En förlorares bekännelser
Jag har precis insett att jag står på kanten till total misär.
Om fem dagar har jag inget jobb, ingen inkomst och inga prospekt i sikte. Jag är officiellt en loser.
Hittills har jag gått runt och trott att situationen skall lösa sig. Att jag ska få ett jobb som i alla fall gör att jag går runt, men de förhoppningarna är från och med nu skrotade. Just nu känns det oerhört smart att ha tackat nej till det där jäkla skitjobbet i Stockholm. Det hade ju trots allt varit bättre än ingenting, men neeeeej då. Jag skulle minsann envisas med att tro att det fanns något bättre för mig att göra. Att jag efter 200 000 i studieskulder och fyra års tentapluggande skulle ha något bättre jobb runt hörnet, något som hade åtminstone ett uns att göra med det jag faktiskt utbildat mig till.
Jag har 60 dagar karens kvar till a-kassa, ingenting att göra och inga slantar på banken.
Allmänt muntert med andra ord. Och det där med att "det ordnar sig för att det måste ordna sig", det känns som bullshit bortom all verklighet...
Om fem dagar har jag inget jobb, ingen inkomst och inga prospekt i sikte. Jag är officiellt en loser.
Hittills har jag gått runt och trott att situationen skall lösa sig. Att jag ska få ett jobb som i alla fall gör att jag går runt, men de förhoppningarna är från och med nu skrotade. Just nu känns det oerhört smart att ha tackat nej till det där jäkla skitjobbet i Stockholm. Det hade ju trots allt varit bättre än ingenting, men neeeeej då. Jag skulle minsann envisas med att tro att det fanns något bättre för mig att göra. Att jag efter 200 000 i studieskulder och fyra års tentapluggande skulle ha något bättre jobb runt hörnet, något som hade åtminstone ett uns att göra med det jag faktiskt utbildat mig till.
Jag har 60 dagar karens kvar till a-kassa, ingenting att göra och inga slantar på banken.
Allmänt muntert med andra ord. Och det där med att "det ordnar sig för att det måste ordna sig", det känns som bullshit bortom all verklighet...
Kommentarer
Trackback
