On The Rocks

Samtidigt som någon afrikan har sprungit onödigt långt på onödigt kort tid, har jag och M avverkat fyra filmer på 48 timmar. Och ätit ofantligt mycket onyttigheter till dessa filmer. Båda dessa aktiviteter får ses som något slags rekord för vår del.

Kanske inte världsrekord, men ändå - ett rekord...

Tydligen har jag lyckats få M att tycka att söndagsmys är städa hela lägenheten - my work here is done!
Mitt förslag att göra det rent och snyggt här, diska och plocka undan och sedan belöna oss med en film i soffan mötte helt oväntat inga som helst protester i morse. Han diskar och bär ner i källaren, jag dammsuger, plockar och dammtorkar samt tar badrummet. Vet inte vems del som är värst, men jag tror vi båda fått det vi ville ha.

Fick ett infall igår och köpte tre filmer på Ica i går: Attentatet mot Richard Nixon, Cinderella man och På Heder och samvete, så en av dem (minst) är det meningen att vi ska se i dag. Pratade med kompis L förrut, det var evigheter sedan (inte på det sättet man använder det uttrycket ibland, utan verkligen evigheter sedan) och hon frågade om vi ska ut i det fina vädret nu när vi har en hel dag ihop. Fick ett stänk av dåligt samvete, kanske borde man ta en promenad eller något..?

Eller så skiter man i det och ligger under en filt i soffan istället - det är också rätt gött!

I går skrev jag ett mejl där jag gav "Supersugen" betyget riktigt bra. Det står jag för. Jag behövde ett ordentligt garv i går och det fick jag verkligen också. Gillar man absurt obscent språk så garvar man åt den rullen. Sedan borde någon ställas till svars för översättningen av titeln, jag ser verkligen inte poängen med den. Men å andra sidan borde Sverige sluta ändra titlar: behåll dem som de är eller direktöversätt dem. Allt annat är pinsamt.

M och jag gick och käkade på ett turkiskt ställe innan. Servitrisen sa att det kunde dröja en stund, typ 15-20 minuter och maten dök upp 45 minuter senare. För att hinna till bion i tid fick vi kasta i oss maten, som för övrigt var väldigt god, och be om notan innan vi ens hunnit halvvägs runt tallriken. En nota som vi sedan fick be om två gånger till innan den kom. Vet inte riktigt vad jag tyckte om stället, det var nästan synd att maten var god, för annars kunde man avfärda stället med en gång...

I dag regnar det. det regnar och jag är bjuden på en utomhusfest i Uppsala. Har nog aldrig varit mindre sugen på att gå utanför dörren, än mindre sitta påpälsad under ett träd i en park och dricka iskallt bubbel. Det blir säkert bättre när jag kommer dit, men nu vill jag bara dra på mig fleese-sockarna och krypa ner i soffan och inte röra mig på hela dagen!

Är man officiellt gammal när man får kallelse till cellprov hemskickat? Eller vuxen, i alla fall?

Nu: badkar, mycket skumm och en hel hög tidningar!

Uppdatering: Och min favorit - avsluta med en iskall dusch efteråt! Aaah...

Jaha, då har jag legat här och tyckt synd om mig själv i några timmar - ritualen efter varje vinkväll.
Jag och Sandy gick till en libanes i SoFo och sedan hem till henne och drack vin, lyssnade på gubbrock och pratade strunt så länge att jag missade sista t-banan. Vandrade halva Skanstull runt sedan för att hitta en busshållplats med tillhörande nattbuss.

Jag hatar verkligen bussar, mest för att jag förmodligen har blivit för bekväm för att kuta runt och kolla efter hållplatsen. Som att det inte vore nog med att bussarna luktar äckligt och de tar längre tid... Sedan är det också något speciellt med folk som åker buss, speciellt i den här stan - och ja, de luktar ofta också lite äckligt.

Har kommit fram till att jag måste sluta röka när jag dricker. Det är inte mänskligt att må så här dåligt efter en ynka liten kväll, som inte ens blev särskilt blöt. Huvudvärken och illamåendet är enkelt att spåra ned i paketet som fortfarande ligger kvar i väskan. Marlboro Light - we are sooo over...

Kollegans kommentar: "Jag förstår att Marie Fredriksson är ledsen i videon. Jag skulle också känna mig lite uncomfortable med fem-sex Per Gessles i min lägenhet."

Vad var det som klämde ut den här bulldegen, en grizzlybjörn?

Det är ju så att man vill knipa ihop benen och aldrig sära på dem igen...

Inte bara att vakna med huvudvärk - vakna av huvudvärken. Svårslagen start på ledigheten, och dessutom drömde jag mardrömmar hela natten. Kanske var det därifrån jag fick huvudvärken också, den personen har fortfarande den effekten på mig... Någon dag är det väl slut med det, det känns som det är dags...
Tänkte trösta mig själv med att gå på pressvisningen av Michael Moores nya film, Sicko. Hoppas att den är bättre än Fahrenheit, som var en riktig besvikelse till uppföljare.

Han är en smart man, som borde göra smart film, men Fahrenheit var bara att sparka in öppna dörrar - helt olikt Bowling for Columbine. Hur som, bio är faktiskt ganska bra mitt på dagen, så det ska bli grejt. Tur att man har vänner som jobbar liknande skift som en själv...

Och på begäran: da bag (det ljusgröna är sattäng och det mörkgröna skinn)!

I den här stan är ju bostadsrätt det the only way to go. Så jag tyckte att jag var vuxen och ansvarsfull när jag bokade in ett bolånsmöte med min bank. Jag har aldrig haft ett möte med en bank förut, så jag tog den säkra vägen och valde fliken "telefonmöte".
Det gick väl sådär, kan vi säga. Inte bara för att min mottagning sprack, precis när hon började gå igenom hur mycket jag kunde få låna och när. Men jag hörde hur mycket jag måste spara ihop själv, och det hade jag nog hellre sluppit höra. Handpenningen ska jag stå för själv, annars inget lån. Handpenningen är 10 procent, och med tanke på vad lägenheterna kostar i den här stan är det minst 180 000 kronor.

180 lock. "Sparar du någonting varje månad?", frågade hon och jag berättade om min futtiga tusenlapp som åker in på sparkontot genom autospar. "Vad bra, det kan du fortsätta med", sa bank-kvinnan. Tusen kronor per månad blir inte 180 000 över en natt direkt. I den här takten kommer jag ha min bostadsrätt när jag är 39 år. Jag behöver med andra ord inte börja flyttpacka riktigt än...

I dag berättade jag för kollega M och kollega K om min fisande granne. De dog av skratt.
Dessutom tyckte de att det var bra för mig att jag bytt arbetstider, så jag sliper hans punktliga väderspänningar.

Fem över halv sex varje morgon släpper min underlige granne sin morgonfjärt i sitt badrum. Det hörs väldigt väl in i vårat badrum. Fem över halv sex, det slår aldrig fel. Och det låter alltid likadant - hur wierd är inte det...?

... sms kom just från M:

... till att jag inte har haft lugg på fjorton år. Den anledningen gick upp för mig i dag - för att mitt hår växer så förbenat fort och jag snabbt ser ut som en psykpatient på permiss i skallen. Så är läget nu. Jag har varken tid, ork - eller talang för att sköta en riktig frisyr. jag vill bara ha tillbaka mitt vanliga hår. Kanske var det en aning tråkigt ibland, men det såg i alla fall inte hur som en dålig 90-talsrelik.

Nu kommer jag köra på samma frisyr tills ruffset ser normalt ut igen: bakåtkammad lugg som jag fäster med spännen!

* hyrt två filmer: "Se upp för dårarna" och "Bobby" (2 plus och 4 plus, hur Helena Bergströms regidebut kunnat få något mer i betyg är helt obegripligt)
* städat badrummet
* tvättat
* hittat två fina lägenheter att titta på i veckan. Nu fattas bara ett fett lån - eller en Lotto-vinst
* sovit ut ordentligt
* gjort hårinpackning och ansiktsmask
* kollat på "CBS 60 minutes" och druckit te (en gammal tradition som jag annars legat av mig med)
* tagit en lång promenad i solen
* bakat mina kladdiga chokladmuffins



B t w: Just nu skiter jag i att de där männsikorna läser bloggen. Jag saknade den, helt enkelt.

Och på begäran - receptet:
2 ägg
3 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
100 g margarin eller smör
20 rutor After Eight

Ni har väl förresten inte missat vem som läser in det värmländska bidraget här?

Är det inte sexigt, så säg...

Folk som inte ska läsa den här bloggen gör det just nu, trots att jag har berättat att jag inte vill att de gör det.
Det är mycket tråkigt och gör mig ledsen.
Tills jag vet hur jag ska lösa det kan det hända att den ligger på is.

Sorry!

Om någon vet hur man spärrar en IP-adress från att komma in på bloggen - please let me know...

Åh, vad jag älskar när t-banan fuckar ur.
Två minuter blir en minut, blir två minuter, blir nio minuter, blir sexton minuter... Hade egentligen tänkt hoppas av vid Sockenplan och handla lite på den fina matbutiken, men vågade faktiskt inte - då vet man ju inte när man kommer hem.

Efter första dagen tillbaka i verkligheten står mig budgeten och allt vad det innebär upp i halsen. Jag, och förmodligen en fjärdedel av landets befolkning tjänar (håll i er nu): 266 kronor på den nya budgeten. Måste öppna ett nytt konto där jag kan spara min förmögenhet och göra något nyttigt med pengarna.

Stillade ett hastigt shoppingbehov med en ljuvlig mossgrönväska och ett par fina armbågshöga vantar. Norrlandshålan hade ju inget vidare utbud, med Dressman och Kappahl i spetsen!

Föröker desperat få ned allt i väskan som låg där när jag åkte hit. Varför ska det helt plötsligt vara så svårt? Gick det ned då, ska det väl inte vara några problem nu?
Visserligen var det en del problem att stänga den när jag stack från Stockholm, så jag anade nästan att jag skulle få brottas ordentligt med den nu.

Just nu kan jag inte htta mina solglasögon. Mina älskade brillor, som jag absolut inte vill åka hem utan. Den här lägenheten är knappt 50 kvadrat, hur långt kan de ha kommit? Hade dem när vi gick sista långpromenaden igår och sedan är de puts-väck! Skit också, och jag har aldrig tålamodet att leta efter saker på ett systematiskt sätt. Jag vänder upp ch ned på allt istället och upptäcker oftast, när lägenheten ser ut som hej kom och hjälp mig, att det låg framför ögonen på mig...

Nu ska jag göra matsäck (underbart ord, de där) och försöka sitta på väskan för att trycka ihop alla kläder.
Sedan blir det fem timmar resa - hem till underbara Stockholm. Och till M och till sängen och jobbet och badkaret och stickade polotröjor och vännerna och Heroes och tio olika tesorter och Champion-byxor.

Mammas blåbärspaj- oslagbar avslutning på norrlandsvistelsen!

En skrynklig lapp med ett skönt budskap på!

Nervig som fan.
Försöker komma på ett enda prov som jag någonsin varit så här nojig inför och kommer inte på något. Innan jag kryper ned och ger sömnen en sportslig chans tänkte jag bara tipsa om en skitbra blogg - välskriven och underhållande.

God natt!

Sorgligt, men sant- i dag kom årets första snö här. Det är ju så att man blir deprimerad...

Drömde i natt att jag fått en tjänst på Bladet som innebar att jag reste hit och dit i världen hela veckorna. Fast bara till resmål jag ville och på tider jag vlle. Då suger det sannerligen att vakna upp i ett ösregnigt Sverie...

Nu blir det den nätta resan på 34 mil till Östersund för halkbana. Avstånden här i Norrland är inbalnd inget annat än bisarra...

Nu har jag gjort testen fyra gånger till. 280 frågor och sammanlagt åtta fel, så nu återstår bara att läsa bokjäveln en gång eller två till och sedan tuta och köra (ursäkta ordvitsen).
Just nu är det högtidsstund här, mamma dricker rödvin och tittar på Pavarottis minnesprgram. Själv tänkte jag fylla på mitt glas en gång till och sätta mig med ett avsnitt av Desperate till.



Tröttnar jag på Pavarotti är det bara att köra något sådant här i lurarna ett tag. Little piece of heaven...

Av den anledningen måste jag masa mig ned till körskolan med lånad nyckel och sätta mig framför deras teoriprogramsdatorer nu. Jag är fan nervös, särskilt efterom ALLA vet att jag ska skriav provet nu, jag har ju till och med tagit ledigt för det. Press press.

Gådagskvällen nådde en ny lägstanivå, eftersom jag nu bor med två stycken som befinner sig mitt i målgrupen för både "Svensson Svensson" och "Babben & c/o". Var tvungen att desinfektera mig sen när de gått och lagt sig, genom att kolla på Almodóvars underbara "Dålig uppfostran". Faktum är att "Svensson Svensson" till och med var sämre än jag befarat. Var gjorde SVT av den där människan som var program - och filminköpare för tre år sedan? Den personen viade ju både om döme och smak...

Hur många olika looks har egentligen Sofi Fahrman? Då menar jag inte outfits utan ansiktsuttryck...
Tycker fortfarande att det är väldigt roligt att jag en gång fick mejl från en läsare som en gång för alla ville ha svar på om vi bara monterade på nya kläder på hennes helfigursbilder, som på en klippdocka.

Det här förklarar den misstanken!

Det blåser så mycket utanför fönstret nu att jag inte alls skulle bli förvånad om hela betongklossen plötsligt lyfta några dec. Som tur var kändes vinden inte alls lika mycket i skogen, och särskilt inte genom den mur av vindtätt material som jag bunkrat upp med.
Efter att gänget med bössor dräpt tre halvtons-djur och jag gått över en mil i den djupaste delen av myrarna är vi nu hemma igen. Belönar mig själv med några koppar te, en filt och första säsongen av Desperate Housewives. Det är sannerligen tid att ladda inför höstens avsnitt och releasen för tredje boxen. Hur många fler kan egentligen dö på den där gatan..?

Så här ser man tydligen ut på älgjakt. Tur att älgen ser dåligt...

Fredagslyx med pilgrimsmusslor och sparris!

En taxi som slickade bakdelen på min bil och en sur tant som stod och gestikulerade när jag parkerade bredvid hennes bil. "Man får aldrig bli arg", sa mamma direkt när hon såg hur irriterad jag blev.

Så nu sparar jag all den irritationen och släpper lös den genom tutan så fort jag får körkort! Moahahaha!

Eftersom Hanna hävdar att detta är den bästa covern sedan Heartbeats kontrar jag med denna:



Men sedan har ju Cornell en av de bästa rösterna i världen också...

Förlåt alla finländare, men hur jävla många vokaler kan man egentligen klämma in i ett normalt ord utan att det blir absurt?
I väntan på de "riktiga nyheterna" stod tv:n på och alla ä, ö och a står en upp i halsen efter bara någon minut. På Morgonpasset i morse pratade Olle och den där töntiga Martina om att någon hade klagat på att ingen kan uttala Laakso ordentligt, ar de aldrig funderat på varför..?

Jag har svårt att bestämma mig för om Mika's "Big girls you are beautiful" är enbra låt eller ej.
Hur som helst är det smart, varenda "big boned" brutta i hela Storbrittanien har säkert redan köpt den, så om inte annat borde det var bra för buisness.

Men ser inte Mika ut som han skulle gå av om han kom i kontakt med en big girl?
En kram och sedan är den där söta popsångaren två...

... är det jävligt synd att Kent ska se så nedrans skitnödiga ut på sina promotionbilder numera.
Jag ser ju faktiskt fram emot den kommande plattan, och spelningen i november.

Det är som att det först nu gick upp för dem att de är gubbar nu, och anstränger sig hårdare för att se balla ut.
Och alla vi som gått i högstadiet vet ju hur det går för dem som försöker se balla ut.

I bland är det bara att inse: man har inte så mycket vettigt att skriva alla dagar. Har knappt lyssnat på radio, inte kollat på tv, inte läst någon tidning, inte pratat med någon jag känner förutom mamma. Och då knappt om något annat än bilkörning och teori.

Lite lappsjuka har jag nog fått trots allt. Fick mess från kollega M som undrade var jag var och att det inte var sig likt på Bladet utan mig. Det värmde såklart, och med ens längtade jag hem lite extra.

Topp fem på saknade ting (och folk):

1. Gosa med M i vår härliga säng
2. Dricka vin på Ljunggrens med vännerna
3. Få vara ensam hemma
4. Slöa söndagar under en filt i soffan
5. Jobbet (minus arbetstiderna)

Nu har jag kommit på varför jag HATAR damfotboll. Ja, förutom att spelet är för långsamt och spelarna är för otekniska - det är det här eviga daltandet. Och fjollandet - som den där låten som tydligen ska vara någon slags VM-låt: "Det är tjejernas år i år". Kunde de inte sparat in pengarna för låtskrivandet och studiotiden och kört "Åååh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras".
Kom hem någon minut innan matchen mot Nigeria var slut och hörde att de tappat 1-0 ledningen på en taffligt sätt: "Neeej, men de har ju kämpat så bra och slitit där ute på planen", sa någon av experterna när kommentatorn frågade om det var dåligt att förlora matchen. Har ni någon gång hört någon säga så om ett herrlandslag..?



Ser förresten inte denna bild ut att vara en gruppbild som sitter uppe i farstun på gruppboendet Solglimten?
Tagen under en utflykt där alla vårdtagarna besökte Chinateatern och slapp ha sina stötdämpande hjälmar på sig under själva fotograferingen. Och sedan var det marsch pannkaka tillbaka till fingerfärg, pekböcker och vadderade väggar...

Ibland krävs det verkligen en expert!

I dag har jag en riktig fuldag.
Håret står åt alla håll (tack för det, regn och rusk), en röd blemma (finne/böldpest?) har dykt upp på kinden och det känns som jag under natten gått upp både ett och två kilo. Med andra ord, ingen höjdare!
Dessutom har jag fortfarande inte aklimatiserat mig till att ha gympadojor varje dag. Jag känner mig alltid lite ugly och säckig när jag har gympaskor, det passar mig helt enkelt inte. Samma out fit och högklackat dock, då är det stor skillnad. Fast fötterna jublar nog åt de släta gummisulorna, de mår ju inget vidare i smala och höga klackar.

Förmodligen är de sjukt uppvilade när jag och fötterna kommer hem till 08-land igen. Och det kan nog också bli ett par skadliga pjucks, de snygga höstskorna är överallt den här säsongen. Sitter och dregglar så fort jag slår upp en tidning nu. Dags att stilla köpbegäret snart, med andra ord...

Lycka är att få en blöt nos mot handen när man ligger i sängen!

Ingen kontakt med bredbandet i skogen i går, men det gick fint att klara sig utan det. Fokuserade mig istället på att drcika vin, snacka strunt med or och mors man och kolla på fotboll. I väntan på matchen gluttade jag lite grann på Cocktail, en av mina favvoslö-filmer. Men en sak funderar jag på: hur lyckas de alltid få Tom Cruise att se så lång ut? Castar de bara folk som är 160 eller kortare, eller vad? Han ser alltid ut att vara minst 180, trots att han knappt är störe än en gnutt.

Till och med i Eyes wide shut ser han lång ut, hur är det möjligt? Hur som helst, så gillar jag honom faktiskt i Cocktail, när han kastar flaskor och är allmänt kaxig. Sen blir han ju skitmesig i slutet, men det blir han ju alltid. Förutom i Collateral, där är han ju faktiskt grym...

Nu ska jag förbränna nötterna jag käkade i går genom en ordentlig kvällsprommis med vovven.

Gråa hårstrån. GRÅA HÅRSTRÅN!!!
De är fan överallt i skallen på mig nu, den senaste veckan har jag hittat fyra stycken.

Den enda försvarstaktik jag har utvecklat är att dra ut dem. "Kolla", vrålar jag sen till M i vardagsrummet och tvingar honom att komma och kolla på det vita strået i pincetten. Och sedan spolar jag ned dem. Ungefär som att jag tror att de ska klättra upp ur toaletten och krypa ned i sin hårsäck och slå rot igen.

Fyra stycken gråvita hårstrån, alltså. Fyra vedervärdiga, eländiga, sorgliga påminnelser om hur jag kommer se ut när jag blir gammal. Jag har ärvt ruggigt mycket från min farmor, och fortsätter det så kommer jag se ut som sockervadd när jag är 35..

I dag passerade jag och körskoleläraren hans fru på gatan.
"Och här kommer chefen", sa han och flinade lite. Jag vill inte låta som Tiina Rosenberg, men fy fan vad jag hatar när folk säger så. Jag kan inte låta bli att utveckla en stark allergi mot grabbar som tycker att det är lite småskojigt att kalla sina flickvänner eller fruar för chefen eller regeringen eller något annat som väcker aningar om att han nyligen lobotimerats.

Apropå feminism såg jag den där svt-dokumentären om FI igen för ett tag sedan, Viljornas kamp tror jag att den hette (pyttsan!). Hade jag, när jag var 15-16 och drogs till feminism-grejen hört och sett vad det partiet höll på med hade jag lagt av redan innan jag började. De pratade om vilken bättre plats världen skulle vara om kvinnor styrde den och var ett lysande exempel på hur det skulle kunna bli om det drömscenariot blev verklighet. Istället för att skjuta varann i krigsföring skulle de ta sig in i fiendens kompisgäng och snacka skit bakom ryggen och frysa ut dem tills de gav upp. Gudrun, Tiina och de andra postmoderna queer-feministerna, de kunde fan inte uträta ett vettigt handtag tillsammans - än mindre hålla sams.

Synd för min vänstervridna pappa att han blev så till sig och köpte högvis med böcker - och sedan tröttnade jag och öppnade inte ens de flesta.
Numera är jag inte feminist, bara humanist...

I går hände något stort. Jag fick mamma intresserad av mitt favoritprogram, "Project Runway". Kollade på dubbelavsnittet tillsammans med henne, och trots att hon först bara var intresserad för att en av killarna hade en sån "vedervärdig tatuering" på halsen så tyckte hon nog att det var roligt på riktigt till slut. I och för sig kan jag hålla med om att killen hade en vedervärdig tatuering, runt hela halsen så den såg mycket längre ut. Lite grann som på sdana är afrikanska kvinnor som har halsringar runt halsen för att tänja ut den. Inte snyggt, men killen kunde verkligen göra hotta kläder.

Själv tyckte jag att det var roligast när mamma skulle fråga mig om en av domarna var gay. "Är han en bög eller?". "Det heter inte en bög, det heter bara bög", sa jag. Och så gick det en stund. "Men han då, är han en bög", undrade mamma... Jag garvade rakt ut.

Missförstå mig inte, mamma är allt annat än fördomsfull. Men det är lite så med alla, för henne, nya ord: datorn blir datan, sms:a blir mejla och så vidare.

I dag fyllde lilla mamma år. Jag bjöd henne på lunch och sen fick hon en stooor bukett blomster. Nu älgstek och rödvin.

Kom aldrig begreppet mode till Norrlands inland när det begav sig? Ordet evolution betyder fan inte ett skvatt här uppe, här ser alla likadana ut. Väntade på mamma utanför ett lunchställe i dag och såg flera underbara exempel på att lite fashion inte skulle skada norrlänningen: kruspermanentat hår, gympabrallor tillsammans med högklackat (har i och för sig aldrig betraktats som snyggt), kjol ovan på adidas-byxor...
Lite grann som att sitta och kolla i en gammal skolkatalog, egentligen. Jag har bara svaga minnen, men jag tror att jag haft den goda smaken att inte klä mig allt för übertrendigt på något av skolkatalogsfotona, så än så länge har jag sluppit skammen. Jag kan ägna mig åt att skratta åt andra istället när de där rackarna kommer fram i flyttar och annat trevligt.

För övrigt körde jag ihjäl min körlärare tre gånger i dag. Ja, i teorin alltså, när jag sket i (läs: glömde) högerregeln i något värdsligt radhusområde med värdslig (läs: ingen) trafik. Förutom det, hur man nu kan bortse från något sådant, fick jag idel beröm.

I kväll blir det förresten Socialporr 2007. Missade den första delen av missären igår, men tänker inte missa en enda falsk ton i kväll.

Någon gång när jag gjorde min inrikesflyg-debut för en massa år sedan trodde jag någonstans att det var lite exklusivt. Lite flashigt, liksom, när man åkte SAS tillsammans med en massa dyra kostymer som fällde upp sina datorer med heta Office 98 i så fort vi kom upp i luften. Och flygvärdinnor i fina outfits som serverade nypressad apelsinjuice och Dagens Industri och sa tack till allt.

Det känns ovant att plugga igen, jag tror jag har glömt hur man gör.
Dessutom känner jag mig som farmor, alla som sitter runt mig på den här körskolan har knappt fått skäggväxt. Alla bor hemma, går på gymnasiet och är födda 1990. Jag har mer gemensamt med personalen, är inte det tragiskt..?

Inser nu att jag inte lär kunna pressa fram så många überintressanta inlägg härifrån. Köra, plugga, käka, sova har den effekten. Sorry...

Nu har jag vänt upp och ned på hela lägenheten och källarförrådet efter teoriboken som jag köpte för två år sedan. Det var första gången jag försökte ta körkort. Då fick jag jobb som jag prioriterade högre och skrev aldrig ens teorin. Nu är det mer allvar, och därför tyckte jag att boken kunde komma väl till pass.

I morgon skriver jag in på mig på min intensivkurs i Norrland. Tur för mig att min mor bor i en sån liten håla att det finns buisness för intensivkurser, så jag bor där och slipper deprimerande internat som jag vet att andra tvingats bo på.

Klockan sex går planet och jag blir borta i över två veckor. Tar visserligen med mig datorn, men vi får se hur mycket bloggande det blir. Nu ska jag fylla min mp3 till bristningsgränsen och gosa med M innan jag åker...

Bakis, bakis, bakis.
Vaknade av att jag att jag hade ont i huvudet i morse, det var det som väckte mig. Jag blir så ruskigt bakis numera, inte som när man var 17 då man kunde dricka batterisyra ena dagen och springa ett marathon dagen därpå. Men nu, golvad av några öl och drinkar. Fast egentligen är det nog rökningen som är den riktiga boven...

Har gått in nya Converse och fikat med brorsan i dag, sen var jag helt slut. Nu avslutas kvällen med stor myskofta i soffan och 8 Mile - precis lagom belastning för min hjärna...