On The Rocks

I bland känns det som man arbetar på En ding-ding värld. Eller att somliga tipsare går på otillåtna substanser. Att Leonardo Da Vincis tavla skulle hänga på en pizzeria i Karlskrona istället för på Louvren är nämligen för sjukt att ens tänka på...

Och apropå pizza slukar jag i dag den hälft som blev över i söndags. Gud så romantiskt och "beach 2007" av mig.

Alla kan skriva fel i bland.
Gör man det på en handlingslista säger ingen något.
Gör man det dock där jag jobbar kan det i bland bli ett himla liv - och locka till en del skratt. Själv höll jag på att trilla i golvet av skratt när jag fick veta att någon reporter en gång blivit legendarisk genom att skriva rubriken "Sikta mot stjärnorna" fel. Istället blev det "Skita mot stjärnorna".

Well well, kanske är det bara så att jag var/är trött och har dålig humor...

Sprang på ordet pain riche i dag. Kunde inte fatta att det ordet fanns fortfarande.
Jag kan bara anta att det ordet dök upp på 1980-talet, förmodligen samtidigt som något ljushuvud uppfann ordet freestyle. Kanske var det samme snubbe till och med. Freestyle... Sony måste ha vridit sig av plågor när de hörde vad vi kallade deras Walkman här. Alla amerikaner jag pratat med har vridit sig av skratt istället, men det är ju också förståeligt.

Men pain riche. Rikt bröd. Vadå rikt bröd? Smalt bröd snarare. Smuligt bröd, kanske, men inte rikt.
Ville man ha ett franskt ord för det fanns det ju redan ett sådant - baguette.
Där hade man kunnat spara en hel del tankekraft...

• 144 - så många kort tog jag i går. Det är på gränsen till stört.
• 24 - ett år äldre från och med i dag. Som vanligt låter det ruggigt mycket mer än det egentligen är.
• 6 - stycken underbara kompisar har precis stuckit härifrån och åkt hem.
• 997 - minuter Desperate Housewives fick jag av M.
• 4 - bag-in-box-lådor slängde vi i morse. Kändes sådär halvfräscht, men vad fasen.
• 447 - så många år sedan var det Gustav Vasa dog. Till Anna K:s förtjusning fick hon äntligen se. hans grav i dag i Uppsala Domkyrka.
• 1 - pizza blir det till kvällsmat. M är och köper just nu - kanske sticker vi några ljus i den för att pimpa den lite...

Helgens bästa skivtitel: The best dance album in the world - ever

Elin trött.
Orkar.
Inte.
Blogga.
Sammahängande.
Därför.
Punktform:

• Rekordtrött när jag vaknade i morse. Jag är fan alltid rekordtrött på morgnarna/sena nätterna när jag ska upp. Varje dag känns som ett nytt rekord. Jag vet inte ens varför jag bryr mig om att berätta att jag var trött, vem fasen skulle inte vara trött då..? Okej, stryk det.
• Invigde stövlarna i dag, och det gick över förväntan. De skavde dock ordentligt när jag cyklade mellan stationen och hemmet och jag tog tacksam av dem. I morgon vilar vi fötterna tror jag.
• Får pikar av kollegan för att jag så ofta har matlåda innehållande pasta. I dag triumferade jag med: (tadaa) ris.
• Jag slutar klockan tre. Vilken tid tror ni att jobbet bjöd på semla? Klockan tre. Inte en chans att jag stannar extra länge för lite mandelmassaproppad gräddbulle. Den tar jag i soffan med M om en stund istället.
• M kom att tänka på två roliga skämt i går. Samtidigt som han drog dem fnissade han hejdlöst. Jag skrattade mer åt honom än åt skämten.
• Jag trodde vintern var slut. Tills jag steg av t-banan vid Globen och fick en chock. Vart fasen tog våren vägen?
• M scoutar födelsedagspresent åt mig och är vänlig nog att hemlighetsfullt dela med sig lockande detaljer. Jag vill veta, fast jag vill inte veta...
• Jag kan läsa min jobbmejl över nätet, det finns en nackdel och en fördel med det. Fördel: jag kan läsa min jobbmejl hemifrån. Nackdel: jag kan läsa min jobbmejl hemifrån.
• Nu middag i soffan: parma- och mozzarellasallad... Yummi! 
  
  
  
  

Sophies nya skiva "Memory Loves You" har sällskapat med mig hela dagen. Den är ljuvlig, gjorde sig väldigt bra till det trista vädret. Snålblåst och snö går oväntat bra ihop med sån musik.

På väg hem insåg jag att det var läge för riktigt tisdagsmys. Som fredagsmys fast en tisdag, logiskt nog. 
M sms:ade att han var trött och kall och ville ligga i soffan resten av dagen och jag lirkade snart ur honom att chips och läsk var ett måste till den aktiviteten. Så nu är det det som gäller resten av kvällen. Tyvärr akompanjerat av tvättstugemaraton, men det kan inte hjälpas. Känner jag M rätt så är chips och läsk tröst nog åt sånt...

Jag har varit en slarver hela veckan. Eller snarare en slacker, som valt att köpa lunch istället för att ta med i låda. Och bara för det straffas jag nu, eftersom de två senaste luncherna har varit rätt taskiga.
Onsdag: alla andra väljer biff a la Lindström, jag stekt gnocchi med röd pesto. Låter gott? Men det var det inte.
Torsdag: Överväger pasta, men ändrar mig i sista sekunden och tar bakad potatis med något fetaostguck. Precis när jag får maten kommer jag på att det stod oliv någonstans också och hela gucket smakar oliv. Svart dessutom, urk urk urk...
I dag hade jag dessutom med mig mat, men ordkade inte värma den. Värma. Hur mycket ork behöver man egentligen? Det är ju för fasen bara att sleva upp och trycka på knappen.

I morgon blir matlåda - I swear!

Jag trodde människor som är klädda i en och samma färg var utdöda. Jag hade fel.
När stan verkade svämma över av rosa tjejer för ett tag sedan suckade jag ljudligt. Samma färg från topp till tå skulle kunna vara straffbart, låt säga att det går under rubriceringen förargelseväckande beteende. Dock var de rosa människorna ingenting mot den lila uppenbarelsen på tåget hem i dag.

Jag kunde på denna människa inte finna en enda detalj som inte var lila. Möjligtvis hennes hår. "För det hade ju varit smaklöst". Skor, strumpbyxor, kjol, blus, dunjacka, ögonskugga och filofax - lila, lila, lila.

Smidigt för henne dock, för då matchar ju allt i hennes garderob perfekt.

Christ - vilken dag.
Melodifestival högt och lågt i dag, vilket är ganska förståeligt. Kanske var jag ensam om det, men jag tyckte Kristian Luuks ironiserande över vilken liten och ynklig tillställning Melodifestivalen är var riktigt rolig. Publiken i Jönköping verkade inte lika roade, och inte svenska folket heller vilket jag upptäckte i morse när jag kom till jobbet och såg allt som skrevs under helgen.

Kom hem en timme senare än vanligt i dag. Tåget fick omotiverat stopp i fem minuter, det snöade för fullt och jag hade tappat batteriluckan på mp3-spelaren. Vid sådana tillfällen är man mer tacksam än vanligt över att få komma hem till älsklingens famn. Och till pizzahalvan som blev över i går...

Det verkar som hela världen kollade på melodifestivalen i går. Eller hela Sverige åtminstone. Medan Anna Book och Tommy Nilsson gastade i kapp satt dock jag och M och avnjöt en underbar middag. Murkelsås is the shit, inget snack om den saken! När vi kom hem luktade det hundmat i trapphuset och färg i lägenheten. Med de två alternativen föredrar jag helt klart färglukten.

Nu är M iväg och köper två små rollers. Vi hade inte en tanke på att vi kanske kunde behöva det, men det gör vi och så snart han kommer tillbaka så ska vi ge oss in i målandet igen för en andra strykning. Mina älskade gula adidasbyxor anno 1981 kommer väl till pass nu och är redan helt vitfläckiga sedan igår. De har hängt med länge, men har nog definitivt gjort sitt efter detta äventyr.

Ska ta lite bilder på det hela så ni får se. kanske finns det lite terracotta kvar också att fota, så ni förstår varför måleriet var nödvändigt...

Fan också.
Jag har hittat ett par stövlar som jag bara måste ha.
Ja, just det - fan också, för de kostar 1300 och de är inte praktiska utan bara snygga. 1300 kronor-snygga.
Konjaksbruna och blanka och underbara. När jag vände på dem stod det "Property of Elin" under dem.
Fan också.