Beslutsångestens okrönta
I min förtvivlan över hela vikariecirkusen på jobbet sökte jag förra veckan ett annat jobb.
De ringde i dag och bokade in en intervju i morgon. Ångest. Inte för att jag inte vill ha det (det vill jag, tror jag) eller för att jag älskar mina kommande arbetsuppgifter på Bladet (tråkigt i kvadrat, men ganska schyssta chanser till fast anställning på ett bra ställe). Mest för att jag har satt mig i en situation där jag kan bli tvungen att välja. Sånt hatar jag, att stå mellan olika val är inte min grej. Jag är en sån som naturen sållat bort när det kommer till rätten att välja, jag är knappt kapabel.
För några år sedan sökte jag en utbildning jag ville gå på en ort jag inte ville bo på. Kom in, och våndades i en vecka innan jag till slut ringde och tackade nej. Fick slänga på luren för att inte ångra mig och börja vela.
En kompis brukar skoja om att jag kan stå i en videobutik och välja film i en halvtimme. Det är inget skämt, det är den hemska sanningen. Jag har blivit bättre och brukar försöka bestämma mig innan jag går dit. Om filmen är slut? Ja, det är då det riktigt jobbiga börjar...
Kanske är det enklast om jag bara klär mig väldigt opassande, är en halvtimme sen och extremt otrevlig på intervjun?
De ringde i dag och bokade in en intervju i morgon. Ångest. Inte för att jag inte vill ha det (det vill jag, tror jag) eller för att jag älskar mina kommande arbetsuppgifter på Bladet (tråkigt i kvadrat, men ganska schyssta chanser till fast anställning på ett bra ställe). Mest för att jag har satt mig i en situation där jag kan bli tvungen att välja. Sånt hatar jag, att stå mellan olika val är inte min grej. Jag är en sån som naturen sållat bort när det kommer till rätten att välja, jag är knappt kapabel.
För några år sedan sökte jag en utbildning jag ville gå på en ort jag inte ville bo på. Kom in, och våndades i en vecka innan jag till slut ringde och tackade nej. Fick slänga på luren för att inte ångra mig och börja vela.
En kompis brukar skoja om att jag kan stå i en videobutik och välja film i en halvtimme. Det är inget skämt, det är den hemska sanningen. Jag har blivit bättre och brukar försöka bestämma mig innan jag går dit. Om filmen är slut? Ja, det är då det riktigt jobbiga börjar...
Kanske är det enklast om jag bara klär mig väldigt opassande, är en halvtimme sen och extremt otrevlig på intervjun?
Kommentarer
Postat av: Candy
Nej, gör inte det sistnämnda! Du kanske går miste om världens chans då, vem vet? It sucks to have beslutsångest [jag älskar att vara grymt bra på engelska!], men tänk om detta jobb verkligen är bättre än ditt nuvarande & öppnar upp massor av möjligheter? Det vet du inte om du inte tar chansen. & trivs du nu så bra på jobbet att du inte vill byta till ett annat jobb, är ju problemet enkelt: gå inte på intervjun. Men att du sökte ett annat jobb tyder ju på att du vill därifrån. :)
Postat av: Johan
Vikariat suger. Man ska alltid ha en plan B. Typ radera lite hårddiskar innan man slutar.
Trackback
