On The Rocks

...hur man kan bli så trött av att inte göra någonting. Måndag och helt sysslolös om man ska se på min situation rent krasst- och det ska man ju! Har suttit och känt lukten från pannkaksstekartävlingen som verkar pågå i ett kök en trappa upp i nästan en timme nu. Den har slingrat sig in genom mitt köksfönster och trots att jag varit mätt och inte ett uns hungrig vatnnas det ändå i munnen. Jag är ändå ingen stor pannkaksätare. Jag vet inte ens om jag har lagat pannkakor själv någon gång, kanske på hemkunskapen i högstadiet men tveksamt efter dess. Jag är mer lagd åt våffelhållet, även om jag inte är någon hejare på det heller direkt. Fick ett våffeljärn av min far för typ två år sedan, men det har använts ganska sparsamt. Av någon anledning tycker jag att det känns ganska så tragisk att laga våfflor bara till mig själv. Det kanske är något man äter i lag, i grupp liksom. Med sin familj eller sina vänner. Eller med sin älskling, som jag och M gjorde förra helgen. Soppan som vi nog egentligen bara en ursäkt för att få äta en schysst stapel med våfflor utan dåligt samvete.

Nu gräddar de en ny laddning, tror jag. Det är som i en tecknad film när doften slingrar sig ut genom fönstret, bildar formen av en lockande hand som sedan letar sig in genom mitt fönster och till min nästa. Nu stänger jag fönstret!