Bär man hatt, blir det inte bättre än så här
Jag gillar inte att vara irriterad. Det var jag när jag åkte hem från jobbet i dag.
Knappast blev det då bättre av att fräscha killen satt i min vagn. Fräscha killen pratade högt och mycket i sin mobiltelefon hela vägen till Uppsala och efter varje fullständig mening smög han in ordet "fräscht". Allt var fräscht. Hans hatt, hans jobb, någon som han sa, något som någon annan sa, middagen - a l l t.
Jag tror jag gav honom två blickar som båda borde fått honom att fala död ned. Det gjorde de inte.
När fräscha killen prata klart med alla i sin mobiltelefon ägnade han resten av tågresan med att stirra på mig, med någon som verkade vara ett försök till flirtig blick. Det funkade sådär.
När tåget väl närmade sig stationen ställde han sig bredvid mig vid dörren. Han stirrade likadant som förut, log lite i mungipan och utbrast till slut: "Hey, fan, vilken snygg basker!".
Knappast blev det då bättre av att fräscha killen satt i min vagn. Fräscha killen pratade högt och mycket i sin mobiltelefon hela vägen till Uppsala och efter varje fullständig mening smög han in ordet "fräscht". Allt var fräscht. Hans hatt, hans jobb, någon som han sa, något som någon annan sa, middagen - a l l t.
Jag tror jag gav honom två blickar som båda borde fått honom att fala död ned. Det gjorde de inte.
När fräscha killen prata klart med alla i sin mobiltelefon ägnade han resten av tågresan med att stirra på mig, med någon som verkade vara ett försök till flirtig blick. Det funkade sådär.
När tåget väl närmade sig stationen ställde han sig bredvid mig vid dörren. Han stirrade likadant som förut, log lite i mungipan och utbrast till slut: "Hey, fan, vilken snygg basker!".
Kommentarer
Trackback
