On The Rocks

Alldeles nyss var jag nära att få en brödrost och en vattenkokare i skallen. Varför?
Jag bor i ett hål! Det är allt det här egentligen är, ett hål i en vägg med en dörr. Jag vill inte bo i ett hål längre, jag är trött på mitt hål (okej, det där lät bisarrt). Lägenheten är så liten att det bara ryms en kokvrå. Kokvrån är, i sin tur så liten att allt måste stå exakt på rätt plats för att det skall fungera. Nu stod inte brödrost och vattenkokare exakt där de skall, och därför brakade de självklart ner när jag öppnade skåpdörren (notera singular, ett enda skåp).

Jag vet, jag vet. Det var inte mer än tre månader sedan jag kallade gettot för ett hål, men tyvärr är det inte mer komplicerat än att så fort man fått korn på något bättre duger inte det man redan har. Lägenheten som vi kollade på igår är detta bättre. Hur jag än försöker så kommer jag inte över att vi inte får bo där. Och jag betraktar det som mitt fel. Hell, mina sömnproblem i natt berodde enbart på detta grubbel. Och jag som aldrig har sömnproblem. När jag ringde på annonsen jublade jag över att vi var först. Jag tyckte det var lika bra att se den så fort som möjligt och frågade hur det såg ut för dem under helgen. Helgen gick bra sa de, men vad jag inte visste var att det gällde att se den först av alla också. Ett par ringde efter oss, föreslog fredag och PANG!- så fick de den.

Varför sa jag inte "redan ikväll" när hon frågade när? Varför, varför, varför? I januari är jag bostadslös, och det på grund av att jag inte var snabb nog att se skiten!

Ljuva toner i örat idag: Albert Hammond Jr- Yours to keep