Jeff Buckley och Pavarotti

Nu har jag gjort testen fyra gånger till. 280 frågor och sammanlagt åtta fel, så nu återstår bara att läsa bokjäveln en gång eller två till och sedan tuta och köra (ursäkta ordvitsen).
Just nu är det högtidsstund här, mamma dricker rödvin och tittar på Pavarottis minnesprgram. Själv tänkte jag fylla på mitt glas en gång till och sätta mig med ett avsnitt av Desperate till.



Tröttnar jag på Pavarotti är det bara att köra något sådant här i lurarna ett tag. Little piece of heaven...

Passar bättre för en small girl

Jag har svårt att bestämma mig för om Mika's "Big girls you are beautiful" är enbra låt eller ej.
Hur som helst är det smart, varenda "big boned" brutta i hela Storbrittanien har säkert redan köpt den, så om inte annat borde det var bra för buisness.

Men ser inte Mika ut som han skulle gå av om han kom i kontakt med en big girl?
En kram och sedan är den där söta popsångaren två...

Bara gôbbgrinigt, Keith

The Police var i stan i går, tydligen var det ganska lamt. Samma sak när Stones var i Göteborg, trist, blekt och segt. Vad annat kan folk förvänta sig? Ett gäng gubbar som låg på topp för flera decennier sedan och som nu tycker att det är tråkigt att sitta i soffan och berätta om turnébussar och backstage ormgropar för barnbarnen.

Keith Richards har till och med blivit så gammal och gaggig (och seg i kolan av all kola) att han inte för sitt liv kan förstå vad som var fel på deras spelning på Ullevi. han är såpass oförstående att han väljer att skriva ett brev till recensenterna och undra om de blivit skvatt galna. Det är svårt att se hur någon annan i den diskussionen än just Keith Richards kan vara galen. 

Han TROR att det är rimligt med 1 500 spänn för biljetten. Han TROR att han klarar av gitarrsolot i "Brown sugar". Han tror att Stones är samma Stones de var 1973.

Men alla som gick till Ullevi för att se Rolling Stones hade en hemlig önskan om att se dem när de fortfarande var Stones. De ville se dem 1973 - inte 2007. Och då är två plus nästan ingenting annat än smickrande, Keith!

Killen som får Mange Schmidt att se ut som en riktig talang



Killen som får Mange Schmidt att se ut som en riktig talang.
Och ja - det är på allvar. Ungersk musik när det är som bäst...

Kill your darlings

Sååå, vi såg alltså Zodiac i går. Jag hade laddat i tre dagar för att bli skiträdd. Det hade jag inget för, för inget hände.
Eller, en jäkla massa saker hände. Fincher hade inte vett att skala bort en enda grej ur storyn. Han har aldrig hört talas om Kill your darlings. Eller så bestämde han sig för att skita i det och ta med allt ändå. Filmen var lååång. Efter två timmar fick jag träsmak, var less på popcorn, kände John Blund dunka mig i bakhuvudet och bad en stilla bön om att regissören snart önskade tänka på refrängen. Den var okej, knappast någon fyra eller (hemska tanke) någon femma.

Det är fest i kväll. Ironiskt nog är jag inte särskilt sugen just nu. Jag vet inte riktigt vad jag är sugen på heller. Inga bra filmer hemma, inga bra filmer på tv:n och inga pengar att hyra någon bra film för heller. Vad återstår? Party eller en omgång Sex and the city, antar jag...

Det här är bland det sjukaste jag har sett



I have no words. 11 av 20 europeiska journalister tror han vinner på lördag.

The dude rests.

Vem sa något om talang?

Man kan ju inte annat än hålla med BBC.
Des'ree har förmodligen författat den sämsta låttexten genom tiderna.

"I don't want to see a ghost.
It's the sight that I fear most.
I'd rather have a piece of toast.
Watch the evening news".


Textrader som definitivt är att betrakta som svårslagna.

Andra goda kandidater:

* Shakira (lucky that my breasts are small and humble so you don't confuse them with mountains)
* Sade (Coast to coast, L.A to Chicago)
* Michael Jackson (Your butt is mine)

Cover up

Jag har en kompis som jag alltid måste prata om "världens bästa cover" med. Alltid på väg hem från krogen har vi tagit upp det, och aldrig egentligen kommit på vilken som är den bästa.
Det kanske är ett slitet samtalsämne, det tyckte jag i alla fall när jag en gång fick i uppdrag att skriva en krönika om coverlåtar och bara kände att det var redan gjort. Många gånger om. Precis som låtarna, ironiskt nog. Kanske finns det någon slags symbolik i det också, vad vet jag.

Här är i alla fall dagens bästa cover:

Chris Cornell - Billie Jean

Hello Africa

Tydligen gör Dr Alban comeback, enligt Punkt SE.
Och på skivan har han med sig ett gäng andra föredettingar: Midi, Maxi & Efti.
Anledningen till återkomsten är ju uppenbar.
Det lät ju så fantastiskt förra gången... Stön!

Tvärtomeffekten

Scissor Sisters kommer till Arvika i sommar!

I don't feel like dancing no sir no dancing today?.


Är Stones utfattiga nu?

800 pix. För att se ett gäng gamla gubbar som blev rika på 70-talet bli ännu rikare. Och ännu äldre.
No thank you.
Jag hade gärna sett Rolling Stones i sommar, men ändrade mig när jag såg priset.
800 spänn är det billigaste alternativet - skamligt!

Jag köar inte för Dylan

Jag gillar folk som köar för biljetter.
Sagan om ringen, Star Wars, slutspelet i hockey ? och Dylan.
Gick förbi kön innan jag slank in på jobbet ? den var lång, säkert 150 pers. Några av dem stod där redan i går när jag gick hem vid tresnåret, och spelade All along the watchtower och drack McD-kaffe. Det såg gemtyligt ut, fast kyligt nu på morgonen. Jag skulle aldrig palla. När Sagan om ringen-biljetterna släpptes köade folk i Karlstad i fem dagar. Jag gick dit för att kolla på paniken när biljettluckan öppnades. Sedan fanns det biljetter över när alla som köat så länge fått sina. Då köpte jag och en kompis några ? och fick ilskna blickar från de alvutklädda köarna.

Jag skulle inte köa för Dylan. Hans låtar är underbara, men gubben är inget vidare kul att kolla på. Vare sig det är på Debaser Medis eller i Globen.

Enkeltripp till världens ände

Besättning i den raket som skall föra musiker långt långt bort från jorden:

* Il Divo
* Carola
* Tomas Ledin
* Per Gessle

Il Divo kan vara det värsta som mänskligheten skapat. Om vi inte kan ta kol på dem så ska vi i alla fall slita ut deras stämband – utan lokalbedövning...

Tisdagsmys

Socker för hörselgångarna:  Sophie Zelmani - Wait For Cry.

Räddningen en tråkigt tisdag...

No Pussy Blues

Dagen bästa låttitel damp ned på redaktionen i dag:

No Pussy Blues – Grinderman

Snack om att Nick Cave och hans nya sidorprojekt inte hymlar med vad som inspirerade till låten...

Parfym mot tentaångest

Nu ska jag bjuda fröken J på en biokväll.
Det kan hon behöva som pluggar och pluggar och pluggar just nu. Jag är inte ett dugg avis, men däremot desto mer imponerad och försöker komma ihåg hur det var att ha tentaångest. Har för mig att det var jävligt jobbigt i alla fall, så därför kan hon behöva en kväll med popcorn, kall läsk, sköna fåtöljer och "Parfymen"...

Mina fem

Ja visst ja,  Lina utmanade mig ju häromdagen. Vi talar om fem böcker som jag skulle vilja upptäcka igen för första gången. Jag läser i princip aldrig om en bok, eftersom jag tycker att de upplevs bäst första gången. Men här kommer listan ändå:

  1. Lasermannen av Gellert Tamas
  2. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe
  3. No Logo av Naomi Klein
  4. Studio Sex av Liza Marklund
  5. Öster om Eden av John Steinbeck



"Jag ska kasta loss och lära mig slåss"

Årets låt? Martin Stenmarck - årets låt?
Hör mitt elaka skratt, för det kan bara inte vara möjligt att Martin Stenmarck gjorde förra årets låt.
Tack gode Gud att kategorin inte heter årets BÄSTA låt, för då hade jag verkligen satt mitt te i vrångstrupen framför tv:n i går.
För övrigt sjöng Veronica Maggio falskt, In Flames var fulla, Sanna Bråding var både dålig och illa stylad, Martin Stenmarck var gladast, Benny Anderssons Orkester är inget dansband, Sahara Hotnights nya var som ett rakt streck, The Knife hade konstiga tackvideos och Christian Falk hade konstig frisyr.

HÄR är årets låtar (och hör sen):

1. We're from Barcelona - I'm from Barcelona
2. Young Folks - Peter Bjorn and John
3. Can't be so - Fibes Oh Fibes
4. Längst fram i taxin - Snook
5.  Let's Kill Ourselves A Son - Timo Räisänen


Äntligen, Chuck!

Märk den 3 februari i era almanackor redan idag, gott folk.
Det är dagen då Chuck Norris kommer till Sverige, närmare betsämt Götelaborg.

Anledningen? Chuck har releasefest för sin nya cd ”...And The Rest Will Follow”.





The Big Bear Night

Några timmar kvar till Rockbjörnengalan nu.
Stannar i Stockholm ikväll för gala och efterfest, men jag känner mig än så länge inte särskilt "galig".
Upp halv fem, knappa dator hela dagen, matlåda och tunnelbana. Ordet gala känns då jäkliga långt bort då...
Jag gör dock ett försök till glamour hemma hos Anna, där jag hyr in mig i kväll och i natt.

Gala eller inte — jag börjar sju i morgon så vi får väl se hur vild man vågar bli i kväll.

Tidigare inlägg
RSS 2.0