Klumpen som till slut sprack
Jag har grubblat hela eftermiddagen.
Har till slut beslutat mig för att skriva ett mejl till en person för att försöka lösa en sak som nu bara är en stor klump i magen. Jag vill inte att det ska låta som ett klagomejl, men jag måste förklara hur det ligger till. Jag vill inte klaga och gnälla, för att ha det över huvudtaget är kanske alltid bättre än att inte ha det alls. Men inte som det är nu, det kan jag inte. Det går inte, jag vill inte ha det så.
Och nu sitter jag här.
Mejlet är tomt, det kommer inte ut någonting vettigt alls. När jag pratade med M om det ville orden knappt ta slut och det är det som är så konstigt. I morgon innan jag går och lägger mig måste det vara skrivet - och skickat.
Fundering: hur uppriktig får man vara mot en avdelningschef man står ganska nära?
Har till slut beslutat mig för att skriva ett mejl till en person för att försöka lösa en sak som nu bara är en stor klump i magen. Jag vill inte att det ska låta som ett klagomejl, men jag måste förklara hur det ligger till. Jag vill inte klaga och gnälla, för att ha det över huvudtaget är kanske alltid bättre än att inte ha det alls. Men inte som det är nu, det kan jag inte. Det går inte, jag vill inte ha det så.
Och nu sitter jag här.
Mejlet är tomt, det kommer inte ut någonting vettigt alls. När jag pratade med M om det ville orden knappt ta slut och det är det som är så konstigt. I morgon innan jag går och lägger mig måste det vara skrivet - och skickat.
Fundering: hur uppriktig får man vara mot en avdelningschef man står ganska nära?
Kommentarer
Trackback
