Jul-ful

Det finns trots allt en liten tjusning med att behöva byta tåg mot buss så fort man lämnar den norrländska kusten för inlandet. Det kallas house spotting, fast snarare i ett motsatt syfte än det man brukar tala om.
På sträckan mellan kusten och Obygden hinner man se mycket underhållande.
Husen i sig är klart underhållande. För att inte tala om deras fina juldekorationer.
Tomtar, lyktor, ljus och renar i en salig röra som aldrig verkar innehålla vare sig rim eller reson. Värst är kanske tomten med fyra skyltdockor iklädda full tomtemundering av sorten spooky.
Eller kanske huset som syns en halvmil bort och förbrukar ett halvt kärnkraftverk med alla sina lampor. Äkta "Päron till farsa"-stil med andra ord.

Någonstans myser den lilla sadisten i mig när jag ser det. Jag tycker att det är vidrigt och förkastligt, men likt en trafikolycka så kan jag inte hålla ögonen borta från hemskheterna. På samma sätt som jag känner när jag åker förbi huset som är målat som svenska flaggan, radhuset som är klätt med gamla navkapslar och det rosa huset med lila knutar. Och allt detta inom tio mils radie. Sverige är banne mig fantastiskt...

Dagens drog: pepparkakor med grönmögelost

Dagens låt: Time to kill- Sophi Zelmani

Dagens no-no: Den första chokladasken blänger oöppnad tillbaka på mig från bänken - damn it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0