On The Rocks

Sov alldeles för länge idag också. Det är som att hela mitt sömnbehov har blivit rubbat. Försökte kompensera mitt dåliga samvete för detta med en timmes powerwalk ute i ösregnet. Det gjorde susen. Medan jag traskade runt längst gatorna där några Uppsalas finaste villor ligger funderade jag lite över varför söndagar alltid är dagen då man känner sig laddad att förändra saker och ting.

Söndagar är alltid dagen då man tänker att imorgon, då jäklar. Och sedan tar man en kaka till morgonfikat på jobbet och så är man tillbaka där man startade. Och sedan är det samma visa igen nästa söndag. Igår när jag städade och fixade här hemma kände jag precis så att nu jäklar. Inte för att jag varit särskilt onyttig vare sig under helgen eller veckan som gått. Tvärtom, jag var en duktig idiot: åt bra och powerwalkade ganska bra. Christ, jag gick ju till och med ut i ösregn då med. Ändå kröp "nu jäklar"-känslan fram igår. Varför? Är den liksom obligatorisk på söndagar?

Medan jag väntar på att min fullkornspasta kokar färdigt äter jag en clementin. Fullkornspasta med, well inget mer än tomatröra. Inte särskilt lyxigt, men så är det ju måndag också...