On The Rocks

Två begravningar på ett år. Samma gravkapell, samma lokal, samma begravningsbyrå. Samma folk, samma gråt, samma jobbiga dagar när man ska ta farväl av någon som står en så nära.

Det känns tungt, riktigt tungt. Jag får dåligt samvete för att vi inte träffades oftare, för att jag inte ringde oftare, för att jag inte skickade vykort oftare. Dåligt samvete som jag får försöka göra mig av med och ersätta med minnet av de goda sakerna. De var trots allt oändligt många fler och oändligt mycket bättre, ljusare och finare.

Men just nu känns det tungt. Och tomt. Och bara väldigt väldigt konstigt. Och jag saknar dig massor...