On The Rocks

En kompis frågade mig häromdagen om jag kände till en viss kursbok han behövde avverka på två dagar. Det gjorde jag plågsamt, eftersom jag brottades ordentligt med den boken innan vi kom överens någorlunda. Den var hemsk helt enkelt, som många kursböcker kan vara. Min kompis våndades svårt över den, dess författare och ämne, och just då insåg jag att det finns sidor med studentlivet som gör att jag inte saknar det. Min romantiska minnesbild av min tid som student inkluderade bara, när jag tänkte tillbaka på det tentafester, sent och mysigt plugg i biblioteket över en kopp te, kul folk, fester mitt i veckan, sovmorgnar och chans att leva ut.

De dåliga sidorna tänkte jag inte alls på, de ingick liksom inte i den pro studentkampanj som min hjärna förde då. Den ville helt glömma tentorna som föregick festerna, att anledningen till att man i biblioteket till sent på kvällen var att man var stressad som en tok, att endel kursare var direkt dumma i huvudet och inte alls gick att plugga med, än mindre umgås med. Dessutom ville man inte eller hade inte råd att festa, men fick ligga vaken till tre på morgonen, för att grannen hade råd/lust att ha efterfest tills dess och sovmorgnar var det inte alltid särskilt gott om.

Kort och gott, hjärnan verkar komma ihåg det den vill komma ihåg och just nu saknar jag inte studentlivet alls lika mycket. Men det är klart, imorgon kan jag ju ha ändrat mig igen...