Att äntligen göra det

Det är vad jag har lovat mig själv nu.
Om jag inte har fått ett nytt jobb innan januari så ska jag äntligen göra det: dra hit.

Tre månader: plugga, träffa folk, fräscha upp skol-italienskan, fylla 25 - leva lite. 

Finn fyra fel i mina läsvanor här nere.

DSC00102.JPG
Finn fyra fel i mina läsvanor här nere.

Chicken provencal

DSC00089.JPG
Det här är tydligen vad man får om man beställer kyckling provencal: fritterad kyckling med majonnäs. Engelsmännen har förstört för oss alla...

Glad midsommar!

DSC00086.JPG
Glad midsommar!

Gissa vad vi gör i dag

DSC00077.JPG
Gissa vad vi gör i dag.

Adios Sverige!!!

DSC00075.JPG
Adios Sverige!!!

Isträning stort i Obygden

Sista dagen i Obygden och under frukosten satt jag och bläddrade i den lokala morgonblaskan. Något krogslagsmål, en del om skogsbränderna som härjar i stort sett i varje kommun i länet, badtemperaturer, ett lokalt pojklag som vunnit en fotbollscup och holländska turrister. Ingen big deal med andra ord, det skulle kunna ha varit vilken lokalblaska som helst i vilken del av landet som helst. Eventkalendern bjuder däremot mer underhållande läsning: största evenemanget idag i hela länet är när det lokala hockeylaget går på sin första isträning. Inget inträde, men däremot korv- och lottförsäljning samt underhållning i pausen av en lokal coverartist... Nu vet jag precis vad jag ska ägna den här dagen åt!

Obygden åker till Storstan

Kanske blir inte rapporterna lika sparsamma som förutspått härifrån Obygden. Inte när det är så mycket action som idag i alla fall.
För att ta sig ut till Obygden får man färdas på steniga grusvägar som knappt finns markerade i kartboken. Inte bara smågrus, utan rullgrus som förstör bilen och känns som punktering var och varannan meter. Efter att ha trotsat skräcken för blodsugarna i skogen och ändå vandrat runt därute med dödsförakt styrde vi oss ut på detta rullgrus i några timmar. Trots blodsugarnas iver och uthållighet var det dock värt trippen vill jag påpeka, eftersom sjön låg helt stilla under morgonen och vattnet var riktigt skönt. Ut på vägarna bar det så att dammet yrde och vi styrde kosan mot Storstan. Man märker att man är i Storstan för det finns till och med två mataffärer i Centrum- en med röd skylt och en med grön mitt emot. När man entrar Storstan gör man reklam för vad som finns i Centrum och dessa matbutiker är man mest stolt över. En skoterreparatör, en däckfirma, två glasfirmor och sedan den lokala puben. Allt prydligt redovisat på en skylt som är så liten att man nästan missar den. För litet för gatulyktor, för litet för övergångsställen och för litet för en mack. Vilsna turister står och vrider på en tröja med ett exotiskt djur på, infödingar strövar upp och ned längs Storstans enda gata. De flesta av infödingarna rullatorer som för dem mellan nödvändigheterna, många andra färdas i Volvo av 240-modell eller fyrhjuling. Gärna har de också mustasch/snus/keps/träskor eller allt ovan nämt i en schysst och iögonfallande blandning. 

Något som också gör att man märker var man hamnat, det är tjejerna utanför kiosken. Som taget ur mina fördomar satt det två tjejer utanför godis & spel-butiken när vår bil rullande in innanför stadsgränsen. Med på tok för mycket blondering, badtofflor, Fila-tröjor och kort-kort kjol med slits upp till troskanten satt de där och försökte stirra ut mig. I smyg till att börja med och sedan allt med ogenerat. Inne i den röda mataffären fick jag sedan en liten knuff. Tydligen stod jag ivägen för de två pumorna när de skulle föri för att komma till kassan och köpa sina röda Prince. Röda cigg i röd mataffär...

Nästan prejad av en timmerbil i 140 på grusväg till trots hittade vi sedan in på vägen tillbaka- till trygghet, till säkerhet, till lugn. Vi hade kört länet runt nästan och stannat i två andra hålor. Jag körde tillbaka och vi pratade om det ena och det andra tills jag nästan glömde var vi var på väg. Efter en sådan resa känns det skönt att vara hemma på tryggare marker igen må ni tro.

Avrapportering från Obygden

Från och med igår befinner jag mig i Obygden.
Här är mobilnätet obefintligt och ordet bredband existerar inte ens. Jag känner mig något old school när jag sitter här med lap topen inkopplad i telefonjacket, men det får gå. Resan upp var seg, trots att det handlar om X2000. Tåg går att åka så länge man åker längs med kusten. Efter det är det landsvägsbuss somm gäller i någon timme. Denna avnjöts i knapert sällskap, endast några få tapra själar so skulle in i hjärtat av Norrland. Hälften av dessa utgjordes av en ensamstende morsa med fem ungar, och dessa gjorde endast två saker under hela resan. Skrek, eller spydde. Jag är allergisk mor både ock. Därför steg jag med lättnad av bussen efter två timmar och sedan dess har jag myst med doggen och med mamma.

I Obygden är det tyst ikväll. Som alltid. Inte en käft ute, knappt ens djuren i skogen som omger stugan. Med undantag för myggen och knotten, eftersom de håller hov precis som brukligt. Jag tänker nu ge mig in på deras jaktmarker, det vill säga utanför dörren och avnjuta mitt rödvin ute på altanen.

Räkna med sparsamt med rapporter tills jag kommer hem på tisdag!
Over and out!

Mama mia

Hem till mamma. Biljetterna är bokade och det extra skönt att ha det att se fram emot nästa vecka. Fast det gör det ju faktiskt alltid. varför det känns extra skönt just den här gången, det vet jag faktiskt inte. Kanske är det för att jag känner mig lite extra liten och ynklig på grund av min miserabla jobbsituation just nu, fast det är bara en av många tänkbara anledningar.

Om mindre än en vecka sitter jag på X2000 upp till Ödemarken. Där har jag inte varit sedan i påskas, vilket egentligen är alldeles för länge sen. Om inget drastiskt händer på jobbfronten kan det mycket väl tänkas att jag spenderar betydligt mer tid däruppe än på länge. Det gör mig absolut ingenting. Tror jag, alltså. När man bara ska upp dit för en vecka som avbräck i tillvaron tänker man bara på det som finns där: vovven, långa sovmorgnar utan dåligt samvete, få mammas nybakade till frukost, avnjuta denna på altanen, bada i sjön, busköra på grusvägar, plocka svamp, dricka vin om kvällarna och lyssna på tystnaden i Ödemarken.

Att spendera för mycket tid där uppe kan istället ge en släng av lappsjukan och göra att man börjar tänka på allt som inte finns eller går att göra där uppe: M såklart, vännerna såklart, min egen säng, vin på gräsmattan med fröken J, skrota runt hemma i lägenheten utan att göra något vettigt på hela dagen, jättelånga sessioner i duschen, ta en fika nere på stan med fem minuters varsel, ta en fika nere på stan överhuvudtaget, stuffa på ett schysst dansgolv...

Men en vecka är lagom- och jag längtar massor!


Goodbye Schweden, Hello Deutchland

Ikväll går jag och lägger mig i gettot, imorgon i Berlin.
Rätt så surrealistiskt fortfarande.
Brasilien-matchen går på Olympiastadion i Berlin i skrivande stund och det känns nästan svindlande att veta att man står där om mindre än 48 timmar.

Har så klart inte packat ännu.
Kommer så klart att packa för mycket. Det gör jag ju faktiskt nästan jämt. Säkert 95 % av gångerna.
Så länge jag inte glömmer biljetterna, passet och klapp-klapp-kepsen så borde det mesta ordna sig.

Hektiskt dag framför mig imorgon och dagarna framöver och därför blir detta det sista ni hör från mig tills jag kommer tillbaka från VM-festen igen. Avresa klockan 06.10 imorgon så med andra ord ingen tid för bloggande då.

Sverige-tröjan jag köpte har förresten gått från klargul till svagt senapsgul. Tvättade den i förhoppningen att den skulle krympa. Istället ser jag ut som en vandrande reklampelare för Slotts Senap. Ska man göra plagg med gult och blått i ska man väl för sjutton gubbar se till att färgerna inte fäller på varandra i tvättmaskinen.
Amatörer!

Att hålla ögonen efter på torsdag: blågulmålat fejs, flätor, klapp-klapp-keps och senapströja.

HEJA SVERIGE!!!!

Czech it out!

Jag och M skjutsade mamma och hennes man till Arlanda nyss.
Nu är de halvvägs till Prag.
Det är en rätt schysst stad, jag gillade Prag.
Kommer ihåg en kvarterskrog vi gick in på där ägaren bad tusen gånger om ursäkt för att hans ölsortiment bara bestod av femton sorter.
Det är grejer det!

Hamnade i slagsmål (ja, nästan i alla fall) med några ilskna taxichaffisar, och det fina "charmiga" hotellet låg i en betongförort där arbetslöshet, skadegörelse och dekadens var största sysslesättningen. Men så här i efterhand kommer man ju bara ihåg de positiva sakerna!
Som att vi förfestade på Moet varje kväll, för den kostade lika mycket som en vinflaska hemma i Svedala till exempel.
Och den där fantastiska nattklubben vid Karlsbron i fem våningar där den grymt sköna musiken blev tyngre och tyngre för varje våning och högst upp var det ca 1,5 meter i takhöjd, golvet var fyllt med saccosäckar, baren var nedsänkt i golvet och röken, den förbjudna dito, låg tung och intakt.

Tipsade mamma om den, men hon skrev aldrig ned adressen...

75483-9

Mi manchi tu

Ont i magen.
Min Italien-abstinens börjar nästan bli svår att hantera nu, det gör nästan fysiskt ont.
Lite överallt, men mest i magen.
Inte bra.
Såg ett inslag på tv om matlagningskurser utanför Rom och kollade.
Såklart. 
Dum som jag är, trots att jag vet att jag nästan blir med ledsen av att se sånt än glad.
Nästan sjukligt, jag kan knappt vara glad åt andra som får glädjen att åka dit.
Jag vill bara få knalla runt i små italienska byar igen. Höra italienska, prata italienska, leva italenskt.
Jag vill sitta på en uteservering och äta frukost som jag gjorde i Florens.
Jag vill bo bland kullar och vingårdar, som i Alba.
Jag vill dricka gott vin på soliga restauranger som i Bra och Torino.
Jag vill ha citrusträd utanför sovrumsfönstret, som i Rom.
Jag kan till och med tänka mig att få motorstopp mitt i ingenstans. Så länge det blir som utanför Pisa, mitt emellan solrosfält och majsfält...

Jag måste dit, snart! Annars kanske jag dör.

Logik i kvadrat!

Försöker ta mig till Svedalas näst största stad i slutet av denna månad och blev då varse en otroligt ologisk prissättning som gäller oss som väljer att åka med kollektivtrafiken i konungariket Sverige. Önskar du åka tåg och få en restid på ca 4,5-5 timmar kostar det 200 pix. Väljer du istället ditt andra alternativ, som är vägburet och kallas buss kommer denna otroligt stimulerande resa ta dig 8-9 timmar och kosta 400 varma.

Vad ska en fattig flicka som vill spendera mer tid och mer pengar i Göteborg än på resan dit välja?

Ibland ställs man inför svåra val här i livet...

75483-2 
Swebus Express- Raka spåret till Götet...

Aruba, Jamaica, ooo I wanna take you...

Jag och M kollar på resor. Vi har ju visserligen ganska nyligen varit i Egypten, men det är nästan som en drog känns det som. Jag tycker alltid att det är ganska skönt att komma hem, men det är det i ungefär en-två dagar och sedan vill jag bort igen. Om man ändå ska vara sysslolös i höst, varför ska man vara det i Sverige? Vi kollar på en rundresa i Nordamerika och Karibien, med stopp i N Y, Aruba och Bali bland annat. 

Middag hos M:s vänner igår, jättekul och ganska blött. Stannade kvar över natten och har varit ganska risig idag så därför persienner ned och in under täcket. Ingen sol alltså...

Imorgon: SMHI spår 25 grader varmt så sola med bok och gott sällskap vid Rackarberget är inplanerat! Inte många knop med andra ord- sweet! 

RSS 2.0