De bare lôver och lôver
Nyårslöften är en rätt tråkig sak. Och meninglös.
Jag har aldrig fattat vitsen med att inleda ett nytt år med att lägga ett ok av krav på sig själv som man sedan skall ha dåligt samvete de resterande 364 dagarna.
Eller värre, ha någon lustig fan i närheten som gladeligen påminner en om det man hasplade ur sig på tolvslaget medan champagnebubblorna gjorde hjärnan mer luddig än vanligt och fötterna frös till is i kalaspumpsen.
Det är ingenting för mig. Folk ska börja och sluta med saker, göra något i mindre eller större utsträckning. Och de ska lova det så att alla hör det. Sluta röka, börja träna, jobba mindre... Det må hända att en herrans massa nyårsaftnar har passerat, men det är inte mycket som har ändrats. Folk lovar fortfarande samma saker, eller så är det kanske bara samma människor som lovar samma saker.
På Bladets webb såg jag förresten nyss att någon lovat att aldrig mer rösta på ett borgerligt parti.
Sånt borde fler lova...
