Ingmar

Jag har ibland gnällt på att Ingmar Bergman var vresig och sur och inte särskilt sympatisk. Man vill ju gärna att de ska vara det, de där som gör saker som man älskar helhjärtat. Man vill älska dem som personer lika mycket som deras arbete. För Ingmar Bergman var ett geni, han gjorde underbara filmer. Därför blev jag direkt ledsen när vi fick en flash om hans död.

När jag kollade igenom vårt bildarkiv med Bergman kunde jag inte se varför jag tyckte att han verkade så vresig.På varenda bild sken det om honom. Kanske för att han på alla bilder gjorde det som han älskade. Sånt blir man nog lycklig av.

Nu ska jag leta upp Fanny & Alexander ur nån av mina lådor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0