta med att stuva strategiskt så får man in ett paket frysta kycklingfiléer fördelade i små påsar. Inte roligt, särskilt inte när man som jag älskar att laga mat.

Idag gör jag mitt bästa för att frosta av detta frysfack som Gud glömde. Det mikroskopiska facket har nämligen en egenhet att frosta igen, jag har aldrig sett något liknande. När jag bott här i en månad var redan luckan sönderfrostad och igår när jag handlat hem mer mat fick jag inte ens in denna i facket. Hela fronten var täckt av ett tjockt lager av is. Där gick min gräns, så därför försöker jag idag frosta av den. Tyvärr går det inget vidare, eftersom jag för att stänga av frysen måste stänga av kylen också. Inte särskilt bra... Dessutom smälter detta ismassiv EXTREMT långsamt. Jag vet någon som investerar i frostfri frys så fort plats finnes...

RSS 2.0