Bondbrud

Jag har köpt mitt livs första fullpris-dvd. En NY film.
Jag har gått in i en butik och köpt en NY film. Det är mycket i den meningen som inte händer ofta. Dessutom är det en bondfilm. En sådan har jag aldrig haft i min ägo förut. Men vad alla andra tycker så hävdar jag fortfarande att Casino Royal var en av de bästa filmerna jag såg på bio förra året. Och självklart måste jag därför ha den.

Om det hade något att göra med att Daniel Craig var en ruskigt sexig Bond? Att jag och mina kompisar stod och flämtade utanför när filmen var slut är helt ovidkommande... Jag lôver!

Wipped

1748 kronor fattigare.
Det är resultatet av en dryg timme på stan i dag, vilket är snaslöst när man bara tänker i siffror. Men då är det två par skor, en väska och två Clinique-produkter inräknat i priset och plötsligt så är det väl inte så mycket längre. Eller, tre par skor menar jag, fast ett par var till M. Jag lekte sugar mama en stund, och det funkade alldeles utmärkt.
- Jag känner mig jävligt wipped, muttrade han när vi lämnade fram hans pjuck i kassan och jag hivade upp Visakortet. Fast han var nöjd. Han fick ju trots allt skor att ha på sitt nya jobb.

Man skulle knna tro att han fortsätter vara wipped här hemma också. Just nu rengör han ugnen och jag gör ingenting. Fast det var hans eget val. Och jag är tacksam över att jag slipper. NU gör han middag också. Sicken kille, han är värd bra mycket mer än de där dojorna.

Nu ska jag försöka tona ned det röda i mitt solbrända fejs och snygga till mig inför kvällens party.

Korv storganoff och rödvin?

Varför känns det som att jag måste överträffa mig själv i köket varje fredag?
Det är som att jag måste svänga ihop prettomat som får kocklandslaget att blekna. Helst något som jag aldrig har lagat förut och som jag knappt kan uttala eller hitta ingredienser till. Först DÅ är det fullbordat.
Ingen korv stroganoff här inte. Men det kanske är för att det rimmar så taskigt med italienskt rödvin. Eller gör det inte det? Hur ska man kunna veta det, det kanske smälter samman till en ljuvlig symfoni i gommen. Eller så är man bara störd om man ens tänker på något annat än mellanmjölk eller lättdryck med lingonsmak till.

Åh, vad fan. Hade jag varit en barnfamilj (?) så hade jag bara kunnat älga fram till tacohyllan, länsa den och sedan knö mig fram till kassan med våld. Med en snorig unge i vardera handen och sedan kasta mig hem och vräka ned köttfärs i pannan. Nej, fy fan vad deprimerande. Taco blir det ta mig tusan icke.

Jag tror jag får ta mig ett glas rött och en ordentlig funderare. Jag kommer inte komma på något i dag heller...

Bytesannonsen

Nu har jag ägnat några minuter åt att fota hela lägenheten och lägga in i vår bytesannons.
Så nu är det alltså bara att ... vänta. Sånt är jag inte bra på. Rent ut sagt skitdålig, faktiskt, och det har jag alltid varit.
Jag vill flytta NU - nu på stubben! Jag vill kunna sova till fyrtiofem minuter inna jag börjar jobba, jag vill kunna strosa runt i Stockholm utan att känna att jag måste med tåget och jag vill lägga mina 1800 riksdaler på något bra mycket roligare än pissiga SJ-tåg!

Dreggel dreggel, Skanstull, dreggel dreggel, Johanneshov, dreggel dreggel, Vasastan...


Om det är någon som känner för att byta - let me know!

Dagens mejl

Kollegan skickade just ett mejl om en puff med Mister Bean som hon ville att jag skulle lägga in.
"Nu ligger 'bönan' i pilramen", skrev jag tillbaka.
"Det är ju du som är bönan", skrev hon.

Lätt dagens mejl.

Välgörenhet ger dåligt samvete

För alla er som med mig trodde att välgörenhet ger en tillfredsställande känsla kan jag bara meddela att ni har fel.
Det blir alltid samma sak. ger jag en femma känner jag att jag kunde ha gett en tia. En hundring - kunde ha gett två, och så vidare.
I morse klev en ung kille med en pappmugg i handen fram till mig på t-banan. En slant till mat åt en hemlös, sa han. Absolut, sa jag och tog fram mynten jag hittade i plånboken och lade dem i muggen. Han log. Jag med, tills jag en sekund senare drabbades av extremt dåligt samvete. Jag hade en tjuga i plånboken också, en femtiolapp och fyra hundralappar. Ändå gav jag honom sex futtiga mynt. Tänkte med en gång tanken att om jag ser honom igen ska han få det jag har på mig för stunden.

Men jag vet att det inte är mitt ansvar. Ändå mår jag fortfarande dåligt över det.

So long, Sydow

Ebba von Sydow + Vecko-Revyn är tydligen no more.
"En längre tids missnöje", skriver Dagens Media.
Insatta menar att ledningen tröttnade på att försöka hitta en redaktionschef som orkade jobba tillsammans med henne - det gick helt enkelt inte.
Inte helt otänkbart, säger jag.

Blåmärke

Kan man få ett blåmärke i huvudet?
Alltid när man bankar i någonstans tycker jag att man får en bula, men nu tror jag att jag fått ett blåmärke. Ont gör det i alla fall, men det är inte svullet.
Kanske har den förmodade smällen i skallen påverkat mitt korttidsminne, för jag har nämligen ingen aningen om vad jag har gjort för att åstadskomma det...

Obygden får en ny tingsnotarie

Hurra! Jippi! Hjulingar, bakåtvolter och vågen!
M har fått jobb, en tingsplats utanför Stockholm. Nu blir det högtryck på alla bostadsbytarsajter i hela www-djungeln.

Hurra!

Hjärnspöket

Direkt efter morgonmötet i morse smög jag in på tjejtoan. Där inne stod jag sedan och vände och vred på mig och konstaterade till slut: inga fläckar, inte fler utputande kroppsdelar än vanligt, inga avslöjande glipor - nada. Anledningen till min oro var att kollegan hade synat mig upp och ned och upp igen under morgonmötet, sådär i smyg och tittat bort när jag mötte hennes blick. Gulp!, tänkte jag därför.

På väg ut från jobbet tog vi sällskap till t-banan och hon avslöjade den enkla anledningen till granskningen: hon köpte en likadan klänning igår. Den enkla lösningen är väl kanske fortfarande den mest tänkbara då...

Most wanted

Kan inte låta bli att tycka att den första meningen i ingressen är  f e n o m e n a l!
Den lilla grådassiga is Knut är en mördare.
Den vittneslistan kan till och med vara tokigare än den som jag såg i morse, där Anna Nicole Smith ska vittna från graven... Holy cow! Eller, jag menar polar bear...

Trevliga saker istället för psykotiska mördare

Strax innan jag gick och la mig igår pratade jag med Anna i telefon. Halva samtalet handlade om mördare och psykopater, och allt det satt forfarande kvar i huvudet på mig när jag skulle sova. Ensam hemma och mörkrädd betydde att jag snart fantiserat ihop att en psykotisk mördare snart skulle slita upp sovrumsdörren och kasta sig över mig. Försökte raskt tänka på trevliga saker och detta var, i exakt ordning, de trevliga saker som dök upp i mitt huvud:

1. Glassorter
2. Hundvalpar
3. Picknick
4. Kramas med M
5. Bada

Eeeh... ja.

Egentligen är jag bara en gnällig kärring

Jag är så jävla kärring ibland. Officiellt är jag 24, men inom mig bor det banne mig en frustrerad tant som bara väntar på tillfällen att titta ut. Som när tvättstugan är låst när det är min tvättid. Och som när folk (läs: läskiga tonåringar) knuffas på t-banan och inte ens har hut att ta notis om att de ger en en ordentlig hockeytackling.

Idag går tanten igång på kort-korta kjolar, bara ben och klänningar med smala axelband. det är ju för sjutton mars, vrålar tanten inom mig. Ta på er kläder för guds skull! Okej att det är varmt nog att sitta på en bänk med uppkavlade ärmar, men att gå hemifrån i minikjol och linne känns så jävla overkill (det ordet är inte tantens dock, hon kan inga sådana ord). Trots att det är samma sak  V A R J E  år, så vaknar tanten alltid som på beställning...


Tvärtomeffekten

Scissor Sisters kommer till Arvika i sommar!

I don't feel like dancing no sir no dancing today?.


Istället för Ikea

I går skulle jag och M ägna söndagseftermiddagen åt att släntra runt på Ikea.
Efter att ha segat alldeles för länge hemma insåg vi att de snart stänger och hastade iväg bara för att missa bussen dit med ungefär 10 sekunder. Båda ganska sura. Mest jag dock, som trots att det gick en buss till om en halvtimme hade tappat sugen helt. När vi stod där och velade om vad vi skulle göra så pekade M på Pitcher's och sa:
- Ta en öl och kolla på hockey, kanske..?

You gotta love that man.
Visst, Färjestad spelade som en påse nötter men vi var glada ändå.

Fransk balkong


Efter att jag och chefen pratat om våra balkonger där vi skulle sitta efter jobbet i dag korade kollegan världens mest överskattade uppfinning: fransk balkong.
- Jag kan inte sitta på den, jag kan inte möblera framför den. Jag kan bara öppna dörren och stå och glo ut...

man kan nästan höra hur uppfinnaren vrider sig i sin grav.

Är Stones utfattiga nu?

800 pix. För att se ett gäng gamla gubbar som blev rika på 70-talet bli ännu rikare. Och ännu äldre.
No thank you.
Jag hade gärna sett Rolling Stones i sommar, men ändrade mig när jag såg priset.
800 spänn är det billigaste alternativet - skamligt!

Hives

De spelar ABBA på nyhetsmorgon.

Ännu ett lysande skäl till att kolla på vad som helst förutom det.

ABBA ger mig svåra utslag...

The pursuit of happyness

I går när jag och M krupit ned i sängen och skulle sova suckade jag uppgivet:
- Nehej, nu fick man inte ens bli lite full i helgen.
Det kanske inte var helt sant. Det var ingen som hindrat mig från att bli på kanelen vare sig fredag eller lördag, för vi drack både öl och vin båda dagarna. Fast framför tv:n. Fruktansvärt deprimerande. Särskilt när man egentligen vill partaja.

Så när vi gick och lade oss igår var jag trumpen och besviken.
-Nu får jag väl shoppa mig lyckligt istället, beklagade jag mig.
Så nu har jag betalat mina räkningar på morgonen för att kunna handla utan att göra hål i kontot alldeles. Får se om jag orkar mig ut i det ruggiga vädret bara...

Lördagsgodis

Lördag är lika med slappt. Visserligen är det i dag också lika med tvättdag, vilket gör det en aning mindre slappt. Bara i den bemärkelsen att vi måste resa oss ur soffan (hemska orättvisa värld) och släpa oss ned en halv trappa till tvättstugan. Allt annat är nog lika slappt som vanligt: sovmorgon, mysbyxor, linne och håret i en knut.
En riktigt slapp dag kräver också sitt mums för magen. Lördagsgodis helt enkelt. M och jag ska göra chokladbollar (japp, chokladbollar och ingenting annat). Ganska mycket barnkalas 1989 över det - niiiice!

Uppdat. Hur kommer det sig att jag får upp en bild av Paris Hilton när jag googlar chokladboll?

Lady like

I kväll blir man en god stereotyp representant för det kvinnliga könet:

* öl
* chips
* hockey

Om man har riktig tur kanske jag kliar mig i skrevet och rapar ljudligt också!

Istället för musik

Det här är bland det värsta jag har sett!



Lika som bär

image71


Apropå föregående inlägg.

Turtle-comeback

Tydligen gör Turtlarna comeback om en vecka, såg jag i en bioannons i morse. Fast inte tecknade den här gången, utan animerade. Lite tuffare så kanske. På 90-talet var de tecknade, och superhäftiga.
En kille i min klass kunde göra något med munnen så att han såg ut som en Turtle. Halva munnen stängd, halva munnen öppen så man såg de sammanbitna tänderna. Och så såg man så grym ut som man bara kunde ? mycket tufft back then.
Jag var avis då. Inte lika avis i dag när jag kollar på klassfotona...

Två nördar

Jag tror att det är en förbannad tur att M och jag är lika nördiga när det kommer till våra favvoserier. Och att det är samma favvoserier. I dag började vi prata om gamla Vänner-avsnitt och kunde knappt sluta när vi väl börjat. Det slutade med att jag rotat fram några gamla videoband som är tio år gamla. Vi ska kolla på något av dem i kväll och sitta och gotta oss i våra favvocitat.

Här är några av dem:

1. "Yeah, either that, or Gloria Estefan was right, eventually, the rhythm is going to get you."
2. "I'd be ignoring the one thing she asked me to do when we broke up, 'jump up my own ass and die."
3. "So, the Ebola virus--that's gotta suck, huh?" 
4. "My two greatest enemies Ross - Rachel Green and complex carbohydrates."
5. "What's not to like? Custard? Good. Jam? Good. Meat? Goooooood."


100 gånger Förkväll

I bland (tillfällena är MYCKET få) lönar det sig att kolla på TV 4:s skamfläck, Förkväll.
Genom att inte orka sträcka mig efter fjärrkontrollen i dag så fick jag lyssna till 80-talsfånen Don Bennechis "comeback".
Mina öronen grät visserligen under låten, men resten av mig skrattade hejdlöst. Läpparna, håret, den bländande tandraden - den snubben är så ruggigt 1990 att man nästan blir skraj över att han återuppstått. Och låten var hemsk - sicken chock!

Att Alexandra Pascalidou ha sönder en strippåle och sedan stcika upp micken i ansiktet på stackars intervjuoffer (ja, offer) medan hon håller i en del av den trasiga pålen. Att den där cirkusen har fått pågå i 100 program betyder bara att det är 100 program för mycket. Någon har varit tvungen att ligga med någon för att åstadkomma det...

Döda fiskar på kinakrogen

Äta själv eller äta sleasy kinkäk.
Det är den verkliga frågan.
Kollegorna är lite bakis och sugna på sleas, men kinakrogen vid Globen är inget vidare om man ska vara ärlig. Eller, kanske är den som de flesta kinakrogar, de är ju knappast de bästa. Eller så är det det stora akvariet som är felet. En gång flöt det runt en död fisk där, det gör ju sitt för aptiten.

Jag tror jag går ned på Ica och kollar om de har något. Där är det nog bara de fiskar som ska vara döda som faktiskt är det...

In Flames skriver limerickar

Vem visste att In Flames var sådana fenor på detta med limerick-författande?
Nu har jag skrattat så att tårarna har runnit, och killarna verkar vara en icke sinande källa av visdom.

Read it and weap!

Här är min personliga favorit:

Det var ett spöke från dalsland
Som brukade skrämma garageband
Först sa han bu
Sen sa han du:
Kolla min läskiga fartrand

Jag köar inte för Dylan

Jag gillar folk som köar för biljetter.
Sagan om ringen, Star Wars, slutspelet i hockey ? och Dylan.
Gick förbi kön innan jag slank in på jobbet ? den var lång, säkert 150 pers. Några av dem stod där redan i går när jag gick hem vid tresnåret, och spelade All along the watchtower och drack McD-kaffe. Det såg gemtyligt ut, fast kyligt nu på morgonen. Jag skulle aldrig palla. När Sagan om ringen-biljetterna släpptes köade folk i Karlstad i fem dagar. Jag gick dit för att kolla på paniken när biljettluckan öppnades. Sedan fanns det biljetter över när alla som köat så länge fått sina. Då köpte jag och en kompis några ? och fick ilskna blickar från de alvutklädda köarna.

Jag skulle inte köa för Dylan. Hans låtar är underbara, men gubben är inget vidare kul att kolla på. Vare sig det är på Debaser Medis eller i Globen.

Det är inte kavajen de ska anställa

M vankar av och an i lägenheten. Som en liten osalig ande, fast med kavaj.
Eller först med kavaj, mörka jeans och skjorta. Sedan mörka jeans, cardigan och skjorta. Sedan ljusa jeans, cardigan och skjorta. Sedan... Ja, ni fattar.

Han har två jobbintervjuer i morgon. Behöver jag inflika att han är nervig..?

Därmed pasta 2.0

Vad sjutton är det för fel på pasta nu då? Jag tycker att det är lysande lunchmat. Men det är något nedlåtande med tonfallet på en av mina kollegor när han kollar på min matlåda och säger: "och du har med dig pasta, eller..?".

De första femtioelva gånger jag log jag lite bara, men nu har det gått över till att jag har större lust att köra på den mycket användbara "det ska du skita i". Nu gör jag inte det på grund av risken för dålig stämning. Kollegan själv är ju en kille som verkar ha två lägen när det kommer till matlagning: gröt och Dolmio pastasås.
I dag hade jag - chocker- pasta med mig - för jag gillar't!


Sök med Kevin

Tröttnat på Google?
Prova lite white trash istället.

Dressman - för snuskgubben

Jag gillar inte Dressman. Det är en riktig gubbutik, med gubbiga kläder och gubbig framtoning. Kanske till och med snuskgubbeframtoning.
I morse när jag sneglade in i deras skyltfönster i Globen stod tre skyltdockor där, hafsigt och slarvigt påklädda. Ungefär som en snuskgubbe som 20 sekunder tidigare har blivit påkommen med brallorna nere.

Om inte det säljer kläder, så vet jag inte vad!

Barnovänligt

I dag fick man alltså fikon för att man för ett ögonblick trodde att det var vår.
Hann på lunchen tänka tanken att det kanske var ett misstag att lämna solglajorna hemma. Regnet i Uppsala var sol i Stockholm, nämligen. Kollegan skapade lunchpoesi att sa något om solen strålar som smeker slakthusområdet. Och vips så haglade det, så att det smattrade mot Bladets rutor. Sedan regnade det och lagom till att jag stack ut näsan vid 3 så snöade det.

I ren trots tog jag några resekataloger (de vägde säker ett ton) innan jag gick till t-banan. Katalogerna verkade dock inte ha något att erbjuda sura tanter som mig. Det stod barnvänligt överallt. Jag vill inte ha barnvänligt, jag vill ha högst barnovänligt. Endast då kan det ens vara i närheten av att vara Elin-vänligt.
Elin-vänligt stod det dock inte på en enda sida i ett tons-katalogerna. Jättemånga "Bamseklubben" och "barnpool" och "långgrundt" och "ponnyridning", men inte en enda Elin-vänligt.

Phil Spector har frisörskräck

När man ser Phil Spector överväger man att aldrig mer klaga över bad hair day...

75483-70



Smygtrummis


I natt drömde jag att en av mina kollegor var trummis i Rage Against the Machine.
Jag kom på henne när hon repade med bandet i smyg och fick en trumpinne för att jag skulle hålla tyst om det.
Sorteras under avdelningen vrickat.

Det är inte långt till sommaren, det är inte långt till sommaren, det är inte långt till sommaren...

Med några tusenlappar och lite semesterdagar att ta ut kan man ta sig till platser som denna i sommar. Det är i alla fall den vi har ögonen på nu: en vecka med bad, äta svärdfisk på mysiga restauranger, dricka rosévin, ta siesta, hyra vespa, hångla...

Jag är nog lite Grekland-torsk trots allt. Låt det bli sommar NU!

image68

Hunden, katten, glassen

För en timme sedan drog bandyfinalen igång nere på Studenternas.
Deras bomber och granater hörs ganska bra hem hit, först trodde jag att fullt krig hade brutit ut.
Bandy är inget för mig, jag nöjer mig med lite hejaklack:


Meat market

Först konstaterade jag och fröken J att vi kunde skita i utgång i går.
Vi hade ju vårt rödvin och vi var mitt uppe i en 90-tals quiz (ett mycket bra köp på Designtorget förra lördagen) och hade förbannat trevligt utan dansgolv och garderobsköer. Trots det hamnade vi på - Flurran: småbarnsföräldrarnas, skinnvästarnas, medelålderskisarnas lördagsnäste.

Till att börja med var det ju något underligt att vi stod där på stans värsta köttmarknad. Den får nog klassas som det, även om Birger Jarl kommer tätt därefter. Men det är också stans värsta köttmarknad för folk över 35, vilket gör det ännu mer skruvat. Och vi hade skitkul. Alla fördommar om Flustret må ha blivit uppfyllda (med skitpackade tanter som vill bomma eld till sina gula Blend och folk som dansar slowfox trots att dj:n spelar Etype och det finns fler gäster som behöver Rogain än en frisör), men vi hade ändå skitkul. Det var lite som att gå på Harry's i Karlstad liksom.

Fröken J har förbannat detta ställe ända sedan hon flyttade hit. Kanske var det för att hon gjorde misstaget att gå dit med jävla-Göran. Jag tror inte att någonting kan bli roligt med en människa som han. Han är liksom vad Gud utgick från när han skapade alla världens tråkiga människor, han kan vara tristast i hela världen. Med rätt sällskap funkar alla ställen - även Flurran...

Lika som bär

image66

Sjökexet

Seabiscuit.Hästkraken och den där jockeyn fick mig att gråta floder. Jag och började kolla på den i går, men vid halv tolv tog John Blund kommandot och vi fortsatte därför i dag istället. Jag grät hela tiden. Typ. Jag gillar att gråta till film, det är så förlösande. Kollegan frågade i går om det fanns någon film på bio just nu som hade Seabiscuit-effekt, han ville böla lite. Inte Helena Bergström-böla, men lite sådär lagom tillfredsställande. Mer Pianisten-gråt liksom, eller La vita e bella.
I kväll är jag ensam hemma och jag funderar på om jag ska passa på att dricka vin och köra någon riktig gråtfilm. Men jag kommer inte på någon.
Kanske ska jag bara satsa på att bjuda på mat istället och korka upp två flaskor rött...

Tårtanalys

Eftermiddagsfikat bjöd på Svenssonlyx i dag: tårta.
Efter att ha tagit en flis av en rosa och en lite större flis av en gul så konstaterade jag och kollegan att den gula vann med hästlängder.
Den rosa hade genomskinlig gele på toppen som dallrade så fort man tittade på den. Lite som alladåb, och det är ju aldrig särskilt trevligt.
Nu smakade den ju inte alladåb, men den gula vinner ändå.

Alla ville äta tårta. Ingen ville gå på möte. Konstigt.

Sortera gärna detta inlägg under onödigt vetande.

Inga ledande frågor här inte


Dog eat dog

Min brorsas hund går på dagis.
Nu har de tagit dagisbilder, med fotograf och babyblå backdrop och allt.

Where does it end, people?

Hår-Sebastian

Min chef har Sebastian på lifesize framför sitt skrivbord.
Idol-Sebastian eller schlager-Sebastian eller vad man nu vill kalla honom. Själv håller jag mig till att kalla honom hår-Sebastian, sedan kollegan visade mig en del av bild som vi (lyckligtvis) hade beskurit smickrande i pappret.
Hår-Sebastian har nämligen svarta små hårtofsar på axlarna. På bilden var de dessutom fuktiga.

Varsågod att rysa.

Så hår-Sebastian är vad också ser varje gång jag tittar upp från min dator.

Ryyyyys!

Dear Dolly

Alldeles nyss tänkte jag att Dolly skulle vara ett schysst sätt att sysselsätta sig en fredagkväll.
Lite 9-5, lite Jolene, kanske också lite Here you come again och Islands in the stream.
Det slutade med att jag skaffade en biljett åt en kollega istället. Hon är så tacksam, så tacksam, så tacksam.
Själv tyckte jag att 700 pix var lite väl.
Just nu tror jag att jag längtar mer efter rödvin än cowboy hatt. Kanske ångrar jag mig i morgon. Så blir det ju alltid när jag velar...

Det är guld värt

Killar som kan laga mat är hot.
Jag vet inte riktigt varför, men det är det bara. Just nu står M i köket och lagar tidernas största omgång köttfärssås och jag gillar det så in i bomben.
Både köttfärssåsen och kockverisonen av min grabb.

Fantastiskt

Sådär ja, då har man plitat ihop en rubrik där varje ord har samma begynnelsebokstav.

Eller vad sägs om "Fergie för full för flygning"?

Jisses...

Den enda sanna glädjen...

Semester!
Det är bara härligt att prata om det om man har det.
Själv har jag aldrig haft det, kommer inte ha i sommar heller. Jag har två dagar sparade hittills i år och det är ju inte så himla mycket.
Så när kollegerna drömde om sina fem veckor under lunchen i dag hade man inte så himla mycket att säga.
Istället gjorde jag mitt bästa för att förstöra lite och pratade om att de hade sommarstugor som skulle renoveras, barn som skulle passas och när de kommer hem från den fullmatade cykelsemestern på Gotland är de så slut att de är utbrända.

Skadeglädje = härligt.

Tour d'Uppsala

Årets första glass blir alltid lite kallare än man trott.
Väl ute på gatan började solen gå i moln, det blåste ordentligt och luften var inte lals så sval som jag hade föreställt mig att den skulle vara. Ändå åt vi vår glass. Fröken J tog till och med en bild på glassätandet precis när lite sol tittade fram och lyckades på så vis på till en bild där det såg varmt och vårigt ut. Det var det inte. Det blåste så mycket så det isade i Fröken J:s tänder dessutom.

På hemvägen ägnade jag mig åt att cykla i kapp med helt ovetande cyklister. Det är ganska roligt. Och säker mycket irriterande för dem, men mest roligt för mig. Det är en sån grej som jag inte kan sluta med, särskilt inte när det kommer till folk som cyklar om mig och sedan cyklar långsammare än mig. Då blir det cykeltävling med en gång. I dag tog jag två killar och en tjej. Kände mig stolt när jag stannade utanför huset.

Vrickat!

Presenter till både höger och vänster

M har fått en jobbintervju. Jag vet inte vem som blev gladast över det, han eller jag. Hur som helst betraktar jag det som ett bra skäl för att ge bort en liten present, så av mig ska han få ett litet grooming kit.
Och sedan ger jag mig själv en glass. Inte av anledning av hans intrevju, utan mer av att vädret gör mig lycklig. 
Det räcker gott och väl.

At last

Första dagen med skinnjackan.
Första dagen då det inte var bäcksvart när jag lämnade hemmet.
Och sedan kröp solen fram strax efter Skanstull.
Plötsligt mår man som en prins.

Dagens hörselgångssmek: Etta James - At Last

Benny the man

Jag slog i armbågen i dörrhandtaget nyss.
Bäst jag spelar lite sån här musik, jag kan aldrig vara arg då. Dessutom kanske det funkar även i förebyggande syfte, för nu ska jag ta bort kroppsbehåring med varmt geggigt vax.



Du är!

Jag har blivit utmanad av Lina.

REGLER:Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Den som blir "tagen" ska skriva sex saker om sig själva i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer den "tagna" spelaren ut sex nya bloggare och gör en lista med deras namn. Efter det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras egna bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. En gång drack jag en vinflaska värd 6000 kronor tillsammans med två kompisar ur tandborstmugg på ett hotellrum i Florens, ovetande om värdet på vinet.

2. Enkelt uttryckt tycker jag om jämna tal. Av den anledning fick jag för länge sedan för mig att jag måste ha ett jämt antal av massor av saker. Jag kan inte äta tre fiskpinnar; jag måste i så fall äta två eller fyra. detta samma med plockgodis, gröna ärtor, antalet gånger jag kliar mig på armen, hur många klickar hudkräm jag tar. Och så vidare. Det handlar inte om alla saker, inte för stora saker som inte är ?rimliga?. Det finns ingen logik i det och inga tydliga regler för vad som gills och inte gills, tyvärr...

3. När jag gillar en låt kan jag lyssna på den om och om igen. Och igen. Och igen. Jag vet inte hur många av mina grannar jag har drivit till vansinne genom att spela samma låt 20-30 gånger i ett svep. I vuxen ålder, bör understrykas.

4. Jag är djurvän ut i fingertopparna. Även om jag har väldigt bråttom tar jag mig tid att rädda getingar ut vattenpölar, upp och nedvända skalbaggar och sniglar från att bli överkörda. 

5. Jag har ett otroligt bra sifferminne. Telefonnummer och födelsedatum på folk jag gick i samma klass som i lågstadiet, portkoder till folk jag varit hemma hos två gånger för tio år sedan, salsnummer på gamla föreläsningar, kontonummer, OCR-nummer - A L L T. Paradoxalt nog är jag ganska usel på matte.

6. Jag började en gång skriva en bok, en kriminalare. När jag hunnit 74 sidor var det dags att byta dator och glömde då skapa en kopia av texten. Den ligger nu tillsammans med gamla datorn på någon skrot någonstans i Sverige.

Tyvärr känner jag inte sex bloggare som ännu inte gjort utmaningen, så vi får nöja oss med dessa tre: Martin, Fröken J och Linda.

Tjejgrej

Nu är jag trött på förkylning. Jag har fått min beskärda del. Lessnade redan i lördags och köpte vitmainer. Sådana där med precis  A L L T  i. På Apoteket sa de till min bror att "Mitt val Kvinna" var grejen för honom. Ända sedan han blev veggo har han haft lite taskigt me järn i kroppen, så girlie-tabletter var tydligen the way to go.

Jag längtar tillbaka till mitt jobb. Gud, så trist det kanske lät, men så är det. I morgon är jag där igen.

Ögonläkaren rekommenderar: inte Gin & Tonic

Jag kom till en intressant insikt i går. Gin & Tonic i magen - bra. Gin & Tonic i ögat - inte lika bra.
Nu var det ju inte meningen att den skulle hamna där från första början (i ögat alltså), men just i går sved det bara till just när det hände. I dag har jag istället ordentligt ont och i morse trodde jag att jag lyckats ge mig själv en blåtira i sömnen av misstag eller så. Kanske är det så att kombinationen gin, tonic och citron torkar ut och irriterar ögat. Jag överväger möjligheten...

Gårdagens bästa rubrik: Tommy N0llsson (tack Ledarn).

Quentin my Quentin

Snart dags för party. Just nu är jag mer sugen på sängen.
Hur det än blir planerar (och längtar) jag mest av allt efter film i soffan med M i morgon.
Kanske Quentin-maraton...



Tjugo spänn

Nu har vi alla satsat en tjuga var på kvällens etta, tvåa och trea.

Elins tjugo gick till:

1. The Ark
2. Måns Zelmerlöw
3. Andreas Johnson

Om raden går in lär det inte vara än insatsen tillbaka - men what the heck!

Framåt tidiga morgonen lär vi byta jobb mot fest om jag inte tror helt fel. Det kommer sitta fint då!

Schlagertips

Lördag är lika med jobb.
Det känns faktiskt inte helt för jävligt. Nu har jag ätit, sovit och jobbat shclager i sex veckor och då skulle det snarare kännas bakvänt att inte vara med under klimax. Ska packa lite stuff och sedan åka in för att umgås med brorsan och hans sambo innan jag beger mig till Globen.

Har svårt att formulera ett riktigt tips för kvällen. Om inte Ark vinner tror jag faktiskt på Måns, trots att det är allergisk mot när man blandar språk i låtar. Särskilt när det är spanska, franska eller italienska. Tomas G:son är en tönt, men det kan ju inte Måns rå för. Låten har trots allt internationell potential...

Ett eget badhus

Nu (två veckor efter min födelsedag - jag är verkligen inte Blixtens bror) har jag kommit på vad jag vill ha.
Ett badhus. Ett alldeles eget badhus, varmt och msyigt med an massa olika pooler och bastu och ångbastu och allting. Till och med de där trista omklädningsrummen skulle jag vilja ha, där tanterna hade badtofflor och badmössa och vadd i öronen för att skydda sig mot vattnet.

I går när jag låg i badkaret kände jag mig som när man var på badhuset, fast inte på grund av badet utan på grund av armbandet jag hade på mig. Ett svart armband som jag fick i går som ska ge mig tillträde till schlager-efterfesten i morgon. I går påminde det mer om nyckelbandet man fick på badhuset. Den där gummisnodden med nyckeln till klädskåpet som man i början alltid hade runt armen. I alla fall tills man fattade att alla tuffa kids hade den runt foten och så gjorde man så istället - och så tappade man den när man dök och sen fick man ha den runt armen i alla fall. 

Jag saknar badhuset i Karlstad. Jag brukade gå dit runt nio på morgonen, då var det bara jag och sjukpensionärerna och vattengympa-tanterna och simskolan. När det var soligt var det så skönt ljus där inne. Bada lite, köpa s-märken i kiosken, hoppa från femman och sedan basta. Tider, tider!

Uppdatering: Precis när jag postat detta hittade en något syrligare åsikt om badhuset i Karlstad.

Sur burk

Gjorde som en briljant person och provade att skriva ordet "medvind". Då markeras ordet med en elak röd linje. Provar "motvind". Ingen röd linje. 
Min dator är pessimist!

Encore

Jaha, så var man alltså sjuk igen. En dag före finalen. Av just den anledningen är jag hemma i dag, så att jag pallar schlagerslaget i morgon. Vilken annan fredag som helst hade jag ignorerat huvuddunket och mattheten och tänkt att jag vilar upp mig under helgen istället, och gått till jobbet ändå.
Klockan är bara halv elva och jag är redan uttråkad. Jag ska göra lite fruktsallad på blodgrape och annat jox nu och sedan kolla på Mean Girls.

Pippi med jet lag

Fram till i dag trodde jag att det fanns en naturlag: Fåglar sjunger inte när det är mörkt.
Jag har fått för mig att man lärt sig det i biologin och det sedan är lika självklart som att katter inte föder noshörningsbebisar. På väg till jobbet hörde jag en vårfågel sjunga och blev först alldeles varm inombords. Sedan slog det mig att klockan var halv sex. Det var kolsvart ute.

Antingen är det ingen naturlag. Eller så var det bara en flyttfågel med svår jet lag.

Melodifestivalens 42 tums scen

Tog en sväng in i Globen i dag och hämtade alla mina grejor till Melodifestivalen.
Fick med mig världshistoriens största ackrediteringsbadge. Har aldrig sett en så stor förut.
Kikade in en snabbis till scenen och hörde Sebastian och hans kör repa. Fan, vilket pyttescen. Trodde den skulle vara bredare, men den är väl anpassad efter att passa i max 42 tum antar jag. det är ju trots allt där de allra flesta ser det sen.

Melodifestivalen kan ha ett av de tristaste pressrummen ever. Förutom Hultsfred då, där man sitter i en barrack på hjul. Mycket glammigt, särskilt när det ösregnar ute och det bildas en stor pöl nedanför som man alltid hamnar i hur man än gör.
Okej, jag kanske föredrar Globen ändå då. Den är ju trots allt inomhus och minns jag inte fel har den dessutom en bar...


Number two att noon

Inte prata toalettbesyr på lunchen, inte prata toalettbestyr på lunchen.
Vilket ociviliserat samhälle lever man egentligen i när det faktiskt finns skäl att komma ihåg något sådant?
Vad som började som ett samtal om vad vi gjorde fetr jobbet i går slutade i vetskapen om att vattnet hos kollegan var avstängt och sedan var det råttan på repet för hela slanten.
Inte göra tvåan, inte dricka kaffe, inte äta pizza med dåligt kebabkött på...

Pastan framför mig kändes sedan lagom aptitlig...

Världens bästa argument

Två morgnar i rad nu har jag ägnat någon minut åt att putsa upp stövlarna innan jag går till jobbet. Det känns på något lätt stört sätt bättre så. Båda morgnarna har jag sedan cyklat den korta biten ned till stationen - för att sedan upptäcka att stövlarna är om möjligt ännu mer smutsiga än de var innan jag putsade dem. Helt otroligt. Svarta och blänkande hemma i lägenheten - gråa och sunkiga på tåget. Prickiga till och med.

Jag passar återigen på att använda mitt bästa argument för  A L L T : De kan åka till månen, men stövlar som inte blir smutisga kan de f*n inte fixa...

Lavett pour vouz

Jag får krupp på min skrivbordsstol.
Den som bygger en stol som inte är ergonomiskt välanpassad borde brännas på bål. Kanske skjutas. Eller i alla fall få en ordentlig lavett.
Särskilt när det är meningen att man ska sitta på den i åtta timmar. Det borde finnas någon lag för det. 
Jag ska sms:a JK på väg hem och föreslå...

Slutspelsskägg

Jag har slutspelsskägg.
Visserligen ett i syntet som Femman har skickat, men ändå. Ingen bra idé att ha läppglans på sig när man har slutspelsskägg, det blir luddigt och kladdigt och ofräscht. Dricka te är heller ingen höjdare. Däremot är det helt klart humor att sitta oberörd i skägg framför datorn när morgontrötta kollegor strömmar in.

Bildbevis kommer senare.

"Äckligt kaffe, Tomas Di Leva"

Tack, Kanal 9 för att ni gör valet enklare för mig.
Här har man glatt sig åt att kunna sitta i sin egen soffa och se slutspelshockey och så visar de HV-Brynäs.

Deras skryt om heta slutspelsmatcher var alltså helt obefogat...

Singelhood

I kväll ska jag vara ensam hemma.
Jag vet inte ens vad jag ska göra, jag får nästan beslutsångest.
Jag som hur länge som helst brukade föredra att vara hemma själv på kvällarna och nu vet jag inte ens hur jag ska utnyttja det på bästa sätt.
Fast beslutsångest har jag ju om en hel del lite då och då. Det kan ta mig en halvtimme att välja yoghurt. Hyrfilm ska vi inte ens prata om, där kan jag stå en hel eftermiddag.

Kanske ska jag bara skriva upp mina alternativ på ett papper och köra blunda-peka-taktiken...

Blodsugare

Bladet kör en blodgivarkampanj i dag.
En bra grej att göra, men AJ AJ AJ vad ont det gör.
Jag klarade av det i någon minut, sedan ryckte jag åt mig armen ? och anmälde mig till donationsregistret istället.
Nål i armen levande? Nej.
Skärma i hela mig död? Ja.
Någon gång kanske man dock borde bli vuxen och tänka förbi smärtan... Vi får se.

Nu skriver jag ett knäck om Tourettes syndrom.
Det är en underlig sjukdom, det.


To hell with sittlift, stavar och termobrallor

När stod jag på ett par skidor senast?
Jag vet inte ens om det räcker med fem år sedan, kanske är det mer.
Jag har inget emot skidåkandet när jag väl är uppe i det, men tanken på det tilltalar mig inte heller särskilt mycket.
Det är knappt så att det är helt kosher att inte gilla att åka skidor, att inte sukta efter en stuga i Åre. Men what the hell, för snart är det vår.

Bladet undrar om vi har vårkänslor. Det kan nog inte bli mer ja på den frågan från mitt håll. Nu vill jag bara ha plusgrader och sol...


Russin-konst

I pappers-Bladet står det att Steven Spielberg har blivit bestulen på en tavla.
Jag anar ett stavfel i tavlans titel, men det låter annars som ett intressant objekt: "Russin school room".

That I would like to see...



Skenslarver

Det är tur att man får folk över i bland, för annars är jag rädd att det skulle se ut som hej kom och hjälp mig hela tiden hemma hos folk. Eller bara hos somliga. Eller bara hos oss.
Fast alltid när jag säger att det ser ut som i en svinstia garvar M och mina kompisar. Men sedan har ju jag ett förflutet som skenslarver också. Skenslarver som i att jag innan det kom hem folk till mig ibland kunde plocka fram grejor så att det faktiskt såg ut som det bodde någon där. Typ intressanta böcker och annat pretantöst...

Nu har jag istället plockat undan, gömt och städat bort skräp. Lägenheten är i toppskick - åtminstone i dag!

I fäders spår

Äntligen Vasaloppet.
Alla tycker det låter helt skruvat, men jag älskar Vasaloppet. Det är en av höjdpunkterna för mig på året, jag har kollat varje år sedan jag var fem. Vi la oss halv tre i natt, men det spelar ingen roll. Jag vet inte vad det är  med att titta på folk som sliter häcken av sig medan man själv glufsar lyxig frukost i soffan, men härligt är det.

M sover fortfarande. Det är väl kanske bara jag och dårarna som går upp i ottan för att kolla på sånt här...

Gött med brillor

Jag och M har varit på stan i dag. Handlat, fikat, haft solglasögon och drömt om att det snart går att sitta på en uteservering.
Jag tror att vårvädret drav mig till att köpa trenchen som jag sedan kom hem med. Inget fel på den, tvärt om var den riktigt snygg och jag riktigt nöjd. Dock tvivlar jag på att jag hade ens tänkt tanken att prova den om det inte varit för solglasögon, sol och varmare luft.
I Sverige får man inte ha solglasögon när det är vinter, det är nästan så att det är förbjudet. Kanske finns det ingen lag mot det, men alla kollar på en som om man vore ett usse. Jag tycker solglasögon är lysande på vintern: sol + snö är verkligen skäl nog att ha glajorna på. Dessutom är det rätt snyggt, med basker och solglajor.

Vi drog vårt strå till konsumtionsstacken och sedan gick vi till Storken och tog en foccacia. De kan ha Sveriges bästa sådan, med massa soltorkade tomater och pesto och annat smaskigt för saltberoende människor som jag. På Storken har de så himla bra läsk, inte en cola så långt ögat når. Bara hallonsoda, päronsoda och krusbärsläsk. Kanske en sockerdricka också - old school med andra ord. Jag blev så klart nostalgisk och malde sedan på om lördagarna på stan när man var liten och fick följa med mamma till Café Royal sedan och äta en prinsessbakelse i gamla bankvalvet...




Vad helg gör med mänskligheten

Fredag är snälldagen. Det är den dagen då du får internmejl halv tolv som säger "snart är det fredagsfika", fast det är tre timmar. Allt med ordet fredag i är liksom efter längtat.
Måndag-torsdag skriker man "idiot" inombords till folk runt omkring en som knuffas och trängs och finns. På fredagen är det "javisst" och "såklart" och "du kan sitta här bredvid mig". På fredagen ber folk om ursäkt för att de nästan blir påkörda och står i vägen. Då får folk gå före i kön "för de ska ju köpa så lite".

Måndag-torsdag = världkrig.

Fredag = den raka motsatsen.

Da dam-dam da dam-dam

Var kommer alla låtar man har i huvudet i från?
Varenda gång det dyker upp en låt som man får på hjärnan så är det alltid någon konstig en.
I över ett halvår nynnande jag på Sovjets nationalsång, till exempel - och drev så klart alla i min omgivning till vansinne.
Sånt är inte friskt. Det är ju knappast en låt som man springer på lite här och var. Ingen radiodänga, liksom.

Just nu cirkulerar framför allt tre låtar på redaktionen:

* Signaturen till Indiana Jones
* Värsta schlagern (?)
* Vad tar ni för valpen där i fönstet?


Bara hits, som ni kan se

Torsdag = pannkaka

Torsdag betyder pannkaka på Bladet. Alla käkar det. Ingen verkar bli för gammal för pannkaka - ever.
I skolan fick man bara ta fyra stycken, just för att alla  ä l s k a r  pannkaka.
Jag betalade fem spänn för min nyss, trots att jag käkade matlåda - det var ljuvligt gott!

RSS 2.0