On The Rocks

Undermening: Kör som en kärring så lever du längre.

På Expressen.se just nu. Och alla gubbs tänker i samlad kör: jävla skit också!

Bra: Vi har blivit erbjudna ett förstahanskontrakt på en lägenhet.
Anus: Lägenheten ligger i Solna. Dit måste man ta blåa linjen. Jag är rädd för blåa linjen, den går till Akalla, Hjulsta och så vidare.


Bra: Jag sov jättebra i natt och kände mig helt utsövd i morse när klockan ringde.
Anus: Jag måste ha legat på mitt finger i natt eftersom det är stukat, ömt och svullet och det inte alls går särskilt bra att skriva på datorn i dag.


Bra: Jag fick välja själv vilken tid jag skulle gå på lunch i dag och slapp vänta tills alla andra gått och jag fick äta själv.
Anus: Jag valde av någon anledning "spare ribs" uppe i restaurangen. Jag som hatar att äta med händerna. Nu har jag tvättat händerna fyra gånger, men luktar fortfarande revbens-äckel. Och huden är snart så uttorkad att den trillar av.

Det har förmodligen bara med min egen taskiga självkänsla att göra, men jag vågar inte sjunga med när Mikas "Big girl you are beautiful" kommer på radion.

 

 

Det här med smakfull skyltning har inte nått till Band-Harlem.

Medan jag läser några bloggar så märker jag att jag förmodligen inte borde klämma ur mig så värst mycket mer i skrift i dag. Jag är nämligen kärring-grinig. Och den fina talangen jag besitter är att jag kan vara på toppenhumör samtidigt som jag så fort jag skriver några ord känner hur kärringen kryper fram och tar över. Fast bara de skrivna orden.

Precis så är det nu och därför tänker jag vänta uppe precis så länge att M hinner peta av sig skorna och sedan ska jag lägga mig och läsa alla bilagorna jag fick med mig från jobbet tills ögonen går ihop...

Ballongerna i hissen har fått bröstvårtor. Pubertal humor blir tydligen aldrig omodernt.

Hade BK Häcken gått upp till Allsvenskan i går så hade man kunnat skapa rubriken: "Tummen upp i Häcken".

För alla oss som går upp innan klockan fem på morgnarna är sådant att betrakta som humor.

Finnen: Booty och lever-kurvorna är låga men stabila (occational peaks då och då), men bicepskurvan är häpnadsväckande! När man trodde att den ej längre kunde växa så gör han det i alla fall, den jäveln!

Jag: Din biceps verkar ha något underligt gemensamt med min röv i så fall. Snart har den ett eget postnummer-område tror jag.

.... glömde jag att ställa tillbaka klockan i morse. Och plötsligt var jag totalt förvirrad, eftersom det (precis som alltid) kändes som att alla klockor i lägenheten visade olika tid.

När jag väl ställt tillbaka alla jag kunde hitta, blev jag lite sur över att jag inte utnyttjade den här morgonen bättre med att sova en timme mer. Jag har nämligen redan svår ågren över att jag går på mitt skift i morgon.

Förresten: Jag vill verkligen kunna sitta i soffan och tycka att Nyhetsmorgon Söndag är ett mysigt tidsfördriv när jag käkar frukost. Men i bland är Tilde de Paula som en Pernilla Wahlgren på lyckopiller - och hon ger mig utslag!

606 personer är medlemmar i en grupp på Facebook som heter "Against Facebook integrity rape".

"If enough people empty their photoalbums and only have a protest or nothing as profile photo, then perhaps they will react.If enough people empty their photoalbums and only have a protest or nothing as profile photo, then perhaps they will react."

Vad är det för bull shit? Okej, jag är inte dummare än att jag fattar att folk blir upprörda över att FB äger rättigheterna till bilderna man lägger upp och bla bla bla. Men vore inte den enklaste aktionen då att avsluta medlemskapet om man inte gillar reglerna? Punkt.

Jag hade en liten orkester innanför pannbenet när jag vaknade i morse. Svalde två panodil och tog sedan en liten promenad till Enskede till vännen K för lite bakisfrukost. Tog med mig lite Lemon curd som bidrag och sedan satt vi i hennes kök och käkade rostat bröd och drack juice och te och pratade i flera timmar. Underbart! 
Vännen M åkte hem och sällskapade till Globen där jag gick av för att köpa en toning på H&M.

 
Sådana här korgar ger mig spader. En massa billiga omaka plagg som ligger huller om buller i korgar och folk som står och river i dem som hungriga gamar. Varför bryr man sig ens om att sätta upp skylten som säger "rea"? Hela upplägget fullkomligen skriker ju redan ut "billigt" och "ingen vill ha oss".

Nu bakismat och film!

Så här festar man på Kungsholmen!

* Ett badkar fullt med varmt vatten och massa skum
* Två clementiner som är precis lagom sura och lagom söta
* Två olästa skräptidningar
* Tystnad

Massor av cred till M.

Vad är poängen med att hyra en bil om man inte utnyttjar tillfället till max?

Jag och M har bott tillsammans i elva månader och fortfarande inte köpt en skohylla. Vi har försökt få det till att vi inte har haft tid, vilket bara är ren bull shit. Två oföretagsamma och slöa människor med samma lögn, vi har bara inte orkat.

Men: för att slippa släpa skiten på t-banan drar jag iväg till kungens Kurva och inhandlar en. Jag skulle vilja kunna säga att det bara blir en skohylla, men då skulle jag ljuga...

Lite mör i huvudet efter att ha betat av Stockholm-Nyköping tur och retur på tre timmar. Ylade i kapp med Till Lindemann på vägen dit och Jocke Berg på vägen hem.

Nu funderar jag på om det är lite stört, typ a la Bree Van De Kamp, att planera en middag lite mer än en vecka i förväg.

Det är det som är dagens stora fråga.
Ska jag behålla svepluggen eller ska jag gå tillbaka till min gamla look. Frisyren som egentligen aldrig var en frisyr, men jag gillade den.

Det är smart att boka klipptid när man inte ens bestämt sig för en frisyr. Om någon vänlig människa kunde lägga in ett veto nedan skulle jag bli lycklig.

En sak till som jag har gjort är kommit fram till att jag ska hyra en bil i morgon och åka och hämta M på jobbet i Nyköping.
Jag vet inte riktigt om jag har tänkt igenom det här fullständigt, eftersom det betyder att jag måste köra runt i Stockholm lite för att ta mig ut. Någonstans ringer en klocka som säger att det kanske är lite väl avancerat för någon som inte kört så mycket, men å andra sidan kan det väl inte vara så himla svårt. Det är ju trots allt inte hjärnkirurgi, right..?

För 299 riksdaler får man hyra en sådan här på Statoil:



OH NO! Då är den ju stripad med en massa klisterlappar och reklam. Är inte hela poängen att det ska se ut som att det här är min bil?

I dag är jag ledig, första dagen av fem. Vaknade till min stora glädje kvart i sju och kunde inte somna om. Typiskt mig, vaknar jag till så blir jag nästan besatt av att somna om och då är det ju rakt omöjligt. Kröp istället upp och hämtade myssockarna och datorn och slängde i en skiva med Sex and the city, fjärde säsongen.

Efter det har jag duschat, ätit frukost, avancerat till soffan, kollat på ännu fler avsnitt och grämt mig över mitt hemska körkorts-kort. Jag kan bara komma på en enda förklaring till att jag tycker att jag ser hemsk ut och alla andra säger "åh, vad fint": det är så här jag ser ut. På riktigt. Jag måste ha gått runt och trott att jag inte ser ut som road kill, medan alla andra är vana vid att det är mitt normaltillstånd. I morgon ska jag klippa mig och sedan gå direkt till något ställe vid Medis och ta en ny. Blir inte den bättre får jag gå hem och gråta.

Borde man inte få ruskiga skavsår av det här?
Åtminstone borde det vara lite hårt och kantigt.
Jag struntar i vad de där forskarna säger, jag tvivlar starkt på att jag kommer dra ned R2D2 under täcket om femtio år. fast, det kanske inte är någon som vill ligga med en när man är 70, och roboten är den enda utvägen..?



Svårt att inte låta Teddybears Sthlm bli dagens soundtrack då...

Så lång tid är det kvar innan jag får gå hem från jobbet och vara ledig i fem sköna dagar.

Jag borde inte räkna minuterna, men jag kan inte låta bli.

Sträckningar i muskler är inte det enda man får räkna med i naken-yoga.
Om killen underst blir svettig halkar nog den glade killen ovanpå i golvet. Aj aj.

Åh, jag avskyr att sätta mig hos en fotograf och försöka få fram en bild som jag ska ha på mitt legg/pass/körkort i ett decennium.
Helst av allt skulle jag vilja säga "nej, ta om den", "nej, inte den" och ta om bilderna tills jag blir nöjd. Det vågar jag självklart inte.

På lunchen gick jag in på Expert här i Globen för att fixa körkortsbilden. Mitt emot deras fikarum fick jag ställa mig mot en vit vägg och en humorbefriad man i 30-års åldern klämde av en bild och räckte fram kameran till mig att titta på. Ruffsigt hår. "Nej, inte den", sa jag och han suckade lätt. Knäpp, en bild till och så fick jag se. Den var ännu värre. Men i ögonvrån såg jag killens fot som trummade lite mot golvet och helt plötsligt vågade jag inte säga "nej, inte den" som var min direkta impuls.

"Okej, vi tar den då" sa jag och tänkte redan på att jag skulle behöva visa upp den här bilden för alla möjliga i tio års tid. Suck... Varför vågar man inte härja med de där fotonissarna tills man blir nöjd? det är ju ändå min bild och jag som pröjsar för den.
Ringde banken för att höra hur mycket pengar jag hade och tröstade mig sedan med dvd-boxen med Hipp Hipp. Som bekant är den ju "dehn ewhl-tee-mahtah deh-weh-deh baw-ksenn"

Läget är oförändrat. Jag har ingen inspiration i dag.

Sorry!

Jag känner en väldigt stark avsky mot gallerior på helgen. Och som tur var ligger Bladets mediahus i (ta-dah) en galleria. I bland är det skönt att inte komma direkt från skrivbordet rakt ut i kyla eller regn, men på helgerna förvandlas alltihop till en hemsk och högljudd röra av sega pensionärer, snattrande tonåringar och dregglande barn. Jag blir trött så fort jag tänker på det. Var på vippen att göra en Falling Down i rulltrappan upp från Ica förrut när jag köpt min mat, men lade band på mig när jag tänkte på Daimen jag också hade köpt.

Sex minuter tills jag får gå hem. Fem rättare sagt och då är jag härifrån snabbare än blixten...



Två bilder ur dagens flöde.
Jag tror Majas mamma har varit ute och slarvat med bandyns bad boy numero uno!

Så fort jag loggar in på Fejsboken så tänker jag på den här.

Jag vet inte varför.

Drog förbi Ica på väg hem från jobbet och handlade världshistoriens konstigaste matkorg.

* 1,5 liter grapetonic
*1 liter mjölk
* 1 Gorby's
* En påse Indian-popcorn

Det är mitt sätt att a.) komma igång innan festen och b.) återhämta mig efter den. Jag brukar inte alltid vara så förutseende så att jag handlar hem first aid-kit redan dagen innan, men till saken hör att jag börjar jobba klockan 06:00 i morgon så jag säger: be aware!

Hur jag än gör kommer väl dagen på jobbet i morgon bli en enda tio timmar lång pina, men jag ska ändå försöka se till att åtminstone få lite mat och dryck i magen innan jag går och lägger mig i natt. Nu duscha, sminka, äta, grogga, fixa och sedan iväg till Morfar Ginko.

Talangfullt att få det att låta som det var ett aktivt val...

Förresten är det väldigt skönt att bli uppringd om jobb man inte har sökt utan folk har bara hört talas om en.

Väldigt skönt.

Jag vet inte hur det kommer sig, men varje gång jag är ledig så är det som att jag blir husfru med en gång. Helt frivilligt! Inledde visserligen dagen på ett riktigt slackigt sätt: i sängen med "Donnie Brasco" på bärbara datorn, en ciabatta med kalkonpastrami och paprika och en stor kopp chai.

Sedan gick jag in i hemmafru-rollen: jag har städat, tvättat och hängt upp tavlor. Tänkte diska också, men hoppade över det och kollade på sit coms istället. Kanske inte lika tillfredsställande - men mycket roligare.

De här låtarna, i ordning, var de första som jag cruisade runt till:

1. I got stripes- Johnny Cash
2. We're from Barcelona - I'm from Barcelona
3. Links 2 3 4 - Rammstein
4. Gimme more - Britney Spears

Minnesvärt!

Är det något man inte blir av sex timmar SJ, så är det fräsch. Naiv som jag är intalade jag mig att det inte skulle vara så mycket folk på tåget en tisdag - och hade fel. Folk och barn och hundar om vart annat. Dessutom en gubbe bredvid mig som luktade väldigt mycket gubbe och gärna ville sitta och klaga på saker och ting, förslagsvis med tjejen bredvid honom (läs: mig), som helst av allt ville kolla på dvd.

Nu har jag tagit en halvtimmeslång dusch, tagit på mig mysbyxor, målat naglarna och öppnat kuvertet med fotoförstoringar som jag beställt. Nu ska de in i ramar och sedan upp på väggen.

Nästa gång hyr jag en bil, moahaha!

Bubblet vi drack för att fira steg mig åt skallen och börjar lägga sig nu.
Jag är ensam uppe och "Moulin Rouge" står på lågt i bakgrunden. Nu har jag packat mina saker så jag slipper det i morgon bitti. Bussen till tåget (japp, så funkar det i obygden) går trots allt redan tjugo över sju.

Nu sitter jag och lyssnar till det underbara ljudet av vovvens andning och när hon gnyr i sömnen. Trots att jag vill hem lite grann vill jag aldrig lämna det ljudet och den underbara lukten av hund...

Jag rös när jag läste det här.
Har väntat med att ta min promenad med vovven eftersom jag ville höra domen som skulle komma klockan elva.

Det knns skönt att en kvinna kan få rätt i hovrätten.
Det känns skönt att någon vågar bortse från alla idiotiska och ovidkommande frågor som killarnas advokater har ställt om vad hon hade på sig och hur många hon har legt med innan.
Det känns skönt att två killar, som raserat en persons liv får sina egna raserade.

Förkylningen åker verkligen berg-och-dalbana i min  kropp.
Ena dagen frisk som en nötkrna och andra dagen snuvig med feberkänning. i går var jag frisk, så nu behöver man inte vara  kvanfysikforskare för att räkna ut hur jag mår i dag. Helt makalöst.

Fast jag har ju alltid haft en talang för att skjuta på sjukdom och se till att bli sjuk när jag har tid. Förkylningen har legat och lurat i sex-sju veckor nu, mn det har aldrig riktigt passat. Först var det att jag var tvungen att jobba så mycket som möjligt innan intensivkursen, sedan jobba igen det jag missade under själva kursen. Efter det började det dra ihop sig till uppkörningen och då var jag tvungen att jobba in de dagar jag skulle missa när jag åkte hit.

Men min kropp måste vara felinställd, gå på vintertid eller något. I DAG är väl sannerligen inte rätt dag, i dag har jag verkligen inte tid att snora och vara febrig. Ignorerar det för tillfället och låtsas som att det regnar (bildligt, alltså).

Monstertruck is the shit!

Jag vill kanske inte riktigt erkänna för mig själv att jag är lite nervös inför i morgon.
I morse vaknade jag kallsvettig efter att ha drömt att jag missade två uppkörningar i rad på ett mycket oortodoxt sätt. Jag klarade själva uppkörningen, men sedan var man tvungen att lämna in en motivering till att man skulle få sitt körkort - och min motivering var inte tillräckligt bra någon av gångerna.

Nu ska jag ta en grapefrukt och börja på Snabba Cash. Jag är ju enda svensk att inte ha läst den än...

Söndagsgodis!

Man behöver inte vara hjärnkirurg för att förstå hur meningslös David Letterman tycker att Paris är.
Lite mobbing-känsla, men väldigt väldigt roligt...

Löpsedel när man inte har ett skit att skriva om!

Hon kanske var både snygg och bra på sin tid, men fy faen vad svårt jag har för farmor Lill-Babs.
Slänger man ned tolv flaskor Glenfidish, två limpor cigariller och en drag queen i en shaker så är det nog Lill-Babs som hoppar ut sedan. Tv:n står på i bakgrunden och det är reprisen av barngalan. Rött rysch-pysch gör henne knappast snyggare...

Jag har lite svårt för sådana där galor. Fotbollsgalor, miljögalor, cancergalor. Ett gäng tråkiga programledare och artister som lockar ut bilar och Bahamas-resor till dem som lyfter luren och spenderar nio och nittio på något bättre än en kexchoklad eller lott.

Nej, nu måste jag desperat byta kanal.

I dag har mamma och jag varit länet runt på loppis. Mest för att jag skulle få köra lite innan D-day, men också för att kolla lite efter grejor. Jag älskar loppis och auktion, jag kan gå där i timmar och vända och vrida på näverskålar och glastomtar.

Hittade en supersnygg golvlampa som jag stod och vred och vände på en bra stund. Den var visserligen lite skadad i skärmen, men för femtio spänn tyckte jag att det var värt det. Sedan fick jag en vision där jag såg mig själv släpa ombord lampan på tåget nästa vecka och krångla mig runt med den på t-banan. Det är typiskt mig att tro att jag kan få med mig vad som helst på kommunala transportmedel och efter en stund upptäcker jag hur svårt det egentligen är. En gång köpte jag ett skivställ på Ikea i Uppsala och tyckte det var en bra idé att ta det på bussen. Strax märkte jag att det var skittungt och otympligt eftersom det var två meter långt. Folk skrattade helt ogenerat åt mig när jag höll på och fumlade med det...

Jag köpte ett litet fat i grönt glas istället, mycket enklare att få med sig hem.

Nu sitter jag här under en filt och äter choklad. Mamma löser DN:s stora korsord och jag läser kvällstidningarnas bilagor - härligt!

Jag kan inte låta bli att älska det här skivomslaget.

Gryyymt...

Jag har underbara vänner. Klumpen som kröp upp i maggropen den här veckan har fått en ganska bra lösning, tack vare vänner som tar sig tid och bryr sig. Jag har ältat fram och tillbaka och de har svarat och gett råd. Allt handlar om jobbet och även om jag inte vet hur det blir ännu, så känns allt ganska bra nu.

Här är exempel på hur vännen i ett mejl försöker reda ut livet viktiga:

"Jag vet, det är skitsvårt! Du måste nog bara tänka efter vad du vill och kan tänka dig att göra. Finns det radiojobb?
Finns det webbjobb?
Vad vill jag?
Vad är meningen med Livet?
Varför går Heroes, Grey's och Top Model samtidigt på TV?"

Råd OCH ett garv - kanonbra kombo när det är jobbigt!

 

Det här är avslappnat, på kvällstidningsmanér. Jag skulle kunna sätta några kornor på att det var kvällstidningen som uppfann den här posen, eller kanske Allers. Krönikören, chefredaktören eller experten ska se ledig och enkel ut, vad göra, vad göra, vad göra. Jo, vi slänger jackan över axeln, precis som alla människor gör när de känner sig avslappnade och lediga.

Det här skulle kunna vara klippt ur Söndag, även om det råkar ses i nya numret av Hem & hyra. Men det känns väldigt söndags-bilaga.

Och ja: sen är det extra roligt att den största rubben på sidan är en fråga om fisande grannar. Score!

Jag har grubblat hela eftermiddagen.
Har till slut beslutat mig för att skriva ett mejl till en person för att försöka lösa en sak som nu bara är en stor klump i magen. Jag vill inte att det ska låta som ett klagomejl, men jag måste förklara hur det ligger till. Jag vill inte klaga och gnälla, för att ha det över huvudtaget är kanske alltid bättre än att inte ha det alls. Men inte som det är nu, det kan jag inte. Det går inte, jag vill inte ha det så.

Och nu sitter jag här.
Mejlet är tomt, det kommer inte ut någonting vettigt alls. När jag pratade med M om det ville orden knappt ta slut och det är det som är så konstigt. I morgon innan jag går och lägger mig måste det vara skrivet - och skickat.

Fundering: hur uppriktig får man vara mot en avdelningschef man står ganska nära?

Usch, jag känner mig sjuk. Har köpt pepparmints-te som jag hoppas ska få mig att må bättre, men just nu tvivlar jag.

Tar en kväll i soffan med tjocka sockar, tjocktröja, smarrig kycklinggryta och efterlängtade Desperate Housewives.

Hela den här händelsen är så klart mycket tragisk.
Men att kalla en man, som varit med i Utbildningsradions "Skolakuten" en gång, för SVT-profil får mig att undra hur mycket man får strecha på sanningen...

Messade nyss en kompis och skrev att jag pågrund av att jag är pnak behöver ha tillbaka de där futtiga kronorna hon är skyldig mig.

"Självklart. Det har varit en jobbig helg med mamma på sjukhus och annat, så jag har glömt".

Dagens skitstövel är därmed korad!

Det är något mycket skumt med riffet i Judas Priests "Breaking the law", det etsar sig liksom fast. Varenda gång!
Nu har jag nynnat på den med ungefär 20 sekunders mellanrum de senaste trettio minuterna.

Och Fredrik Lindström hade rätt, videon är verkligen pinsam. Inte 80-tals pinsam på det där rara sättet, utan skada-ögonen pinsam. Gå in på en bank och sikta på folk med sina gitarrer är inte coolt, oavsett vilket årtionde det är.

Har varit hos M:s päron i Norrtälje lördag-söndag. Jag är nog den enda som fortfarande använder det ordet. När jag använde samma ord i ett samtal med kollegan frågade han om jag var sju år. Tydligen är man ingen respektabel vuxen om man säger päron istället för föräldrar. Men jag gör det, det bara kommer.

Var ute i går och mådde rätt kasst när jag vaknade vid halv ett. Men eftersom man vill låta svärföräldrarna fortfarande tro att man är den där reko helylletjejen, så ansträngde jag mig och knatade runt skenpigg hela eftermiddagen. Längtade efter den första pizzan sedan i maj och så fick vi för oss att prova ett nytt plejs.
Och det fick vi fan för, så klart.
Jag vet inte hur svårt det ska behöva vara att fixa en pizza, men ta mig fasen var nog allt som kunde tänkas vara fel på den katastrofalt fel. Botten tjock som en limpa, rinnig sås, ost som trillade av (?!), mjuk, saggig och blöt. Jag åt två bitar och slängde den sen, M åt två tuggor. De pizzabagarna borde tillbaka pizzabagarskolan...

Japp, nu är den min!

Snart jobb, bara några timmar. Några okända talanger ska tävla om vem som ska bli mindre okänd och jag ska skriva om det. Ett bra team ikväll, så jag tror det blir roligt. Sedan bjussas det som vanligt på taxi hem, och det är jag aldrig sen att tacka ja till.

Nu: ta på mig fejset och fixa det bångstyriga håret.

Jag vill ha mitt långa hår tillbaka. Tror jag. Ena dagen vill jag det, andra dagen gillar jag min sveplugg. Egentligen kanske jag kan ha mitt långa hår OCH sveplugg. Just nu vill jag bara hitta något mirakelmedel som gör håret långt och fint igen. Och jag menar inte Britney-extensions...




Julia och jag

Ja, jag vet. Det låter som ett pratminus taget ur en tam artikel i Årets Runt, men sovmorgnarna efter ett skift är fan himmelska. Det är nästan så att man skulle vilja ställa klockan på kvart i fem som vanligt, bara för att kunna stänga av den och somna om igen.

Så mycket sovmorgon blev det egentligen inte. Vaknade kvart i åtta och var utsövd efter nio timmars sömn. Låg kvar under täcket ett tag, lyssnade på regnet och läste en artikelserie om italienska maffian. Gick upp, bläddrade i en förvånansvärt tunn DN, käkade varm ciabatta och drack tre koppar chai-te. Jag älskar att vara ledig när ingen annan är det, det är då jag vilar ut. Lång morgon själv, ingen att prata med och inga måsten.

Ingen tvätt, ingen baksmälla, inga fikadejter, inga hyrfilmer att lämna tillbaka, inga partykvällar att förebereda sig för, ingen söndagsångest. Bara jag, mina fleese-sockar och soffan.
Nu ska jag ta en superlång dusch och lyssna på Keane på maxvolym. Stort grattis till mina grannar...

...hurra för bullen!

Med viss modifikation kan man kanske säga att Peter Swartling är sjuk. Känns kanske som en konstig kontrast när folk med bröstcancer, ms och tbc ska gå till jobbet utan en enda sjukdag - men det är ovidkommande just nu.

Värt att uppmärksamma är Swartlings kommentar efter konstaterandet att hans förkylning (!) har satt sig på balansnerven: "Jag lutar när jag står, sitter och ligger".

När han ligger. När han ligger? Hur bedömer man det? Alla som ligger lutar väl 90 grader, det är väl själva poängen med att lägga sig ned ? eller?

SVT tycker att det är en jättebra idé att sända en av världens bästa rullar klockan 13.15 en onsdag.

Tisdag: Åsa-Nisse i rekordfart.
Torsdag: Flottans överman med Nils Poppe

Onsdag: Alla presidentens män

Hur tänkte dom här? För några år sedan hade SVT en grym filminköpare och visade alla bra filmer på schyssta tider. Numera gör de matiné av Oscarsbelönade mästerverk. Jag kreverar.

Just nu är Radiohead ett måste för att vakna till. Det går att lyssna på Creep exakt två gånger från att man går från vår lägenhet till Bladets port.

Jag har alltid huvudvärkstabletter med mig. Brukar stoppa dem i saker som jag alltid har med mig, ovasett vilken väska eller jacka jag har - plånboken, lypsyletuin. Och jag har alltid att låna ut när någon annan stackare har ont i pallet.

I dag är denna någon jag själv, i sju timmar närmare bestämt. Och huvudvärkstabletter? Inte så långt ögat kan nå.

Jag kanske är den mest bebisovänliga människan norr om Kalahari-öknen, men det här tycker jag är helt rätt.
Vem vill sitta i ett möte med en kvinna som går igenom dagordningen och helt plötsligt, mitt i alltihopa, sliter fram ett av taxöronen och låter sin unge sitta och suga på dem.

Så fort folk får barn känns det som att det är okej att göra lite vad som helst bland folk. Självklart ska kvinnor få amma sina barn utan att behöva gå och låsa in sig någonstans, men man behöver ju heller inte göra det som att skylta med.

Amma och byta blöjor, två saker man kan tänka över innan man halar ned byxor och bh:ar. Tänker på en gång när jag och M var på något café i Uppsala, då en mamma tyckte det var en schysst idé att byta sin bebis stinkande bajsblöja på ett av borden. Bredvid vårat.

Fan.
Vad.
Äckligt.

Medan köttfärssåsen puttrar förnöjt ute i köket får jag reda på att den här underbara tingesten blir min för 400 kronor och en tripp till Spånga. Jag tror jag måste tacka ja.

Jag känner mig helt orkeslös i dag. Tom i skallen och slö i kroppen och dagdrömmer om att få krypa ned i sängen så fort jag kommer hem. Kanske skippar jag till och med pilates i dag, bara för att få komma hem snabbare...

Vad är det egentligen med Hotell Anglais, egentligen? Vad är det som har gjort deras foajé till mediesveriges mittpunkt? Åkte dit för Schulmans presskonferens i dag och kände mig nästan omringad av välkända ansikten.
två kända tv-profiler i en soffa, ytterligare en mittemot, en rockartist, en låtskrivare och två skådisar - på samma jävla hotell varenda dag...

PK:n var i en svit några våningar upp. Där skulle jag mycket hellre inrätta ett kontor. Jag måste få bo på hotell snart. Sängen, frukosten, relaxen...


Foto: Stureplan.se

Hur är det förresten med proportionerna i den här bilden..?