Jeltsins sörjande fanclub

I går var det Cara mia. Låten snurrade i mitt huvud från fem på morgonen, och när eftermiddagsreportern kom till jobbet tog det inte många sekunder innan han tröttnade. Några gånger bad han mig vara tyst när jag började gnola. Sedan gav han mig bara onda ögat. Jag sa att han skulle vara glad att han inte jobbade här veckans efter schlagern, eftersom tre av fem pers på vår redaktion hade Samba Sambero på hjärnan då. Exkluderat mig, då hade jag varit tvungen att medicineras.

I dag smög sig låten upp från ingenstans dock. Egentligen märkte jag inte att jag nynnade på Rysslands nationalsång. Kanske var det mitt undermedvetna som ville hedra Jeltsin, eller så. Jag visste inte att jag brydde mig så mycket...

- Och i marchtakt också!, utbrast kollegan och skrattade så han vek sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0