On The Rocks

Jag har satts i arbete.
Mamma blev alldeles till sig när hon hörde om flytten eftersom det betydde att jag kunde ta med alla mina prylar som stått och skräpat i källaren de senaste sex åren. Så igår fick jag gå igenom dem, alla lådor och säckar med saker från flickrummet. Jäklar, vad grejor! Gossedjur, spel, dockor, fotbollsmedaljer, diplom, dagböcker, brev, kläder, skridskor och böcker. Jisses, vad böcker det fanns där. Högt och lågt. Jag sparade typ tio av dem plus någon bebiströja och något gammalt kärleksbrev.

Men det roligaste fyndet var inte ens mitt. Det tillhörde mamma och pappa när de bodde i kollektiv.
Japp, de har bott i ett kollektiv. Min bror är till och med född där. I boken som var märkt "familjeråd" (!) hade de haft möten med de andra i kollektivet ute i Grava, utanför Karlstad och bestämt vem som skulle handla, vem som skulle diska, vattna blommor och vem som skulle fixa den trasiga tvättlindan på gården. Dessutom hade de planeringen för en kommande fest där de skulle bjuda på borstj och piroger och efter festen skrev de i boken att de fått plats med 42 personer i vardagsrummet, vilket var rekord.

I samma påse som boken låg också ett par broscher med "Bojkotta varor från Chile" på och ett demonstrationsschema. Något som jag saknade i påsen var sångtexterna från mammas kör. Den hette "Röd gryning", men min farfar, som är blå ända ut i fingertopparna kallade dem alltid för "Röd skymning" istället. Jag tror det var en pik mot budskapet...

Nu är det dags för julgodisfabriken att öppna sin verksamhet.