You are all nuts
Att det ska vara så förbannat svårt att få papper på sin examen.
Förbannad vare all svensk byråkrati som gör att jag istället för prestigeuniversitet kanske får bonneuniversitet i mina papper. Två futtiga poäng, vad är det för förbannat trams?
Snart går jag upp i atomer av irritation!
PS: Min kollega erbjöd mig just en jordnöt, eftersom jag svor långa meningar innehållande uttrycket "jävla nötter". Det tyckte jag var humor!
Som Beasty Boys en gång sa...
Det finns inget socker på Sveriges Radio.
Ett tag fanns det suketter, något som jag själv använder flitigt eftersom jag någonstans fortfarande är övertygad om att det åtminstone är bättre än vanligt socker. När suketterna tog slut gick jag motvilligt över till bitsocker och när bitsockret sinade blev det strösocker. Nu är också strösockret slut. Det känns som en medveten nedtrappning från ledningens sida. Peter Örns sätt att säga att "nu är det banne mig slut på snaskandet."
Jag vill ha mitt sötade te. I protest har jag tagit med mig suketter tidigare, men idag glömde jag det. Och därför dricker jag nu beskt Earl Grey och ryser. Te utan socker är som radio utan musik.
Lite som P1, med andra ord.
PS: Och den som klurar ut vilken Beasty Boys-textrad jag tänker på får en guldstjärna...
Ett tag fanns det suketter, något som jag själv använder flitigt eftersom jag någonstans fortfarande är övertygad om att det åtminstone är bättre än vanligt socker. När suketterna tog slut gick jag motvilligt över till bitsocker och när bitsockret sinade blev det strösocker. Nu är också strösockret slut. Det känns som en medveten nedtrappning från ledningens sida. Peter Örns sätt att säga att "nu är det banne mig slut på snaskandet."
Jag vill ha mitt sötade te. I protest har jag tagit med mig suketter tidigare, men idag glömde jag det. Och därför dricker jag nu beskt Earl Grey och ryser. Te utan socker är som radio utan musik.
Lite som P1, med andra ord.
PS: Och den som klurar ut vilken Beasty Boys-textrad jag tänker på får en guldstjärna...
Hedersamt
Så fort rutiner och fasta tider står för dörren värdesätter jag mina sovmorgnar denna veckan. Ledig igår, och mina två sista dagar på radion börjar jag elva. Mina två sista dagar, åtminstone ett bra tag framöver. Det känns lite konstigt, men samtidigt bra. Efter att ha längtat så länge efter att bli erbjuden jobb där känns det bra att jag drar vidare nu. Det där med heder är en klurig sak. Och något jag har rätt mycket av...
Under bältet, 600 tack!
Ryssar, Popeye och Barcelona
Har Anna uppe på webbkameran. Hela vägen från ett litet webbcafé i Barcelona och så in i min dator. Allt på bara ett litet ögonblick! Jag får med en gång en liten tår i ögat. Och ger ifrån mig ett litet glädjetjut. Som den känslomässigt labila människa jag är. Jag saknar henne. Massor faktiskt, jag saknar henne massor.
Tänker på Barcelona. Tänker på vännerna som var med där. Tänker på svarta fåret, att fika utomhus på nyårsafton, den sunkiga kinakrogen, middagarna i Maragall, panikrusningen vid tolvslaget, kysstävlingen, den inrökta lägenheten, Ruski, det svarta basketlaget, klubbarna, branta backen med rulltrappa, de spanska kärleksbreven, äventyren i tunnelbanan, Popeye the Sailorman, kampen om den snygge bartendern på Groucho, på första, andra och tredje nyårsaftonen...
Min älskade Anna på sunkig kinakrog i Barca
Tänker på Barcelona. Tänker på vännerna som var med där. Tänker på svarta fåret, att fika utomhus på nyårsafton, den sunkiga kinakrogen, middagarna i Maragall, panikrusningen vid tolvslaget, kysstävlingen, den inrökta lägenheten, Ruski, det svarta basketlaget, klubbarna, branta backen med rulltrappa, de spanska kärleksbreven, äventyren i tunnelbanan, Popeye the Sailorman, kampen om den snygge bartendern på Groucho, på första, andra och tredje nyårsaftonen...
Min älskade Anna på sunkig kinakrog i Barca
Man behöver inte heta Saida...
Jag tror klimatförändringen har fått sina första verkligt katastrofala följder. Jag känner ingen som helst christmas spirit än. Ingen alls, och då det måste bero på något så skyller jag på att det är tio grader ute, krokusen slår ut, björnarna skiter i att gå i ide - med fem dagar kvar till första advent. Något är allvarligt fel, jag brukar drömma fluffiga guldinramade röd-vita drömmar redan i oktober i vanliga fall. Och självklart tröttna på hela skiten redan runt den andre advent...
Mitt varsel:
* Åt två pepparkakor på jobbet igår - kände ingenting
* Vände på impuls på en av mina julskivor idag - ställde tillbaka den med en axelryckning
* Passerade julgransprydnadshyllan på Åhléns idag - och fick per reflex en avsmaksrynka mellan ögonbrynen
Mitt varsel:
* Åt två pepparkakor på jobbet igår - kände ingenting
* Vände på impuls på en av mina julskivor idag - ställde tillbaka den med en axelryckning
* Passerade julgransprydnadshyllan på Åhléns idag - och fick per reflex en avsmaksrynka mellan ögonbrynen
Att ge smidigheten ett ansikte
Jag blir lätt rastlös i rulltrappor. Att sådan rastlöshet kan straffa sig uppdagades idag när jag slank in som hastigast på Åhléns för att byta en läckande thermos och köpa en maskara.
Rulltrappan upp till tredje våningen gick långsamt. Vansinnigt långsamt. Faktum är att den gick så ruskigt jäkla långsamt att det hade gått dubbelt så fort om jag hade gått i en vanlig trappa. Rastlösheten kom med en gång. Jag hade bara en person framför mig och tog sats och galopperade förbi henne i full kareta. Jag hann inte mer än fyra trappsteg förbi henne innan jag BRAKADE rakt ned i den rullande trappan. Jag föll handlöst med ordentligt dunder och brak. Och eftersom jag i sista sekund försökte rädda mig till stående tillstånd genom att ta ett lite extra långt kliv när jag kände vartåt det barkade, slog jag mig betydligt mer än jag annars kanske hade behövt göra.
Med två ymnigt blödande knän (rulltrappor är väldigt hårda att snava i) gömde jag mig sedan bakom en hylla med gratulationskort (ironiskt, jag vet) tills kvinnan som fick äran att beskåda förödelsen hade betalat, vad det nu var hon betalade, och gått. Jag vet inte varför jag skämdes så just denna gång, klantat mig ordentligt har jag gjort mången gång förr. Men den här gången skämdes jag verkligen...
Rulltrappan upp till tredje våningen gick långsamt. Vansinnigt långsamt. Faktum är att den gick så ruskigt jäkla långsamt att det hade gått dubbelt så fort om jag hade gått i en vanlig trappa. Rastlösheten kom med en gång. Jag hade bara en person framför mig och tog sats och galopperade förbi henne i full kareta. Jag hann inte mer än fyra trappsteg förbi henne innan jag BRAKADE rakt ned i den rullande trappan. Jag föll handlöst med ordentligt dunder och brak. Och eftersom jag i sista sekund försökte rädda mig till stående tillstånd genom att ta ett lite extra långt kliv när jag kände vartåt det barkade, slog jag mig betydligt mer än jag annars kanske hade behövt göra.
Med två ymnigt blödande knän (rulltrappor är väldigt hårda att snava i) gömde jag mig sedan bakom en hylla med gratulationskort (ironiskt, jag vet) tills kvinnan som fick äran att beskåda förödelsen hade betalat, vad det nu var hon betalade, och gått. Jag vet inte varför jag skämdes så just denna gång, klantat mig ordentligt har jag gjort mången gång förr. Men den här gången skämdes jag verkligen...
You’re the funny little frog in my throat
Innan jag går hem för dagen lyssnar jag lite på vårat grodarkiv. Grodarkiv betyder i det här fallet en samling klipp från våra sändningar där det går mer eller mindre åt skogen. Det är hejdlöst roligt, varje gång. Och det finns allt möjligt dessutom: allt från folk som presenterar sig fel, får skrattanfall, inte vet att de är i sändning, får fel signaturer eller som i de värre fallen: råkar gå in i rikssändningarna. Alldeles nyss skrattade jag så att tårarna rann när en reporter som skall öva på att gå ut med trafikmeddelande istället råkar gå i direktsändning och bryta mitt i en låt för att varna för "akut köttvarning på Kungsgatan". Samme kille hamnade inte långt senare mitt i ett rikssänt program när han skulle testa sin mikrofon. Hans "hallå hallå" kom precis när programledaren, helt ovetande om sin nye hemlige gäst skulle anropa någon annan per telefon...
Vill du höra Ekots grodor, klicka här
Radiosporten har också en hel del roligt att erbjuda
Vill du höra Ekots grodor, klicka här
Radiosporten har också en hel del roligt att erbjuda
Det finns en plats i helvetet reserverad för Vattenfall!
Kom hem från jobbet. Senare än tänkt, eftersom jag mitt i fikan med fröken J och HH kom på att jag glömt boka en sak till morgondagens program. Ringde väl hemma upp Vattenfall för att prata om att skjuta lite på den gigantiska räkningen de skickat. "Din köplats är 4." Lyssnade lite till på tystnaden i luren och funderade över hur illa jag tycker om att stå i telefonkö. Tog ett glas mjölk och väntade lite till. "Din köplats är 5." Va? Fem? Vem fan var det som hade trängt sig?
Kände hur stubinen raskt gick från halvkort till obefintlig, men fortsatte vänta. Såklart. Fy fan vad man är svensk och grå och okej med sån skit. När mitt könummer blivit nummer ett, och fortsatt vara nummer ett i tjugo minuter insåg jag att det var något fel. Klockan var tre minuter innan de skulle stänga. Nu hade jag två val: antingen lägger jag på och ringer upp igen, så att jag i alla fall får prata med dem idag, eller så väntar jag iskallt och chansar på att jag faktiskt ÄR först i kön. Jag valde det första och ringde upp igen. "Din köplats är 52." Femma tvåa. och jag som bara en bråkdel innan var först!
Vattenfall borde av en mängd anledningar få något stort och vasst och obehagligt upp någonstans där solen inte lyser.
Kände hur stubinen raskt gick från halvkort till obefintlig, men fortsatte vänta. Såklart. Fy fan vad man är svensk och grå och okej med sån skit. När mitt könummer blivit nummer ett, och fortsatt vara nummer ett i tjugo minuter insåg jag att det var något fel. Klockan var tre minuter innan de skulle stänga. Nu hade jag två val: antingen lägger jag på och ringer upp igen, så att jag i alla fall får prata med dem idag, eller så väntar jag iskallt och chansar på att jag faktiskt ÄR först i kön. Jag valde det första och ringde upp igen. "Din köplats är 52." Femma tvåa. och jag som bara en bråkdel innan var först!
Vattenfall borde av en mängd anledningar få något stort och vasst och obehagligt upp någonstans där solen inte lyser.
Trevliga Timo
Sitter på radion och redigerar en intervju med en av svenskt musiklivs allra trevligaste. För det är han verkligen, Timo Räisänen. Utan några som helst tvivel. Intervjun är därför ockå väldigt svår att klippa, för av arton minuter råmaterial är ungefär femton riktigt bra. Kill your darlings heter det ju, och det är alltid lika kämpigt, men jag har i alla fall fått ned det till sju nu. Det nöjer jag mig med. Jag vill inte klippa ned något som håller bara för att det inofficiellt finns regler uppsatta som säger att det är för långt. Hade det varit live så hade ingen protesterat. Dessutom kör vi ut mindre intressanta och bra saker än detta utan att blinka över 6 minuter...
När vi var klara småsnackade vi lite i några minuter och jag passade på att berätta för honom om mitt löfte jag avlade i somras. Under fotbolls-VM lovade jag nämligen att, om jag någonsin träffade Markoolio eller Räisänen skulle jag berätta för dem om tusentals fans som sjöng deras låtar innan, under och efter matchen mot Paraguay. Nu gjorde jag det och han lät både överraskad och glad. Han tyckte att det var ruskigt stort sa han - det skulle jag också ha gjort!
När vi var klara småsnackade vi lite i några minuter och jag passade på att berätta för honom om mitt löfte jag avlade i somras. Under fotbolls-VM lovade jag nämligen att, om jag någonsin träffade Markoolio eller Räisänen skulle jag berätta för dem om tusentals fans som sjöng deras låtar innan, under och efter matchen mot Paraguay. Nu gjorde jag det och han lät både överraskad och glad. Han tyckte att det var ruskigt stort sa han - det skulle jag också ha gjort!
Vågrätt
Vem är hälsosam en söndag? Jag bara undrar.
Min gissning är ingen. Alla som säger att de är det är både onyttiga och hycklare (Anna Skipper, känn dig träffad). Alla syndar på söndagar, de kunde lika gärna byta namn på det till just synddag. Av någon anledning tror jag att jag ville ge sken av att jag inte skulle gå hem och bakissvulla idag när jag handlade på Ica, så jag slängde ned två avocado, tomater och mineralvatten i korgen innan jag gick till kassan. Slinker det inte ned ikväll, så gör det väl det imorgon istället.
Under hela eftermiddagen har jag sedan legat under en filt i fotändan av min säng och kollat på Grattis världen. Mina mest påfrestande fyskiska prestationer bestod av att sträcka mig efter läsken samt att låta handen vandra mellan påsen med Stjärnor och min tuggande käft. Summering: till och med Gud vilade på söndagar...
Min gissning är ingen. Alla som säger att de är det är både onyttiga och hycklare (Anna Skipper, känn dig träffad). Alla syndar på söndagar, de kunde lika gärna byta namn på det till just synddag. Av någon anledning tror jag att jag ville ge sken av att jag inte skulle gå hem och bakissvulla idag när jag handlade på Ica, så jag slängde ned två avocado, tomater och mineralvatten i korgen innan jag gick till kassan. Slinker det inte ned ikväll, så gör det väl det imorgon istället.
Under hela eftermiddagen har jag sedan legat under en filt i fotändan av min säng och kollat på Grattis världen. Mina mest påfrestande fyskiska prestationer bestod av att sträcka mig efter läsken samt att låta handen vandra mellan påsen med Stjärnor och min tuggande käft. Summering: till och med Gud vilade på söndagar...
Blame it on the boogie
Att komma hem klockan sex på morgonen efter en partykväll brukar vara ett säkert tecken på att man haft roligt. Om man är singel kanske det betyder annat också, men det är inget som gäller mig så det skippar vi. Vi stannade tills Smålands stängde vid fyra, busade med ett tidningsbud (något av en tradition numera), jublade över en Johannesgrill med extra långa öppettider och satt i fröken J:s kök och smaskade.
Frågan som nu återstår är hur man kurerar sig idag. Helgens pizza är ju redan förbrukad...
Förresten: vid baren igår kom två killar och ställde sig bredvid oss. Jag kommer inte riktigt ihåg varför, men jag och en av killarna började skämta om att fröken J var stum och hon spelade med. "Vad vill ni ha?", frågade han. "Två öl", svarade jag. Två öl susade fram och killen nickade åt oss att vi skulle betala. Inte för att jag har något emot att betala mitt eget på krogen, snarare tvärtom. Men kan jag betala, så klarar jag nog av att beställa på egen hand också. Vi tog våra öl och gick, och fröken J sa något till mig precis när vi passerade killarna. I ett försök att hålla oss kvar ropade en av dem: "Men, hon är ju inte stum ju!" och försökte le charmigt. "Nej, och du betalade inte våra öl heller. Saker är inte alltid som de verkar!", sa jag och sedan gick vi.
Frågan som nu återstår är hur man kurerar sig idag. Helgens pizza är ju redan förbrukad...
Förresten: vid baren igår kom två killar och ställde sig bredvid oss. Jag kommer inte riktigt ihåg varför, men jag och en av killarna började skämta om att fröken J var stum och hon spelade med. "Vad vill ni ha?", frågade han. "Två öl", svarade jag. Två öl susade fram och killen nickade åt oss att vi skulle betala. Inte för att jag har något emot att betala mitt eget på krogen, snarare tvärtom. Men kan jag betala, så klarar jag nog av att beställa på egen hand också. Vi tog våra öl och gick, och fröken J sa något till mig precis när vi passerade killarna. I ett försök att hålla oss kvar ropade en av dem: "Men, hon är ju inte stum ju!" och försökte le charmigt. "Nej, och du betalade inte våra öl heller. Saker är inte alltid som de verkar!", sa jag och sedan gick vi.
Poppa vs. poppa
Efter tjugo års erfarenhet av popcorn och popningsprocessen- hur kan man då bränna dem?
Det är en rätt jobbig balansgång varje gång man stoppar in påsen: för lite, för mycket eller lagom. Jag trodde jag valde rätt tid- och fick ut en stinkande svart klump.
Det var droppen, så här kan vi inte ha det. Jag tar det som ett tecken på att jag inte ska vara hemma ikväll, nu börjar festen! Förfest och Smålands nästa - självklar följeslagare=min älskade fröken J.
2 X SJÖVILD
But I don’t feel like dancin’ no sir, no dancin’ today
Vid det här laget borde jag vara taggad ända ut i tårna. Det var två veckor sedan jag var ute och festade ordentligt. Förra helgen var jag fattig och ingen var hemma. Helgen innan det var vi i Karlstad med späckat schema. Så jag borde vara vansinnigt laddad för fest ikväll.
Men det är jag alltså inte. Så fort jag kollar ut genom fönstret blir jag bara lite tröttare för varje gång. Regn och rusk och mörker är knappast någon humörshöjare och lägg därtill att jag den här månaden inte har en krona mer än den strama budgeten kräver. Det är nog därför jag inte feel like dancin. Det kan kanske bero på att det är electro techno som spelas på den klubb som kompisarna tagit sikte på ikväll...
Jag förlikar mig med fattigdomen
Om man inte har några pengar så får man unna sig sånt som inte kostar ett enda rutten lingon.
Exempel på sånt:
* elva timmar behövlig sömn/koma
* frukostmackor med två sorters pålägg och två sorters paprika
* två koppar te
* avnjuta frukosten i sängen och känna att man får stanna i sängen hur länge man vill
* nya avsnitt av både The Practice OCH Desperate Housewives
Ikväll fortsätter jag i kyrkråttestilen genom att försöka genomföra tidernas billigaste fylla. Wish me luck y'all!
Exempel på sånt:
* elva timmar behövlig sömn/koma
* frukostmackor med två sorters pålägg och två sorters paprika
* två koppar te
* avnjuta frukosten i sängen och känna att man får stanna i sängen hur länge man vill
* nya avsnitt av både The Practice OCH Desperate Housewives
Ikväll fortsätter jag i kyrkråttestilen genom att försöka genomföra tidernas billigaste fylla. Wish me luck y'all!
Brokeback Swartling
Jag satt i eftermiddags och var lite trumpen över min ekonomi. Sånt vet M alltid bot på, och idag hette kuren pizza och gos. Vilken kille, han lyckas faktiskt nästan jämt! Nu är han och bowlar med lite folk från jobbet och jag ska ligga framför burken och dricka julmust och bara slöa, förmodligen slinker ett nytt avsnitt av Desperate Housewives ned.
Efter första sekunderna av Idol konstateras tre saker:
* Det är väldigt få personer som kommit undan med att bära comboyhatt i svensk tv. Peter Swartling tror att han är en av dem. Det är han inte.
* På Förkväll i TV 4 tidigare ikväll sjöng en tjej helt utan talang i programmets karaoketävling. Hon och Johan skulle kunna bilda en duo, för de sjunger ungefär lika illa. Om han inte åker ikväll är röstningen utan tvivel riggad!
* Vad är det för lama låtskrällen som juryn har valt egentligen? Valet av Right here waiting, In the shadows och Bridge over trouble water är under all tänkbar kritik.
Efter första sekunderna av Idol konstateras tre saker:
* Det är väldigt få personer som kommit undan med att bära comboyhatt i svensk tv. Peter Swartling tror att han är en av dem. Det är han inte.
* På Förkväll i TV 4 tidigare ikväll sjöng en tjej helt utan talang i programmets karaoketävling. Hon och Johan skulle kunna bilda en duo, för de sjunger ungefär lika illa. Om han inte åker ikväll är röstningen utan tvivel riggad!
* Vad är det för lama låtskrällen som juryn har valt egentligen? Valet av Right here waiting, In the shadows och Bridge over trouble water är under all tänkbar kritik.
Sex och pengar is the shit
Läste just att Virtanen har köpt städhjälp. Tur att han själv insåg hur borgerligt det lät. Samtidigt mumlade M något om att han såg att det bara skulle kosta honom 350 kronor att skita i att städa sin lägenhet när han flyttar ut därifrån om en månad. Därför tänker han göra just det, skita i det. Han betalar gladeligen,sa han och det förstår jag. Själv noterar jag varje dag att jag borde göra en insats här hemma, åtminstone med golven. Men jag finner inte orken just nu, och hade det inte varit för att jag har en rekordlåg summa på mitt konto en löningsfredag så lär jag inte kunna betala någon för att göra det åt mig.
I morse på väg hem från jobbet (jobbar på radion idag och nästa vecka innan jag går på mitt schema på Bladet) gungade min världsbild förresten till ordentligt. Sura Tanten på Ica kostade idag på sig ett leende. Och som om det inte var nog så slängde hon även ur sig ett hej. Jag svimmade nästan där jag stod men min futtiga korg i handen. Både hej OCH leende? Vad hade hänt med tanten egentligen? Hon måste ha fått ligga, helt enkelt - det är den enda tänkbara förklaringen!
Ofrivilligt i förortsjungeln
Idag var dagen då jag lyckades med konststycket att åka fel i tunnelbannan - två gånger! Både fram och tillbaka från jobbet. Det började redan i morse, när jag på T-centralen insåg att jag var ute i ruskigt god tid. Jag tog därför rulltrappan i sakta mak istället för mitt vanliga rusande ned för trappan och väl nere på perrongen kastade jag mig inte in i närmaste tåg. Jag lät det passera, lyssnade på musik och kollade tiden: halv åtta. När nästa tåg kom in hoppade jag på det och satte mig lugnt ned, fast på motsatt sida än jag brukar när jag åker mot Globen. Efter att vi passerat Gullmars tänkte jag: "Tänk vad annorlunda det kan se ut utanför fönstret bara man ser det från en annan vinkel" och drömde mig sedan bort en smula. Och just som jag satt där och funderade på all tid jag helt plötsligt hade till godo så säger högtalarrösten: "Nästa: Skärmarbrink". Jag ryckte till. Vadå Skärmarbrink? Jag kastade mig av tåget och insåg att en främmande t-banestation kan vara som ett främmande land ibland. Jag snurrade runt ett tag, men fann tillslut ett tåg som åkte i rätt riktning.
Runt klockan fyra var jag således på väg tillbaka efter en dag fylld av Britney, K-Fed, TomKat och Heidi Klums bebis. Jag berättade småskrattande för M i mobilen om min felåkning under morgonen och gick på ett tåg som just susade in. Vi hinner byta samtalsämne två gånger innan högtalarrösten säger: "Nästa: Svedmyra". Jag ryckte till - igen. Svedmyra? Var sjutton hade jag hamnat egentligen? Dörrarna skulle precis gå igen när jag förvirrat trasslade mig av tåget. Det kändes som jag hade hamnat i en twilight zone - hur jag än gjorde hamnade jag fel. I fortsättningen svär jag på att vara mycket mer vaken när jag åker t-bana!
Runt klockan fyra var jag således på väg tillbaka efter en dag fylld av Britney, K-Fed, TomKat och Heidi Klums bebis. Jag berättade småskrattande för M i mobilen om min felåkning under morgonen och gick på ett tåg som just susade in. Vi hinner byta samtalsämne två gånger innan högtalarrösten säger: "Nästa: Svedmyra". Jag ryckte till - igen. Svedmyra? Var sjutton hade jag hamnat egentligen? Dörrarna skulle precis gå igen när jag förvirrat trasslade mig av tåget. Det kändes som jag hade hamnat i en twilight zone - hur jag än gjorde hamnade jag fel. I fortsättningen svär jag på att vara mycket mer vaken när jag åker t-bana!
Varje mans våta dröm?
Publicerade precis ett knäck om hur K-Fed tänker avslöja allt om Britneys bisexuella läggning.
Visserligen kommer han med ganska stor säkerhet tjäna en bra hacka om den boken blir verklighet, men frågan är om inte Britney själv kommer bli rikast på avslöjandet. Det är ju faktiskt ingen nyhet att killar i hennes målgrupp (och i största allmänhet) tänder på idén med girl-on-girl action...
Fett konstigt, len
Ibland är jag en språklig kameleont. Är jag i Norrland pratar jag snart norrländska, opponerar jag uppsats pratar jag flytande akademiska. Och pratar någon streetslang, så gör jag också det - tydligen! Det gjorde jag i alla fall idag. Inget grovt direkt, men jag maskerade mig tillräckligt väl i alla fall tror jag när jag pratade med en av våra kåsörer på väg ut från jobbet. Några sweet, något soft och lite shit. Varför gör man sådär egentligen? Och helt omedvetet dessutom...
"Så du cyklar till jobbet varje dag? Coolt!", sa kåsören plötsligt och tittade på mitt fluffiga sadelskydd.
"Coolt?", sa jag. "I den här backiga stan, snarare svettigt". "Och oglammigt", tillade jag sedan medan vi traskade ned för trappan.
Vi kramades snabbt hejdå innan jag gick till min cykel. Jag vet inte om jag har kramat någon i radiohuset här i stan förut, kanske någon av vikarierna från i somras när de slutade och försvann. Kramar man sina kollegor som man inte umgås med privat? Han gjorde det, och det är inget fel med det - jag blev bara förvånad. Men, kanske är det snarare så att vi kramas för lite.
Snuskis och svettis
Friskis & Svettis medlemstidning publicerar en kampanj för sex som motionsform med autentiska samlagsbilder. Riktigt juck, riktig nakenhet och riktig njutning. Usch och fy, så hemskt. Verkliga saker som vanliga människor gör. Usch och fy.
Läsarna rasar, tydligen. De rasar. Ytterligare ett mediaverb som jag inte förstår mig på. Att de blir rasande är en sak, men det enda jag vill se rasa är vintern ut från våra fjällar...
Läsarna rasar, tydligen. De rasar. Ytterligare ett mediaverb som jag inte förstår mig på. Att de blir rasande är en sak, men det enda jag vill se rasa är vintern ut från våra fjällar...
Ett halvt dygn senare
I säng elva, upp nio. Vilken himmelsk gåva det var med sömn. Och tio timmar dessutom, det kommer jag knappt ihåg när jag fick senast. M kunde knappast undgå att märka av hur trött jag var heller. Kommer ihåg att han petade på mig för att säga hejdå och jag kved något i stil med "jag... orkar... inte..." och den raringen gav mig en puss på axeln istället. Det var som om jag låg i koma, och precis så kändes det också när klockan ringde två timmar senare. Snooze, snooze och snooze igen. Sedan en ordentlig insats för att ta mig upp ur bingen och in i duschen.
Nu frukost med det nya brödet som är så ljuvligt gott att jag skulle kunna leva på det resten av mitt liv.
Nu frukost med det nya brödet som är så ljuvligt gott att jag skulle kunna leva på det resten av mitt liv.
Ur led är tiden
Vilka ungkarlsstudenter har egentligen Marimekko-gardiner? Jag undrar verkligen! Min ungarlsgranne som bor i en lika liten lägenhet som mig har just detta och jag kan inte få ihop det med någon sorts logik alls. Killar som han har inte Marimekko-gardiner, de har inga gardiner alls. På sin höjd kanske deras mamma var tillräckligt hygglo att hänga upp pojkrummets ljusblå trasa i fönstret - på sin höjd.
Men min granne har Marimekko-gardiner. Detta vet jag för att jag är en sån som inte kan låta bli att låta blicken glida över lägenhetsfönster som jag passerar. Inte för att kolla på folk som bor där, bara - och då menar jag verkligen bara - för att kika lite på hur mysigt folk har det i sina hem. Kanske är det inte mitt bästa drag, men ända sedan jag flyttade från min tvårumslägenhet till minimal boyta för ett och ett halvt år sedan gör jag det för att drömma mig bort lite. Drömma efter lägenhet och möbler och gardiner och hela biddevippen! Lite självplågeri, med andra ord.
Men aldrig har jag sett en kille äta burritos i shorts framför datorn bakom ett vackert Marimekkotyg. Världen är officiellt upp och ned.
Men min granne har Marimekko-gardiner. Detta vet jag för att jag är en sån som inte kan låta bli att låta blicken glida över lägenhetsfönster som jag passerar. Inte för att kolla på folk som bor där, bara - och då menar jag verkligen bara - för att kika lite på hur mysigt folk har det i sina hem. Kanske är det inte mitt bästa drag, men ända sedan jag flyttade från min tvårumslägenhet till minimal boyta för ett och ett halvt år sedan gör jag det för att drömma mig bort lite. Drömma efter lägenhet och möbler och gardiner och hela biddevippen! Lite självplågeri, med andra ord.
Men aldrig har jag sett en kille äta burritos i shorts framför datorn bakom ett vackert Marimekkotyg. Världen är officiellt upp och ned.
Trött rookie
Tolv timmar har jag varit borta från hemmet. Tolv! När jag lämnade Aftonbladet vid kvart över fem i eftermiddags hoppades jag att jag skulle hinna med tåget hem. Det gjorde jag ju självklart inte. Förbannad SJ medan jag köpte en kopp te och sökte upp ett nytt tåg. Tio minuter i sju hoppade jag av på perrongen i Uppsala och det var lika svart ute som när jag åkte i morse.
Tolv timmar hemifrån alltså. Som föredetta arbetslös blir det en chock för kroppen att vara på språng så länge. Men det är en bra chock, kan jag lova. Och jag gillar det, verkligen. Och vilken tur jag har som har en kille som M, som lagar mat åt mig nu så jag slipper.
Och här finns min första artikel för Bladet.
Tolv timmar hemifrån alltså. Som föredetta arbetslös blir det en chock för kroppen att vara på språng så länge. Men det är en bra chock, kan jag lova. Och jag gillar det, verkligen. Och vilken tur jag har som har en kille som M, som lagar mat åt mig nu så jag slipper.
Och här finns min första artikel för Bladet.
Den nya geografin
Ibland kan man undra hur det står till med geografikunskaperna i det här landet.
Eller vad sägs om den här artikeln. Enligt kategorierna hör Värmland numera till Jämtlands län, och Gotland, det ligger i Dalarna.
Det är tur att media ser till att hålla en uppdaterad om det nya Sverige.
Eller vad sägs om den här artikeln. Enligt kategorierna hör Värmland numera till Jämtlands län, och Gotland, det ligger i Dalarna.
Det är tur att media ser till att hålla en uppdaterad om det nya Sverige.
Sounds of silence
Jag har bott i lägenhet i hela mitt liv. Av den anledningen är jag ganska tolerant mot lyhördhet. När man precis flyttat in i en ny lägenhet tar det ett tag att vänja sig vid de nya ljuden som följer med det nya hemmet: en europaväg, en skola, en nattklubb, gympasal och så vidare.
Ljuden som slinker in genom väggar, fönster och ytterdörr i denna lägenhet är ganska intressanta. Som de alltid verkar vara när man bor i en studentlägenhet. Jag borde veta, detta är ju trots allt min tredje. Ändå är denna ganska lugn. Jag hör stånk och stön och skivstångskrammel från träningslokalen en halv trappa ned. Och alla Scooter-musik och Maiden som grabbarna som nyttjar den väljer att vrida upp på maxvolym. Jag hör allt tjejen till höger gör så fort hon är i badrummet. Jag hör allt som killen till vänster kollar på på tv. Jag blir tvungen att lyssna på alla män i husets skvalande på toaletten. Förra veckan lät det som killen ovanför mig bowlade, det var identiskt ljud men jag räknade snabbt ut att det i stort sett var omöjligt.
Ändå har jag alltid haft det ganska bra på den här fronten. Trots allt, mina värsta grannerfarenheter uppgår till en galning som använde en slipmaskin om nätterna och en tant med en ständigt skällande hund. Slipmaskinen blev vräkt efter tre dagar. Ändå tycker jag att jag har haft det bra i jämförelse med människor jag känner. En gång var jag hemma hos en tjej som flyttat in i gamla brandstationen här i Uppsala. På våningen ovanför dem låg en gympasal som tillhörde en basketklubb. En basketklubb med många träningspass per vecka. Hon sov aldrig särskilt bra där, om vi säger så...
Ljuden som slinker in genom väggar, fönster och ytterdörr i denna lägenhet är ganska intressanta. Som de alltid verkar vara när man bor i en studentlägenhet. Jag borde veta, detta är ju trots allt min tredje. Ändå är denna ganska lugn. Jag hör stånk och stön och skivstångskrammel från träningslokalen en halv trappa ned. Och alla Scooter-musik och Maiden som grabbarna som nyttjar den väljer att vrida upp på maxvolym. Jag hör allt tjejen till höger gör så fort hon är i badrummet. Jag hör allt som killen till vänster kollar på på tv. Jag blir tvungen att lyssna på alla män i husets skvalande på toaletten. Förra veckan lät det som killen ovanför mig bowlade, det var identiskt ljud men jag räknade snabbt ut att det i stort sett var omöjligt.
Ändå har jag alltid haft det ganska bra på den här fronten. Trots allt, mina värsta grannerfarenheter uppgår till en galning som använde en slipmaskin om nätterna och en tant med en ständigt skällande hund. Slipmaskinen blev vräkt efter tre dagar. Ändå tycker jag att jag har haft det bra i jämförelse med människor jag känner. En gång var jag hemma hos en tjej som flyttat in i gamla brandstationen här i Uppsala. På våningen ovanför dem låg en gympasal som tillhörde en basketklubb. En basketklubb med många träningspass per vecka. Hon sov aldrig särskilt bra där, om vi säger så...
Jag surar, men plånboken jublar
Ont i huvudet.
Ont i benen.
Den enda som egentligen är glad är min plånbok som tjänade en snygg hacka på att jag jobbade på restaurangen igår kväll. Jag vet inte om jag verkligen vill jobba där. Bara om jag verkligen måste i så fall, för pengarnas skull. Igår fick de mig att känna mig som en idiot. Min uppfattning är att alla ska behöva slippa sånt. Dock är det intressant hur man vågar ventilera vad man tycker om en arbetsplats när man inte är i desperat behov av att få jobba där. Det gjorde jag igår och fick faktiskt respekt tillbaka och inga sura miner. Det gjorde att stället steg en aning i mina ögon. men ändå.
Idag cyklar jag och min nyfyllda plånbok till affären och köper något så radikalt som mat. Jag behöver matlådor som räcker till fredag då lönen trillar in på kontot. Med andra ord gjorde jobbet igår någon sorts nytta trots allt.
Ont i benen.
Den enda som egentligen är glad är min plånbok som tjänade en snygg hacka på att jag jobbade på restaurangen igår kväll. Jag vet inte om jag verkligen vill jobba där. Bara om jag verkligen måste i så fall, för pengarnas skull. Igår fick de mig att känna mig som en idiot. Min uppfattning är att alla ska behöva slippa sånt. Dock är det intressant hur man vågar ventilera vad man tycker om en arbetsplats när man inte är i desperat behov av att få jobba där. Det gjorde jag igår och fick faktiskt respekt tillbaka och inga sura miner. Det gjorde att stället steg en aning i mina ögon. men ändå.
Idag cyklar jag och min nyfyllda plånbok till affären och köper något så radikalt som mat. Jag behöver matlådor som räcker till fredag då lönen trillar in på kontot. Med andra ord gjorde jobbet igår någon sorts nytta trots allt.
Inte ens en flaska vin
Igår korkade vi upp en flaska rött.
Skandalöst nog finns det idag nästan ett och ett halvt glas kvar. Jag fattar inte varför, rödvin som alltid slinker ned. Men inte igår alltså, efter en stund gick jag och hämtade en flaska julmust istället. Sedan mosade vi oss chips. M tyckte rödvin och chips var hur smarrigt som helst, jag var mer skeptisk mot den något inovativa mixen. Han hävdade att den intogs på förfester överallt i samma stund och jag svarade med att de förmodligen var ganska fulla och därför inte brydde sig så mycket om hur det smakade. 1-0 till mig.
Tvärs över gården ser jag ett gäng som håller på att flytta. Urk. Hemska tanke. I snålblåst och allt.
Som M sa: jag längtar inte efter att flytta, jag längtar efter att ha flyttat...
Skandalöst nog finns det idag nästan ett och ett halvt glas kvar. Jag fattar inte varför, rödvin som alltid slinker ned. Men inte igår alltså, efter en stund gick jag och hämtade en flaska julmust istället. Sedan mosade vi oss chips. M tyckte rödvin och chips var hur smarrigt som helst, jag var mer skeptisk mot den något inovativa mixen. Han hävdade att den intogs på förfester överallt i samma stund och jag svarade med att de förmodligen var ganska fulla och därför inte brydde sig så mycket om hur det smakade. 1-0 till mig.
Tvärs över gården ser jag ett gäng som håller på att flytta. Urk. Hemska tanke. I snålblåst och allt.
Som M sa: jag längtar inte efter att flytta, jag längtar efter att ha flyttat...
Vägen till galenskap är ändlös
Mike Tyson blir lyxprostituerad.
O.J Simpson skriver en bok om hur han skulle ha gjort OM han mördat sin fru och hennes älskare.
Tokerierna haglar. Jag vet inte vilken som är värre än den andra.
Mike Tyson menar dessutom att alla mäns största fasa är att deras fruar ska ligga med honom. Jag tror faktiskt att han har rätt. De männen måste undra om deras äkta makar har förlorat förståndet fullständigt.
Och beträffande O.J: en bok som heter "If I Did It, Here's How It Happened"...
Kommentar överflödig.
O.J Simpson skriver en bok om hur han skulle ha gjort OM han mördat sin fru och hennes älskare.
Tokerierna haglar. Jag vet inte vilken som är värre än den andra.
Mike Tyson menar dessutom att alla mäns största fasa är att deras fruar ska ligga med honom. Jag tror faktiskt att han har rätt. De männen måste undra om deras äkta makar har förlorat förståndet fullständigt.
Och beträffande O.J: en bok som heter "If I Did It, Here's How It Happened"...
Kommentar överflödig.
Fjorton är ett magiskt nummer
Man skulle kunna tro att vi är knäppa. Kanske är vi det också. Både jag och M har nämligen lagt på minnet hur många (!) kanaler vi får i vår nya lägenhet. Igår på kontraktskrivningen nämnde kvinnan från hyresbolaget vad som ingick och hann säga ordet grundutbud följt av "jag vet inte exakt hur många..." innan jag och M i kör sade "fjorton".
Fjorton stycken, det betyder elva kanaler rikare det. Under visningen för en dryg månad sedan nämndes siffra och den registrerades genast som en magisk siffra i huvudet på oss båda. Vi är inga storkonsumenter av tv egentligen, vi slötittar inte särskilt mycket. Men trots det, jag älskar tv. Jag älskar det verkligen. Och enda anledningen till att jag inte tittar mer är för att jag inte har några kanaler värda att titta på.
Snart har jag det. Fjorton stycken, närmare bestämt...
Fjorton stycken, det betyder elva kanaler rikare det. Under visningen för en dryg månad sedan nämndes siffra och den registrerades genast som en magisk siffra i huvudet på oss båda. Vi är inga storkonsumenter av tv egentligen, vi slötittar inte särskilt mycket. Men trots det, jag älskar tv. Jag älskar det verkligen. Och enda anledningen till att jag inte tittar mer är för att jag inte har några kanaler värda att titta på.
Snart har jag det. Fjorton stycken, närmare bestämt...
Det ser mörkt ut
Det ser mörkt ut. I dubbel bemärkelse.
Under låtarna står jag i studion och försöker bilda mig en uppfattning om vad de nya a-kassereglerna kommer att innebära för mig. Slutsats? Personlig konkurs.
Den proposition som lades fram idag betyder att:
* studerandevillkoret försvinner = inga pengar till Elin
* arbetsvillkoret skärps till 80 timmar per månad i ett år = inga pengar till Elin
* ett alternativt arbetsvillkor kräver 480 timmar jobb sammanhängande i sex månader = inga pengar till Elin
Man behöver knappast vara hjärnkirurg för att räkna ut slutsatserna av det. Någonstans vill jag räcka ut tungan till alla de som röstade blått för att de trodde det skulle bli bättre. Samtidigt är det svårt att vara skadeglad eftersom man själv är en av dem som drabbas av att andra är naiva... Något positivt kan dock nämnas, för idag skrev vi på hyreskontraktet. Än så länge har inte Alliansen lyckats sätta stopp för chansen att få bostad i alla fall!
Det var redan mörkt ute när jag åkte tillbaka till jobbet efteråt. Regnigt och mörkt, klockan kvart i tre på eftermiddagen. Suck.
Gonzo, Wacko och jag
Jag börjar dagen likt många andra dagar: läsa nyheterna på nätet och dricka grapejuice. Snabbt konstaterar jag att jag evigheter hellre dras med min snoriga näsa med med, exempelvis Wacko Jacko:s. Inte bara för att min näsa idag är mindre förkyld än igår, utan mest på grund av att Kungen av pop numera har en, om möjligt ännu mer sjuk näsa än han tidigare har haft. Kanske har den till och med gått vidare och dött. Hur som helst ser den snoken inte frisk ut, men så kanske det blir när man växer på en sådan människa.
Av ren sentimentalitet spelar jag därför denna morgon oldies but goldies, allt med Michael Jackson. Och funderar över vilket som skulle vara värst: en näsa som Gonzo eller en näsa som Wacko.
De tre bästa den här morgonen (kan variera från dag till dag, som jaga inte er allt för mycket):
1. Thriller
2. Earth Song
3. Black Or White (självklart med Macaulay Culkin)
Färdigmat gör gott för den sjuka kroppen
Kollaps i hjärnkontoret. Så kände jag mig när jag kom innanför dörren. Klockan var nära sju och jag förskte avgöra om det var trötthet eller sjukdom. Förmodligen en kombination. Och vilken lysande kombination sen. Programmet gick lysande, jag var tight rakt igenom båda timmarna och tydligen ringde två lyssnare in till redaktionen och tyckte eftermiddagsprogrammet "var så bra". Med andra ord borde jag ha kännt mig uppåt när jag kom hem, en bra dag på jobbet är något av uppåttjack för mig.
Ändå var jag bara tom. Helt slut i skallen och känd emig lätt febrig. Orkade inte ens laga mat, och efter att vägt köpmat mot slaveri vid spisen valde jag köpmat. Micro är en underbar uppfinning ibland, sådana dagar som denna struntar jag dessutom i att micron förmodligen äter upp alla nyttiga vitaminer och mineraler i det jag sätter i där. Om det nu ens finns några nyttiga vitaminer och mineraler i Findus frysta nyckelhålsmärkta...
Förresten: på måndag jobbar jag mitt första arbetspass på Aftonbladet.
Ändå var jag bara tom. Helt slut i skallen och känd emig lätt febrig. Orkade inte ens laga mat, och efter att vägt köpmat mot slaveri vid spisen valde jag köpmat. Micro är en underbar uppfinning ibland, sådana dagar som denna struntar jag dessutom i att micron förmodligen äter upp alla nyttiga vitaminer och mineraler i det jag sätter i där. Om det nu ens finns några nyttiga vitaminer och mineraler i Findus frysta nyckelhålsmärkta...
Förresten: på måndag jobbar jag mitt första arbetspass på Aftonbladet.
Janne Josefsson får lämna plats för hetare grabbar!
Tydligen är Gustaf Norén Sveriges sexiga karl. Åtminstone enligt tidningen Plaza Kvinna, som igår placerade honom högst upp på listan över de hundra män som vi i detta land borde sukta mest över. Jag vet inte, jag. Tuff och rebellisk kanske, men Svea rikes hetaste? Nej, det kan jag nog inte hålla med om, och förutom förstaplatceringen finns även några andra personer som förbryllar mig. Eller vad sägs om Örjan Andersson, Janne Josefsson och Peter Wolodarski?
Själv ser jag ett gyllene tillfälle att lista min egen heta topp tre:
1. Anders 'Moneybrother' Wendin
2. Amir Chamdin
3. Howlin' Pelle Almqvist
Själv ser jag ett gyllene tillfälle att lista min egen heta topp tre:
1. Anders 'Moneybrother' Wendin
2. Amir Chamdin
3. Howlin' Pelle Almqvist
Dille på lya
Att vara två personer med olika arbetstider på 21 kvadrat är knappast någon fröjd. För femtioelfte gången vaknade jag när M steg upp och sedan låg jag där och klippte med ögonen. Hur jag än försökte var jag mer vaken än jag ville vara och tjugo minuter efter att han hade försvunnit ut genom dörren gav jag upp och drog på mig morgonrocken.
Jag vill flytta NU, jag vet inte om jag kan vänta en och en halv månad. Halva dygnet dagdrömmer jag om hur vi ska inreda lägenheten, hur jag ska ligga i badkaret varje kväll och hur vi i sommar ska äta frukost på balkongen. Och ytterligare en gång är det bevisat att jag är en hopplös drömmare...
Kontraktskrivningen blev framflyttad till imorgon klockan 14. Efter det lär det bli helt omöjligt att prata med mig om något annat än soffor, gardiner och kuddfodral!
Jag vill flytta NU, jag vet inte om jag kan vänta en och en halv månad. Halva dygnet dagdrömmer jag om hur vi ska inreda lägenheten, hur jag ska ligga i badkaret varje kväll och hur vi i sommar ska äta frukost på balkongen. Och ytterligare en gång är det bevisat att jag är en hopplös drömmare...
Kontraktskrivningen blev framflyttad till imorgon klockan 14. Efter det lär det bli helt omöjligt att prata med mig om något annat än soffor, gardiner och kuddfodral!
En jultragik kommer sällan ensam
Med tanke på hur mycket jag bloggar om julmat numera, så skulle man snart kunna tro att jag har ett ganska vrickat förhållande till mat. Eller julmat kanske, eller åtminstone jultraditioner. Jag är knappast rabiat när det gäller något av ovanstående, men när jag förra veckan upptäckte detta tyckte jag att det var tragik i kubik. Och varför jag repriserar en aning idag är för att jag såg något i t-banan idag som tyvärr spelar i samma division som Finus jultragik.
Redan i söndags på mot Annexet skymtade jag en reklamlapp ovanför t-banedörren som förkunnade att man kunde få julmat till sin arbetsplats inom en timme. Inget fel med detta, snarare åt det positiva håller om något. Men när jag idag hamnade under just en sådan reklamskylt när jag skulle stiga av tuben vid Globenområdet läste jag lite mer noggrant. De man beställer av är stans snabbmatställen, med Sandys, Hot Wook och Panini i spetsen.
Med andra ord, ett stycke julwook- comming up!
Redan i söndags på mot Annexet skymtade jag en reklamlapp ovanför t-banedörren som förkunnade att man kunde få julmat till sin arbetsplats inom en timme. Inget fel med detta, snarare åt det positiva håller om något. Men när jag idag hamnade under just en sådan reklamskylt när jag skulle stiga av tuben vid Globenområdet läste jag lite mer noggrant. De man beställer av är stans snabbmatställen, med Sandys, Hot Wook och Panini i spetsen.
Med andra ord, ett stycke julwook- comming up!
Stopp och belägg i Snorsta
Jag låter fan inte klok just nu. I kranen (näsan) är det verkligen tvärstopp och därför låter det närmast som jag pratar i en burk.
Imorse ringde min chef och väckte mig och det skulle han aldrig ha gjort. När jag svarade lät det som han ringt fel och hamnat hos något hemskt väsen som bor under en sten i en skog vid en sjö. Det första han frågade var "hur mår du egentligen?". Han blev väl orolig- inte så mycket för att jag skulle bli sjuk imorgon utan snarare för att jag skulle vara tillräckligt frisk för att gå till jobbet och låta sådär. Jag försökte lugna honom med att jag precis hade vaknat, undrar om det hjälpte...
Kanske är det tur att det inte är radiojobb intervjun idag gäller. Nu sticker jag till Den Kungliga Hufvudstaden!
Imorse ringde min chef och väckte mig och det skulle han aldrig ha gjort. När jag svarade lät det som han ringt fel och hamnat hos något hemskt väsen som bor under en sten i en skog vid en sjö. Det första han frågade var "hur mår du egentligen?". Han blev väl orolig- inte så mycket för att jag skulle bli sjuk imorgon utan snarare för att jag skulle vara tillräckligt frisk för att gå till jobbet och låta sådär. Jag försökte lugna honom med att jag precis hade vaknat, undrar om det hjälpte...
Kanske är det tur att det inte är radiojobb intervjun idag gäller. Nu sticker jag till Den Kungliga Hufvudstaden!
Ibland får man tumma på reglerna
Jag lovade mig själv att jag inte skulle gå utanför dörren idag för att bli frisk inför veckans sändningar. Knappt utanför i alla fall, eftersom jag hade slut på mjölk och det korta avståndet tänkte jag ge mig själv frisedel till. Men knappt hade jag kommit innanför dörren med mjölk och avokado under armen förrän telfonen ringde. Aftonbladet Nöje vill träffa mig idag för en intervju.
Och det är sånt som kan göra att jag tummar på mina för dagen uppsatta regler...
Och det är sånt som kan göra att jag tummar på mina för dagen uppsatta regler...
Färdig för sista gången!
Jag har precis skickat in den sista uppgiften.
Förhoppningsvis var det här mitt livs sista högskolepoäng. När de här poängen är inrapporterade har jag min examen färdig, och när jag tänker på känns det nästan overkligt. Fyra års slit har tillslut resulterat i något som jag förhoppningsvis får ordentlig nytta av.
Nu ska jag fylla i min examenansökan och dricka upp resten av min Ramlösa Granatäpple. Sedan blir det marsch pannkaka i säng!
Snart öppnar Hotell Bohman
För några månader sedan skrev jag det här inlägget.
Jag var ett tag ganska ledsen över att ingen av mina tjejkompisar från gamla Karlstadgänget verkade vilja komma hit och hälsa på. Inte när jag bodde här första gången och inte under det ett och ett halvt år som jag nu har bott här. Idag när jag pratade med Anna fick jag det äntligen bekräftat att de också har tänkt på att det är så. Elin åker alltid, så har det alltid har varit. Christ, jag åkte till och med ned till Spanien och hälsade på.
För mig räckte det med att de tänker på att ingen av dem har varit här. Och att de tänkt att de ska försöka komma hit och hälsa på snart. Det gjorde mig faktiskt väldigt glad, för jag saknar dem i stort sett varje dag. Vi har ändå hängt ihop sedan vi var 10 ungefär, en del till och med ända sedan vi bara var två år. I december kommer två av dem till Stockholm och jag åker dit hela helgen för att få träffa dem. Förhoppningsvis kommer jag inte behöva åka halva Sverige runt varenda gång för att få träffa mina favorittjejer i fortsättningen.
Nu: avokadosallad med pinjenötter samt ett avsnitt av (håll i er nu) Desperate Housewives...
Jag var ett tag ganska ledsen över att ingen av mina tjejkompisar från gamla Karlstadgänget verkade vilja komma hit och hälsa på. Inte när jag bodde här första gången och inte under det ett och ett halvt år som jag nu har bott här. Idag när jag pratade med Anna fick jag det äntligen bekräftat att de också har tänkt på att det är så. Elin åker alltid, så har det alltid har varit. Christ, jag åkte till och med ned till Spanien och hälsade på.
För mig räckte det med att de tänker på att ingen av dem har varit här. Och att de tänkt att de ska försöka komma hit och hälsa på snart. Det gjorde mig faktiskt väldigt glad, för jag saknar dem i stort sett varje dag. Vi har ändå hängt ihop sedan vi var 10 ungefär, en del till och med ända sedan vi bara var två år. I december kommer två av dem till Stockholm och jag åker dit hela helgen för att få träffa dem. Förhoppningsvis kommer jag inte behöva åka halva Sverige runt varenda gång för att få träffa mina favorittjejer i fortsättningen.
Nu: avokadosallad med pinjenötter samt ett avsnitt av (håll i er nu) Desperate Housewives...
Won't take no for an answer
I fredags, ungefär samtidigt som jag och M passerade Örebro hände något knasigt. Visst har det hänt att jag fått sms som inte varit menade för mig förut, men knappast av den här enträgna sorten...
Plötsligt pep telefonen och i displayen stod det att messet var från någon som tycker jag är fin. M skrattade lite och han delade den uppfattningen. Vi var tvungna att ta reda på vem det var från. "Hur ska jag säga detta då, lite pinsamt men jag går på jb i trean och rökte idag". Självklart fattade jag noll. Dock fattade jag snabbt att trean betydde tredje året på gymnasiet och insåg att killen fått fel nummer, så jag skrev det till honom och plitade samtidigt ned att jag bodde i Uppsala så han skulle veta att han hamnat fel. Det dröjde fem minuter och sedan kom följande sms tillbaka: "Du kan säga att du inte är ett dugg intresserad istället för att dra en lögn. Hur ska man få kontakt med någon om man inte försöker? Du vet nog vem det är..."
Nu började jag härskna en aning, samtidigt som jag ville veta vad fan han yrade om. Innan jag hann oja mig färdigt över det tidigare meddelandet kom ytterligare ett: "Alltså ok, jag ska gå rätt på sak. Jag såg dig idag och du tittade på mig gulligt. Jag känner många på skolan och jag tog reda på vad du hette. Hittade dig på skolan i mailen, sökte på dig på hitta.se och fick numret. Där står det att du bor på Norrstrand i Karlstad, förklara det då!" Vid det här laget började jag undra vad sjutton han hade sökt på för namn och fått upp mig och mitt nummer, så jag frågade det. Dessutom skrev jag att jag gick ur gymnasiet när han fortfarande gick på mellanstadiet och att han fick tro vad han ville. Efter det blev det tyst. Undrar om han fortfarande trodde att jag var hon när han såg henne på skolan idag...
OBS! Jag förbehåller mig rätten att redigera sms:en, på grund av stavfel, ofullständig meningsbyggnad, felaktigt användande av skiljetecken och så vidare och så vidare.
Plötsligt pep telefonen och i displayen stod det att messet var från någon som tycker jag är fin. M skrattade lite och han delade den uppfattningen. Vi var tvungna att ta reda på vem det var från. "Hur ska jag säga detta då, lite pinsamt men jag går på jb i trean och rökte idag". Självklart fattade jag noll. Dock fattade jag snabbt att trean betydde tredje året på gymnasiet och insåg att killen fått fel nummer, så jag skrev det till honom och plitade samtidigt ned att jag bodde i Uppsala så han skulle veta att han hamnat fel. Det dröjde fem minuter och sedan kom följande sms tillbaka: "Du kan säga att du inte är ett dugg intresserad istället för att dra en lögn. Hur ska man få kontakt med någon om man inte försöker? Du vet nog vem det är..."
Nu började jag härskna en aning, samtidigt som jag ville veta vad fan han yrade om. Innan jag hann oja mig färdigt över det tidigare meddelandet kom ytterligare ett: "Alltså ok, jag ska gå rätt på sak. Jag såg dig idag och du tittade på mig gulligt. Jag känner många på skolan och jag tog reda på vad du hette. Hittade dig på skolan i mailen, sökte på dig på hitta.se och fick numret. Där står det att du bor på Norrstrand i Karlstad, förklara det då!" Vid det här laget började jag undra vad sjutton han hade sökt på för namn och fått upp mig och mitt nummer, så jag frågade det. Dessutom skrev jag att jag gick ur gymnasiet när han fortfarande gick på mellanstadiet och att han fick tro vad han ville. Efter det blev det tyst. Undrar om han fortfarande trodde att jag var hon när han såg henne på skolan idag...
OBS! Jag förbehåller mig rätten att redigera sms:en, på grund av stavfel, ofullständig meningsbyggnad, felaktigt användande av skiljetecken och så vidare och så vidare.
Bloody marvellous
Det verkar som de värmländska skogarna gav mig en förkylning.
Redan på väg in till Annexet kände jag mig lite krasslig och idag när jag vaknade var snoken fullständigt igentätad och huvudet tungt. Typiskt, jag har inte tid med att ligga i sängen den här veckan.
Förkyld eller inte, det var inget som störde mig igår kväll. Spelningen var nästintill magisk och precis så intim som jag hade hoppats. Jag hade ruskigt höga förväntningar innan och trots det var jag ändå lyrisk när vi hoppade på t-banan en och en halv timme senare. Ända sedan de uppträdde på Arvikafestivalen för tre år sedan och jag inte hade tid att se Keane, då en annan spelning som jag recenserade drog ut på tiden har jag ångrat mig. Total felprioritering, särskilt med tanke på vilket band jag istället tvingades ägna min uppmärksamhet åt, men nu slipper jag vånda mer. Spelningen igår var inget annat än fantastisk, kanske en av de bättre jag har sett och i stort sett alla låtar jag hoppats på kom som på beställning. Storheten i Tom Chaplins röst är ett kapitel i sig. Så rent och klart och maffigt att jag ständigt får rysningar.
Summa summarum har jag väl bara superlativ för konserten. Det enda som förbryllade mig var väl egentligen publiken. Aldrig har jag varit på en konsert med så blandad publik förut. Småbarnsmammor i manchesterbyxor, finska fyllon, popiga par, 30-åringar, mellanstadieelever och längst fram ett koppel skrikiga tonårstjejer som gjorde Chaplin & c/o nästintill generade. Så många "I love you" och " marry me" att man nästan började undra om det var en Westlife-spelning som man hade hamnat på...
Kvällens fem bästa:
* Can't stop now
* Somewhere only we know
* Try again
* Nothing in my way
* Bedshaped
Redan på väg in till Annexet kände jag mig lite krasslig och idag när jag vaknade var snoken fullständigt igentätad och huvudet tungt. Typiskt, jag har inte tid med att ligga i sängen den här veckan.
Förkyld eller inte, det var inget som störde mig igår kväll. Spelningen var nästintill magisk och precis så intim som jag hade hoppats. Jag hade ruskigt höga förväntningar innan och trots det var jag ändå lyrisk när vi hoppade på t-banan en och en halv timme senare. Ända sedan de uppträdde på Arvikafestivalen för tre år sedan och jag inte hade tid att se Keane, då en annan spelning som jag recenserade drog ut på tiden har jag ångrat mig. Total felprioritering, särskilt med tanke på vilket band jag istället tvingades ägna min uppmärksamhet åt, men nu slipper jag vånda mer. Spelningen igår var inget annat än fantastisk, kanske en av de bättre jag har sett och i stort sett alla låtar jag hoppats på kom som på beställning. Storheten i Tom Chaplins röst är ett kapitel i sig. Så rent och klart och maffigt att jag ständigt får rysningar.
Summa summarum har jag väl bara superlativ för konserten. Det enda som förbryllade mig var väl egentligen publiken. Aldrig har jag varit på en konsert med så blandad publik förut. Småbarnsmammor i manchesterbyxor, finska fyllon, popiga par, 30-åringar, mellanstadieelever och längst fram ett koppel skrikiga tonårstjejer som gjorde Chaplin & c/o nästintill generade. Så många "I love you" och " marry me" att man nästan började undra om det var en Westlife-spelning som man hade hamnat på...
Kvällens fem bästa:
* Can't stop now
* Somewhere only we know
* Try again
* Nothing in my way
* Bedshaped
Keane
Nästa: Annexet
Karlstad- Uppsala: 3 timmar på minuten.
Och hux-flux är man hemma igen, men bara flyktigt eftersom vi ska till Norrtälje och lämna bilen och sedan ta bussen in till Stockholm för att se Keane på Annexet- som vi har längtat!
Igår kväll när jag och M tog den orangea bussen hem till far igen satt vi och skrattade åt kvinnan som ropar ut hållplatserna. Det gick snabbt upp för mig att om det är något som finns kvar av min värmländska så är det intonationen. Jag kan inte uttala en del saker på något annat vis än just så som hon på bussen. Kanske inte lika brett, men fortfarande samma melodi. Tror jag. "Nästa Hanverkaregatan", sa hon och jag lät likadant. M låter självklart inte alls likadant och sedan hade vi ganska roligt åt mina försök att INTE låta värmländsk.
Dags att dra ut på vägarna igen.
Nästa: Annexet!
Och hux-flux är man hemma igen, men bara flyktigt eftersom vi ska till Norrtälje och lämna bilen och sedan ta bussen in till Stockholm för att se Keane på Annexet- som vi har längtat!
Igår kväll när jag och M tog den orangea bussen hem till far igen satt vi och skrattade åt kvinnan som ropar ut hållplatserna. Det gick snabbt upp för mig att om det är något som finns kvar av min värmländska så är det intonationen. Jag kan inte uttala en del saker på något annat vis än just så som hon på bussen. Kanske inte lika brett, men fortfarande samma melodi. Tror jag. "Nästa Hanverkaregatan", sa hon och jag lät likadant. M låter självklart inte alls likadant och sedan hade vi ganska roligt åt mina försök att INTE låta värmländsk.
Dags att dra ut på vägarna igen.
Nästa: Annexet!
Jag är född i en spökstad, där alla vet att jorden är platt
I eftermiddag åker jag till Karlstad. Hem liksom, fast ändå inte. Det här är ju hemma, Uppsala är hemma.
Karlstad är för mig en spökstad numera, där ingen bor och ingenting händer. I somras hade jag någon romantiserad bild av hur det skulle vara att åka dit. Alla städer är ju härliga på sommaren. Nu i november har den bilden återgått till det normala, och min enda behållning är människorna som bor där.
Problemet är ju att ingen bor där, inte längre. Nästan ingen i alla fall, för alla utom en av mina vänner har flyttat där ifrån. De sista flyttade nu i höstas och kvar finns alltså en enda av mina närmaste vänner. Henne pratade jag med igår, för första gången sedan april. Det är lång tid och jag har saknat henne, men hon sa en sak som speglar precis hur det är. "Vi vet ju ändå var vi har varandra."
Kort och gott. Och det gör vi ju också. Det är därför det kan dröja så länge och ändå inte hända något med vänskapen. Så är det med hela det gänget. Förbannat skönt. Synd att jag inte får träffa någon av dem i helgen, de är ju trots allt det enda bra med Karlstad. De och pappa, det vill säga.
Karlstad är för mig en spökstad numera, där ingen bor och ingenting händer. I somras hade jag någon romantiserad bild av hur det skulle vara att åka dit. Alla städer är ju härliga på sommaren. Nu i november har den bilden återgått till det normala, och min enda behållning är människorna som bor där.
Problemet är ju att ingen bor där, inte längre. Nästan ingen i alla fall, för alla utom en av mina vänner har flyttat där ifrån. De sista flyttade nu i höstas och kvar finns alltså en enda av mina närmaste vänner. Henne pratade jag med igår, för första gången sedan april. Det är lång tid och jag har saknat henne, men hon sa en sak som speglar precis hur det är. "Vi vet ju ändå var vi har varandra."
Kort och gott. Och det gör vi ju också. Det är därför det kan dröja så länge och ändå inte hända något med vänskapen. Så är det med hela det gänget. Förbannat skönt. Synd att jag inte får träffa någon av dem i helgen, de är ju trots allt det enda bra med Karlstad. De och pappa, det vill säga.
Frosty
Det här är vansinnigt.
Jag håller verkligen inte värmen i denna lägenhet (läs:skrubb), hur mycket jag än försöker.
Det är inte normalt, det är det verkligen inte. Att sitta i sin lägenhet (läs:skokartong) iförd helmundering: mysbyxor, två tröjor, en kofta, strumpor och raggsockar- och fortfarande frysa. Vrida alla element på max- och fortfarande frysa. Dricka te- och fortfarande frysa.
Man kan ju fundera på vad det är för gener man har egentligen. Den uppsättningen som jag fick med mig den dagen då kromosompar och genetiska nycklar delades ut måste vara defekt på något vis. Det är inte friskt att frysa så här som jag gör nu!
PS. det kanske har lite att göra med att jag har varit uppe sedan 03.50 och inte sovit på eftermiddagen. Men bara kanske...
Jag håller verkligen inte värmen i denna lägenhet (läs:skrubb), hur mycket jag än försöker.
Det är inte normalt, det är det verkligen inte. Att sitta i sin lägenhet (läs:skokartong) iförd helmundering: mysbyxor, två tröjor, en kofta, strumpor och raggsockar- och fortfarande frysa. Vrida alla element på max- och fortfarande frysa. Dricka te- och fortfarande frysa.
Man kan ju fundera på vad det är för gener man har egentligen. Den uppsättningen som jag fick med mig den dagen då kromosompar och genetiska nycklar delades ut måste vara defekt på något vis. Det är inte friskt att frysa så här som jag gör nu!
PS. det kanske har lite att göra med att jag har varit uppe sedan 03.50 och inte sovit på eftermiddagen. Men bara kanske...
Shit shit, dubbelshit
Shit!
P3 ringde precis.
Shit shit! Dubbel shit, helt enkelt.
Det betyder inte särskilt mycket egentligen. Inte mer än det hon sa, att de är intresserade och vill höra mer. Hon frågade om jag hade några sändningar hon kunde lyssna på. Då kändes det skönt att kunna rabbla upp tre sändningar från den senast veckan. Så det hon vet att jag är anlitad. Morgonens sändning var dessutom en helt okej en, så det känns som det ger en rättvis bild av mig. Tror jag.
Shit! Just nu spelar det ingen roll om jag får det eller ej. Det är lite som när jag var en av tre tillfrågade för ett jobb på Aftonbladet: jag var påtänkt. Ett kvitto på att man inte är helt värdelös på det man gör. På att man duger. På att man inte är helt ute och cyklar karriärmässigt.
Shit!
P3 ringde precis.
Shit shit! Dubbel shit, helt enkelt.
Det betyder inte särskilt mycket egentligen. Inte mer än det hon sa, att de är intresserade och vill höra mer. Hon frågade om jag hade några sändningar hon kunde lyssna på. Då kändes det skönt att kunna rabbla upp tre sändningar från den senast veckan. Så det hon vet att jag är anlitad. Morgonens sändning var dessutom en helt okej en, så det känns som det ger en rättvis bild av mig. Tror jag.
Shit! Just nu spelar det ingen roll om jag får det eller ej. Det är lite som när jag var en av tre tillfrågade för ett jobb på Aftonbladet: jag var påtänkt. Ett kvitto på att man inte är helt värdelös på det man gör. På att man duger. På att man inte är helt ute och cyklar karriärmässigt.
Shit!
Tjipp tjipp
Jag har precis yttrat frasen: "Nu ska vi prata om djur, och inte vilka djur som helst utan Eurythmics" i sändning.
Något annat än att konstatera att man är en tönt går inte att göra...
Något annat än att konstatera att man är en tönt går inte att göra...
Istället för sömn
FÖRSTA:
Riktiga jobb: På förskolan vårvinden
CD-skivan: Absolute Music 11
Piercing/tatuering: Den väntar fortfarande på sig
Riktiga kärlek: Solklart M
Fiende: Den person som jag lovat mig själv att aldrig nämna på denna blogg
SENASTE:
Biltur: Till ett stängt bibliotek igår
Kyss: För tio minuter sedan
Lånebok: Textens mening och makt- Göran Bergström & Kristina Boreus
Film sedd: Stekta gröna tomater
Dryck förtärd: Chai-te
Mat äten: Kyckling och ris
Telefonsamtal: Med min producent
Skiva spelad: Keane - Under The Iron Sea
Irritation: En försenad pojkvän
JAG:
Vill ha: Råd att åka till värmen med M
Borde: Gå och lägga mig så jag orkar gå upp 03.50 imorgon
Önskar: Att vi snart flyttar in i vår trea
Hatar: tomma bankkonton, sysslolöshet och slagsmål
Är rädd för: Mörkret
Hör: Atlantic med Keane
Undrar: Ska det vara så svårt att få ett jobb?
Ångrar: Att jag inte tog körkort tidigare
Älskar: M på ett sätt jag aldrig älskat någon förut
Sjunger: Ofta och högt, men aldrig karaoke
Gråter: Ganska ofta, särskilt när män på film gråter
FAVORIT:
Nummer: Hade nummer 12 på tröjan när jag spelade fotboll
Färg: Svart och rött
Dag: Fredag
Månad: Augusti
Drycker: Dött lopp mellan rött vin, mjölk och te
FÖREDRAR:
Gos eller hångel: Hångel
Te eller kaffe: Te, såklart
Mörkt eller ljust öl: Både och
Rött eller vitt vin: Rött, rött, rött!
INOM DET SENASTE DYGNET HAR JAG:
Gråtit? Ja
Hjälpt någon? Visade hur man sänder radio på ett studiebesök
Köpt något? Öl på krogen och mjölk på Ica
Gått på bio? Nej
Sagt ”jag älskar dig”? Alldeles nyss
Saknat ett ex? No way
Haft ett seriöst samtal? Ja
Saknat någon? Det finns alltid människor jag saknar
Kramat någon? Ja
GOD NATT!
Riktiga jobb: På förskolan vårvinden
CD-skivan: Absolute Music 11
Piercing/tatuering: Den väntar fortfarande på sig
Riktiga kärlek: Solklart M
Fiende: Den person som jag lovat mig själv att aldrig nämna på denna blogg
SENASTE:
Biltur: Till ett stängt bibliotek igår
Kyss: För tio minuter sedan
Lånebok: Textens mening och makt- Göran Bergström & Kristina Boreus
Film sedd: Stekta gröna tomater
Dryck förtärd: Chai-te
Mat äten: Kyckling och ris
Telefonsamtal: Med min producent
Skiva spelad: Keane - Under The Iron Sea
Irritation: En försenad pojkvän
JAG:
Vill ha: Råd att åka till värmen med M
Borde: Gå och lägga mig så jag orkar gå upp 03.50 imorgon
Önskar: Att vi snart flyttar in i vår trea
Hatar: tomma bankkonton, sysslolöshet och slagsmål
Är rädd för: Mörkret
Hör: Atlantic med Keane
Undrar: Ska det vara så svårt att få ett jobb?
Ångrar: Att jag inte tog körkort tidigare
Älskar: M på ett sätt jag aldrig älskat någon förut
Sjunger: Ofta och högt, men aldrig karaoke
Gråter: Ganska ofta, särskilt när män på film gråter
FAVORIT:
Nummer: Hade nummer 12 på tröjan när jag spelade fotboll
Färg: Svart och rött
Dag: Fredag
Månad: Augusti
Drycker: Dött lopp mellan rött vin, mjölk och te
FÖREDRAR:
Gos eller hångel: Hångel
Te eller kaffe: Te, såklart
Mörkt eller ljust öl: Både och
Rött eller vitt vin: Rött, rött, rött!
INOM DET SENASTE DYGNET HAR JAG:
Gråtit? Ja
Hjälpt någon? Visade hur man sänder radio på ett studiebesök
Köpt något? Öl på krogen och mjölk på Ica
Gått på bio? Nej
Sagt ”jag älskar dig”? Alldeles nyss
Saknat ett ex? No way
Haft ett seriöst samtal? Ja
Saknat någon? Det finns alltid människor jag saknar
Kramat någon? Ja
GOD NATT!
Resultatet av arbetslöshet
Har precis skrivit klart den bilaga som skall med när jag faxar jobbintyg till hyresbolaget imorgon. Den som förklarar vår situation. Ont i magen. Riktigt ont faktiskt, för jag är så rädd att de inte ska tycka att vi verkar ha tillräckliga inkomster.
Eller vi och vi, jag snarare. M jobbar ju trots allt heltid och har en inkomst därefter. Det är jag som är den felande länken. Jag kan inte sluta tänka att om vi inte får lägenheten så är det på grund av mig. Min brist på jobb.
Apropå jobb så tror jag att planeringen för vårens tablå kommer vara klar. Jag skulle kunna säga att jag har ont i magen över det också och hyser en massa förhoppningar. Men det gör jag inte. Jag känner mig likgiltig bara. Jag går inte runt och tror att jag är med i den tablån. Jag börjar lessna på att ständigt gå ned i brygga för att jobba där. Kanske är det inte meningen att det här är vad jag ska göra.
Ikväll är jag pessimst. Det är trots allt svårt att vara annat än det när man är arbetslös. Förutom bitter förståss, men det är jag också...
Eller vi och vi, jag snarare. M jobbar ju trots allt heltid och har en inkomst därefter. Det är jag som är den felande länken. Jag kan inte sluta tänka att om vi inte får lägenheten så är det på grund av mig. Min brist på jobb.
Apropå jobb så tror jag att planeringen för vårens tablå kommer vara klar. Jag skulle kunna säga att jag har ont i magen över det också och hyser en massa förhoppningar. Men det gör jag inte. Jag känner mig likgiltig bara. Jag går inte runt och tror att jag är med i den tablån. Jag börjar lessna på att ständigt gå ned i brygga för att jobba där. Kanske är det inte meningen att det här är vad jag ska göra.
Ikväll är jag pessimst. Det är trots allt svårt att vara annat än det när man är arbetslös. Förutom bitter förståss, men det är jag också...
Tragik i frysdisken
Nu har det hänt. För första gången är jag mållös.
Vem är du, vem är jag- levande charader
Elin, beskriv hans intensiva blick..!
Tack för den passningen. Igår kväll när vi väl kommit till Snerkan och tagit oss förbi en vakt som helst ville maska på kön så mycket som möjligt hittade vi ingenstans att sitta. Därför satte vi oss i knät på några vi känner. Eller, inte direkt i knät men så nära att det faktiskt känns som man sitter på dem. Snart gick de och vi fick herravälde över deras bord. Fröken J började prata om Spretet, som var en av dem som vi satt i knät på och försökte beskriva hans intensiva ögon för N.
Elin, beskriv hans intensiva blick..!
Jag kände mig som om jag just fiskat upp ett omöjligt kort i Charader. Hur fan beskriver man någons intensiva blick. "Ja, han har en intensiv blick." "Ja, men hur då?" "Ja, men inte fan vet jag- intensiv!"
Tålamod har aldrig varit en av mina bästa kvaliteer och särskilt inte när det är berusningsdrycker involverade.
Senare den natten satt fem tjejer på en trappa utanför en trappuppgång i centrala Uppsala med varsinn hamburgare i näven. En smörig kille glider förbi i sin pizzaräser och vevar ned rutan. Ät inte hamburgare för då blir ni feta, säger han. Det är vi redan, vrålar HH och kastar lök mot honom och pizzaräsern. Alla skrattar. Alla utom pizzaräserkillen, som kanske inser att det inte var något bra sätt att ragga på. Eller så insåg han bara att vi inte var intresserade. Jag tror löken gjorde susen!
Skumpa + rågrut
Bubbel och knäckebröd.
Blandningarna blir konstiga när man försöker förfesta och tjäna tid samtidigt. Jag klär mig, brer macka, sminkar mig och dricker cava- och det på samma gång.
Hur det smakar? Ja, inte så jäkla illa faktiskt. Tro det eller ej...
I spellistan:
Mando Diao- Long before Rock'N'Roll
Danko Jones- Lover call
The Hives- Main Offender
Fog Hat- Slow Ride
Marilyn Manson- Use Your Fist And Not Your Mouth
Rammstein- Mein Hertz Brennt
Blandningarna blir konstiga när man försöker förfesta och tjäna tid samtidigt. Jag klär mig, brer macka, sminkar mig och dricker cava- och det på samma gång.
Hur det smakar? Ja, inte så jäkla illa faktiskt. Tro det eller ej...
I spellistan:
Mando Diao- Long before Rock'N'Roll
Danko Jones- Lover call
The Hives- Main Offender
Fog Hat- Slow Ride
Marilyn Manson- Use Your Fist And Not Your Mouth
Rammstein- Mein Hertz Brennt
The dude can dance!
Stenmark rimmar som en häst cyklar
Medan jag satt och drog in låtar och inslag i min spellista innan programmet i morse skvalade det till i högtalarna. På morgonprogrammet spelade man Martin Stenmark. Jag tittade oförstående in i studio ett. Kollegan mötte min blick och ryckte uppgivet på axlarna.
Martin Stenmark är sannerligen ingen poet. Om det nu är han som har skrivit skiten. Hjärta-smärtarim borde hur som helst vara olagligt...
Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss.
Raka av mitt hår,
och bäras ut på bår.
Ta tjuren vid hornen,
och hålla dem hårt.
Bita på sanningen,
och kväva all gråt...
Och i videon bjuds man även på en taskig ansats till Fight Club.
OH
MY
LORD
Gåsen på Wallmart
Läste nyss någon fånig blogg där en tjej jublar över att de nya Canada Goose-jackorna snart landar (!) i de svenska butikerna. Varje gång någon säger Canada Goose tänker jag på samma sak och skrattar lite för mig själv.
För tre-fyra år sedan när jag firade nyår med några vänner hade en av killarna besök av sina kusiner från Kanada. Samtalsämnet var givet: dessa plufsiga och överskattade jackor. De kunde inte för sitt liv förstå varför det fanns en människa med denna jacka på sig runt varenda hörn och vi förklarade att det var något av en statuspryl. De såg ut som fågelholkar och vi förklarade att eftersom de kostade mellan 5000-10 000 så var det tufft att ha en sån. Tjejkusinen hostade förfärat till. Killkusinen spärrade upp ögonen.
- Va?!?? I Kanada är det där typiska white trash-jackor. De kostar 20 dollar på Wallmart! Ingen respekterad människa skulle bli caught dead med en sån på sig...
Jag såg en sån jacka på en kille med backslick idag. White trash i Kanada är nog trots allt samma sak som white trash i Sverige. I alla fall med mina mått!
För tre-fyra år sedan när jag firade nyår med några vänner hade en av killarna besök av sina kusiner från Kanada. Samtalsämnet var givet: dessa plufsiga och överskattade jackor. De kunde inte för sitt liv förstå varför det fanns en människa med denna jacka på sig runt varenda hörn och vi förklarade att det var något av en statuspryl. De såg ut som fågelholkar och vi förklarade att eftersom de kostade mellan 5000-10 000 så var det tufft att ha en sån. Tjejkusinen hostade förfärat till. Killkusinen spärrade upp ögonen.
- Va?!?? I Kanada är det där typiska white trash-jackor. De kostar 20 dollar på Wallmart! Ingen respekterad människa skulle bli caught dead med en sån på sig...
Jag såg en sån jacka på en kille med backslick idag. White trash i Kanada är nog trots allt samma sak som white trash i Sverige. I alla fall med mina mått!
Le freak...
Le freak out, bevismaterial från en av festerna i helgen!
Tre väldigt konstiga namn
1. Kanye
2. Keanu
3. Kanoute
2. Keanu
3. Kanoute
Söndagsfilosofen
Jag har strandat på sista delen av sista frågan på hemtentan. Sista. Finalen liksom. Rent krasst handlar det om fyra meningar som ska till. Ett hopplöst sms susade iväg genom mobiltelefonrymden och landade i M:s inkorg: "Snart börjar jag gråta. Hjälp...".
Hur jag än vände och vred på det så fick jag ingen rätsida alls. Språket är komplicerat och resonemanget än mer komplicerat. Jag behövde hjälp med att se klart på något som bara lät som högtravande drabbel. Han kom hit efter tio minuter. "Nu gör vi det här tillsammans", sa han.
Jag kan inte låta bli att fullkomligen ösa in all möjlig symbolik i det.
Kanske för att jag är trött, kanske för att det är söndag eller kanske för att den helt enkelt finns där.
Hur jag än vände och vred på det så fick jag ingen rätsida alls. Språket är komplicerat och resonemanget än mer komplicerat. Jag behövde hjälp med att se klart på något som bara lät som högtravande drabbel. Han kom hit efter tio minuter. "Nu gör vi det här tillsammans", sa han.
Jag kan inte låta bli att fullkomligen ösa in all möjlig symbolik i det.
Kanske för att jag är trött, kanske för att det är söndag eller kanske för att den helt enkelt finns där.
Same old same old
Dricker mjölk och kollar på Desperate Housewives.
Inser med ens hur lite variation det är på mina dagar. Mjukisbyxor, linne, kofta. Håret i knut och raggsockar.
Gud, vad upplyftande.
Och Gud vad jag inte är på blogghumör just nu. Jag sprättar en ny mjölkliter och intar korgstolen igen!
Inser med ens hur lite variation det är på mina dagar. Mjukisbyxor, linne, kofta. Håret i knut och raggsockar.
Gud, vad upplyftande.
Och Gud vad jag inte är på blogghumör just nu. Jag sprättar en ny mjölkliter och intar korgstolen igen!
Gravallvarligt
Så börjar Halloween-förberedelserna.
Utan några maskeradkläder eller andra dito atribut, men med en hel del fantasi.
HH kommer hit snart och eftersom hon inte orkade åka hem och hämta det vita joxet vi skulle vräka på oss i ansiktet för den likbleka looken så har jag letat fram lite vit ögonskugga. Det lär nog ta en stund. Jag siktar inte på att vinna pris för bästa utklädnad, men ikväll resonerar jag så att svarta kläder, vitt ansikte, svarta ögon och ruskigt tuperad frisyr får duga. Frågar någon vad jag är så tänker jag svara gravallvarlig. Japp, precis så rolig är jag.
Trots allt, huvudsaken är ju att man har kul. Och om bara illamåendet efter en bakisomgång chips och dipp kan lägga sig så ska nog den saken inte vara svår att ordna.
Utan några maskeradkläder eller andra dito atribut, men med en hel del fantasi.
HH kommer hit snart och eftersom hon inte orkade åka hem och hämta det vita joxet vi skulle vräka på oss i ansiktet för den likbleka looken så har jag letat fram lite vit ögonskugga. Det lär nog ta en stund. Jag siktar inte på att vinna pris för bästa utklädnad, men ikväll resonerar jag så att svarta kläder, vitt ansikte, svarta ögon och ruskigt tuperad frisyr får duga. Frågar någon vad jag är så tänker jag svara gravallvarlig. Japp, precis så rolig är jag.
Trots allt, huvudsaken är ju att man har kul. Och om bara illamåendet efter en bakisomgång chips och dipp kan lägga sig så ska nog den saken inte vara svår att ordna.
Dagens kärring: Jehovas vittnen
Jehovas vittnen. Herre min ge vilket märkligt folk.
Att ringa på dörren i ett hus där det bara bor studenter och det också på en lördag. Det är ju som att be om det! De fångade mig på mitt allra soligaste skithumör- mitt i ett efterlängtat avsnitt av Desperate Housewives och bakisslö. Fromma tanten och dryga tonårsbruden sträckte fram sin broschyr och jag sa rätt surt nej och skulle just stänga dörren.
-Får jag fråga varför? frågade plötsligt fromma tanten.
- Ja, ska vi prova med att jag inte är intresserad kanske? sa jag surt.
- Får jag förresten fråga er hur ni kom in i huset? tillade jag sedan.
- Genom dörren, svarade dryga tonårstjejen drygt.
Sedan lade hon till: - Vi väntade utanför tills någon gick ut genom dörren.
Då surnade jag till ännu mer.
- Portkod är till för att folk som inte har något att göra här ska befinna sig utanför dörren och inte innanför. Om ni förstår vad jag menar... sa jag och drog igen dörren.
Ytterdörrarna här är väldigt tunna. När jag stängt min dörr kunde jag höra dem oja sig där ute.
Det skiter jag i. Jag borde ha sagt att Jehova kommer ge blanka fan i folk som dem när dagen väl är kommen...
Att ringa på dörren i ett hus där det bara bor studenter och det också på en lördag. Det är ju som att be om det! De fångade mig på mitt allra soligaste skithumör- mitt i ett efterlängtat avsnitt av Desperate Housewives och bakisslö. Fromma tanten och dryga tonårsbruden sträckte fram sin broschyr och jag sa rätt surt nej och skulle just stänga dörren.
-Får jag fråga varför? frågade plötsligt fromma tanten.
- Ja, ska vi prova med att jag inte är intresserad kanske? sa jag surt.
- Får jag förresten fråga er hur ni kom in i huset? tillade jag sedan.
- Genom dörren, svarade dryga tonårstjejen drygt.
Sedan lade hon till: - Vi väntade utanför tills någon gick ut genom dörren.
Då surnade jag till ännu mer.
- Portkod är till för att folk som inte har något att göra här ska befinna sig utanför dörren och inte innanför. Om ni förstår vad jag menar... sa jag och drog igen dörren.
Ytterdörrarna här är väldigt tunna. När jag stängt min dörr kunde jag höra dem oja sig där ute.
Det skiter jag i. Jag borde ha sagt att Jehova kommer ge blanka fan i folk som dem när dagen väl är kommen...
Torskmacka
När jag drullade hem i natt vid tre-tiden var jag ganska hungrig.
Festen blev en ganska blöt tillställning för min del och samtidigt väldigt rolig. Det var länge sedan jag var på en riktig hemmafest som inte slutat i utgång i någon form.
Hungern gjorde att jag rostade två mackor när jag kom hem, som jag ofta gör när jag kommer hem på nätterna. Hade köpt bröd tidigare samma dag som tydligen hade Omega 3 i sig. Nyttigt och bra. Jag hade smakat det förut och då var det gott. det var det inte nu. Inte ett dugg faktiskt. Det var direkt äckligt. Det smakade fisk, kort och gott. Jag vill inte ha bröd som smakar gammal torsk. Jag vill ha bröd som smakar bröd, ska det vara för mycket begärt? Hade velat äta fisk så hade jag väl gjort det. Det enda jag ville ha var en macka och istället fick jag fisk.
Jag spottade ut brödet, slängde mina två mackor i soporna tillsammans med resten av förpackningen. Fast först åt jag upp osten jag hade på, helt dum i huvudet är man ju inte! Bara onykter!
Festen blev en ganska blöt tillställning för min del och samtidigt väldigt rolig. Det var länge sedan jag var på en riktig hemmafest som inte slutat i utgång i någon form.
Hungern gjorde att jag rostade två mackor när jag kom hem, som jag ofta gör när jag kommer hem på nätterna. Hade köpt bröd tidigare samma dag som tydligen hade Omega 3 i sig. Nyttigt och bra. Jag hade smakat det förut och då var det gott. det var det inte nu. Inte ett dugg faktiskt. Det var direkt äckligt. Det smakade fisk, kort och gott. Jag vill inte ha bröd som smakar gammal torsk. Jag vill ha bröd som smakar bröd, ska det vara för mycket begärt? Hade velat äta fisk så hade jag väl gjort det. Det enda jag ville ha var en macka och istället fick jag fisk.
Jag spottade ut brödet, slängde mina två mackor i soporna tillsammans med resten av förpackningen. Fast först åt jag upp osten jag hade på, helt dum i huvudet är man ju inte! Bara onykter!
Mi casa...
Jag är en tönt!
Jag sitter här och är alldeles lyckostinn och tänker på lägenheten.
Å andra sidan, det är man väl värd trots allt. Lyckorus är helt klart ett tillstånd att föredra...
Jag sitter här och är alldeles lyckostinn och tänker på lägenheten.
Å andra sidan, det är man väl värd trots allt. Lyckorus är helt klart ett tillstånd att föredra...
Jobbe
Fem minuter kvar tills jag ska in i studion.
Satt på lunchen och snackade jobbsituation med en arbetskamrat som också är vikarie. Vi ser saker likadant, det är inte mycket att hurra för i den här branschen.
Av 7728 olika yrken så valde man detta. Egentligen är det inte klokt. Fortfarande är jag dock tacksam för de jobb jag får och är laddad för två timmar radio nu!
Efter det: fira ny lägenhet och dricka cava- härligt!
Satt på lunchen och snackade jobbsituation med en arbetskamrat som också är vikarie. Vi ser saker likadant, det är inte mycket att hurra för i den här branschen.
Av 7728 olika yrken så valde man detta. Egentligen är det inte klokt. Fortfarande är jag dock tacksam för de jobb jag får och är laddad för två timmar radio nu!
Efter det: fira ny lägenhet och dricka cava- härligt!
En dagens, tack!
DAGENS VILL HA: bil och körkort, tack.
DAGENS KLÄDSEL: svarta stövletter, mörkblå jeans, svart linne och beige kortärmad kofta.
DAGENS SMINK: mascara, ögonbrynspenna, puder, rouge och lipgloss.
DAGENS FRISYR: inbakad fläta.
DAGENS STORA HÄNDELSE: Fick precis veta att lägenheten är vår!!!
DAGENS LÅT: Panic! At the disco- I write sins not tragedies.
DAGENS PLANER: sända radio och gå på inflyttningsfest.
DAGENS DUMMASTE: slut på te på jobbet- igen!
DAGENS SJUKA: programledaren som jag vikar för.
DAGENS DROG: clementiner.
DAGENS ROLIGASTE: intervju med Ed Harcourt på tisdag.
DAGENS FAVORIT: Borat! Den filmen måste jag se snart.
DAGENS PUSS: Den smackkyssen som jag ger M så fort jag kommer hem.
DAGENS KÖP: har endast köpt lunch och det bubbel jag förtär ikväll.
DAGENS GODIS: inget godis alls.
DAGENS HUMÖR: upp, upp, upp!
DAGENS ORD: IKEA.
DAGENS KLÄDSEL: svarta stövletter, mörkblå jeans, svart linne och beige kortärmad kofta.
DAGENS SMINK: mascara, ögonbrynspenna, puder, rouge och lipgloss.
DAGENS FRISYR: inbakad fläta.
DAGENS STORA HÄNDELSE: Fick precis veta att lägenheten är vår!!!
DAGENS LÅT: Panic! At the disco- I write sins not tragedies.
DAGENS PLANER: sända radio och gå på inflyttningsfest.
DAGENS DUMMASTE: slut på te på jobbet- igen!
DAGENS SJUKA: programledaren som jag vikar för.
DAGENS DROG: clementiner.
DAGENS ROLIGASTE: intervju med Ed Harcourt på tisdag.
DAGENS FAVORIT: Borat! Den filmen måste jag se snart.
DAGENS PUSS: Den smackkyssen som jag ger M så fort jag kommer hem.
DAGENS KÖP: har endast köpt lunch och det bubbel jag förtär ikväll.
DAGENS GODIS: inget godis alls.
DAGENS HUMÖR: upp, upp, upp!
DAGENS ORD: IKEA.
T som i tjuvstart
Idag kunde jag inte hålla mig. Jag köpte en flaska julmust. Den smakar himelskt.
Dessutom var jag knappast, trots mina farhågor den enda som föll för frestelsen. Tjejen innan mig i kön till kassan slängde upp saffransgifflar på bandet och killen bakom köpte pepparkakor.
Faktum är att jag när jag tar den första klunken inser att det bara finns två bra saker med vintern:
1. Den första snön (CHECK)
2. Julen (CHECK, eller ja nästan i alla fall)
Vad fasen är egentligen meningen med fem månader istid egentligen. Nu har jag snön och julen säkrad, nu kan sommaren komma tillbaka igen!
Dessutom var jag knappast, trots mina farhågor den enda som föll för frestelsen. Tjejen innan mig i kön till kassan slängde upp saffransgifflar på bandet och killen bakom köpte pepparkakor.
Faktum är att jag när jag tar den första klunken inser att det bara finns två bra saker med vintern:
1. Den första snön (CHECK)
2. Julen (CHECK, eller ja nästan i alla fall)
Vad fasen är egentligen meningen med fem månader istid egentligen. Nu har jag snön och julen säkrad, nu kan sommaren komma tillbaka igen!
Istället för hemtenta
Tre namn jag lyssnar till: Elin, ursäkta och öj!
Någonting jag tycker om med mig själv: Ibland är jag ganska rolig.
Någonting jag inte tycker om med mig själv: kort stubin?
Detta är jag rädd för: Jag är väldigt mörkrädd.
Tre saker jag vill ha varje dag: Kyssar, te och uppskattning.
Tre saker jag absolut inte kan göra: Prata franska, dansa aerobics, dricka Sambucca.
Detta tycker jag om att göra: ha sovmorgon, sända radio, gosa med M, fika, gå och med mina girls, fota, kolla på film.
Detta vill jag göra just nu: Åka långt långt bort härifrån
Bästa känslan: Kärlekspirr.
Värsta känslan: Ångest, alla sorter.
Tre egenskaper som min partner ska ha: Humor,
Tre saker vill jag göra innan jag dör: Åka till New York, få barn, hitta drömhemmet.
Min käraste ägodel: Fotoalbumet som jag fick av mamma.
Något jag vill ha i present: Sex and the city-boxen på dvd, en ny DKNY-parfym.
Detta har jag på mig just nu: Mörkblåa jeans, svart- och vitrandig t-shirt, svart långkofta.
Favoritkläder: Jeans
Skola/Jobb: Don't get me started
Stjärntecken: Fisk
Favoritdoft: M och nybakat bröd
Färgen på mina ögon: Gröna.
Min längd: 169,5 cm.
Udda förmåga/egenskap: Jag har ett jäkligt bra sifferminne
Dyrt, dyrare, Vattenfall
Det är som om jag har en liten inre konflikt med mig själv.
Ena stunden skruvar jag upp elementet, andra stunden skruvar jag ned. Det är nästan en heltidssysselsättning. Men ända sedan min elräkning gällande fyra månader damp ned hos mig, varav två av dessa månader var under sommaren så har jag nästan blivit tokig.
Niohundratjugotre kronor. Hur kan lilla jag och mina 22 kvadratmeter förbruka kWh värt 923 kronor? Var tog de vägen egentligen?
Jag våndas, för jag tycker att jag är en god elförbrukare. Jag har inte mobilladdaren sittande i uttaget hela tiden. Jag har slutat ha lampor tända i varenda fönster när jag inte är hemma. Hell, jag har inte ens tv:n stående på standby längre sedan jag fick veta att det i Europa går åt sju kärnkrafverk för att ge ström åt produkter som bara står på standby och suger i sig. Och för vad? För att vi ska kunna sitta på våra redan feta rövar och bli ännu fetare utan att behöva resa på oss.
Vad är min belöning för att jag försöker vara en god medborgare? Jo, 923 kronor, tack och godnatt.
Niohundratjugotre kronor. Det kommer vara bäcksvart och iskallt hemma hos mig resten av vintern.
Ena stunden skruvar jag upp elementet, andra stunden skruvar jag ned. Det är nästan en heltidssysselsättning. Men ända sedan min elräkning gällande fyra månader damp ned hos mig, varav två av dessa månader var under sommaren så har jag nästan blivit tokig.
Niohundratjugotre kronor. Hur kan lilla jag och mina 22 kvadratmeter förbruka kWh värt 923 kronor? Var tog de vägen egentligen?
Jag våndas, för jag tycker att jag är en god elförbrukare. Jag har inte mobilladdaren sittande i uttaget hela tiden. Jag har slutat ha lampor tända i varenda fönster när jag inte är hemma. Hell, jag har inte ens tv:n stående på standby längre sedan jag fick veta att det i Europa går åt sju kärnkrafverk för att ge ström åt produkter som bara står på standby och suger i sig. Och för vad? För att vi ska kunna sitta på våra redan feta rövar och bli ännu fetare utan att behöva resa på oss.
Vad är min belöning för att jag försöker vara en god medborgare? Jo, 923 kronor, tack och godnatt.
Niohundratjugotre kronor. Det kommer vara bäcksvart och iskallt hemma hos mig resten av vintern.
Nostalgi
Sitter och plockar i mina arbetsprover.
Det slår mig att man har hållit på med det här ett tag och att man har gjort en del.
Igår plockade jag med gamla arbetsprover till ett tidningsjobb jag sökt. Då slog det mig att man har gjort en del grejer på den fronten också.
Faktum är att det är såpass mycket att jag har glömt nästan hälften och det var faktiskt riktigt kul att läsa igenom de saker man skrev för flera år sedan.
Gud vad jag är sentimental av mig. Det är jag alltid. det har jag fått från pappa. Ni kan ju tänka er hur han och jag låter när vi drabbar samman i det sentimentala träsket.
Snart ska jag iväg och låna en bok på biblioteket. Pratade med universitetet igår och de tror att jag kan få mitt examensbevis redan innan jul om jag pinnar på bra. Sånt ger energi till en trött förvinterkropp!
Det slår mig att man har hållit på med det här ett tag och att man har gjort en del.
Igår plockade jag med gamla arbetsprover till ett tidningsjobb jag sökt. Då slog det mig att man har gjort en del grejer på den fronten också.
Faktum är att det är såpass mycket att jag har glömt nästan hälften och det var faktiskt riktigt kul att läsa igenom de saker man skrev för flera år sedan.
Gud vad jag är sentimental av mig. Det är jag alltid. det har jag fått från pappa. Ni kan ju tänka er hur han och jag låter när vi drabbar samman i det sentimentala träsket.
Snart ska jag iväg och låna en bok på biblioteket. Pratade med universitetet igår och de tror att jag kan få mitt examensbevis redan innan jul om jag pinnar på bra. Sånt ger energi till en trött förvinterkropp!
Snabba puckar
Här susade man in på jobbet för att bränna lite arbetsprover och susa ut lika snabbt igen.
Helt plötsligt var man snöovädersreporter med maskara runt hela ögonen ute i snålblåsten och med en sändningstid på fredag på köpet.
Ibland går det snabbt i etern.
Ännu snabbare går det här hemma nu. Jag ska trycka i mig en macka och sitta på bussen om femton för att kolla på lägenheten med M. Yey!
Helt plötsligt var man snöovädersreporter med maskara runt hela ögonen ute i snålblåsten och med en sändningstid på fredag på köpet.
Ibland går det snabbt i etern.
Ännu snabbare går det här hemma nu. Jag ska trycka i mig en macka och sitta på bussen om femton för att kolla på lägenheten med M. Yey!
Fyra nyanser av grått
...och som i ett trollslag är hela Svedala medvetna om vad det är för tider på gång. Faktum är ju att detta bara är början på minst fyra, kanske till och med fem månader av just detta. Och vi står alltid lika häpna över det som händer.
Snö och kalla vindar blåser in från norr och från väst och kvar blir vi med inställda tåg, långtradare som skall norrut utan vinterdäck och totalt mörker på landsbygden, som en god tradition som kommer tillbaka år efter år. Sverige blir medens ett skiftande mönster av gråa nyanser. En trist och grå öststatsgata där hukande människor som skyr blåsten trängs ihop till någon slags massa. Självklart skiftande i olika nyanser av grått. Det är som om alla färger har imploderat och självdött. Och sedan kvicksilvret slår i botten.
I dag är det den förste november. Bara fem månader kvar, people!
Snö och kalla vindar blåser in från norr och från väst och kvar blir vi med inställda tåg, långtradare som skall norrut utan vinterdäck och totalt mörker på landsbygden, som en god tradition som kommer tillbaka år efter år. Sverige blir medens ett skiftande mönster av gråa nyanser. En trist och grå öststatsgata där hukande människor som skyr blåsten trängs ihop till någon slags massa. Självklart skiftande i olika nyanser av grått. Det är som om alla färger har imploderat och självdött. Och sedan kvicksilvret slår i botten.
I dag är det den förste november. Bara fem månader kvar, people!
