Civilisation?
Vad som känns som en halv evighet är nu över och jag är hemma igen.
Hemma i ett Uppsala utan en öppen mataffär i sikte. Kanske borde jag ha anat, inte en kotte syntes till trots att jag färdades precis rakt igenom stan. Ingen förutom några grupper femtonåringar med alldeles för mycket fritid det vill säga. Efter att ha ryckt i två dörrar slog det mig dock att det finns en chans att personer med en annan religiös övertygelse än den som inkluderar Jesu födelse och bedriver egen företagssamhet i livsmedelsbranschen kunde ha öppet och styrde stegen mot närmaste affär som passade in på beskrivningen ovan. BINGO! Och förnöjt kom jag sedan hem med två clementiner, en liter mjölk och en julmust.
Bussresan påminde mig om varför jag så sällan åker buss. Trots det var den faktiskt ganska skaplig, på gränsen till bra. Träsmak och leda kan jag väl knappast skylla bussbolaget för, det kommer liksom på köpet när man färdas kollektivt i sju timmar. Synd bara att så mycket hemskheter skvalade ur chaufförens radio. P4:s underbara och varierade musikutbud trängde igenom mina försök att lyssna på Nobels testamente och Annika Bengtzons liv och leverne kompades smaklöst av schlager och mjukpop med bjällerklang. Utan att lyssna gjorde jag också denna sammanställning av spelade låtar:
Helena Paparizo: 3 gånger
Shakira: 3 gånger
Meatloaf: 2 gånger
Jerry Williams: 2 gånger
Scissor Sisters: 1 gång
Hemma i ett Uppsala utan en öppen mataffär i sikte. Kanske borde jag ha anat, inte en kotte syntes till trots att jag färdades precis rakt igenom stan. Ingen förutom några grupper femtonåringar med alldeles för mycket fritid det vill säga. Efter att ha ryckt i två dörrar slog det mig dock att det finns en chans att personer med en annan religiös övertygelse än den som inkluderar Jesu födelse och bedriver egen företagssamhet i livsmedelsbranschen kunde ha öppet och styrde stegen mot närmaste affär som passade in på beskrivningen ovan. BINGO! Och förnöjt kom jag sedan hem med två clementiner, en liter mjölk och en julmust.
Bussresan påminde mig om varför jag så sällan åker buss. Trots det var den faktiskt ganska skaplig, på gränsen till bra. Träsmak och leda kan jag väl knappast skylla bussbolaget för, det kommer liksom på köpet när man färdas kollektivt i sju timmar. Synd bara att så mycket hemskheter skvalade ur chaufförens radio. P4:s underbara och varierade musikutbud trängde igenom mina försök att lyssna på Nobels testamente och Annika Bengtzons liv och leverne kompades smaklöst av schlager och mjukpop med bjällerklang. Utan att lyssna gjorde jag också denna sammanställning av spelade låtar:
Helena Paparizo: 3 gånger
Shakira: 3 gånger
Meatloaf: 2 gånger
Jerry Williams: 2 gånger
Scissor Sisters: 1 gång
Kommentarer
Trackback
