Ångestförmedlingen
Imorgon är det alltså dags för arbetslöshetscirkus på första parkett igen. Tydligen löste jag ofrivilligt biljett till denna i fredags, efter mitt första möte med detta öde. När jag säger öde menar jag inte arbetslösheten i sig, utan snarare dessa förjordade "insatser" som arbetsförmedlingen gör.
Samlade i ett grått tragiskt konferensrum, ett gäng unga slackers. En hop fån som knappt hunnit kränga av sig studentmössan- och så jag! Ungdomsmöte med ungdomsgruppen. Inte en jävel där inne hade en enda akademisk poäng. Inte en enda där inne hade gått med i a-kassan eller facket. Någon enstaka hade kanske flyttat hemifrån. Och där satt man. Tyvärr kunde jag inte låta bli att se mig omkring med nedlåtande. Kanske inte är vidare avspeglar mina mest smickrande drag, men så var det. Att sitta i ungdomsgruppen när man har hunnit avklara 160 högskolepoäng känns lite som ett hån. "Tack för att du pluggade och försökte skaffa dig en utbildning som kan leda till jobb. Nu sätter vi dig här och så ger vi dig 90 dagars karens också som extra tack för insatsen."
Och imorgon är det alltså dags igen. jag min idiot läste aldrig igenom den lapp som jag fick i min hand efter förra mötet. Jag kastade en blick på den och såg en ny tidsangivelse. Trodde i mitt stilla sinne att detta skulle vara ett möte med ett slags personlig handläggare, men icke! Imorgon ska jag sitta med samma lallon, i samma deprimerande lokal och lyssna på samma meningslösa drabbel. Undrar om de kan svara på vad fan detta skall vara bra för, för det är det enda jag undrar just nu. Tydligen fixade de 8 akademikerjobb förra året. 8 i jämförelse med 6000 som var målsättningen- då behövs en god motivering till varför en arbetslös akademiker skall trängas med apatiska idioter.
Gud- giv mig styrka!
Samlade i ett grått tragiskt konferensrum, ett gäng unga slackers. En hop fån som knappt hunnit kränga av sig studentmössan- och så jag! Ungdomsmöte med ungdomsgruppen. Inte en jävel där inne hade en enda akademisk poäng. Inte en enda där inne hade gått med i a-kassan eller facket. Någon enstaka hade kanske flyttat hemifrån. Och där satt man. Tyvärr kunde jag inte låta bli att se mig omkring med nedlåtande. Kanske inte är vidare avspeglar mina mest smickrande drag, men så var det. Att sitta i ungdomsgruppen när man har hunnit avklara 160 högskolepoäng känns lite som ett hån. "Tack för att du pluggade och försökte skaffa dig en utbildning som kan leda till jobb. Nu sätter vi dig här och så ger vi dig 90 dagars karens också som extra tack för insatsen."
Och imorgon är det alltså dags igen. jag min idiot läste aldrig igenom den lapp som jag fick i min hand efter förra mötet. Jag kastade en blick på den och såg en ny tidsangivelse. Trodde i mitt stilla sinne att detta skulle vara ett möte med ett slags personlig handläggare, men icke! Imorgon ska jag sitta med samma lallon, i samma deprimerande lokal och lyssna på samma meningslösa drabbel. Undrar om de kan svara på vad fan detta skall vara bra för, för det är det enda jag undrar just nu. Tydligen fixade de 8 akademikerjobb förra året. 8 i jämförelse med 6000 som var målsättningen- då behövs en god motivering till varför en arbetslös akademiker skall trängas med apatiska idioter.
Gud- giv mig styrka!
Kommentarer
Trackback
