Hur svårt ska det behöva vara?

Har varit hos M:s päron i Norrtälje lördag-söndag. Jag är nog den enda som fortfarande använder det ordet. När jag använde samma ord i ett samtal med kollegan frågade han om jag var sju år. Tydligen är man ingen respektabel vuxen om man säger päron istället för föräldrar. Men jag gör det, det bara kommer.

Var ute i går och mådde rätt kasst när jag vaknade vid halv ett. Men eftersom man vill låta svärföräldrarna fortfarande tro att man är den där reko helylletjejen, så ansträngde jag mig och knatade runt skenpigg hela eftermiddagen. Längtade efter den första pizzan sedan i maj och så fick vi för oss att prova ett nytt plejs.
Och det fick vi fan för, så klart.
Jag vet inte hur svårt det ska behöva vara att fixa en pizza, men ta mig fasen var nog allt som kunde tänkas vara fel på den katastrofalt fel. Botten tjock som en limpa, rinnig sås, ost som trillade av (?!), mjuk, saggig och blöt. Jag åt två bitar och slängde den sen, M åt två tuggor. De pizzabagarna borde tillbaka pizzabagarskolan...

Kommentarer
Postat av: Candy

Jag säger ofta päron om mina eller andras föräldrar! Jag borde skämmas. :-O

2007-10-14 @ 20:19:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0